Jeremia 1
Svenska Folkbibeln
1 Jeremias ord.
Jeremia, Hilkias son, var en av prästerna i Anatot i Benjamins land. 2 Herrens ord kom till honom i Juda kung Josias, Amons sons, trettonde regeringsår 3 och sedan i Josias son Jojakims, Juda kungs, tid, ända till slutet av Josias son Sidkias, Juda kungs, elfte regeringsår,[a] då Jerusalems invånare i femte månaden fördes bort i fångenskap.
Jeremias kallelse
4 Herrens ord kom till mig. Han sade: 5 "Innan jag formade dig i moderlivet utvalde jag dig, och innan du kom fram ur modersskötet helgade jag dig. Jag satte dig till en profet för folken." 6 Men jag svarade: "O, Herre, Herre! Jag förstår inte att tala, ty jag är för ung." 7 Då sade Herren till mig: "Säg inte: Jag är för ung, utan gå vart jag än sänder dig och tala vad jag än befaller dig. 8 Frukta inte för dem, ty jag är med dig för att rädda dig, säger Herren." 9 Och Herren räckte ut sin hand, rörde vid min mun och sade till mig: "Se, jag lägger mina ord i din mun. 10 Jag sätter dig i dag över folk och riken, för att du skall rycka upp och bryta ner, förgöra och fördärva, bygga upp och plantera."
Två syner
11 Herrens ord kom till mig. Han sade: "Vad ser du, Jeremia?" Jag svarade: "Jag ser en gren av ett mandelträd." 12 Herren sade till mig: "Du har sett rätt. Jag skall vaka[b] över mitt ord för att fullgöra det."
13 Herrens ord kom till mig för andra gången. Han sade: "Vad ser du?" Jag svarade: "Jag ser en sjudande gryta. Den lutar hitåt norrifrån." 14 Herren sade till mig: "Från norr skall olyckan välla in över alla som bor i landet. 15 Se, jag skall kalla på alla stammar i rikena norrut, säger Herren. De skall komma och sätta upp var och en sin tron vid ingången till Jerusalems portar och vid dess murar runt omkring och vid alla Juda städer. 16 Jag skall avkunna mina domar mot dem för all deras ondska, därför att de har övergivit mig och tänt rökelse åt andra gudar och tillbett sina händers verk.
17 Fäst upp dina kläder! Stå upp och tala till dem allt vad jag befaller dig. Var inte förskräckt för dem, så att jag inte låter något förskräckligt hända dig inför dem. 18 Se, jag gör dig i dag till en befäst stad, till en järnpelare och en kopparmur mot hela landet, mot Juda kungar, dess furstar och präster och mot folket i landet. 19 De skall strida mot dig, men inte bli dig övermäktiga. Jag är med dig, säger Herren, för att rädda dig."
Footnotes
- Jeremia 1:3 Josias "trettonde regeringsår" var 627 f. Kr. och Sidkias "elfte regeringsår" var 586 f. Kr.
- Jeremia 1:12 mandelträd . . . vaka Mandelträd heter på hebreiska "shakéd", och vaka "shoked".
Jeremia 1
Svenska Folkbibeln 2015
1 (A) Detta är Jeremias ord.
Jeremia, Hilkias son, var en av prästerna i Anatot[a] i Benjamins land. 2 (B) Herrens ord kom till honom i Juda kung Josias, Amons sons, trettonde regeringsår[b], 3 (C) och sedan under Juda kung Jojakim, Josias son, ända till slutet av Juda kung Sidkias, Josias sons, elfte regeringsår[c] då Jerusalems invånare fördes bort i fångenskap i femte månaden.
Jeremias kallelse
4 Herrens ord kom till mig. Han sade: 5 (D) ”Innan jag formade dig i moderlivet utvalde jag dig, och innan du kom fram ur modersskötet helgade jag dig. Jag satte dig till profet för folken[d].”
6 (E) Men jag svarade: ”O, Herre Gud![e] Jag kan inte tala, för jag är för ung.” 7 (F) Då sade Herren till mig: ”Säg inte: Jag är för ung, utan gå vart jag än sänder dig och tala vad jag än befaller dig. 8 (G) Var inte rädd för dem, för jag är med dig för att rädda dig, säger Herren.” 9 (H) Och Herren räckte ut sin hand, rörde vid min mun och sade till mig: ”Se, jag lägger mina ord i din mun. 10 (I) Jag sätter dig i dag över folk och riken för att rycka upp och bryta ner, förgöra och fördärva, bygga upp och plantera.”
Två syner
11 Herrens ord kom till mig. Han sade: ”Vad ser du, Jeremia?” Jag svarade: ”Jag ser en gren av ett mandelträd[f].” 12 (J) Herren sade till mig: ”Du har sett rätt. Jag ska vaka över mitt ord för att uppfylla det.”
13 (K) Herrens ord kom till mig för andra gången. Han sade: ”Vad ser du?” Jag svarade: ”Jag ser en kokande gryta i norr som lutar hitåt.” 14 (L) Herren sade till mig: ”Från norr ska olyckan välla in över alla som bor i landet. 15 (M) Se, jag ska kalla på alla stammar i rikena norrut[g], säger Herren. De ska komma och sätta upp var och en sin tron vid ingången till Jerusalems portar och vid dess murar runt omkring och vid alla Juda städer. 16 (N) Jag ska uttala mina domar mot dem för all deras ondska, därför att de har övergett mig och tänt rökelse åt andra gudar och tillbett sina händers verk.
17 (O) Fäst upp dina kläder! Res dig och tala till dem allt som jag befaller dig. Var inte förskräckt för dem, så att jag inte låter skräck drabba dig inför dem. 18 (P) Se, jag gör dig i dag till en befäst stad, till en järnpelare och en kopparmur mot hela landet, mot Juda kungar, dess furstar och präster och mot folket i landet. 19 De ska kämpa mot dig men inte besegra dig, för jag är med dig, säger Herren, för att rädda dig.”
Footnotes
- 1:1 Anatot Prästby strax nordost om Jerusalem (Jos 21:18).
- 1:2 Josias … trettonde regeringsår 627 f Kr, när den unge kungen just börjat försöka rensa bort avgudadyrkan från Juda och Jerusalem (2 Krön 34:3f).
- 1:3 Sidkias … elfte regeringsår 587 f Kr. Jeremia verkade också en tid efter Jerusalems fall (40:1f).
- 1:5 profet för folken Liksom flera andra profeter fick Jeremia profetior inte bara till Israels folk utan även till de omgivande hednafolken (kap 25, 46-51).
- 1:6 Herre Gud Hebr. Adonaí Jhvh (Herren Herren). När Gudsnamnet Jhvh är sammansatt med ordet ”Adonaí” (Herre) anger grundtextens vokaler att det istället ska uttalas ”Elohím” (Gud).
- 1:11 mandelträd Hebr. shakéd(jfr shokéd, ”vaka” i vers 12). Mandelträdets vita blommor är de första som slår ut på våren i Israel (jan-feb).
- 1:15 rikena norrut Öknen öster om Israel gjorde att Babels arméer kom norrifrån (kap 39).
Jeremiah 1
King James Version
1 The words of Jeremiah the son of Hilkiah, of the priests that were in Anathoth in the land of Benjamin:
2 To whom the word of the Lord came in the days of Josiah the son of Amon king of Judah, in the thirteenth year of his reign.
3 It came also in the days of Jehoiakim the son of Josiah king of Judah, unto the end of the eleventh year of Zedekiah the son of Josiah king of Judah, unto the carrying away of Jerusalem captive in the fifth month.
4 Then the word of the Lord came unto me, saying,
5 Before I formed thee in the belly I knew thee; and before thou camest forth out of the womb I sanctified thee, and I ordained thee a prophet unto the nations.
6 Then said I, Ah, Lord God! behold, I cannot speak: for I am a child.
7 But the Lord said unto me, Say not, I am a child: for thou shalt go to all that I shall send thee, and whatsoever I command thee thou shalt speak.
8 Be not afraid of their faces: for I am with thee to deliver thee, saith the Lord.
9 Then the Lord put forth his hand, and touched my mouth. And the Lord said unto me, Behold, I have put my words in thy mouth.
10 See, I have this day set thee over the nations and over the kingdoms, to root out, and to pull down, and to destroy, and to throw down, to build, and to plant.
11 Moreover the word of the Lord came unto me, saying, Jeremiah, what seest thou? And I said, I see a rod of an almond tree.
12 Then said the Lord unto me, Thou hast well seen: for I will hasten my word to perform it.
13 And the word of the Lord came unto me the second time, saying, What seest thou? And I said, I see a seething pot; and the face thereof is toward the north.
14 Then the Lord said unto me, Out of the north an evil shall break forth upon all the inhabitants of the land.
15 For, lo, I will call all the families of the kingdoms of the north, saith the Lord; and they shall come, and they shall set every one his throne at the entering of the gates of Jerusalem, and against all the walls thereof round about, and against all the cities of Judah.
16 And I will utter my judgments against them touching all their wickedness, who have forsaken me, and have burned incense unto other gods, and worshipped the works of their own hands.
17 Thou therefore gird up thy loins, and arise, and speak unto them all that I command thee: be not dismayed at their faces, lest I confound thee before them.
18 For, behold, I have made thee this day a defenced city, and an iron pillar, and brasen walls against the whole land, against the kings of Judah, against the princes thereof, against the priests thereof, and against the people of the land.
19 And they shall fight against thee; but they shall not prevail against thee; for I am with thee, saith the Lord, to deliver thee.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation