Profetia om Moab

48 (A) Om Moab[a].

    Så säger Herren Sebaot,
        Israels Gud:
    Ve över Nebo,
        för det har ödelagts!
    Kirjatajim har kommit på skam
        och intagits,
    fästet har kommit på skam
        och ligger krossat.
Moab prisas inte längre.
    I Heshbon smider man
        onda planer mot det:
    ”Kom, låt oss göra slut på det,
        så att det inte mer är ett folk!”
    Också du, Madmen, ska tystas,
        svärdet ska förfölja dig.
Sorgerop hörs från Horonajim,
    förödelse och stor förstörelse.
Moab är krossat,
    högljutt klagar barnen där.
(B) Uppför backen mot Luhit
        går man under gråt,
    och på vägen ner till Horonajim
        hörs ångestfulla sorgerop
            över förstörelsen.
(C) Fly, rädda era liv
        och bli som en buske i öknen!
(D) Eftersom du litar
    till dina gärningar och dina skatter
        ska också du intas.
    Och Kemosh[b] ska gå i fångenskap
        och hans präster
            och furstar med honom.

Ödeläggaren ska drabba varje stad,
    och ingen stad
        ska komma undan.
    Dalen ska bli fördärvad
        och slätten läggas öde,
    så som Herren har sagt.
Ge Moab vingar[c],
        flygande måste han fly.
    Hans städer ska bli öde,
        och ingen ska bo i dem.
10 Förbannad är den som utför
        Herrens verk försumligt,
    förbannad är den som tvekar
        att bloda ner sitt svärd!

11 (E) Moab har levt i trygghet
        från sin ungdom,
    han har legat i ro
        som vin på sin bottensats.
    Han har inte hällts från kärl till kärl,
        inte vandrat bort i fångenskap.
    Därför har han kvar sin smak,
        och hans luktsinne
            har inte förändrats.

12 Se, därför ska dagar komma, säger Herren, då jag sänder till honom vintappare, som ska tappa honom och tömma hans fat och krossa hans krukor. 13 (F) Då ska Moab skämmas för Kemosh, liksom Israels folk fick skämmas för Betel som de litade till.

14 Hur kan ni säga:
    ”Vi är hjältar
        och tappra män i striden”?
15 Moab ska ödeläggas,
        dess städer gå upp i rök
    och dess utvalda unga män
        komma ner för att slaktas.
    Så säger Kungen,
        Herren Sebaot är hans namn.

16 Moabs undergång är nära,
    hans olycka kommer med hast.
17 Ha medlidande med honom,
    alla ni som bor omkring honom,
        alla ni som känner hans namn!
    Säg: ”Hur sönderbruten är inte
        den starka spiran,
            den härliga staven!”

18 Kom ner från din härlighet
    och sätt dig på torra marken,
        du dotter Dibons folk,
    för den som ödelägger Moab
        drar upp mot dig
            och förstör dina fästen.
19 Ställ dig vid vägen
    och se dig omkring,
        du som bor i Aroer.
    Fråga honom som flyr
        och henne som kommit undan,
    säg: ”Vad har hänt?”
20 Moab har kommit på skam,
        det är krossat, jämra er och ropa!
    Berätta vid Arnon
        att Moab är ödelagt.

21 Domen har drabbat slättlandet, över Holon, Jahas och Mofaat, 22 över Dibon, Nebo och Bet-Diblatajim, 23 över Kirjatajim, Bet-Gamul och Bet-Meon, 24 över Keriot och Bosra och över alla andra städer i Moabs land, vare sig de ligger långt borta eller nära.

25 (G) Avhugget är Moabs horn
    och sönderbruten är hans arm,
        säger Herren.

26 (H) Gör honom drucken, för han har upphävt sig mot Herren. Moab ska vältra sig i spyor och bli till åtlöje, också han. 27 (I) Eller var inte Israel till åtlöje för dig? Ertappades han bland tjuvar, eftersom du skakar på huvudet så ofta du talar om honom?

28 (J) Överge städerna
    och bygg bo i klippan,
        ni Moabs invånare.
    Gör som duvan
        som bygger sitt näste
            i sidorna på gapande klyftor.

29 (K) Vi har hört om Moabs högmod,
        hans gränslöst stora högfärd,
    hans stolthet,
        högmod och överlägsenhet
    och hans hjärtas förhävelse.
30 Jag känner hans fräckhet,
        säger Herren,
    hans tomma skryt
        och svekfulla sätt.
31 Därför jämrar jag mig
    för Moabs skull
        och klagar över hela Moab.
    Över Kir-Heres män
        ska man sucka.
32 Mer än Jaeser gråter,
    gråter jag över dig,
        du Sibmas vinstock.
    Dina rankor gick över havet
        och nådde till Jaesers hav.
    Mitt i din sommar
        och din vinbärgning
    har ödeläggaren slagit ner.
33 (L) Glädjen och jublet har ryckts bort
    från de bördiga fälten
        och från Moabs land.
    Jag har gjort slut
        på vinet i pressarna,
    man trampar inte längre vin
        under glädjerop –
    rop hörs men inte glädjerop.

34 (M) Från Heshbon hörs rop
        ända till Eleale,
    ända till Jahas
        höjer man sin röst
    och från Soar ända till Horonajim,
        till Eglat-Selisia,
    för också Nimrims vatten
        har blivit torr mark.
35 Jag ska i Moab göra slut på dem
    som bär fram offer
        på offerhöjden
    och tänder rökelse åt sina gudar,
        säger Herren.
36 (N) Därför klagar mitt hjärta
        som en flöjt över Moab,
    mitt hjärta klagar som en flöjt
        över Kir-Heres män.
    Det som är kvar
        av vad de förvärvat
            går förlorat.
37 (O) Alla huvuden är rakade
        och alla skägg avskurna.
    På alla händer finns ristningar
        och runt höfterna bär de säcktyg.
38 (P) På alla Moabs tak och på dess torg
        hörs bara dödsklagan,
    för jag har krossat Moab
        som ett värdelöst kärl,
    säger Herren.

39 Hur nerbruten är han inte,
        hur jämrar de sig inte!
    Hur vänder inte Moab ryggen till
        i skam!
    Moab blir ett åtlöje och en skräck
        för alla som bor omkring honom.

40 (Q) För så säger Herren:
    Se, han svävar fram som en örn,
        han breder ut sina vingar
            över Moab.
41 Keriot intas, fästena erövras.
    Hjärtat hos Moabs hjältar
        blir på den dagen
    som hjärtat hos en kvinna
        i barnsnöd.
42 Moab ska förgöras
        så att det inte mer är ett folk,
    för han har förhävt sig mot Herren.

43 (R) Fruktan, fallgrop och fälla
    väntar er, ni Moabs invånare,
        säger Herren.
44 (S) Den som flyr från skräcken
        störtar i fallgropen,
    och den som kommer upp
        ur fallgropen fastnar i fällan,
    för jag ska låta ett hemsökelsens år
        drabba Moab, säger Herren.

45 (T) I Heshbons skugga stannar de,
    det är slut
        med flyktingarnas kraft,
    för en eld gick ut från Heshbon,
        en låga från Sichon.
    Den förtärde Moabs sida,
        hjässan på stridslarmets söner.
46 Ve dig Moab!
        Förlorat är Kemosh folk,
    för dina söner har tagits till fånga,
        dina döttrar har förts bort
            i fångenskap.
47 (U) Men i kommande dagar
    ska jag göra slut
        på Moabs fångenskap,
    säger Herren.

Så långt domen över Moab.

Footnotes

  1. 48:1 Moab   Folk öster om Döda havet som deltog i upproret mot Nebukadnessar (27:3). Enligt Josefus härjades de av Nebukadnessar år 582 f Kr (jfr Hes 25:8f).
  2. 48:7 Kemosh   Moabiternas nationalgud.
  3. 48:9 vingar   Grundtexten svårtolkad. Annan översättning: ”salt” (jfr Dom 9:45). Andra handskrifter: ”en gravsten” (så Septuaginta).

Dom över Moab

48 Om Moab:

Så säger härskarornas Herre, Israels Gud:

”Ve över Nebo,
    för det har lagts i ruiner.
Kirjatajim har kommit på skam och erövrats,
    fästningen har kommit på skam och krossats.
Moab prisas inte mer,
    i Heshbon har man smidit onda planer för dess fall:
’Kom, låt oss göra slut på Moab som nation.’
    Också du, Madmen, ska tystas,
svärdet förföljer dig.
    Klagorop hörs från Horonajim,
våld och stor förödelse.
    Moab är krossat.
Dess små klagar högt.[a]
    Man går uppför Luchits höjd, bittert gråtande.
På vägen ner till Horonajim
    hörs ångestfyllda rop över förödelsen.
Fly för era liv!
    Bli som buskar i öknen!
Eftersom du har satt din lit
    till dina gärningar och rikedomar,
ska också du erövras.
    Kemosh ska föras bort i fångenskap
med sina präster och furstar.
    Förgöraren ska komma till varje stad,
ingen stad ska komma undan.
    Dalen ska läggas i ruiner
och slätten förstöras,
    som Herren har sagt.
Res en gravsten över Moab,[b]
    för det ska jämnas med marken.
Dess städer ska läggas öde
    och ingen ska kunna bo där.

10 Förbannad är den
    som inte utför Herrens verk helhjärtat!
Förbannad är den som
    är rädd för att bloda ner sitt svärd!

11 Moab har levt i trygghet sedan sin ungdom,
    ostörd likt vin som lämnats för att vila på dräggen
utan att hällas från kärl till kärl.
    Han har aldrig drivits i landsflykt
och har därför bibehållit både arom och smak.
12     Men det kommer en tid, säger Herren,
då jag ska sända vintappare till honom.
    De ska tappa vin ur hans fat, tömma och krossa dem.
13 Moab ska skämmas för Kemosh,
    precis som israeliterna skämdes för Betel som de förtröstade på.

14 Hur kan ni säga:
    ’Vi är hjältar och tappra krigsmän’?
15 Men nu ska Moab fördärvas,
    och dess städer invaderas.
De bästa av hans unga män drar ut för att slaktas,
    säger Konungen,
härskarornas Herre är hans namn.
16     Moabs undergång är nära,
dess olycka kommer med hast.
17     Klaga över honom,
alla ni som finns runt omkring honom,
    alla ni som känner hans rykte.
Säg: ’Hur sönderbruten är inte den starka spiran,
    den praktfulla härskarstaven!’

18 Stig ner från härligheten
    och sätt dig på den torra marken,
du dotter Divons invånare,
    för Moabs fördärvare kommer mot dig
och förgör dina fästen.
19     Ställ dig vid vägen och spana,
du Aroers invånare,
    fråga honom som flyr
och henne som försöker komma undan:
    ’Vad är det som har hänt?’
20 Moab har kommit på skam
    och är krossat.
Klaga och gråt!
    Berätta vid Arnon
    att Moab är förstört.
21 Domen har kommit över slättlandet,
    över Holon, Jahas, Mefaat,
22     Divon, Nebo, Bet Divlatajim,
23     Kirjatajim, Bet Gamul, Bet Meon,
24     Keriot och Bosra
    och över alla andra städer i Moabs land, både nära och fjärran.
25 Moabs horn har huggits av,
    hans arm är bruten, säger Herren.

26 Gör honom drucken,
    för han har förhävt sig mot Herren.
Moab ska vältra sig i sina egna spyor
    och bli till ett åtlöje för alla, också han.
27 Var inte Israel till åtlöje för dig?
    Fann man honom bland tjuvar,
eftersom du skakar på huvudet så ofta du talar om honom?
28     Lämna städerna och bosätt er
i klippan, ni Moabs invånare!
    Var som duvan som bygger sitt bo
inne i gapande klippklyftor!

29 Vi har alla hört om Moabs högfärd,
    hans måttlösa övermod,
hans stolthet, arrogans, överlägsenhet
    och självupphöjelse.
30 Jag känner hans arrogans och tomma prat, säger Herren.
Tomma är deras gärningar.
31 Därför jämrar jag mig över Moab,
    klagar över hela Moab och suckar över Kir-Heres män.
32 Mer än över Jaser gråter[c] jag över dig,
    du Sivmas vinstock.
Dina rankor sträckte sig ut över havet
    och nådde ända till Jasers hav.
Förgöraren har slagit ner
    bland din frukt och din vinskörd.
33 Glädjen och jublet är borta
    från trädgårdarna, från Moabs land.
Jag har stoppat vinflödet från pressarna,
    ingen trampar druvorna längre.
Det hörs rop, men inga glädjerop.[d]

34 Från Heshbon och Elale höjs klagan,
    deras rop hörs ända till Jahas,
från Soar till Horonajim och Eglat Shelishia.
    Också Nimrims vatten har blivit till uttorkad mark.
35 I Moab ska jag göra slut på dem som bär fram offer på höjderna
    och tänder rökelse till sina gudar, säger Herren.
36 Därför klagar mitt hjärta över Moab som en flöjt,
    ja mitt hjärta klagar som en flöjt över Kir-Heres män.
Därför är allt deras välstånd som de förvärvat borta.
37     Varje huvud är rakat och varje skägg avklippt.
Varje hand är ristad och var och en har klätt sig i säcktyg.
38     På alla tak och på alla torg i Moab hålls dödsklagan,
för jag har krossat Moab som man krossar en oduglig kruka, säger Herren.
39 ’Ack, Moab är förstört!’ klagar de.
    ’Moab vänder sig bort i skam.’
Moab har blivit till åtlöje och skräck för alla sina grannar.”

40 För så säger Herren:

”En örn svävar fram
    och breder ut sina vingar över Moab.
41 Städerna[e] intas,
    fästningarna erövras.
Den dagen är Moabs hjältar ängsliga
    som kvinnor i barnsnöd.
42 Moab ska utplånas som folk
    på grund av sitt övermod inför Herren.
43 Skräck, fallgrop och snara
    ska bli er lott, ni Moabs invånare, säger Herren.
44 Den som flyr undan skräcken
    ska falla i gropen,
och den som tar sig upp ur gropen
    ska fastna i snaran.
Jag ska låta ett bestraffningens år drabba Moab, säger Herren.

45 I skuggan av Heshbon
    står flyktingarna kraftlösa.
En eld har gått ut från Heshbon,
    en låga från Sichons mitt,
och förtär Moabs tinning
    och hjässan på de larmande stridsmännen.
46 Ve dig, Moab!
    Kemoshs folk är slaget,
och dina söner har förts bort i exil,
    dina döttrar till fångenskap.

47 Men den dagen kommer, säger Herren,
    då jag ska återupprätta Moab.”

Så långt domen över Moab.

Footnotes

  1. 48:4 Enligt Septuaginta Klagoropet hörs ända till Soar.
  2. 48:9 Grundtextens innebörd i versens första hälft är oviss. Texten här är från Septuaginta. Där kan ordet tolkas som blomma, men i en del senare handskrifter står istället vingar. Moab skulle beströs med salt vilket ofta gjordes i samband med erövringar på den tiden.
  3. 48:32 Eller: Mer än Jaser gråter…
  4. 48:33 Grundtextens innebörd i sista satsen är osäker.
  5. 48:41 Kan också tolkas som ett namn, Keriot, jfr v. 24.