Profetia om Egypten

46 Detta är Herrens ord som kom till Jeremia om hednafolken.

(A) Om Egypten.

Angående den egyptiske kungen farao Nekos här som stod vid floden Eufrat nära Karkemish[a] och blev slagen av Babels kung Nebukadressar i Juda kung Jojakims, Josias sons, fjärde regeringsår.

Gör i ordning sköld och skydd[b]
    och ryck fram till strid!
Spänn för hästarna,
        sitt upp på springarna
    och ställ upp er
        med hjälmarna på.
    Gör spjuten blanka,
        klä er i pansar.
Vad ser jag?
    De är förfärade,
        de viker tillbaka,
    deras hjältar blir slagna och flyr
        utan att vända sig om.
    Det är skräck från alla håll,
        säger Herren.
(B) Inte ens den snabbaste kan fly,
    inte ens hjälten
        kan komma undan.
    Norrut, vid floden Eufrat,
        där stapplar de och faller.

Vem är det som stiger som Nilfloden,
    likt strömmar
        av framvällande vatten?
(C) Det är Egypten
        som stiger som Nilfloden,
    likt strömmar
        av framvällande vatten.
    Han säger:
        ”Jag ska dra upp
            och täcka landet,
        jag ska förstöra städerna
            och dem som bor i dem.”
Dra dit upp, ni hästar,
        storma fram, ni vagnar.
    Dra ut, ni hjältar,
        nubier och puteer,
    rustade med sköldar,
        och ludeer[c],
    rustade med bågar
        som de spänner.
10 (D) Detta är Herren Gud Sebaots dag,
        en hämndens dag
    då han hämnas
        på sina motståndare.
    Svärdet frossar sig mätt,
        det dricker sig rusigt
            av deras blod,
    för detta är ett slaktoffer
        åt Herren Gud Sebaot
    i Nordlandet vid floden Eufrat.

11 (E) Dra upp till Gilead
    och hämta balsam,
        du jungfru dotter Egypten.
    Men förgäves har du skaffat
        läkemedel i mängd.
    Du kan inte bli botad.
12 Hednafolken har hört om din skam,
    och dina sorgerop
        uppfyller jorden,
    för den ene hjälten
        snavar på den andre
    och de båda faller tillsammans.

13 (F) Detta ord talade Herren till profeten Jeremia om att Babels kung Nebukadressar skulle komma och besegra Egypten:

14 Förkunna i Egypten
        och ropa ut det i Migdol,
    ropa ut det i Memfis
        och även i Tachpanches och säg:
    ”Träd fram och gör dig beredd,
        för svärdet frossar
            runt omkring dig.”
15 Varför slogs dina hjältar
        till marken[d]?
    De kunde inte hålla stånd,
        för Herren stötte bort dem.
16 (G) Han fick många att vackla,
    och de föll, den ene över den andre,
        och ropade:
    ”Upp, låt oss vända tillbaka
        till vårt folk
    och till landet där vi föddes,
        undan det härjande svärdet!”
17 Man ropar där:
    ”Farao, Egyptens kung,
        är bara ett buller!
    Han har försummat sin tid.”

18 (H) Så sant jag lever, säger Kungen,
        Herren Sebaot är hans namn:
    Som Tabor bland bergen,
        som Karmel vid havet
            ska han komma.
19 (I) Gör er beredda för landsflykt,
        ni dotter Egyptens invånare,
    för Memfis ska bli en ödemark
        och brännas ner så att ingen
            kan bo där.

20 (J) En skön kviga är Egypten,
    men en broms kommer farande
        från norr.
21 Också legosoldaterna i landet
        liknar gödda kalvar.
    De vänder alla om, alla flyr de,
        för de kan inte stå emot.
    Deras ofärds dag har drabbat dem,
        tiden för deras straff är inne.
22 Hon väser likt en orm
        som ringlar i väg,
    för de drar fram med vapenmakt
        och kommer över henne
            med yxor,
        som för att hugga ved.
23 De fäller hennes skog, säger Herren,
        för den är ogenomtränglig.
    De är fler än gräshoppor,
        de kan inte räknas.
24 (K) Egyptens dotter kommer på skam,
        hon utlämnas åt folket från norr.

25 (L) Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Se, jag ska straffa Amon från No[e] och farao och Egypten med dess gudar och dess kungar, både farao och dem som förlitar sig på honom. 26 (M) Jag ska överlämna dem åt dem som vill ta deras liv, till Babels kung Nebukadressar och hans tjänare. Men därefter ska landet bli bebott som i forna dagar, säger Herren.

27 (N) Så var inte rädd,
        du min tjänare Jakob,
    och var inte förskräckt,
        du Israel,
    för se, jag ska rädda dig
        ur det fjärran landet
    och dina barn ur landet
        där de är fångna.
    Jakob ska vända tillbaka
        och leva i trygghet,
    och ingen ska skrämma honom.
28 (O) Var inte rädd, du min tjänare Jakob,
        säger Herren, för jag är med dig.
    Jag ska göra slut på alla de folk
        dit jag fördrivit dig.
    Men dig ska jag inte göra slut på,
        bara tukta dig med rättvisa,
    för helt ostraffad
        kan jag inte lämna dig.

Footnotes

  1. 46:2 farao Nekos här … nära Karkemish   Egyptens nederlag i norra Syrien år 605 f Kr befäste Babel som regionens stormakt (jfr 27:6f, 2 Kung 23:29, 24:7).
  2. 46:3 sköld och skydd   Små sköldar för närstrid och stora mot pilar.
  3. 46:9 nubier och puteer … ludeer   Legosoldater från Sudan, Libyen och Lydien i västra Turkiet.
  4. 46:15 slogs dina hjältar till marken   Andra handskrifter (Septuaginta): ”flydde din mäktige Apis”. (Egyptens tjurgud som dyrkades i Memfis).
  5. 46:25 Amon från No   Egyptens högsta gud Amon-Ra dyrkades i Karnaktemplet i södra Egyptens huvudstad Thebe, som i Bibeln kallas No (jfr Nah 3:8).

Profetior över andra folk

(46:1—52:34)

46 Detta är Herrens ord som kom till profeten Jeremia om andra folk:

Om Egypten, mot den egyptiske kungen farao Nekos armé, som stod vid floden Eufrat vid Karkemish, och som Nebukadnessar, kungen av Babylonien, hade besegrat under Jojakims, Josias sons, Juda kungs, fjärde regeringsår:

”Gör i ordning sköldarna, både stora och små,
    och dra ut i striden!
Spänn för hästarna,
    sitt upp för att rida,
ställ upp er, ta på hjälmarna,
    gör spjuten blanka
och dra på pansaret.
    Men vad är det jag ser?
De drabbas av förskräckelse,
    de drar sig tillbaka.
Deras krigare är slagna.
    De flyr utan att kasta en blick tillbaka.
Det är skräck på alla sidor, Herren.
Den snabbaste kan inte fly
    och hjälten inte komma undan.
I norr vid floden Eufrat
    stapplar de och faller.

Vem är det som reser sig som Nilen,
    likt strömmar av vatten som väller fram?
Egypten stiger som Nilfloden,
    som strömmar av vatten som väller fram.
Han säger: ’Jag vill stiga och täcka hela jorden,
    förgöra städer och dem som bor där.’
Dra ut, ni hästar,
    storma fram, ni vagnar!
Tåga fram, ni hjältar,
    ni från Kush och Put, rustade med sköldar,
    och ni ludéer, som kan spänna en båge!
10 För denna dag tillhör Herren, härskarornas Herre,
    en hämndens dag då han hämnas sina fiender.
Svärdet ska frossa tills det fått nog
    och släckt sin törst med deras blod.
För detta är härskarornas Herres slaktoffer
    i landet i norr, vid floden Eufrat.

11 Gå till Gilead efter balsam,
    du arma jungfru Egypten!
Förgäves prövar du många botemedel –
    det finns ingen läkedom för ditt sår.
12 Folken hör talas om din skam.
    Jorden fylls av ditt förtvivlans rop.
Den ena hjälten snubblar över den andra,
    och de faller tillsammans.”

13 Detta är vad Herren talade till profeten Jeremia om den babyloniske kungen Nebukadnessars kommande slag mot Egypten:

14 ”Ropa ut det i Egypten,
    låt det höras i Migdol,
låt det höras i Memfis och Tachpanches!
    Säg: ’Ställ upp dig, gör dig redo,
för svärdet frossar omkring dig.’
15     Varför har dina kämpar slagits ner?
De kunde inte stå,
    därför har Herren slagit ner dem.[a]
16 Gång på gång snubblar de,
    och den ena faller över den andra.
De säger: ’Kom, låt oss återvända
    till vårt folk och landet där vi föddes,
undan förtryckarens svärd.’
17     Där ska de utropa:
’Farao, Egyptens kung, är bara ett tomt buller.
    Han har gått miste om sitt tillfälle.’

18 Så sant jag lever,
    säger Konungen,
härskarornas Herre är hans namn,
    som Tabor bland bergen,
som Karmel vid havet
    är han som kommer.
19 Packa ihop, gör er redo för landsflykt,
    ni dotter Egyptens invånare,
för Memfis ska läggas öde och i ruiner,
    utan invånare.

20 Egypten är en grann kviga,
    men en broms kommer farande från norr.
21 Också dess legosoldater i dess mitt
    är som gödkalvar.
De vänder om och flyr allesammans,
    för de kan inte hålla stånd.
Det är en olyckans dag för dem,
    en straffets tid.
22 Hon väser som en flyende orm
    när deras armé drar fram.
De kommer med yxor mot henne,
    som vedhuggare.
23 De fäller hennes skog säger Herren.
De är oräkneliga,[b]
    fler än gräshoppor,
de kan inte räknas.
24     Dotter Egypten kommer på skam
och överlämnas till folket i norr.”

25 Härskarornas Herre, Israels Gud, säger: ”Jag ska straffa Amon från No, farao, Egypten och dess gudar och kungar, både farao och alla som litar på honom. 26 Jag ska överlämna dem åt dem som är ute efter deras liv, åt den babyloniske kungen Nebukadnessar och hans män. Men därefter ska landet åter bli bebott som i gångna tider, säger Herren.

27 Var inte rädd, min tjänare Jakob,
    var inte förskräckt, Israel!
Jag ska rädda dig ur landet långt borta
    och dina barn från det land där de är fångna.
Jakob ska återvända och få ro
    och inte skrämmas av någon.
28 Frukta inte, min tjänare Jakob,
    säger Herren,
för jag är med dig.
    Jag ska förgöra alla de folk
som jag har drivit bort dig till.
    Men jag ska inte utplåna dig.
Jag ska straffa dig, men rättvist,
    för helt ostraffad ska jag inte släppa dig.”

Footnotes

  1. 46:15 Enligt Septuaginta handlar versen om den egyptiska tjurguden Apis: Varför har Apis flytt? Din utsökta tjurgud kunde inte stå…
  2. 46:23 Grundtextens exakta innebörd är osäker. De är oräkneliga står i singularis och kan därför också tänkas syfta på skogen, att skogen är på något sätt oräknelig, ogenomtränglig.

46 Detta är vad som kom till profeten Jeremia såsom HERRENS ord om hednafolken.

Om Egypten, angående den egyptiske konungen Farao Nekos här, som stod invid floden Frat, vid Karkemis, och som blev slagen av Nebukadressar, konungen i Babel, i Jojakims, Josias sons, Juda konungs, fjärde regeringsår.

Reden till sköld och skärm, och rycken fram till strid.

Spännen för hästarna och bestigen springarna, och ställen upp eder, med hjälmarna på. Gören spjuten blanka, ikläden eder pansaren.

Men varav kommer detta som jag nu ser? De äro förfärade. De vika tillbaka; deras hjältar bliva slagna. De taga till flykten utan att vända sig om. Skräck från alla sidor! säger HERREN.

Ej ens den snabbaste kan fly undan, ej ens hjälten kan rädda sig. Norrut, invid floden Frat, där stappla de och falla.

Vem är denne som stiger upp såsom Nilfloden, denne vilkens vatten svalla såsom strömmar?

Det är Egypten som stiger upp såsom Nilfloden, och såsom strömmar svalla hans vatten. Han säger: »Jag vill stiga upp och övertäcka landet; jag vill fördärva städerna och dem som bo därinne.»

Ja, dragen ditupp, I hästar; stormen fram, I vagnar. Må hjältarna tåga fram, etiopier och putéer, rustade med sköldar, och ludéer, rustade med bågar, bågar som de spänna.

10 Ty detta är Herrens; HERREN Sebaots, dag, en hämndedag, då han skall hämnas på sina motståndare; nu skall svärdet frossa sig mätt och dricka sig rusigt av deras blod. Ty ett slaktoffer vill Herren, HERREN Sebaot, anställa i nordlandet vid floden Frat.

11 Drag upp till Gilead och hämta balsam, du jungfru dotter Egypten. Men förgäves skaffar du dig läkemedel i mängd; du kan icke bliva helad.

12 Folken få höra om din skam, och av dina klagorop bliver jorden full; ty den ene hjälten stapplar på den andre, och de falla båda tillsammans.

13 Detta är det ord som HERREN talade till profeten Jeremia om att Nebukadressar, konungen i Babel, skulle komma och slå Egyptens land:

14 Förkunnen i Egypten och kungören i Migdol, ja, kungören i Nof, så ock i Tapanhes, och sägen: »Träd fram och gör dig redo, ty svärdet frossar runt omkring dig.»

15 Varför äro dina väldige slagna till marken? De kunde ej hålla stånd, ty HERREN stötte dem bort.

16 Han kom många att stappla, och så föllo de, den ene över den andre; de ropade: »Upp, låt oss vända tillbaka till vårt folk och till vårt fädernesland, undan det härjande svärdet.»

17 Ja, man ropar där: »Farao är förlorad, Egyptens konung! Han har förfelat sin tid.»

18 Så sant jag lever, säger konungen, han vilkens namn är HERREN Sebaot, en skall komma, väldig såsom Tabor ibland bergen, såsom Karmel vid havet.

19 Så reden nu till åt eder, I dottern Egyptens inbyggare, vad man behöver, när man skall gå i landsflykt. Ty Nof skall bliva en ödemark och varda uppbränt, så att ingen kan bo där.

20 En skön kviga är Egypten; men en broms kommer farande norrifrån.

21 Också de legoknektar hon har i sitt land, lika gödda kalvar, ja, också de vända då om och fly allasammans, de kunna icke hålla stånd. Ty deras ofärds dag har kommit över dem, deras hemsökelses tid.

22 Tyst smyger hon undan såsom en krälande orm, ty med härsmakt draga de fram, och med yxor komma de över henne, såsom gällde det att hugga ved.

23 De fälla hennes skog, säger HERREN, ty ogenomtränglig är den; talrikare äro de än gräshoppor, ja, de kunna ej räknas.

24 På skam kommer dottern Egypten; hon bliver given i nordlandsfolkets hand.

25 Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Se, jag skall hemsöka Amon från No, så ock Farao och Egypten med dess gudar och dess konungar, ja, både Farao och dem som förlita sig på honom.

26 Och jag skall giva dem i de mans hand, som stå efter deras liv, i Nebukadressars, den babyloniske konungens, och i hans tjänares hand. Men därefter skall landet bliva bebott såsom i forna dagar, säger HERREN.

27 Så frukta då icke, du min tjänare Jakob, och var ej förfärad, du Israel; ty se, jag skall frälsa dig ur det avlägsna landet, och dina barn ur deras fångenskaps land. Och Jakob skall få komma tillbaka och leva i ro och säkerhet, och ingen skall förskräcka honom.

28 Ja, frukta icke, du min tjänare Jakob, säger HERREN, ty jag är med dig. Och jag skall göra ände på alla de folk till vilka jag har drivit dig bort; men på dig vill jag ej alldeles göra ände, jag vill blott tukta dig med måtta; ty alldeles ostraffad kan jag ju ej låta dig bliva.