(A) Detta är Jeremias ord.

Jeremia, Hilkias son, var en av prästerna i Anatot[a] i Benjamins land. (B) Herrens ord kom till honom i Juda kung Josias, Amons sons, trettonde regeringsår[b], (C) och sedan under Juda kung Jojakim, Josias son, ända till slutet av Juda kung Sidkias, Josias sons, elfte regeringsår[c] då Jerusalems invånare fördes bort i fångenskap i femte månaden.

Jeremias kallelse

Herrens ord kom till mig. Han sade: (D) ”Innan jag formade dig i moderlivet utvalde jag dig, och innan du kom fram ur modersskötet helgade jag dig. Jag satte dig till profet för folken[d].”

(E) Men jag svarade: ”O, Herre Gud![e] Jag kan inte tala, för jag är för ung.” (F) Då sade Herren till mig: ”Säg inte: Jag är för ung, utan gå vart jag än sänder dig och tala vad jag än befaller dig. (G) Var inte rädd för dem, för jag är med dig för att rädda dig, säger Herren.” (H) Och Herren räckte ut sin hand, rörde vid min mun och sade till mig: ”Se, jag lägger mina ord i din mun. 10 (I) Jag sätter dig i dag över folk och riken för att rycka upp och bryta ner, förgöra och fördärva, bygga upp och plantera.”

Två syner

11 Herrens ord kom till mig. Han sade: ”Vad ser du, Jeremia?” Jag svarade: ”Jag ser en gren av ett mandelträd[f].” 12 (J) Herren sade till mig: ”Du har sett rätt. Jag ska vaka över mitt ord för att uppfylla det.”

13 (K) Herrens ord kom till mig för andra gången. Han sade: ”Vad ser du?” Jag svarade: ”Jag ser en kokande gryta i norr som lutar hitåt.” 14 (L) Herren sade till mig: ”Från norr ska olyckan välla in över alla som bor i landet. 15 (M) Se, jag ska kalla på alla stammar i rikena norrut[g], säger Herren. De ska komma och sätta upp var och en sin tron vid ingången till Jerusalems portar och vid dess murar runt omkring och vid alla Juda städer. 16 (N) Jag ska uttala mina domar mot dem för all deras ondska, därför att de har övergett mig och tänt rökelse åt andra gudar och tillbett sina händers verk.

17 (O) Fäst upp dina kläder! Res dig och tala till dem allt som jag befaller dig. Var inte förskräckt för dem, så att jag inte låter skräck drabba dig inför dem. 18 (P) Se, jag gör dig i dag till en befäst stad, till en järnpelare och en kopparmur mot hela landet, mot Juda kungar, dess furstar och präster och mot folket i landet. 19 De ska kämpa mot dig men inte besegra dig, för jag är med dig, säger Herren, för att rädda dig.”

Notas al pie

  1. 1:1 Anatot   Prästby strax nordost om Jerusalem (Jos 21:18).
  2. 1:2 Josias … trettonde regeringsår   627 f Kr, när den unge kungen just börjat försöka rensa bort avgudadyrkan från Juda och Jerusalem (2 Krön 34:3f).
  3. 1:3 Sidkias … elfte regeringsår   587 f Kr. Jeremia verkade också en tid efter Jerusalems fall (40:1f).
  4. 1:5 profet för folken   Liksom flera andra profeter fick Jeremia profetior inte bara till Israels folk utan även till de omgivande hednafolken (kap 25, 46-51).
  5. 1:6 Herre Gud   Hebr. Adonaí Jhvh (Herren Herren). När Gudsnamnet Jhvh är sammansatt med ordet ”Adonaí” (Herre) anger grundtextens vokaler att det istället ska uttalas ”Elohím” (Gud).
  6. 1:11 mandelträd   Hebr. shakéd(jfr shokéd, ”vaka” i vers 12). Mandelträdets vita blommor är de första som slår ut på våren i Israel (jan-feb).
  7. 1:15 rikena norrut   Öknen öster om Israel gjorde att Babels arméer kom norrifrån (kap 39).

Gud kallar Jeremia

Detta är Guds budskap genom prästen Jeremia, Hilkias son, från staden Anatot i Benjamins land.

Det första budskapet kom till honom under Amons son Josias trettonde regeringsår i Juda.

Flera andra budskap kom när Josias son Jojakim var kung i Juda och vid olika tillfällen fram till den femte månaden under det elfte året av Josias son Sidkias regering i Juda, när Jerusalem intogs och folket bortfördes som slavar.

Herren sa till mig:

Jag kände dig innan du formades i din mors liv. Innan du föddes avskilde jag dig och utsåg dig till min budbärare till världen.

Herre, jag kan inte vara den budbäraren! Jag är alldeles för ung! svarade jag.

Säg inte så, för du ska gå dit jag sänder dig och tala vad jag säger till dig, fortsatte Herren.

Var inte rädd för människor, för jag, Herren, kommer att vara med dig och hjälpa dig.

Sedan rörde han vid min mun och sa: Från och med nu lägger jag mina ord i din mun!

10 I dag börjar din uppgift att varna folk och nationer i hela världen och att slå ner och förgöra, plantera och bygga upp.

11 Sedan sa Herren till mig: Jeremia! Vad är det du ser? Jag svarade: Jag ser en gren av ett mandelträd.

12 Det är riktigt, och det betyder att jag ska låta mitt hot om straff bli verklighet, svarade Herren.

13 Sedan frågade Herren mig: Vad ser du nu? Jag ser en gryta med kokande vatten. Den kommer norrifrån och töms över Juda, svarade jag.

14 Ja, från norr kommer olycka att dra fram över allt folk i det här landet, sa han.

15 Jag ska befalla arméerna från kungarikena i norr att komma till Jerusalem och sätta upp sina troner vid stadens portar och längs dess murar och i alla andra städer i Juda.

16 På det sättet ska jag straffa mitt folk för att det har lämnat mig för att tillbe andra gudar, avgudar som de själva har gjort!

17 Gör dig beredd att gå ut och berätta allt som jag säger till dig. Var inte rädd, för då kommer jag att göra dig till åtlöje.

18 I dag gör jag dig osårbar inför alla deras anfall. De kommer inte att kunna skada dig. Du är som en befäst och ointaglig stad, stadig som en järnpelare eller en tung kopparport. Judas kungar, furstar och präster ska inte lyckas besegra dig.

19 De kommer att försöka, men de ska misslyckas, för jag är med dig, säger Herren. Jag ska hjälpa dig.