Jag minns din ungdoms hängivenhet,
    hur du älskade mig
        under din brudtid
    och följde mig i öknen,
        i landet där man inte sår.
^3 (B) Israel var heligt för Herren,
        den första frukten av hans skörd.
    Alla som äter av den
        drar på sig skuld,
    olycka drabbar dem,
        säger Herren.

⁴ Hör Herrens ord,
        ni av Jakobs hus,
    ni alla släkter av Israels hus.
^5 (C) Så säger Herren:
    Vad fann era fäder för fel hos mig,
        eftersom de gick bort ifrån mig
    och följde värdelösa avgudar
        och själva blev värdelösa?
^6 (D) De frågade inte: ”Var är Herren,
    han som förde oss upp
        ur Egyptens land,
    han som ledde oss i öknen,
        det öde och oländiga landet,
    torkans och dödsskuggans land,
        landet där ingen färdas
    och där ingen människa bor?”
^7 (E) Jag förde er in i det bördiga landet
    och ni fick äta dess frukt
        och dess goda.
    Men när ni hade kommit dit,
        orenade ni mitt land
    och gjorde min arvedel avskyvärd.

^8 (F) Prästerna frågade inte:
        ”Var är Herren?”
    De som hade hand om lagen
        kände mig inte,
    och herdarna var trolösa
        mot mig.
    Profeterna profeterade i Baals namn
        och följde dem
            som inte kan hjälpa.
^9 (G) Därför ska jag fortsätta
        gå till rätta med er, säger Herren,
    och gå till rätta med era barnbarn.

^10 (H) Dra bort till kitteernas kuster
        och se efter,
    skicka bud till Kedar^[a] och undersök,
        se om något sådant har hänt där:
^11 (I) Har ett folk någonsin
    bytt bort sina gudar?
        Och ändå är de inga gudar.
    Men mitt folk har bytt bort
        sin härlighet
    mot något som inte kan hjälpa.
^12 (J) Häpna, ni himlar, över detta,
    rys av stor förfäran, säger Herren,
^13 (K) för mitt folk har begått
        en dubbel synd:
    De har övergett mig,
        källan med det levande vattnet^[b],
    och gjort sig usla brunnar
        som inte håller vatten.

^14 (L) Är Israel en träl?
        Är han född som slav?
    Varför har han blivit ett byte?
^15 (M) Lejonen^[c] ryter mot honom,
        man hör dem morra.
    De gör hans land till en ödemark.
        Hans städer bränns ner
            så att ingen kan bo i dem.
^16 (N) Även Memfis och Tachpanches^[d] barn
    betar din hjässa kal^[e].

^17 (O) Men är det inte du själv
        som vållar dig detta,
    genom att du överger
        Herren din Gud
    när han vill leda dig
        på den rätta vägen?
^18 (P) Varför vill du till Egypten
        för att dricka av Nilens^[f] vatten?
    Och varför vill du till Assyrien
        för att dricka av flodens vatten?
^19 (Q) Det är din ondska som tuktar dig
        och ditt avfall som straffar dig.
    Inse därför och tänk på
        hur ont och bittert det är
    att du överger Herren din Gud
        och inte fruktar mig,
    säger Herren Gud Sebaot.

^20 (R) Redan för länge sedan
    bröt jag sönder ditt ok
        och slet av dina band,
    men du sade:
        ”Jag vill inte tjäna dig.”
    På alla höga kullar
        och under alla gröna träd
    lade du dig ner och bedrev otukt.
^21 (S) Jag hade planterat dig
        som en ädel vinstock, helt äkta.
    Hur kunde du då bli en oäkta,
        främmande vinstock för mig?
²² Även om du tvättar dig med soda
        och tar mängder av såpa
    är ändå din synds fläckar
        kvar inför mig, säger Herren Gud.

^23 (T) Hur kan du säga:
    ”Jag har inte orenat mig,
        jag har inte följt baalerna?”
    Tänk hur du bar dig åt i dalen,
        kom ihåg vad du har gjort!
    Du är som ett ystert kamelsto
        som löper hit och dit,
²⁴ som en vildåsna
    som är van vid öknen
        och flåsar i sin brunst.
    Vem kan hålla tillbaka
        hennes begär?
    Den som söker henne
        behöver inte löpa sig trött.
    Vid parningstiden^[g]
        finner man henne lätt.
^25 (U) Akta din fot
        så att du inte tappar skon
    och din strupe
        så att den inte blir törstig.
    Men du svarar: ”Det är förgäves!
        Jag älskar främmande gudar
            och tänker följa dem.”

²⁶ Liksom tjuven står med skam
        när han ertappas,
    så ska Israels hus få skämmas
        med sina kungar och furstar,
            sina präster och profeter,
^27 (V) de som säger till trästycket:
        ”Du är min far”,
    och till stenen:
        ”Du har fött mig”.
    De vänder ryggen mot mig
        och inte ansiktet.
    Men i olyckans tid ropar de:
        ”Res dig och rädda oss!”
^28 (W) Var är då dina gudar
        som du gjorde åt dig?
    Låt dem resa sig!
        Kan de rädda dig
            i din olyckas tid?
    För du, Juda,
        har lika många gudar
            som du har städer!

²⁹ Varför går ni till rätta med mig?
    Ni har alla vänt er bort från mig,
        säger Herren.
^30 (X) Förgäves har jag slagit era barn,
        de lät sig inte tillrättavisas.
    Likt ett lejon som vållar fördärv
        har ert eget svärd slukat
            era profeter.

³¹ Du släkte, se Herrens ord!
    Har jag varit en öken för Israel
        eller ett land av mörker?
    Varför säger mitt folk: ”Vi är fria,
        vi kommer inte mer till dig?”
^32 (Y) Inte glömmer en jungfru
        sina smycken
    eller en brud sin utstyrsel?
        Men mitt folk har i alla tider
            glömt mig.

³³ Hur skickligt går du inte till väga
        när du söker kärlek!
    Även de sämsta kvinnor
        har du lärt dina vägar.
³⁴ På dina mantelflikar finns blod
    av fattiga som var oskyldiga,
        de hade inte ertappats vid inbrott^[h].
³⁵ Trots allt detta säger du:
    ”Jag är oskyldig.
        Han är inte arg på mig längre.”
    Men jag vill gå till rätta med dig,
        eftersom du säger:
            ”Jag har inte syndat.”
^36 (Z) Varför far du än hit än dit
        för att ta en annan väg?
    Du blir besviken på Egypten
        liksom du blev besviken
            på Assyrien.^[i]
37 (AA) Också därifrån måste du gå din väg
        med händerna på huvudet,^[j]
    för Herren förkastar
        dem som du litar till,
    du får ingen framgång genom dem.

    Om en man skiljer sig
        från sin hustru
    och hon går ifrån honom
        och blir en annan mans hustru,
    får han då komma tillbaka^[k]
            till henne?
        Skulle inte då landet bli orenat?
    Du har bedrivit otukt
        med många älskare,
    och nu kommer du tillbaka till mig?
        säger Herren.
^2 (AC) Lyft blicken mot de kala höjderna
    och se: Var har du inte
        blivit skändad?
    Vid vägarna satt du
        och väntade på dem
            som en arab i öknen.
    Du orenade landet
        med din otukt och din ondska.

^3 (AD) Därför hölls regnskurarna tillbaka
        och inget vårregn föll.
    Men du hade
        en äktenskapsbryterskas panna
            och ville inte skämmas.
⁴ Ändå har du nu ropat till mig:
    ”Min Far!
        Du är min ungdoms vän!”
^5 (AE) ”Kan han då vara vred för evigt
    och hålla fast vid sin vrede
        för alltid?”
    Så talade du och gjorde
        allt ont du kunde.

¹⁹ Jag sade:
    Vilken plats ska jag inte låta dig
        få bland barnen,
    och vilket ljuvligt land
        ska jag inte ge dig,
    den allra härligaste arvedel
        bland folken.
Och jag sade:
    Då ska ni kalla mig Far
        och inte vända er bort
            från mig mer.

²⁰ Men som när en hustru
        är otrogen mot sin man,
    så har ni, Israels hus,
        varit otrogna mot mig,
            säger Herren.
^21 (AP) Därför hörs rop på de kala höjderna,
        gråt och böner från Israels barn,
    för de har gått på villovägar
        och glömt Herren sin Gud.
²² Vänd om, ni avfälliga barn!
        Jag ska bota er från er otrohet.
    ”Se, vi kommer till dig,
        för du är Herren vår Gud.
^23 (AQ) Ja, falskt var vårt hopp
    till höjderna,
        vårt larm på bergen.
    Ja, hos Herren vår Gud
        finns frälsning för Israel.
^24 (AR) Men allt ifrån vår ungdom
    har skammens gud^[p] förtärt
        frukten av våra fäders arbete,
    deras får och kor,
        deras söner och döttrar.
^25 (AS) Låt oss nu ligga här i vår skam
        och låt vanära täcka oss,
    för vi har syndat
        mot Herren vår Gud,
    vi och våra fäder,
        från vår ungdom ända till i dag.
    Vi har inte lyssnat
        till Herren vår Guds röst.”

    säger Herren,
        vänd då om till mig.
    Om du tar bort
        dina avskyvärda gudar
            från min åsyn
    ska du slippa irra runt som flykting.
^2 (AT) Du ska svära i sanning,
    rätt och rättfärdighet:
        ”Så sant Herren lever”,
    och då ska hednafolken
        välsigna sig i honom
            och ha sin ära i honom.

^3 (AU) Så säger Herren
        till Juda män och till Jerusalem:
    Bryt er ny mark!
        Så inte bland törnen.
^4 (AV) Omskär er för Herren,
        ta bort ert hjärtas förhud,
    ni Juda män
        och Jerusalems invånare.
    Annars ska min vrede
        bryta fram som en eld
    och brinna så att ingen kan släcka,
        för era onda gärningars skull.

⁹ På den dagen, säger Herren,
    ska kungen och furstarna
        tappa modet,
    prästerna bli förfärade
        och profeterna vara bestörta.

^13 (BB) Se, han stiger upp som ett moln,
    hans vagnar är som en stormvind,
        hans hästar är snabbare än örnar.
    Ve oss, vi är förlorade!
^14 (BC) Tvätta bort ondskan från ditt hjärta,
        Jerusalem, så att du blir räddad!
    Hur länge ska onda tankar
        bo i ditt bröst?

^15 (BD) Från Dan^[u] hörs en röst ropa,
    från Efraims berg
        en som bådar olycka.
¹⁶ Kungör för folken,
        tala om för Jerusalem:
    En belägringshär kommer
        från fjärran land
    och höjer sitt rop mot Juda städer.
^17 (BE) Som väktare kring ett åkerfält
        omringar de henne,
    för hon har varit upprorisk
        mot mig, säger Herren.
^18 (BF) Din väg och dina gärningar
        vållar dig detta.
    Din ondska gör att det blir så bittert,
        att plågan träffar dig
            ända in i hjärtat.

^19 (BG) O, mitt inre, mitt inre!
    Jag vrider mig av smärta
        i mitt hjärtas djup.
    Mitt hjärta klagar i mig,
        jag kan inte tiga,
    för min själ har hört
        hornstötar och stridsrop.
²⁰ Katastrof på katastrof ropas ut,
        hela landet läggs öde.
    Plötsligt blir mina tält förstörda,
        på ett ögonblick mina tältdukar.

²¹ Hur länge ska jag se stridsbaneret
        och höra hornstötarna?
^22 (BH) Mitt folk är dåraktigt,
        de känner mig inte.
    De är oförnuftiga barn
        och förstår ingenting.
    De är skickliga på att göra ont,
        men de förstår inte att göra gott.

^23 (BI) Jag såg på jorden,
        och den var öde och tom,
    upp mot himlen,
        och där fanns inget ljus.
^24 (BJ) Jag såg på bergen, och de bävade
        och alla höjder vacklade.
^25 (BK) Jag såg mig om,
    och där fanns ingen människa,
        himlens alla fåglar hade flytt.
²⁶ Jag såg mig om,
    och det bördiga landet
        var en öken,
    alla dess städer var ödelagda
        inför Herrens ansikte,
            för hans brinnande vrede.

^27 (BL) För så säger Herren:
        Hela landet ska bli en ödemark,
    men jag ska inte göra slut
        på det helt.
²⁸ Därför sörjer jorden
        och himlen ovanför mörknar,
    för vad jag har talat och beslutat
        ska jag inte ångra eller ta tillbaka.
²⁹ För larmet av ryttare och bågskyttar
        flyr hela staden.
    Man ger sig in i skogssnåren
        och upp bland klipporna.
    Alla städer är övergivna,
        ingen människa bor i dem mer.

^30 (BM) Du ödelagda, vad vill du göra?
    Även om du klär dig i scharlakan
        och smyckar dig^[v]
            med smycken av guld,
    om du förstorar dina ögon
            med smink,
    så gör du dig vacker förgäves.
        Dina älskare föraktar dig,
            de vill ta ditt liv.
^31 (BN) För jag hör rop
        som från en födande kvinna,
    ångestrop
        som från en förstföderska.
    Det är dottern Sions röst.
        Hon flämtar,
            hon räcker ut sina händer:
    ”O, ve mig!
        Mitt liv tynar bort
            inför mördare.”

    och lägg märke till vad ni ser,
    sök på torgen om ni finner någon,
        om det finns någon enda
    som gör rätt och frågar
        efter trohet.
    Då ska jag förlåta staden.
² Men även om de säger:
        ”Så sant Herren lever”,
    så svär de ändå falskt.

^3 (BP) Herre, är det inte trohet
        dina ögon söker?
    Du slog dem,
        men de kände ingen smärta.
    Du gjorde slut på dem,
        men de vägrade
            att ta emot tillrättavisning.
    De gjorde sina pannor
        hårdare än klippan
    och vägrade omvända sig.

⁴ Då tänkte jag:
    Det är bara enkelt folk,
        de är dåraktiga,
    för de känner inte Herrens väg,
        sin Guds domslut.
^5 (BQ) Nu går jag till de stora
        och talar med dem.
    De måste ju känna Herrens väg
        och sin Guds domslut.
    Men också de har brutit sönder oket
        och slitit av banden.
^6 (BR) Därför ska lejonet från skogen
        slå dem
    och stäppvargen
        slita sönder dem.
    Leoparden ska lura
        vid deras städer
    och alla som går ut
        ska rivas ihjäl,
    för deras brott är många
        och deras avfall svåra^[w].

^7 (BS) Varför skulle jag förlåta dig?
    Dina barn har övergett mig
        och svurit vid gudar
            som inte finns.
    Jag gav dem fullt upp av allt,
        men de var otrogna
    och samlades i skaror
        vid horhusen.
^8 (BT) De liknar välnärda,
        brunstiga hingstar,
    var och en gnäggar
        efter sin nästas hustru.
^9 (BU) Skulle jag inte straffa dem för sådant?
        säger Herren.
    Skulle jag inte hämnas
        på ett folk som detta?

^10 (BV) Dra upp mot hennes
    vingårdsterrasser
        och förstör dem,
    men gör inte slut på henne helt.
        Riv bort hennes rankor,
            de tillhör inte Herren,
¹¹ för de har svikit mig svårt,
    både Israels hus och Juda hus,
        säger Herren.
^12 (BW) De har förnekat Herren och sagt:
        ”Han finns inte där.
    Inget ont ska drabba oss,
        svärd och svält ska vi inte möta.
¹³ Profeterna blir till vind,
        Guds ord är inte i dem.
    Vad de säger ska drabba
        dem själva.”

^14 (BX) Därför säger Herren Gud Sebaot så:
        Eftersom ni talar på det sättet,
    se, därför ska jag göra
        mina ord i din mun till en eld
    och detta folk till ved,
        och elden ska förtära dem.
^15 (BY) Se, jag ska sända ett hednafolk
        mot er fjärran ifrån,
    ni av Israels hus, säger Herren,
    ett starkt hednafolk,
        ett urgammalt folk,
    ett folk vars språk du inte känner
        och vars tal du inte förstår.
¹⁶ Deras koger är som en öppen grav,
        de är alla krigare.
^17 (BZ) De ska sluka din skörd
        och ditt bröd,
    de ska sluka dina söner och döttrar,
        de ska sluka dina får och kor,
    de ska sluka dina vinstockar
        och fikonträd.
    Dina befästa städer som du litar på,
        ska de förstöra med svärd.

²⁰ Kungör det för Jakobs hus,
        ropa ut det i Juda och säg:
^21 (CC) Hör detta,
        du dåraktiga folk utan förstånd!
    Ni har ögon och ser inte,
        ni har öron och hör inte.
^22 (CD) Skulle ni inte frukta mig,
        säger Herren,
    skulle ni inte bäva för mig,
        jag som har satt sand
            till gräns för havet,
        till en evig gräns
            som det inte kan överskrida.
    Hur dess vågor än svallar
        förmår de inget,
    och hur de än brusar
        kan de inte komma över den.

^23 (CE) Men detta folk har ett motsträvigt
        och upproriskt hjärta.
    De har vänt sig bort
        och gått sin egen väg.
^24 (CF) De säger inte i sina hjärtan:
    ”Låt oss frukta Herren vår Gud,
        som ger regn i rätt tid
            både höst och vår
    och som skänker oss
        de bestämda skördeveckorna.”

^25 (CG) Era missgärningar
        har nu bringat detta i olag,
    era synder håller det goda
        borta från er,
²⁶ för bland mitt folk
        finns ogudaktiga människor.
    De ligger i bakhåll
        liksom jägaren ligger på lur,
    de sätter snaror
        och fångar människor.
²⁷ Som en bur full av fåglar
        är deras hus fulla av svek.
    Därför har de blivit stora och rika,
        de har blivit feta och skinande.
^28 (CH) Deras onda gärningar
    har ingen gräns,
        de dömer inte rättvist,
    de verkar inte
        för den faderlöses sak
    och hjälper inte den fattige
        att få sin rätt.
²⁹ Skulle jag inte straffa dem för sådant?
        säger Herren.
    Skulle jag inte hämnas
        på ett hednafolk som detta?

^30 (CI) Förfärliga och fruktansvärda saker
        sker i landet.
^31 (CJ) Profeterna profeterar lögn,
    och prästerna styr efter deras råd.
        Så vill mitt folk ha det.
    Men vad ska ni göra
        när slutet på det kommer?

        ni Benjamins barn!
    Blås i hornet i Tekoa^[x],
        res ett högt baner
            i Bet-Hakkerem^[y],
    för en olycka hotar från norr
        med stor förödelse.
² Jag ska ödelägga dotter Sion,
        den vackra och bortskämda.
^3 (CL) Herdar ska komma över henne
        med sina hjordar.
    De ska slå upp sina tält
        runt omkring henne
    och var och en ska beta av
        sitt stycke.
⁴ Rusta er till strid mot henne!
    ”Kom, låt oss dra upp
        vid middagstid!
    Men ve oss, dagen går mot sitt slut
        och kvällens skuggor förlängs.
⁵ Kom, låt oss dra upp om natten
        och förstöra hennes palats.”

^6 (CM) För så säger Herren Sebaot:
    Fäll träd och bygg vallar^[z]
        mot Jerusalem!
    Här är staden som ska straffas.
        Den är full av förtryck.
^7 (CN) Som en källa flödar av vatten,
        så flödar den av sin ondska.
    Man hör om våld och förödelse där,
        sår och slag är ständigt
            inför mina ögon.
⁸ Ta varning, Jerusalem,
    så att jag inte vänder mig
        ifrån dig
    och gör dig till en ödemark,
        ett land där ingen bor.

^9 (CO) Så säger Herren Sebaot:
    Man ska bärga en efterskörd
        från dem som är kvar av Israel,
            som från en vinstock.
    Räck ut din hand på nytt,
        som när man plockar druvor
            från rankorna.
^10 (CP) Till vem ska jag tala
    och för vem ska jag vittna
        så att de hör?
    Deras öron är stängda^[aa]
        så att de inte kan höra.
    Herrens ord föraktas bland dem,
        de vill inte veta av det.

^11 (CQ) Därför är jag fylld av Herrens vrede,
        jag orkar inte hålla tillbaka den.
    Ös ut den över barnen på gatan
        och över de unga där de samlas.
    Både man och kvinna ska drabbas,
        också den gamle
    och den som fyllt sina dagars mått.
^12 (CR) Främlingar ska ta över deras hus,
        deras åkrar och hustrur,
    för jag ska räcka ut min hand
        mot dem som bor i landet,
            säger Herren.

^13 (CS) Hög som låg,
        alla söker de oärlig vinst.
    Både profet och präst,
        alla handlar de lögnaktigt.
^14 (CT) De tar det lätt med att bota
        mitt folks skada
    och säger: ”Allt är väl, allt är väl!”
        Men allt är inte väl.
¹⁵ De ska stå där med skam,
        för de har gjort avskyvärda saker.
    Ändå känner de ingen skam
        och förstår inte att blygas.
    Därför ska de falla
        bland dem som faller.
    När tiden kommer
        och jag straffar dem
    ska de komma på fall,
        säger Herren.

^16 (CU) Så säger Herren:
    Ställ er vid vägarna och spana,
        fråga efter de urgamla stigarna.
    Fråga efter den goda vägen
        och vandra på den,
    så ska ni finna ro för era själar^[ab].
        Men de svarade:
            ”Vi vill inte vandra på den.”
^17 (CV) När jag satte väktare
        över er och sade:
    ”Lyssna till basunens ljud”,
        svarade de: ”Vi vill inte lyssna.”

¹⁸ Hör därför, ni hednafolk,
    och lägg märke till, du församling,
        vad som sker bland dem.
^19 (CW) Hör du jord: Se, jag ska låta
    olycka drabba detta folk,
        frukten av deras tankar,
    eftersom de inte har lyssnat
        på mina ord
    utan förkastat min lag.

^20 (CX) Vad bryr jag mig om
        rökelse^[ac] från Saba
    eller finaste kalmus^[ad]
        från fjärran land?
    Era brännoffer har jag inte behag till
        och era slaktoffer
            tycker jag inte om.
²¹ Därför säger Herren så:
    Se, jag ska lägga stötestenar
        framför detta folk,
    och på dem ska fäder och söner
        snubbla tillsammans,
    grannar och vänner förgås.

^22 (CY) Så säger Herren:
    Se, ett folk kommer
        från landet i norr,
    ett stort hednafolk reser sig
        vid jordens yttersta ände.
²³ De bär båge och lans^[ae],
        de är grymma och skoningslösa.
    Deras röst är som havets dån,
        och på sina hästar rider de fram,
    rustade som kämpar till strid
        mot dig, dotter Sion.
^24 (CZ) Vi har hört ryktet om dem.
    Våra händer sjunker ner,
        ängslan griper oss,
    ångest som hos en barnaföderska.
²⁵ Gå inte ut på fältet
        och vandra inte på vägen,
    för fiendens svärd är där
        med skräck från alla sidor.
^26 (DA) Du, mitt folk, min dotter,
        klä dig i säcktyg, rulla dig i aska,
    sjung sorgesång
            som efter ende sonen
        och håll bitter dödsklagan.
    Plötsligt drabbar oss fördärvaren.

^27 (DB) Jag har satt dig att pröva mitt folk
        och gjort dig till en fast borg,
    för att du ska lära känna
        och pröva deras väg.
^28 (DC) Alla är de förhärdade rebeller
        som går med förtal,
    de är som koppar och järn,
        allihop är fördärvare.
²⁹ Blåsbälgen pustar,
        men ur elden kommer bara bly.
    Mer rening är meningslös,
        de onda rensas inte ut.
^30 (DD) ”Förkastat silver” kallar man dem,
        för Herren har förkastat dem.

Om någon faller,
        reser han sig då inte igen?
    Och om någon går vilse,
        vänder han då inte om?
^5 (EE) Varför vänder de sig ständigt bort,
        detta Jerusalems folk?
    De håller fast vid sitt svek,
        de vägrar att vända om.
⁶ Jag har lyssnat och hört efter.
        De talar det som inte är rätt.
    Ingen enda ångrar sin ondska,
        ingen säger: ”Vad har jag gjort?”
    Alla viker av i egen riktning,
        likt hästar som störtar sig ut
            i striden.

^7 (EF) Till och med storken under himlen
        vet sin bestämda tid,
    och turturduvan, svalan och tranan
        passar tiden
            när de ska komma tillbaka.
    Men mitt folk
        känner inte Herrens domslut.
⁸ Hur kan ni säga: ”Vi är visa,
        vi har Herrens lag?”
    Visst! De skriftlärdas lögnpenna
        har förvandlat lagen till lögn.
^9 (EG) De visa ska komma på skam,
        bli förskräckta och fångade.
    Se, de har förkastat Herrens ord.
        Vad har de då för vishet?

^10 (EH) Därför ska jag ge deras hustrur
        åt andra
    och deras åkrar åt erövrare,
        för alla söker de oärlig vinst,
            hög som låg.
    Profet och präst,
        alla handlar de lögnaktigt.
^11 (EI) De tar det lätt med att bota
        dottern mitt folks skada
    och säger: ”Allt är väl, allt är väl!”
        Men allt är inte väl.

¹² De ska få skämmas
    för att de har gjort något
        så avskyvärt.
    Ändå känner de ingen skam
        och förstår inte att blygas.
    Därför ska de falla
        bland dem som faller.
    När tiden kommer
        och jag straffar dem
    ska de komma på fall,
        säger Herren.
^13 (EJ) Jag ska rycka bort och förgöra dem,
        säger Herren.
    Inga druvor blir kvar
        på vinstockarna
    och inga fikon på fikonträden,
        till och med löven är vissnade.
    Det jag gav dem
        ska tas ifrån dem.

^14 (EK) Varför sitter vi här?
    Låt oss samlas
        och gå in i de befästa städerna
            och möta slutet där,
    för Herren vår Gud
        låter oss förgås.
    Han ger oss förgiftat vatten
        att dricka,
    för vi har syndat mot Herren.
^15 (EL) Vi väntade på välgång,
        men inget gott kommer,
    på en tid med läkedom,
        men se, skräck råder.
^16 (EM) Från Dan hörs hans hästar frusta,
    när hans hingstar gnäggar
        bävar hela landet.
    De kommer och slukar landet
        med allt som finns där,
    staden och alla som bor i den.
^17 (EN) Se, jag sänder ormar bland er,
    giftormar som inte kan besvärjas,
        och de ska bita er, säger Herren.

    vore en vattenbrunn
        och mina ögon en källa av tårar!
    Då skulle jag gråta dag och natt
        över de slagna
            hos dottern mitt folk.

^2 (ER) O, att jag hade en viloplats i öknen,
    så att jag kunde lämna mitt folk
        och gå bort från dem,
    för de är alla äktenskapsbrytare,
        en samling trolösa.
^3 (ES) De spänner sin tunga som en pilbåge,
    lögn och inte sanning
        härskar i landet.
    De går från illdåd till illdåd,
        mig vill de inte veta av,
            säger Herren.

^4 (ET) Var och en ska vara på sin vakt
        för sin vän,
    ingen kan lita
        ens på sin bror,
    för varje bror är en listig bedragare^[ao]
        och varje vän går med förtal.
^5 (EU) Var och en sviker sin vän,
        ingen talar sanning.
    De lär sina tungor att tala lögn,
        de tröttar ut sig med att göra illa.
⁶ Du bor mitt ibland svek,
    i sin svekfullhet vill de inte
        veta av mig, säger Herren.

^7 (EV) Därför säger Herren Sebaot så:
    Se, jag smälter dem
        och prövar dem,
    för vad annat kan jag göra
        med dottern mitt folk?
^8 (EW) Deras tunga är en mördande pil,
        deras mun talar svek.
    De talar vänligt till sin nästa,
        men i hjärtat lägger de fällor
            för honom.
^9 (EX) Skulle jag inte straffa dem för sådant?
        säger Herren.
    Skulle jag inte hämnas
        på ett sådant folk som detta?

^10 (EY) Jag vill gråta och sjunga sorgesång
        över bergen,
    jag vill höja sorgesång
        över betesmarkerna i öknen,
    för de är förbrända,
        ingen går fram där mer,
    och inga läten av boskap
        hörs längre.
    Både himlens fåglar
        och de vilda djuren har flytt,
    de är alla borta.
^11 (EZ) Jag ska göra Jerusalem
    till ett stenröse,
        till en boning för schakaler,
    och Juda städer till en ödemark
        där ingen bor.

²⁰ Ni kvinnor, hör Herrens ord,
    öppna era öron
        för ordet från hans mun.
    Lär era döttrar sorgesång,
        lär varandra klagosång,
²¹ för döden stiger in
    genom våra fönster
        och kommer in i våra palats.
    Den rycker bort barnen från gatan
        och de unga männen från torgen.
^22 (FF) Säg: Så säger Herren:
    Människornas döda kroppar
        ligger som gödsel på marken,
    som kärvar efter skördemannen,
        och ingen samlar upp dem.

²³ Så säger Herren:
    Den vise ska inte berömma sig
        av sin vishet,
    den starke inte av sin styrka
        och den rike inte av sin rikedom.
^24 (FG) Den som vill berömma sig,
    han ska berömma sig av
        att han har insikt och känner mig:
    Att jag är Herren,
        som verkar med nåd,
            rätt och rättfärdighet på jorden,
    för i det har jag min glädje,
        säger Herren.^[aq]

    som Herren talar till er,
        ni av Israels hus.
^2 (FJ) Så säger Herren:
    Ta inte efter hednafolkens sätt,
        låt er inte skrämmas
            av tecknen på himlen
    därför att hednafolken
        skräms av dem,
^3 (FK) för folkens seder är tomhet.
    Man hugger ett träd i skogen,
        och hantverkarens händer
            formar det med yxan.
^4 (FL) Man pryder det med silver och guld
    och fäster det med hammare
        och spik
    så att det inte faller omkull.
^5 (FM) Som fågelskrämmor på ett gurkfält
        står de där och kan inte tala.
    Man måste bära dem,
        för de kan inte gå.
    Var inte rädd för dem,
        för de kan inte göra något ont,
            inte heller något gott.

^6 (FN) Ingen är som du, Herre.
    Du är stor, och stort och mäktigt
        är ditt namn.
^7 (FO) Vem skulle inte frukta dig,
    du folkens kung?
        Det anstår dig.
    Bland folkens alla visa
        och i alla deras riken
            finns ingen som du.^[as]
8 (FP) Alla är de oförnuftiga
        och dåraktiga,
    vägledda av tomma trägudar.

^9 (FQ) Silvret som hamras
    hämtas från Tarshish^[at]
        och guldet från Ufas^[au].
    Snickarnas och guldsmedernas verk
        kläs sedan i blått och purpur^[av].
    Allt är tillverkat av konstnärer.
^10 (FR) Men Herren är den sanne Guden,
    han är den levande Guden,
        den evige Kungen.
    För hans vrede bävar jorden,
        och folken uthärdar inte
            hans harm.

^11 (FS) Så ska ni säga till dem:
    De gudar som inte har gjort
            himmel och jord
    ska utrotas från jorden
        och inte finnas kvar
            under himlen.^[aw]

^12 (FT) Han har skapat jorden
        med sin kraft,
    han har grundat världen
        med sin vishet
    och spänt ut himlen
        med sitt förstånd.
^13 (FU) När han höjer sin röst,
        då brusar himlens vatten,
    då låter han regnskyar stiga
        från jordens ände.
    Han gör blixtar åt regnet
        och för ut vinden
            ur dess förvaringsrum.
^14 (FV) Alla människor står då som dårar,
        utan förstånd.
    Alla guldsmeder får skämmas
        med sina avgudar,
    för deras gjutna gudabilder
            är bedrägeri,
        det finns ingen ande i dem.
¹⁵ Tomhet är de,
        ett verk som väcker löje.
    När straffet drabbar dem
        förgås de.
^16 (FW) Sådan är inte han
        som är Jakobs del.
    Han är den som har format allt,
        och Israel är hans arvedels stam.
    Herren Sebaot är hans namn.

^19 (FX) Ve mig för min skada!
        Mitt sår kan inte läkas.
    Men jag säger: Detta är min plåga
        och jag måste bära den!
^20 (FY) Mitt tält är förstört
        och alla mina tältlinor är avslitna.
    Mina barn har lämnat mig,
        de finns inte mer.
    Ingen är kvar
        som kan slå upp mitt tält
    och sätta upp mina tältdukar,
^21 (FZ) för herdarna är oförnuftiga,
        de söker inte Herren.
    Därför har de ingen framgång,
        och hela deras hjord har skingrats.
^22 (GA) Lyssna, det hörs något!
        Se, det kommer!
    Ett väldigt dån från landet i norr,
        för att göra Juda städer
            till en ödemark,
        till en boning för schakaler.

^20 (GP) Men Herren Sebaot
    är en rättvis domare
        som prövar hjärtan och njurar.
    Låt mig få se din hämnd på dem,
        för jag har lagt fram
            min sak för dig.

    när jag vill gå till rätta
        med dig.
    Ändå måste jag tala med dig
        om dina domslut.
    Varför lyckas de ogudaktiga så väl?
        Varför lever alla trolösa
            så trygga?
^2 (GS) Du planterar dem och de slår rot,
        de växer och bär frukt.
    Du är nära i deras mun,
        men långt från deras inre.

^3 (GT) Men du, Herre, känner mig.
    Du ser mig och prövar
        hur mitt hjärta är mot dig.
    Ryck bort dem som får till slakt
        och förbered dem för dagen
            då de dödas.
^4 (GU) Hur länge ska landet sörja
    och hela markens gräs
        torka bort,
    så att både fyrfotadjur och fåglar
        går under för invånarnas ondska?
    De säger: ”Han kan inte se
        vår framtid.”

⁷ Jag har övergett mitt hus,
        lämnat mitt arv
    och gett min älskade
        i fiendens hand.
⁸ Min arvedel blev
        som ett lejon i skogen mot mig.
    Hon höjde sin röst mot mig,
        därför hatar jag henne.
^9 (GX) Min arvedel har blivit för mig
        som en spräcklig rovfågel
    som angrips av andra rovfåglar^[bb]
        runt omkring.
    Gå och samla markens alla djur
        och låt dem komma för att äta!

^10 (GY) Många herdar
    har fördärvat min vingård
        och trampat ner mitt land.
    De har gjort mitt härliga land
        till en öde öken,
            till en ödemark.
¹¹ Sörjande och öde
        ligger det framför mig.
    Hela landet ligger öde,
        för ingen bryr sig om det.
¹² Över alla kala höjder i öknen
        rycker plundrare fram,
    för Herrens svärd slukar allt
        från landets ena ände
            till den andra.
    Ingen kan känna sig trygg.
^13 (GZ) De har sått vete men skördat törne.
        Förgäves tröttar de ut sig.
    Ni kommer att skämmas
        över er gröda
    på grund av Herrens
        brinnande vrede.

^18 (HG) Säg till kungen
        och drottningmodern:^[bd]
    Stig ner från er tron,
        för den praktfulla kronan
    har fallit från era huvuden.
¹⁹ Städerna i Negev är stängda
    och ingen finns
        som öppnar dem.
    Hela Juda är bortfört i fångenskap,
        helt och hållet bortfört.

²⁰ Lyft er blick och se
        dem som kommer norrifrån.
    Var är hjorden du fick,
        din härliga hjord?
^21 (HH) Vad ska du säga,
    när de du gjorde till nära vänner
        sätts till härskare över dig?
    Ska du då inte gripas av vånda
        som en kvinna i födslosmärtor?
^22 (HI) Men om du säger i ditt hjärta:
        ”Varför har detta hänt mig?”
    så ska du veta att det var
        för din stora missgärnings skull
    som ditt mantelsläp lyftes upp
        och din kropp utsattes för våld.

^23 (HJ) Kan en nubier förvandla sin hud
        eller en leopard sina fläckar?
    Då skulle också ni kunna göra gott,
        ni som har vant er att göra ont.
^24 (HK) Därför ska jag skingra dem
    som strå som förs bort
        av ökenvinden.
²⁵ Det ska vara din lott,
    den del du får av mig,
        säger Herren,
    därför att du har glömt mig
        och litat till lögn.
²⁶ Därför ska jag också dra upp
    mantelsläpet över ditt ansikte
        så att man ser din skam,
^27 (HL) ditt äktenskapsbrott,
    ditt liderliga frustande,
        din skamliga otukt.
    På höjderna och på fältet
        har jag sett dina vidrigheter.
    Ve dig, Jerusalem!
        Hur länge ska det dröja
            innan du blir ren?

^2 (HM) Juda sörjer,
    dess portar tynar bort,
        de lutar sig sörjande mot jorden
    och ett sorgerop stiger upp
        från Jerusalem.
^3 (HN) De mäktiga sänder sina tjänare
        efter vatten,
    men när de kommer till dammarna
        finner de inget vatten
    utan måste vända tillbaka
        med tomma kärl.
    De är skamsna och förtvivlade
        och täcker huvudet.
^4 (HO) Marken spricker
        eftersom det inte regnar i landet.
    Jordbrukarna står med skam
        och täcker sina huvuden.

^5 (HP) Även hinden på fältet
        överger sin nyfödda kalv,
    eftersom det inte finns något grönt.
⁶ Vildåsnorna står på höjderna
    och flämtar efter luft
        som schakaler.
    Deras ögon är matta,
        för det finns inget gräs.

⁷ Våra missgärningar vittnar mot oss,
    men grip in ändå,
        för ditt namns skull, Herre.
    Gång på gång har vi avfallit
        och syndat mot dig.
^8 (HQ) Du Israels hopp,
        dess frälsare i nödens tid,
    varför är du
        som en främling i landet,
    en vandrare
        som bara stannar för en natt?
⁹ Varför är du som en rådlös man,
    som en hjälte
        som inte kan hjälpa?
    Du finns ju mitt ibland oss, Herre,
        och vi är uppkallade
            efter ditt namn.
    Överge oss inte!

^10 (HR) Så säger Herren om detta folk:
    De vill gärna driva omkring
        på det sättet,
    de håller inte sina fötter i styr.
        Därför har Herren inte
            behag till dem.
    Han minns nu deras missgärning
        och ska straffa dem
            för deras synder.

Tårar strömmar från mina ögon
    natt och dag,
        och de ska inte sluta,
    för jungfrun, dottern mitt folk,
        har drabbats
            av ett förkrossande slag,
        ett svårt och oläkligt sår.
^18 (HY) Går jag ut på fälten
    ligger där män genomborrade
        av svärd,
    och kommer jag in i staden
        möts jag av svältens plågor.
    Både profet och präst
        drar vidare mot ett land
            de inte känner.

^22 (IC) Kan någon av hednafolkens
        tomma avgudar ge regn?
    Kan himlen av sig själv
        låta skurar falla?
    Nej, bara du, Herre vår Gud!
        Vi hoppas på dig,
            för du har gjort allt detta.

⁵ För vem har förbarmande
    med dig, Jerusalem,
        vem har medlidande med dig?
    Vem tar en omväg för att fråga
        hur det är med dig?
^6 (IH) Du har förkastat mig, säger Herren,
        och vänt mig ryggen.
    Därför har jag räckt ut min hand
        mot dig för att förgöra dig.
    Jag är trött på att hålla tillbaka.

⁷ Jag kastade dem med kastskovel^[bg]
        vid landets portar,
    jag gjorde dem barnlösa,
        jag förgjorde mitt folk –
    men de vände inte om
        från sina vägar.
⁸ Deras änkor blev fler inför mig
        än sandkornen i havet.
    Mödrarna till deras unga män
        lät jag härjas av inkräktare
            mitt på ljusa dagen.
    Plötsligt lät jag ångest och skräck
        drabba dem.
^9 (II) Den som hade fött sju söner
        svimmade och gav upp andan.
    Hennes sol gick ner
        medan det ännu var dag,
            hon får blygas och skämmas.
    De som är kvar av dem
        ska jag överlämna
    åt deras fienders svärd,
        säger Herren.

¹⁵ Herre, du förstår.
    Tänk på mig
        och ta hand om mig,
    och ge mig hämnd
        på mina förföljare.
    Ryck inte bort mig,
        du som är sen till vrede.
    Tänk på hur jag hånas
        för din skull.
^16 (IN) Dina ord kom och jag åt dem,
    ditt ord blev mitt hjärtas fröjd
        och glädje,
    för jag är uppkallad
        efter ditt namn,
    Herre Gud Sebaot.
^17 (IO) Jag har inte suttit tillsammans
        med gycklare för att roa mig.
    Eftersom din hand var över mig
        satt jag ensam,
    för du har fyllt mig med vrede.
^18 (IP) Varför ska jag ständigt plågas,
        och varför är mitt sår oläkbart?
            Det vill inte läka.
    Du har blivit för mig
        som en sinande bäck,
    som ett vatten
        som ingen kan lita på.

¹⁹ Därför säger Herren så:
        Om du vänder om
    låter jag dig komma tillbaka,
        och du ska få tjäna mig.
    Om du skiljer det äkta
        från det oäkta
            ska du bli som min mun.
    Folket ska vända tillbaka till dig,
        men du ska inte vända tillbaka
            till dem.
^20 (IQ) Jag ska göra dig till en fast
        kopparmur mot detta folk.
    De ska strida mot dig,
        men de kan inte besegra dig,
    för jag är med dig
        för att hjälpa dig och rädda dig,
            säger Herren.
²¹ Jag ska rädda dig
        ur de ondas våld
    och befria dig
        ur våldsmännens hand.

^19 (JB) Herre, du min styrka och mitt värn,
        min tillflykt på nödens dag,
    till dig ska hednafolken komma
        från jordens ändar och säga:
    ”Bara lögn har våra fäder ärvt,
        tomma avgudar
            som inte kan hjälpa.
^20 (JC) Kan en människa göra sig gudar?
        Nej, de gudarna är inga gudar.”
^21 (JD) Därför ska jag nu visa dem,
        den här gången
    ska jag låta dem känna
        min hand och min makt.
    De ska inse
        att mitt namn är Herren.

    med järnstift,
        ristad med diamantspets
    på deras hjärtas tavla
        och på deras altares horn.
^2 (JE) Som man tänker på sina barn,
    så tänker de på sina altaren
        och sina asherapålar
    vid gröna träd och på höga kullar.

^3 (JF) Mitt berg på fältet,
    din rikedom och alla dina skatter
        ska jag lämna till plundring
    liksom dina offerhöjder,
        på grund av synd
            i hela ditt land.
^4 (JG) Det är ditt eget fel
    att du måste avstå ifrån det arv
        som jag har gett dig.
    Jag ska låta dig tjäna dina fiender
        i ett land som du inte känner,
    för ni har tänt min vredes eld,
        och den ska brinna för evigt.

^7 (JJ) Men välsignad är den
        som litar till Herren
    och har Herren till sin trygghet.
^8 (JK) Han är som ett träd
        planterat vid vatten
    som sträcker sina rötter
        till bäcken.
    Det fruktar inte om hetta kommer,
        dess löv är alltid gröna.
    Det oroas inte under torra år,
        och det slutar aldrig
            att bära frukt.

⁹ Bedrägligare än allt annat är hjärtat,
        det är obotligt sjukt.
    Vem kan förstå det?
^10 (JL) Jag, Herren, utforskar hjärtat
        och prövar njurarna
    för att ge åt var och en
        efter hans vägar,
            efter hans gärningars frukt.

^11 (JM) Lik en rapphöna, som ruvar på ägg
        som hon inte har lagt^[bh],
    är den som oärligt
        samlar rikedom.
    När halva livet gått
        måste han lämna den,
    och vid livets slut
        ses han som en dåre.

¹² En härlighetens tron,
        en urgammal höjd
    är vår helgedoms plats.
^13 (JN) Herren är Israels hopp.
    Alla som överger dig
        kommer på skam.
    De som avfaller från mig
        ska bli skrivna på marken.^[bi]
    De har övergett Herren,
        källan med det levande vattnet.

¹⁶ Jag har inte dragit mig undan
    från att vara en herde
        som följer dig,
    och inte längtat efter
        fördärvets dag.
    Du vet själv att det som kom
        över mina läppar
    sades inför ditt ansikte.
^17 (JQ) Bli inte till skräck för mig!
    Du är min tillflykt
        på den onda dagen.
^18 (JR) Låt mina förföljare få skämmas,
    men låt inte mig
        behöva skämmas.
    Låt dem bli förskräckta,
        men låt inte mig bli förskräckt.
    Låt den onda dagen drabba dem
        och krossa dem dubbelt upp.