Lyssna, ni av Israels hus,
    och hör på,
        ni som hör till kungens hus!
    Domen gäller er,
        för ni har varit en snara för Mispa
            och ett nät utbrett på Tabor.
^2 (B) Upprorsmännen har sjunkit djupt
        i sitt slaktande,
    men jag ska straffa dem alla.

^3 (C) Jag känner Efraim
        och Israel är inte dold för mig,
    för Efraim har nu blivit otrogna
        och Israel är orent.
^4 (D) Deras gärningar hindrar dem
        från att vända om till sin Gud,
    för det bor en otuktsande
            i deras bröst
        och de känner inte Herren.
^5 (E) Israels stolthet vittnar emot honom,
    Israel och Efraim kommer på fall
        genom sin missgärning.
    Också Juda kommer på fall
        med dem.
^6 (F) Med får och oxar går de
        för att söka Herren,
    men de finner honom inte.
        Han har dragit sig undan
            från dem.
^7 (G) De har svikit Herren,
        för de har fött barn
            som inte är hans.
    Nu ska nymånadsfesten
        förtära dem och deras åkrar.

^8 (H) Blås i basun i Gibea,
    i trumpet i Rama,
        slå larm i Bet-Aven:
    Fienden är efter dig, Benjamin!
^9 (I) Efraim ska bli ödelagt
        på straffets dag.
    Bland Israels stammar
        kungör jag vad som är sant.
^10 (J) Furstarna i Juda har blivit
        lika sådana som flyttar gränser.
    Över dem ska jag ösa
        min vrede som vatten.
^11 (K) Efraim lider förtryck,
        krossad av domen,
    för han har frivilligt följt
        människobud^[a].
¹² Därför är jag som mal för Efraim
    och som röta för Juda hus.

^13 (L) När Efraim såg sin sjukdom
        och Juda sitt sår,
    gick Efraim till Assur
        och sände bud
            till den store kungen.
    Men han kan inte hela er,
        ert sår kommer inte att läkas,
^14 (M) för jag ska vara som ett lejon
        mot Efraim,
    som ett ungt lejon mot Juda hus.
        Jag själv river dem
            och går min väg,
    jag släpar bort dem
        och ingen kan rädda.
^15 (N) Jag går min väg,
        jag återvänder till min boning
    tills de erkänner sin skuld
        och söker mitt ansikte.
    I nöden ska de vända sig till mig.