Israels avguderi och otacksamhet

13 När Efraim talade skälvde man.
Han upphöjde sig själv i Israel.
    Men han ådrog sig skuld genom Baal och dog.
Ändå fortsätter de att synda.
    De gjuter avgudabilder åt sig av sitt silver,
avgudar efter sitt eget förstånd,
    alltsammans verk av konsthantverkare.
Folk säger om dem:
    "De som offrar människor må kyssa kalvar."
Därför skall de bli lika morgondis,
    lika daggen som tidigt försvinner,
lika agnar som blåser bort från tröskplatsen
och lika rök ur en skorsten.

Jag är Herren, din Gud,
    alltsedan du var i Egyptens land.
Du skall inte veta av någon annan Gud än mig,
och ingen annan frälsare finns än jag.
Det var jag som vårdade dig i öknen,
i den brännande torkans land.
Men ju bättre bete de fick,
    desto mättare blev de,
och när de var helt mätta,
    blev deras hjärtan högmodiga,
och så glömde de mig.
Då blev jag för dem som ett lejon,
    lik en leopard lurar jag vid vägen.
Jag kommer över dem som en björninna
som har berövats sina ungar.
    Jag river sönder det som omger deras hjärtan,
och jag slukar dem på platsen som en lejoninna.
Markens vilddjur skall slita dem i stycken.
Det är ditt fördärv, Israel,
    att du är emot mig, din hjälp.
10 Var är din kung?
    Var finns den som skulle rädda dig i alla dina städer?
Och var är dina domare, om vilka du sade:
Ge mig en kung och furstar?
11 Jag gav dig en kung i min vrede,
    och i min förbittring tar jag bort honom.
12 Efraims missgärning är samlad som i en pung,
och hans synd är förvarad.
13 Födslovånda skall komma över honom.
Men han är en oförståndig son,
    som inte vill komma ut ur moderlivet när tiden är inne.

14 Från dödsrikets våld skall jag friköpa dem,
från döden skall jag återlösa dem.
    Du död, var är dina plågor?
Du dödsrike, var är din ödeläggelse?
Ånger är fördold för mina ögon.
15 Bäst han står där frodig bland sina bröder,
skall en östanvind komma, ett Herrens väder
som stiger upp från öknen.
    Då skall hans brunn torka upp
och hans källa sina ut.
    Den vinden rövar bort skatten
av alla dyrbara föremål.

13 Så ofta Efraim tog till orda, uppstod skräck; högt tronade han i Israel. Men han ådrog sig skuld genom Baal och måste så dö.

Och ännu fortgå de i sin synd; av sitt silver göra de sig gjutna beläten, avgudar efter sitt eget förstånd, alltsammans konstarbetares verk. Till sådana ställa de sina böner; under det att de slakta människor, giva de sin hyllningskyss åt kalvar.

Därför skola de bliva lika morgonskyn, lika daggen som tidigt försvinner, lika agnar som blåsa bort ifrån tröskplatsen och lika rök som flyr hän ur ett rökfång.

Men jag är HERREN, din Gud, alltsedan du var i Egyptens land; utom mig vet du ej av någon Gud, och ingen annan frälsare finnes än jag.

Det var jag som lät mig vårda om dig i öknen, i den brännande torkans land.

Men ju bättre bete de fingo, dess mättare blevo de, och när de voro mätta till fyllest, blevo deras hjärtan högmodiga; och så glömde de mig.

Då blev jag mot dem såsom ett lejon; lik en panter lurar jag nu vid vägen.

Jag kommer över dem såsom en björninna från vilken man har tagit ungarna, jag river sönder deras hjärtans hölje; jag uppslukar dem på stället, lik en lejoninna, lik ett vilddjur som söndersliter dem.

Det har blivit ditt fördärv, o Israel, att du satte dig upp mot mig som var din hjälp.

10 Var är nu din konung, som skulle bereda dig frälsning i alla dina städer? Och var har du dina domare, du som sade: »Låt mig få konung och furstar»?

11 Ja, en konung skall jag giva dig i min vrede, och i min förgrymmelse skall jag åter taga honom bort.

12 Efraims missgärning är samlad såsom i en pung, och hans synd är i förvar.

13 En barnaföderskas vånda skall komma över honom. Han är ett oförnuftigt foster, som icke kommer fram i födseln. när tiden är inne.

14 Skulle jag förlossa sådana ur dödsrikets våld, köpa dem fria ifrån döden? -- Var har du dina hemsökelser, du död? Var har du din pest, du dödsrike? Ånger må vara fördold för mina ögon.

15 Bäst han står där frodig bland sina bröder skall en östanvind komma, ett HERRENS väder, som stiger upp från öknen; då skall hans brunn komma på skam och hans källa sina ut. Den vinden rycker bort de skatter han har samlat av alla slags dyrbara håvor. 14:1. den elektroniska utgåvan.

The Lord’s Anger against Israel

13 When the tribe of Ephraim spoke,
    the people shook with fear,
    for that tribe was important in Israel.
But the people of Ephraim sinned by worshiping Baal
    and thus sealed their destruction.
Now they continue to sin by making silver idols,
    images shaped skillfully with human hands.
“Sacrifice to these,” they cry,
    “and kiss the calf idols!”
Therefore, they will disappear like the morning mist,
    like dew in the morning sun,
like chaff blown by the wind,
    like smoke from a chimney.

“I have been the Lord your God
    ever since I brought you out of Egypt.
You must acknowledge no God but me,
    for there is no other savior.
I took care of you in the wilderness,
    in that dry and thirsty land.
But when you had eaten and were satisfied,
    you became proud and forgot me.
So now I will attack you like a lion,
    like a leopard that lurks along the road.
Like a bear whose cubs have been taken away,
    I will tear out your heart.
I will devour you like a hungry lioness
    and mangle you like a wild animal.

“You are about to be destroyed, O Israel—
    yes, by me, your only helper.
10 Now where is[a] your king?
    Let him save you!
Where are all the leaders of the land,
    the king and the officials you demanded of me?
11 In my anger I gave you kings,
    and in my fury I took them away.

12 “Ephraim’s guilt has been collected,
    and his sin has been stored up for punishment.
13 Pain has come to the people
    like the pain of childbirth,
but they are like a child
    who resists being born.
The moment of birth has arrived,
    but they stay in the womb!

14 “Should I ransom them from the grave[b]?
    Should I redeem them from death?
O death, bring on your terrors!
    O grave, bring on your plagues![c]
    For I will not take pity on them.
15 Ephraim was the most fruitful of all his brothers,
    but the east wind—a blast from the Lord
    will arise in the desert.
All their flowing springs will run dry,
    and all their wells will disappear.
Every precious thing they own
    will be plundered and carried away.
16 [d]The people of Samaria
    must bear the consequences of their guilt
    because they rebelled against their God.
They will be killed by an invading army,
    their little ones dashed to death against the ground,
    their pregnant women ripped open by swords.”

Footnotes

  1. 13:10 As in Greek and Syriac versions and Latin Vulgate; Hebrew reads I will be.
  2. 13:14a Hebrew Sheol; also in 13:14b.
  3. 13:14b Greek version reads O death, where is your punishment? / O grave [Hades], where is your sting? Compare 1 Cor 15:55.
  4. 13:16 Verse 16 is numbered 14:1 in Hebrew text.

Israel Has Ruined Itself

13 “The tribe of Ephraim made itself very important in Israel. Ephraim spoke and people shook with fear. But Ephraim sinned by worshiping Baal, so he must die. Now the Israelites sin more and more. They make idols for themselves. Workers make those fancy statues from silver, and then they talk to their statues. They offer sacrifices to them, and they kiss those calf idols. That is why those people will soon disappear. They will be like a fog that comes early in the morning and then quickly disappears. The Israelites will be like chaff that is blown from the threshing floor. The Israelites will be like smoke that goes out a window and disappears.

“I have been the Lord your God since the time you were in the land of Egypt. You did not know any other god except me. I am the one who saved you. I knew you in the desert—I knew you in that dry land. I gave food to the Israelites, and they ate it. They became full and satisfied. They became proud, and then they forgot me.

“That is why I will be like a lion to them. I will be like a leopard waiting by the road. I will attack them like a bear whose cubs were robbed from her. I will attack them and rip open their chests. I will be like a lion or other wild animal tearing and eating its prey.

Israel Cannot Be Saved From God’s Anger

“Israel, I helped you, but you turned against me. So now I will destroy you. 10 Where is your king? Can he save you in any of your cities? Where are your judges? You asked for them, saying, ‘Give me a king and leaders.’[a] 11 I was angry, and I gave you a king. And when I became very angry, I took him away.

12 “Ephraim tried to hide his guilt.
    He thought his sins were a secret,
    but he will be punished.
13 His punishment will be like the pain of a woman giving birth.
    He will not be a wise son.
The time will come for his birth,
    and he will not survive.

14 “I will save them from the grave.
    I will rescue them from death.
Death, where are your diseases?
    Grave, where is your power?
    I am not looking for revenge.
15 Israel grows among his brothers,
    but a powerful east wind will come—the Lord’s wind will blow from the desert.
Then his well will dry up.
    His spring of water will be dry.
    The wind will take away anything of value.
16 Samaria must be punished
    because she turned against her God.
The Israelites will be killed with swords.
    Their children will be torn to pieces,
    and their pregnant women will be ripped open.”

Footnotes

  1. Hosea 13:10 You asked for … leaders See 1 Sam. 8:4-9.