6 Nu lämnar vi undervisningen om de första grunderna i Kristus och går vidare så att ni kan bli mogna och vuxna som kristna. Vi talar inte mer om det grundläggande villkoret att man blir frälst av att tro på Gud och inte genom att bara göra gott.

² Ni behöver inte ytterligare undervisning om dop och handpåläggning, de dödas uppståndelse och den eviga domen.

³ Nej, låt oss nu, om Gud tillåter det, gå vidare.

⁴ Om ni en gång har tagit emot de goda nyheterna och själva har smakat himlens välsignelser och fått del av den helige Ande,

⁵ och om ni vet hur gott Guds ord är och har anat den kommande världens mäktiga kraft,

⁶ och sedan ändå har vänt er bort från Gud, går det inte att föra er tillbaka till Herren. Ni kan inte omvända er igen! Genom ert handlande har ni med egna händer spikat fast Guds Son på korset en andra gång och hånat honom inför omvärlden.

⁷ En god åkerjord, som suger åt sig av det regn som faller och ger bonden en god skörd, har fått del av Guds välsignelse.

⁸ Men om den bär tistlar och törnen är den ju värdelös. Man dömer ut den och låter elden gå fram över den.

⁹ Kära vänner, även om jag talar på det här sättet, tror jag inte att det jag säger gäller er. Jag är övertygad om att ni bär god frukt och är på rätt väg.

¹⁰ För Gud är inte orättvis. Hur skulle han kunna glömma den insats som ni har gjort med iver och i kärlek till honom fortfarande gör genom att hjälpa andra kristna?

¹¹ Vi har bara en önskan: fortsätt med samma iver och se fram mot den belöning som väntar vid målet.

¹² Nu vet ni vad som ligger framför er. Ge inte efter för slöhet och likgiltighet, utan ha dem som förebild, som genom sin tro och sitt tålamod får del av allt som Gud har lovat dem.

Gud håller vad han lovat

¹³ Vi har till exempel Guds löfte till Abraham. Gud bekräftade det med en ed vid sitt eget namn, eftersom det inte fanns något högre att svära vid,

¹⁴ och sa: Jag ska välsigna dig rikligt och ge dig en son, som ska bli stamfar till ett stort folk.

¹⁵ Sedan väntade Abraham med stort tålamod, ända tills Gud till sist gav honom sonen Isak, precis som han hade lovat.

¹⁶ När en människa svär en ed gör hon det vid någon som är större än hon själv, för att denne ska tvinga henne att hålla löftet eller straffa henne om hon bryter det. Eden gör slut på alla diskussioner i frågan.

¹⁷ Gud band sig också med en ed för att de som han hade lovat hjälpa skulle kunna vara helt säkra på att han aldrig skulle ändra sina planer.

¹⁸ Han har gett oss både sitt löfte och sin ed, två saker som vi helt och fullt kan lita på, för det är omöjligt för Gud att ljuga. Därför kan alla de som flyr till honom för att bli frälsta fatta nytt mod. Utan minsta tvekan kan de sätta sitt hopp till honom.

¹⁹ Detta hopp om frälsning är ett starkt och pålitligt ankare för vårt liv. Det är tryggt och säkert och sträcker sig ända in i den himmelska helgedomens allraheligaste.

²⁰ Dit har Kristus gått före oss för att be för oss och han har för evigt blivit vår överstepräst med Melkisedeks rang och värdighet.