Font Size
Genesis 18
Het Boek
Genesis 18
Het Boek
Abraham pleit voor Sodom
18 De Here verscheen opnieuw aan Abraham, die op dat moment bij het eikenbos van Mamre woonde. Op het heetst van de dag zat Abraham in de opening van zijn tent 2 en zag plotseling drie mannen aankomen. Hij kwam snel overeind en begroette hen. 3 ‘Mijn Heer,’ zei hij, ‘onderbreek uw reis hier even. Kijk eens, u kunt daar in de schaduw van die boom even uitrusten. 4 Ik zal dan water halen om uw voeten op te frissen en u wat eten geven, zodat u er weer tegen kunt. 5 Kom, ga even zitten.’ ‘Fijn,’ zeiden de reizigers dankbaar, ‘we maken graag gebruik van uw gastvrijheid.’ 6 Abraham haastte zich terug naar de tent en zei tegen Sara: ‘Snel, bak een paar koeken voor onze gasten en gebruik je beste meel.’ 7 Daarna liep hij vlug naar buiten, naar de kudde en zocht een vet kalf uit. Hij gaf een knecht opdracht het dier te slachten en klaar te maken.
8 Korte tijd later zaten de drie mannen aan een maaltijd van kaas, melk en geroosterd kalfsvlees. Abraham stond naast hen onder de boom terwijl zij aten. 9 ‘Waar is uw vrouw Sara?’ vroegen de mannen hem. ‘In de tent,’ antwoordde Abraham. 10 Toen zei de reiziger: ‘Over een jaar zal Ik u weer bezoeken en dan zal Sara een zoon hebben.’ Sara zat bij de tentingang achter de mannen mee te luisteren.
11 Abraham en Sara waren allebei erg oud en Sara was te oud om nog kinderen te kunnen krijgen. 12 Daarom lachte ze in zichzelf om die woorden. ‘Een vrouw van mijn leeftijd die nog een kind krijgt? En dat met een man die zo oud is als Abraham?’ dacht ze. 13 Maar de Here zei tegen Abraham: ‘Waarom lacht Sara en gelooft zij niet dat een vrouw van haar leeftijd nog een kind kan krijgen? 14 Voor Mij is niets onmogelijk. Over een jaar zal Ik terugkomen en dan zal Sara een zoon hebben.’ 15 Maar Sara ontkende het. ‘Ik heb helemaal niet gelachen,’ zei zij, want ze was bang. Maar de Here zei: ‘U hebt wél gelachen.’
16 Daarna stonden de mannen op en liepen verder in de richting van Sodom. Abraham liep met hen mee om hen uitgeleide te doen. 17 ‘Moet Ik mijn plannen eigenlijk wel voor Abraham verbergen?’ dacht de Here. 18 ‘Want uit Abraham zal een groot volk voortkomen en hij zal voor alle volken een zegen zijn. 19 Ik heb hem uitgekozen. Zijn kinderen en verdere nakomelingen zullen mijn naam in ere houden, zodat Ik hun alles kan geven wat Ik heb beloofd.’ 20 Daarom zei de Here tegen Abraham: ‘Ik heb gehoord dat de inwoners van Sodom en Gomorra erg slecht zijn 21 en zwaar zondigen. Ik ga er nu heen om te zien of dat inderdaad zo is of niet. Ik zal het te weten komen.’
22 Terwijl die mannen doorliepen naar Sodom, bleef Abraham nog voor de Here staan. 23 Abraham kwam nog dichter bij en vroeg: ‘Gaat U de goeden tegelijk met de slechten doden? 24 Stel nu dat er vijftig rechtvaardige mensen onder de inwoners zijn. Moet U dan de rest niet sparen ter wille van die vijftig? 25 Dat kunt U toch niet doen? U kunt ze toch niet over één kam scheren? De Rechter van de wereld is toch een rechtvaardige rechter?’ 26 De Here antwoordde: ‘Als Ik vijftig rechtvaardige mensen vind, zal Ik ter wille van hen de hele stad sparen.’
27 Abraham nam opnieuw het woord. ‘Ik heb nu mijn mond opengedaan, dus ik zal ook doorpraten, ook al ben ik maar een stoffelijk mens die tegen de Here spreekt. 28 Stel dat het er maar vijfenveertig zijn? Zult U de stad vernietigen, omdat het er maar vijfenveertig zijn? Zult U de stad vernietigen, omdat het er vijf minder zijn?’ ‘Ik zal de stad niet vernietigen als het er vijfenveertig zijn,’ zei de Here.
29 Abraham vervolgde: ‘En als het er maar veertig zijn?’ God antwoordde: ‘Ik zal de stad niet vernietigen als Ik er veertig vind.’
30 ‘Word alstublieft niet boos,’ pleitte Abraham, ‘als ik zeg: wat als het er maar dertig zijn?’ En God antwoordde: ‘Ik zal niets vernietigen als het er dertig zijn.’
31 Toen zei Abraham: ‘Nu ik heb gewaagd tegen de Here te spreken, kan ik ook verder spreken. Stel dat er maar twintig rechtvaardigen zijn?’ En God zei: ‘Ter wille van die twintig zal Ik de stad laten voortbestaan.’
32 ‘Dit is echt de laatste keer dat ik U iets vraag, Here,’ kwam Abraham nog een keer, ‘maar wat doet U als het er tien zijn?’ En weer zei de Here: ‘Ik zal de stad niet verwoesten als Ik tien rechtvaardigen vind.’ 33 Na dit gesprek ging de Here bij Abraham weg. En Abraham ging terug naar zijn tent.
Genesis 18
World English Bible
Genesis 18
World English Bible
18 Yahweh appeared to him by the oaks of Mamre, as he sat in the tent door in the heat of the day. 2 He lifted up his eyes and looked, and saw that three men stood near him. When he saw them, he ran to meet them from the tent door, and bowed himself to the earth, 3 and said, “My lord, if now I have found favor in your sight, please don’t go away from your servant. 4 Now let a little water be fetched, wash your feet, and rest yourselves under the tree. 5 I will get a piece of bread so you can refresh your heart. After that you may go your way, now that you have come to your servant.”
They said, “Very well, do as you have said.”
6 Abraham hurried into the tent to Sarah, and said, “Quickly prepare three seahs[a] of fine meal, knead it, and make cakes.” 7 Abraham ran to the herd, and fetched a tender and good calf, and gave it to the servant. He hurried to dress it. 8 He took butter, milk, and the calf which he had dressed, and set it before them. He stood by them under the tree, and they ate.
9 They asked him, “Where is Sarah, your wife?”
He said, “There, in the tent.”
10 He said, “I will certainly return to you at about this time next year; and behold, Sarah your wife will have a son.”
Sarah heard in the tent door, which was behind him. 11 Now Abraham and Sarah were old, well advanced in age. Sarah had passed the age of childbearing. 12 Sarah laughed within herself, saying, “After I have grown old will I have pleasure, my lord being old also?”
13 Yahweh said to Abraham, “Why did Sarah laugh, saying, ‘Will I really bear a child when I am old?’ 14 Is anything too hard for Yahweh? At the set time I will return to you, when the season comes around, and Sarah will have a son.”
15 Then Sarah denied it, saying, “I didn’t laugh,” for she was afraid.
He said, “No, but you did laugh.”
16 The men rose up from there, and looked toward Sodom. Abraham went with them to see them on their way. 17 Yahweh said, “Will I hide from Abraham what I do, 18 since Abraham will surely become a great and mighty nation, and all the nations of the earth will be blessed in him? 19 For I have known him, to the end that he may command his children and his household after him, that they may keep the way of Yahweh, to do righteousness and justice; to the end that Yahweh may bring on Abraham that which he has spoken of him.” 20 Yahweh said, “Because the cry of Sodom and Gomorrah is great, and because their sin is very grievous, 21 I will go down now, and see whether their deeds are as bad as the reports which have come to me. If not, I will know.”
22 The men turned from there, and went toward Sodom, but Abraham stood yet before Yahweh. 23 Abraham came near, and said, “Will you consume the righteous with the wicked? 24 What if there are fifty righteous within the city? Will you consume and not spare the place for the fifty righteous who are in it? 25 May it be far from you to do things like that, to kill the righteous with the wicked, so that the righteous should be like the wicked. May that be far from you. Shouldn’t the Judge of all the earth do right?”
26 Yahweh said, “If I find in Sodom fifty righteous within the city, then I will spare the whole place for their sake.” 27 Abraham answered, “See now, I have taken it on myself to speak to the Lord, although I am dust and ashes. 28 What if there will lack five of the fifty righteous? Will you destroy all the city for lack of five?”
He said, “I will not destroy it if I find forty-five there.”
29 He spoke to him yet again, and said, “What if there are forty found there?”
He said, “I will not do it for the forty’s sake.”
30 He said, “Oh don’t let the Lord be angry, and I will speak. What if there are thirty found there?”
He said, “I will not do it if I find thirty there.”
31 He said, “See now, I have taken it on myself to speak to the Lord. What if there are twenty found there?”
He said, “I will not destroy it for the twenty’s sake.”
32 He said, “Oh don’t let the Lord be angry, and I will speak just once more. What if ten are found there?”
He said, “I will not destroy it for the ten’s sake.”
33 Yahweh went his way as soon as he had finished communing with Abraham, and Abraham returned to his place.
Footnotes
- 18:6 1 seah is about 7 liters or 1.9 gallons or 0.8 pecks
1 Moseboken 18
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
1 Moseboken 18
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Herren visar sig för Abraham
18 Herren visade sig för Abraham i eklunden vid Mamre. När Abraham satt i tältöppningen under den hetaste tiden på dagen, 2 tittade han upp och fick se tre män som stod mitt framför honom. Han skyndade sig då från tältöppningen för att möta dem och hälsade dem genom att buga sig med ansiktet mot marken.
3 ”Herre”, sa han, ”om du ser välvilligt på mig, gå inte förbi din tjänare. 4 Låt mig hämta vatten så att ni kan tvätta era fötter och sedan vila er under trädet, 5 och låt mig ta fram en bit mat som ni kan styrka er med innan ni fortsätter er resa – när ni nu ändå har stannat till hos er tjänare.” De svarade: ”Det låter bra. Gör som du har sagt!”
6 Då skyndade sig Abraham till tältet och sa till Sara: ”Skynda dig, ta tre mått[a] av det bästa mjölet och baka några brödkakor!” 7 Sedan sprang han ut till hjorden, valde ut en fin spädkalv och gav till en tjänare som skyndade sig att tillaga den. 8 Sedan dukade han fram tjockmjölk[b] och mjölk och den tillredda kalven och medan männen åt, stod han bredvid dem under trädet.
9 ”Var är din hustru Sara?” frågade de. ”I tältet”, svarade Abraham. 10 Då sa han[c]: ”Nästa år vid den här tiden kommer jag tillbaka igen, och då ska Sara ha en son.” Sara hörde detta där hon stod och lyssnade i tältöppningen bakom honom. 11 Men Abraham och Sara var båda mycket gamla, och Sara hade passerat den fruktsamma åldern. 12 Därför skrattade Sara tyst för sig själv: ”Skulle en vissnad kvinna i min ålder kunna känna lust? Min herre är också gammal.”
13 Då frågade Herren Abraham: ”Varför skrattade Sara? Varför sa hon att hon är för gammal för att få barn? 14 Finns det något som är omöjligt för Herren? Nästa år vid den här tiden ska jag komma tillbaka till dig igen, och då ska Sara ha en son.” 15 Men Sara blev rädd och sa: ”Jag skrattade inte!” ”Jo, det gjorde du visst!” svarade Herren.
16 Sedan reste männen sig upp och vände sig mot Sodom, och Abraham gick med dem ett stycke på vägen.
17 ”Varför skulle jag dölja min plan för Abraham?” tänkte Herren. 18 ”Abraham ska ju bli ett stort och mäktigt folk, och genom honom ska alla jordens folk bli välsignade. 19 Jag har utvalt honom för att leda sina barn och sin släkt på Herrens väg och göra vad som är rättfärdigt och riktigt. Då ska Herren uppfylla vad han lovat Abraham.”
Sodom och Gomorra
20 Och Herren sa: ”Klagoropet över Sodom och Gomorra är starkt, och de syndar mycket svårt. 21 Jag är på väg ner för att se efter om rapporterna verkligen är sanna. Om ryktet inte är sant, måste jag få veta det.” 22 Männen gick vidare mot Sodom, medan Abraham blev kvar hos Herren.[d] 23 Då steg Abraham fram till honom och frågade: ”Kommer du verkligen att förinta den rättfärdige tillsammans med den onde? 24 Tänk om det finns femtio rättfärdiga människor i staden! Kommer du att förgöra staden och inte förlåta den för deras skull? 25 Det skulle inte vara rätt! Du vill väl inte döda de rättfärdiga tillsammans med de onda? Då skulle du ju behandla rättfärdiga och onda precis på samma sätt! Så skulle du väl inte vilja göra? Är inte du, som är hela jordens domare, rättvis?” 26 Herren svarade: ”Om det finns femtio rättfärdiga där, så ska jag förlåta hela staden för deras skull.”
27 Då talade Abraham igen: ”Eftersom jag redan har börjat tala till dig, Herre, kan jag lika gärna fortsätta, även om jag bara är stoft och aska. 28 Tänk om det bara finns fyrtiofem? Kommer du då att förgöra staden därför att det fattas fem?” Han sa: ”Jag ska inte förgöra den, om jag hittar fyrtiofem.”
29 Då gick Abraham ännu längre och sa: ”Tänk om det bara finns fyrtio?” Han svarade: ”Jag ska inte göra det, om det finns fyrtio.”
30 ”Bli inte arg, Herre”, bad Abraham, ”utan låt mig fortsätta. Tänk om det bara finns trettio där?” Han svarade: ”Jag ska inte göra det, om jag finner trettio där.”
31 Då sa Abraham: ”Eftersom jag har vågat tala till Herren, vad om det bara finns tjugo?” Han svarade: ”Då ska jag inte förgöra den, för dessa tjugos skull.”
32 Slutligen sa Abraham: ”Bli inte vred, Herre, jag ska bara öppna munnen en gång till: tänk om det bara finns tio?” Och han sa: ”För dessa tio personers skull ska jag inte förgöra staden.”
33 När Herren hade slutat sitt samtal med Abraham, fortsatte han sin vandring och Abraham återvände hem.
Footnotes
- 18:6 Tre seamått motsvarar kanske 36 liter (måttenheternas mängd har varierat genom tiderna).
- 18:8 Ordets exakta innebörd är något oviss. Det kan betyda någon typ av gräddmjölk, fil, yoghurt, eller smör.
- 18:10 Dvs. en av de tre.
- 18:22 En urtida skriftlärd tradition som är omnämnd i den masoretiska texten visar att den ursprungliga formuleringen löd: medan HERREN blev kvar hos Abraham för att undvika intrycket att Herren var Abrahams tjänare.
Genesis 18
New International Version
Genesis 18
New International Version
The Three Visitors
18 The Lord appeared to Abraham(A) near the great trees of Mamre(B) while he was sitting at the entrance to his tent(C) in the heat of the day. 2 Abraham looked up(D) and saw three men(E) standing nearby. When he saw them, he hurried from the entrance of his tent to meet them and bowed low to the ground.(F)
3 He said, “If I have found favor in your eyes,(G) my lord,[a] do not pass your servant(H) by. 4 Let a little water be brought, and then you may all wash your feet(I) and rest under this tree. 5 Let me get you something to eat,(J) so you can be refreshed and then go on your way—now that you have come to your servant.”
“Very well,” they answered, “do as you say.”
6 So Abraham hurried into the tent to Sarah. “Quick,” he said, “get three seahs[b] of the finest flour and knead it and bake some bread.”(K)
7 Then he ran to the herd and selected a choice, tender calf(L) and gave it to a servant, who hurried to prepare it. 8 He then brought some curds(M) and milk(N) and the calf that had been prepared, and set these before them.(O) While they ate, he stood near them under a tree.
9 “Where is your wife Sarah?”(P) they asked him.
“There, in the tent,(Q)” he said.
10 Then one of them said, “I will surely return to you about this time next year,(R) and Sarah your wife will have a son.”(S)
Now Sarah was listening at the entrance to the tent, which was behind him. 11 Abraham and Sarah were already very old,(T) and Sarah was past the age of childbearing.(U) 12 So Sarah laughed(V) to herself as she thought, “After I am worn out and my lord(W) is old, will I now have this pleasure?”
13 Then the Lord said to Abraham, “Why did Sarah laugh and say, ‘Will I really have a child, now that I am old?’(X) 14 Is anything too hard for the Lord?(Y) I will return to you at the appointed time next year,(Z) and Sarah will have a son.”(AA)
15 Sarah was afraid, so she lied and said, “I did not laugh.”
But he said, “Yes, you did laugh.”
Abraham Pleads for Sodom
16 When the men(AB) got up to leave, they looked down toward Sodom, and Abraham walked along with them to see them on their way. 17 Then the Lord said, “Shall I hide from Abraham(AC) what I am about to do?(AD) 18 Abraham will surely become a great and powerful nation,(AE) and all nations on earth will be blessed through him.[c] 19 For I have chosen him(AF), so that he will direct his children(AG) and his household after him to keep the way of the Lord(AH) by doing what is right and just,(AI) so that the Lord will bring about for Abraham what he has promised him.”(AJ)
20 Then the Lord said, “The outcry against Sodom(AK) and Gomorrah is so great(AL) and their sin so grievous(AM) 21 that I will go down(AN) and see if what they have done is as bad as the outcry that has reached me. If not, I will know.”
22 The men(AO) turned away and went toward Sodom,(AP) but Abraham remained standing before the Lord.[d](AQ) 23 Then Abraham approached him and said: “Will you sweep away the righteous with the wicked?(AR) 24 What if there are fifty righteous people in the city? Will you really sweep it away and not spare[e] the place for the sake of the fifty righteous people in it?(AS) 25 Far be it from you to do such a thing(AT)—to kill the righteous with the wicked, treating the righteous(AU) and the wicked alike.(AV) Far be it from you! Will not the Judge(AW) of all the earth do right?”(AX)
26 The Lord said, “If I find fifty righteous people in the city of Sodom, I will spare the whole place for their sake.(AY)”
27 Then Abraham spoke up again: “Now that I have been so bold as to speak to the Lord, though I am nothing but dust and ashes,(AZ) 28 what if the number of the righteous is five less than fifty? Will you destroy the whole city for lack of five people?”
“If I find forty-five there,” he said, “I will not destroy it.”
29 Once again he spoke to him, “What if only forty are found there?”
He said, “For the sake of forty, I will not do it.”
30 Then he said, “May the Lord not be angry,(BA) but let me speak. What if only thirty can be found there?”
He answered, “I will not do it if I find thirty there.”
31 Abraham said, “Now that I have been so bold as to speak to the Lord, what if only twenty can be found there?”
He said, “For the sake of twenty, I will not destroy it.”
32 Then he said, “May the Lord not be angry, but let me speak just once more.(BB) What if only ten can be found there?”
He answered, “For the sake of ten,(BC) I will not destroy it.”
33 When the Lord had finished speaking(BD) with Abraham, he left,(BE) and Abraham returned home.(BF)
Footnotes
- Genesis 18:3 Or eyes, Lord
- Genesis 18:6 That is, probably about 36 pounds or about 16 kilograms
- Genesis 18:18 Or will use his name in blessings (see 48:20)
- Genesis 18:22 Masoretic Text; an ancient Hebrew scribal tradition but the Lord remained standing before Abraham
- Genesis 18:24 Or forgive; also in verse 26
Het Boek (HTB)
Het Boek Copyright © 1979, 1988, 2007 by Biblica, Inc.®
Used by permission. All rights reserved worldwide.
World English Bible (WEB)
by Public Domain. The name "World English Bible" is trademarked.
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
New International Version (NIV) 
Holy Bible, New International Version®, NIV® Copyright ©1973, 1978, 1984, 2011 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
NIV Reverse Interlinear Bible: English to Hebrew and English to Greek. Copyright © 2019 by Zondervan.