Ezekiel 8
New Catholic Bible
Chapter 8
Idolatry in the Temple.[a] 1 In the sixth year, on the fifth day of the sixth month, as I was sitting in my house, with the elders of Judah sitting beside me, suddenly the hand of the Lord fell upon me there.
2 As I looked, I beheld a figure that had the form of a man. From the area of his waist downward, he appeared to be like fire, and upward from his waist, he seemed to have a brilliance like gleaming amber. 3 He stretched forth what appeared to be a hand and grasped me by a lock of my hair. A Spirit then lifted me up between earth and heaven, and in divine visions he brought me to Jerusalem, to the entrance of the inner north gate, where stood the idol that arouses one to jealousy.[b] 4 The glory of the God of Israel was present before me, like the vision I had seen in the valley.
5 Then the Lord said to me, “Son of man, look toward the north.” I raised my eyes toward the north, and there, north of the temple gate, a statue of jealousy stood at the entrance. 6 He asked, “Son of man, do you see what they are doing? Behold the loathsome abominations that the house of Israel is engaging in here in their determination to drive me out of my sanctuary. And you will see still greater abominations.”
7 Then he brought me to the entrance of the court, where I perceived a hole in the wall. 8 He then ordered, “Son of man, dig through the wall.” After I dug through the wall, I beheld a door. 9 He said to me, “Enter and behold the vile abominations in which they are engaged there.”
10 I entered and looked around. Upon the wall were depicted the carved figures of every kind of creeping thing and loathsome animals and all the idols of the house of Israel.[c] 11 Before them stood seventy of the elders of the house of Israel, including Jaazaniah, the son of Shaphan. Each of them held a censer in his hand, and all the fragrance of the incense ascended upward.
12 Then he said to me, “Son of man, have you seen what the elders of the house of Israel are doing in the dark, each one at the shrine of his own idol? They think that the Lord has forsaken the land and that he does not see them.” 13 He also said to me, “You will see even greater abominations practiced by them.”
14 Next he took me to the entrance of the north gate of the house of the Lord, where women were sitting, weeping for Tammuz. 15 Then he said to me, “Son of man, do you see this? You will see even greater abominations than these.”
16 He then brought me into the inner court of the house of the Lord. There, at the entrance of the temple of the Lord, between the portico and the altar, were about twenty-five men, with their backs to the temple of the Lord and their faces toward the east, prostrating themselves toward the east before the rising sun.
17 Then he said to me, “Do you see this, son of man? Is it not bad enough for the house of Judah to do the loathsome things they have done here? They have filled the land with violence and provoked me to anger time after time. Observe how they put the branch to their nose.[d] 18 Therefore, I will turn against them in fury. I will not pity them or spare them. No matter how loudly they may cry out to me, I will not listen to them.”
Footnotes
- Ezekiel 8:1 When some elders of Judah, fellow deportees, come to consult Ezekiel, the prophet falls unexpectedly into an ecstasy. He sees himself transported to the temple in Jerusalem.
- Ezekiel 8:3 The idol that arouses one to jealousy: a mysterious object that excites the wrath of God, whose love for Israel has been betrayed. Tammuz (v. 14), the Adonis of the Greeks, was the god of the first flowering and the spring vegetation in Mesopotamia.
- Ezekiel 8:10 The creeping things and the animals seem to refer to cults of Egyptian origin.
- Ezekiel 8:17 The end of the verse probably refers to a practice in the worship of the sun. It consisted in covering the nostrils with sacred twigs in order not to contaminate the air at sunrise.
Hesekiel 8
Svenska Folkbibeln 2015
Avgudadyrkan i templet
8 (A) I det sjätte året, på femte dagen i sjätte månaden[a], satt jag i mitt hus och de äldste i Juda satt hos mig. Då kom Herren Guds hand över mig. 2 (B) Och jag såg där en gestalt som till utseendet liknade en eld[b]. Från det som såg ut att vara hans höfter och neråt var eld. Men från hans höfter och uppåt syntes något som liknade strålande ljus och var som glänsande metall.
3 (C) Han räckte ut något som liknade en hand och tog tag i en lock av mitt hår, och Anden lyfte upp mig mellan himmel och jord. I syner från Gud förde han mig till Jerusalem, till den inre förgårdens port som vetter åt norr, där avgudabilden stod som väckt Guds vrede. 4 (D) Och se, där var härligheten från Israels Gud, så som jag hade sett den på slätten.
5 (E) Han sade till mig: ”Människobarn, lyft din blick mot norr.” När jag lyfte min blick mot norr, fick jag vid själva ingången norr om altarporten se den avgudabild[c] som hade väckt Guds vrede. 6 (F) Han sade till mig: ”Människobarn, ser du vad de gör? Det är så hemska vidrigheter Israels hus ägnar sig åt här att jag måste lämna min helgedom. Men du ska få se mer och ännu värre vidrigheter.”
7 Sedan förde han mig till förgårdens ingång, och där fick jag se ett hål i väggen. 8 Han sade till mig: ”Människobarn, bryt igenom väggen.” Då bröt jag igenom den och fick nu se en dörr.
9 Han sade till mig: ”Gå in och se vilka onda vidrigheter de ägnar sig åt här.” 10 (G) När jag kom in, fick jag se alla slags bilder av vidriga kräldjur och fyrfotadjur liksom Israels folks alla avgudar inristade runt omkring på väggarna. 11 (H) Framför dem stod sjuttio av de äldste i Israel, och Jaasanja, Shafans son, stod mitt ibland dem. Var och en av dem hade sitt rökelsekar i handen, och ljuvlig doft steg upp från rökelsemolnet.
12 (I) Han sade till mig: ”Människobarn, ser du vad de äldste i Israels hus sysslar med i mörkret, var och en i sin avgudakammare? De säger: Herren ser oss inte, Herren har övergett landet.” 13 Sedan sade han till mig: ”Du ska få se ännu värre vidrigheter som de gör.” 14 Och han förde mig fram mot ingången till norra porten på Herrens hus, och se, kvinnor satt där och begrät Tammuz[d]. 15 Han sade till mig: ”Ser du detta, människobarn? Men du ska få se ännu vidrigare avgudadyrkan än detta.”
16 (J) Så förde han mig till den inre förgården till Herrens hus. Och där, vid ingången till Herrens tempel, mellan förhuset och altaret, stod omkring tjugofem män. De vände ryggen åt Herrens tempel och ansiktet åt öster och tillbad solen[e] i öster. 17 Han sade till mig: ”Ser du detta, människobarn? Är det inte nog för Juda hus att göra de vidrigheter som de gjort här, eftersom de också har fyllt landet med våld och ännu mer väckt min vrede? Se hur de sätter kvisten för sin näsa[f]! 18 (K) Därför ska jag också handla i vrede. Jag ska inte skona dem och inte ha något förbarmande. Även om de ropar högt i öronen på mig, ska jag ändå inte lyssna till dem.”
Footnotes
- 8:1 sjätte året, på femte dagen i sjätte månaden 17 sept 592 f Kr.
- 8:2 eld Annan översättning (så Septuaginta): ”man”.
- 8:5 avgudabild Kanske en Asherapåle, en kananeisk fruktbarhetssymbol (jfr 2 Kung 21:7, 23:4f).
- 8:14 Tammuz Kallades också Dumuzi, den babyloniska växtlighetsguden som ansågs dö varje år.
- 8:16 tillbad solen Kanske kopplat till höstdagjämningen (vers 1). Solgudssymboler hade ställts upp i templet under 600-talet (2 Kung 23:11).
- 8:17 kvisten för sin näsa Möjligen en gest av vördnad inför mesopotamiska avgudar. En gammalrabbinsk läsart: ”min näsa” (för att håna, så Septuaginta).
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
