Hesekiel 25-32

Svenska Folkbibeln 2015

Profetia mot Ammon

25 Herrens ord kom till mig:

^2 (A) ”Människobarn, vänd ditt an­sikte mot ammoniterna^[a] och profetera mot dem. ^3 (B) Säg till ammoniterna: Hör Herren Guds ord! Så säger Herren Gud:

Eftersom du ropade ’Ha ha!’ mot min helgedom när den blev vanhelgad och mot Israels land när det lades öde och mot Juda hus när det gick i landsflykt, ⁴ se, därför ska jag ge dig till österlänningarna, så att de får slå upp sina tältläger och sätta upp sina boningar i dig. De ska äta din frukt och de ska dricka din mjölk. ⁵ Jag ska göra Rabba till en betesmark för kameler och ammoniternas land till en lägerplats för fårhjordar, och ni ska inse att jag är Herren. ^6 (C) För så säger Herren Gud: Eftersom du klappar i händerna och stampar med fötterna och med allt det förakt du har i din själ gläder dig över Israels lands olycka, ⁷ se, därför ska jag räcka ut min hand mot dig och ge dig till byte åt hednafolken. Jag ska utrota dig från folken och utplåna dig ur länderna. Jag ska förgöra dig, och du ska inse att jag är Herren.

Profetia mot Moab

^8 (D) Så säger Herren Gud:

Eftersom Moab och Seir säger: ’Se, det är med Juda hus som med alla andra folk’, ⁹ därför ska jag öppna Moabs bergsluttningar så att de blir utan städer, utan sina gränsstäder, landets prydnad: Bet-Hajeshimot, Baal-Meon och Kirjatajim. ¹⁰ Till besittning åt österlänningarna ska jag ge bort dem tillsammans med ammoniterna, så att man inte mer minns ammoniterna bland folken. ¹¹ Moab ska jag döma, och de ska inse att jag är Herren.

Profetia mot Edom

^12 (E) Så säger Herren Gud:

Eftersom Edom har handlat så hämndgirigt mot Juda hus och dragit på sig svår skuld genom sin hämnd, ¹³ därför, säger Herren Gud, ska jag räcka ut min hand mot Edom^[b] och utrota både människor och djur. Jag ska ödelägga det, och från Teman till Dedan ska de falla för svärd. ¹⁴ Jag ska hämnas på Edom genom mitt folk Israel, och de ska handla med Edom enligt min brinnande vrede. Edom ska så få känna min hämnd, säger Herren Gud.

Profetia mot filisteerna

^15 (F) Så säger Herren Gud:

Eftersom filisteerna^[c] har handlat så hämndgirigt och med förakt i själen velat hämnas och i sin eviga fiendskap velat fördärva, ^16 (G) därför säger Herren Gud så: Se, jag ska räcka ut min hand mot filisteerna och utrota kereteerna^[d] och förgöra dem som finns kvar i Kustlandet. ¹⁷ Jag ska hämnas stort på dem, när jag straffar dem i min vrede. Och de ska inse att jag är Herren, när jag låter min hämnd drabba dem.”

Profetia mot Tyrus

26 I elfte året, på första dagen i månaden,^[e] kom Herrens ord till mig:

^2 (H) ”Människobarn, eftersom Tyrus har sagt om Jerusalem:

^3 (I) Därför säger Herren Gud så:

⁵ En torkplats för fisknät ska hon bli,

⁶ Och hennes döttrar på fastlandet

Se, jag ska låta Nebukadressar,^[g] Babels kung, kungarnas kung, norr­ifrån komma över Tyrus med hästar och vagnar och ryttare och med mycket folk.

⁹ Med sin murbräcka ska han

¹⁰ Hans hästar är så många

^13 (L) Jag ska göra slut på

¹⁴ Ja, jag ska göra dig till en kal klippa,

¹⁵ Så säger Herren Gud till Tyrus: Kommer då inte kustländerna att bäva vid dånet av ditt fall, när dina sårade jämrar sig och man begår mord hos dig? ^16 (M) Alla furstar vid havet ska stiga ner från sina troner. De ska lägga bort sina mantlar och ta av sig sina broderade kläder. Skräck blir deras klädsel där de sitter på marken. De ska ständigt förfäras och häpna över dig.

^17 (N) De ska stämma upp en sorgesång över dig och säga:

¹⁸ Nu darrar kustländerna

¹⁹ För så säger Herren Gud: När jag gör dig till en ödelagd stad, lik städer som ingen bor i, när jag låter havets djup stiga upp över dig så att de väldiga vattnen täcker dig, ^20 (O) då störtar jag ner dig till dem som har farit ner i graven, till folk som levde för länge sedan. Likt en plats som sedan länge ligger öde får du ligga där i jordens djup hos dem som har farit ner i graven. Så ska du förbli obebodd medan jag gör härliga ting i de levandes land. ^21 (P) Jag ska låta dig få ett fasansfullt slut, och du ska inte mer finnas till. Man ska söka dig men aldrig någonsin finna dig säger Herren Gud.”

Sorgesång över Tyrus

27 Herrens ord kom till mig:

^2 (Q) ”Människobarn, stäm upp en sorge­sång över Tyrus. ^3 (R) Säg till Tyrus:

⁴ Dina gränser är mitt i havet,

^5 (S) Av cypress från Senir^[i]

⁶ Av ekar från Bashan

^7 (T) Seglet av fint broderat linne

^8 (U) Sidons och Arvads^[k] invånare

^9 (V) Gebals^[l] äldste och dess vise

^10 (W) Perser, ludeer och puteer^[m]

¹¹ Arvads söner och din här

¹² Tarshish^[n] var din handelspartner, för du var rik på allt. Du fick silver, järn, tenn och bly i utbyte mot dina varor. ^13 (X) Grekland^[o], Tubal och Meshek^[p] handlade med dig. Slavar och kopparkärl gav de dig i utbyte. ¹⁴ Arbetshästar, stridshästar och mulåsnor fick du som betalning från Togarmas land^[q].

¹⁵ Dedans söner^[r] handlade med dig, ja, många kustländer var dina kunder. Elfenben och ebenholts förde de till dig som betalning. ¹⁶ Aram^[s] var din handelspartner, för du var rik på konstarbeten. Rubiner, purpurrött tyg, broderade vävnader och fint linne, koraller och rubiner gav de dig som betalning.

^17 (Y) Juda och Israels land handlade med dig. Vete från Minnit^[t], bakverk och honung, olja och balsam gav de dig i utbyte för dina varor. ¹⁸ Damaskus var din handelspartner, för du var rik på konstarbeten och allt slags gods. De kom med vin från Helbon och med ull från Sahar.^{[u] 19} Dan och Javan gav dig tvinnad tråd som betalning. De gav konstsmitt järn, kassia och kalmus^[v] i utbyte mot dina varor. ²⁰ Dedan handlade med dig med sadeltäcken att rida på. ^21 (Z) Araberna och Kedars^[w] alla furstar tjänade dig med sin handel, med lamm och baggar och bockar drev de handel hos dig.

²² Sabas och Raamas köpmän^[x] gjorde affärer med dig. Kryddor av bästa slag och alla slags ädla stenar och guld gav de dig som betalning. ²³ Harran^[y], Kanne och Eden,^[z] Sabas köpmän, Assur och Kilmad^[aa] drev handel med dig. ²⁴ De gjorde affärer hos dig med vackra kläder, med mörkblå brokigt vävda mantlar, med brokiga täcken, med välslagna, starka rep på din marknad.

^26 (AA) Ut på vida vattnen

²⁸ När dina sjömän höjer sorgerop

²⁹ Alla som ror med åror

^30 (AB) De ropar högt över dig

^31 (AC) De rakar sig skalliga för din skull

Vem är som Tyrus,

³³ När dina handelsvaror

³⁴ Men nu, när du förlist

^36 (AE) Köpmännen ute bland folken

Profetia mot kungen i Tyrus

28 Herrens ord kom till mig:

^2 (AF) ”Människobarn, säg till fursten i Tyrus^[ab]:

Så säger Herren Gud:

^3 (AG) Se, du menar dig vara visare

⁹ Ska du då säga till

^10 (AK) Du ska dö som de oomskurna dör

¹¹ Herrens ord kom till mig: ^12 (AL) ”Män­niskobarn, stäm upp en sorgesång över kungen i Tyrus och säg till honom:

Så säger Herren Gud:

¹⁵ Du var fullkomlig

^18 (AP) Genom dina många missgärningar

^19 (AQ) Alla som kände dig bland folken

Profetia mot Sidon

²⁰ Herrens ord kom till mig: ^21 (AR) ”Män­niskobarn, vänd ditt ansikte mot Sidon^[ae] och profetera mot det ^22 (AS) och säg:

Så säger Herren Gud:

^24 (AT) Sedan ska det för Israels hus inte mer finnas någon stickande tagg ­eller något sårande törne bland alla de grannfolk som nu föraktar dem. Och man ska inse att jag är Herren Gud.

^25 (AU) Så säger Herren Gud: När jag samlar Israels hus från de folk dit de skingrats, ska jag uppenbara min helighet bland dem inför hednafolkens ögon. Sedan ska de bo i sitt land, det som jag gav åt min tjänare Jakob. ^26 (AV) De ska bo där i trygghet och bygga hus och plantera vingårdar. Ja, de ska bo i trygghet, när jag dömer alla som bor runt omkring dem och som föraktar dem. Och de ska inse att jag är Herren deras Gud.”

Profetia mot Egypten

29 I det tionde året, på tolfte dagen i den tionde månaden^[af] kom Herrens ord till mig:

^2 (AW) ”Människobarn, vänd ditt ansikte mot farao^[ag], Egyptens kung, och profetera mot honom och mot hela Egypten. ^3 (AX) Säg:

Så säger Herren Gud:

^5 (AZ) Jag ska kasta dig ut i öknen

^6 (BA) Alla Egyptens invånare

⁷ När de tar dig i sin hand

⁸ Därför säger Herren Gud så: Se, jag vill låta svärd drabba dig och jag ska utrota både människor och djur ur dig. ^9 (BB) Egyptens land ska skövlas och läggas öde, och de ska inse att jag är Herren. Detta därför att du sade: Nilfloden är min, jag har själv gjort den. ^10 (BC) Se, därför är jag emot dig och dina strömmar, och jag ska göra Egyptens land till en ödemark, till ett ödelagt land, från Migdol till Assuan^[aj] ända fram till Nubiens gräns.

¹¹ Ingen människas fot ska gå fram där och ingen fot av något djur. Landet ska ligga obebott i fyrtio år. ¹² Jag ska göra Egyptens land till en ödemark bland ödelagda länder, och dess städer ska ligga öde bland ödelagda städer i fyrtio år. Jag ska skingra egyptierna bland folken och sprida ut dem i länderna.

¹³ För så säger Herren Gud: När fyrtio år har gått, ska jag samla egyptierna från de folk där de är utspridda. ^14 (BD) Jag ska göra slut på deras fången­skap och låta dem återvända till Patros land^[ak], som de härstammar från. Där ska de bli ett obetydligt rike, ¹⁵ ett rike som är obetydligare än andra riken så att det inte mer kan upphöja sig^[al] över folken. Jag ska låta dem bli så få att de inte kan härska över folken. ¹⁶ Israels folk ska inte mer förlita sig på egyptierna, utan de ska minnas sin synd när de vänder sig till dem för att få hjälp. Och de ska inse att jag är Herren Gud.”

¹⁷ I det tjugosjunde året, på första dagen i den första månaden^[am] kom Herrens ord till mig: ¹⁸ ”Människo­barn, Nebukadressar, Ba­bels kung, har låtit sin här utföra ett hårt arbete mot Tyrus. Varje huvud har blivit skalligt och varje skuldra sönderskavd. Men varken han eller hans här har vunnit något av Tyrus genom det arbete de utfört mot det. ^19 (BE) Därför säger Herren Gud så: Se, jag ger Egyptens land till Nebukadressar^[an], Babels kung, och han ska föra bort dess rikedomar och plundra och ta byte där. Detta ska hans här få som lön. ²⁰ Som ersättning för hans arbete ger jag honom Egyptens land, för de har utfört sitt verk för min räkning, säger Herren Gud.

^21 (BF) På den tiden ska jag låta ett horn växa upp åt Israels hus, och jag ska låta dig öppna munnen mitt ibland dem. Och de ska inse att jag är Herren.”

Egyptens och faraos fall

30 Herrens ord kom till mig:

² ”Människobarn, profetera och säg:

Så säger Herren Gud:

^7 (BK) Deras land ska ligga öde bland ödelagda länder, och deras städer ska ligga bland ödelagda städer. ⁸ De ska inse att jag är Herren, när jag sätter eld på Egypten och låter krossa alla dess hjälpare.

^9 (BL) På den dagen ska sändebud på fartyg dra ut från mig för att skrämma Nubien mitt i dess trygghet. Man ska där gripas av ångest som på Egyptens dag, för se, det kommer.

¹⁰ Så säger Herren Gud:

²⁰ I elfte året, på sjunde dagen i första månaden^[ay], kom Herrens ord till mig: ²¹ ”Människobarn, jag har brutit sönder faraos, den egyptiske kungens arm, och man har inte förbundit den. Man har inte använt läkemedel, inte lindat den eller lagt förband på den för att på nytt göra den stark nog att föra svärdet.

²² Därför säger Herren Gud så: Jag är emot farao, Egyptens kung, och ska bryta sönder hans armar, både den som ännu är stark och den som redan är bruten, och jag ska låta svärdet falla ur hans hand. ²³ Jag ska skingra egyptierna bland folken och sprida ut dem i länderna. ^24 (BQ) Den babyloniske kungens armar ska jag stärka, och jag ska sätta mitt svärd i hans hand. Men faraos armar ska jag bryta sönder, så att han som en dödsslagen kämpe jämrar sig inför honom. ²⁵ Jag ska stärka den babyloniske kungens armar, men faraos armar ska sjunka ner. De ska inse att jag är Herren, när jag sätter mitt svärd i den babyloniske kungens hand, för att han ska räcka ut det mot Egyptens land. ²⁶ Jag ska skingra egyptierna bland folken och sprida ut dem i länderna. Och de ska inse att jag är Herren.”

Det ska gå Egypten som Assyrien

31 I elfte året, på första ­dagen i tredje månaden^[az], kom Her­rens ord till mig: ² ”Människo­barn, säg till farao, Egyp­tens kung, och till hans larmande hop:

^10 (BS) Därför säger Herren Gud så: Efter­som den har växt så hög och sträckt sin topp upp bland molnen och förhävt sig i sitt hjärta över att den var så hög, ¹¹ därför ska jag utlämna den åt den mäktige bland folken. Han ska behandla den som den förtjänar, för jag har röjt den ur vägen för dess ogudaktighets skull. ^12 (BT) Främlingar, de grymmaste folk, har fått hugga ner den och har låtit den ligga. Dess kvistar har fallit på bergen och i alla dalar. Grenarna har brutits av och kastats i landets alla bäckar, och alla folk på jorden måste ge sig bort ifrån dess skugga och låta den ligga. ¹³ På den fallna stammen bor alla himlens fåglar, och på grenarna lägger sig alla markens djur.

^14 (BU) Detta sker för att inget träd som växer vid vatten ska yvas på grund av sin höjd och sträcka sin topp upp bland molnen, och för att inte ens det väldigaste av dem ska stå där och vara högmodigt, nej, inget träd som har haft vatten att dricka. För de är alla bestämda till att dö och måste ner i jordens djup för att vara där bland människors barn, hos dem som har farit ner i graven.

^15 (BV) Så säger Herren Gud: På den dag då cedern for ner till dödsriket lät jag djupet klä sig i säcktyg för dess skull. Jag lät strömmarna stå stilla, och de stora vattnen hölls tillbaka. Jag lät för dess skull Libanon klä sig i svart, och alla träd på marken vissnade i sorg över den. ^16 (BW) Vid dånet av dess fall fick jag hednafolken att bäva, när jag störtade ner den i dödsriket till dem som hade farit ner i graven. Men i jordens djup tröstade sig då alla Edens träd, de främsta och bästa på Libanon, alla de som hade haft vatten att dricka. ¹⁷ Också de hade, som det trädet, tvingats fara ner till dödsriket, till dem som var slagna med svärd. Dit for också de som hade varit dess stöd och hade bott i dess skugga bland ­hednafolken.

¹⁸ Vilket av Edens träd liknar dig i härlighet och storhet? Ändå ska du störtas ner i jordens djup tillsammans med Edens träd och ligga där bland de oomskurna, hos dem som har genomborrats med svärd. Så ska det gå farao och hela hans larmande hop, säger Herren Gud.”

Sorgesång över farao

32 I det tolfte året, på första dagen i den tolfte månaden^[bb] kom Herrens ord till mig:

^2 (BX) ”Människobarn, stäm upp en sorge­sång över farao, Egyptens kung, och säg till honom:

¹⁵ När jag gör Egyptens land

Sorgesång över de slagna folken

¹⁷ I det tolfte året, på femtonde dagen i månaden,^[bc] kom Herrens ord till mig:

^18 (CE) ”Människobarn, sjung sorgesång över Egyptens larmande folkhop. Be­fall henne att fara ner i jordens djup tillsammans med döttrarna till mäktiga folkslag, ner till dem som redan har farit ner i graven.

^19 (CF) Vem överträffar du i skönhet? Far ner och lägg dig bland de oomskurna! ²⁰ Bland män som är genomborrade med svärd ska de falla. Svärdet är redo. Släpa bort henne med alla hennes folkskaror.

^21 (CG) Starka hjältar ska tala ur dödsriket till honom och till dem som hjälper honom: De har farit hit ner, och nu ligger de där, de oomskurna, genomborrade med svärd.

²² Där ligger Assur med hela sin skara. Alla är de slagna och har fallit för svärd. Han är omgiven av deras gravar. ²³ Sina gravar har de fått längst ner i gropen. Runt omkring hans grav ligger hans skara. Alla är de slagna, fallna för svärd, de som spred skräck i de levandes land.

²⁴ Där ligger Elam^[bd] med hela sin larmande hop runt omkring hans grav. Alla är de slagna och har fallit för svärd. Som oomskurna måste de fara ner i jordens djup, de som spred skräck omkring sig i de levandes land. Nu måste de bära sin skam med de andra som har farit ner i graven. ²⁵ Bland de slagna har han fått sitt läger med hela sin larmande hop. Runt omkring honom är deras gravar. Oomskurna ligger de där alla, slagna med svärd, för de spred skräck i de levandes land. Nu måste de bära sin skam tillsammans med dem som har farit ner i graven. De ligger mitt ibland de slagna.

^26 (CH) Där ligger Meshek-Tubal med hela sin larmande hop. Runt omkring honom har de sina gravar. Alla är oomskurna och genomborrade med svärd, för de spred skräck i de levandes land. ²⁷ Inte heller får de ligga bland hjältarna som fallit oomskurna,^[be] som har farit ner till dödsriket i sin rustning och fått sina svärd lagda under sina huvuden. Nej, deras missgärningar vilar över deras ben, för de spred skräck i de levandes land. ²⁸ Också du ska ­krossas bland de oomskurna och få ligga bland dem som är genomborrade med svärd.

²⁹ Där ligger Edom med sina kungar och alla sina furstar. Trots all sin makt har de fått sin plats bland dem som är slagna med svärd. De måste ligga där tillsammans med de oomskurna och med dem som har farit ner i graven.

^30 (CI) Där ligger alla Nordlandets furs­tar och alla sidonier, för de for ner tillsammans med de slagna. För all den skräck de orsakade genom sin makt har de kommit på skam. De ligger där oomskurna bland dem som genomborrats med svärd. De måste bära sin skam tillsammans med dem som har farit ner i graven.

^31 (CJ) Farao ska se dem, och han ska trösta sig i sorgen över hela sin larmande hop. Farao och hela hans här är slagna med svärd, säger Herren Gud. ³² Jag lät honom bli en skräck i de levandes land, men nu måste han läggas mitt ibland de oomskurna, hos dem som är slagna med svärd, farao med hela sin larmande hop, säger Herren Gud.”