Exodus 2
King James Version
2 And there went a man of the house of Levi, and took to wife a daughter of Levi.
2 And the woman conceived, and bare a son: and when she saw him that he was a goodly child, she hid him three months.
3 And when she could not longer hide him, she took for him an ark of bulrushes, and daubed it with slime and with pitch, and put the child therein; and she laid it in the flags by the river's brink.
4 And his sister stood afar off, to wit what would be done to him.
5 And the daughter of Pharaoh came down to wash herself at the river; and her maidens walked along by the river's side; and when she saw the ark among the flags, she sent her maid to fetch it.
6 And when she had opened it, she saw the child: and, behold, the babe wept. And she had compassion on him, and said, This is one of the Hebrews' children.
7 Then said his sister to Pharaoh's daughter, Shall I go and call to thee a nurse of the Hebrew women, that she may nurse the child for thee?
8 And Pharaoh's daughter said to her, Go. And the maid went and called the child's mother.
9 And Pharaoh's daughter said unto her, Take this child away, and nurse it for me, and I will give thee thy wages. And the women took the child, and nursed it.
10 And the child grew, and she brought him unto Pharaoh's daughter, and he became her son. And she called his name Moses: and she said, Because I drew him out of the water.
11 And it came to pass in those days, when Moses was grown, that he went out unto his brethren, and looked on their burdens: and he spied an Egyptian smiting an Hebrew, one of his brethren.
12 And he looked this way and that way, and when he saw that there was no man, he slew the Egyptian, and hid him in the sand.
13 And when he went out the second day, behold, two men of the Hebrews strove together: and he said to him that did the wrong, Wherefore smitest thou thy fellow?
14 And he said, Who made thee a prince and a judge over us? intendest thou to kill me, as thou killedst the Egyptian? And Moses feared, and said, Surely this thing is known.
15 Now when Pharaoh heard this thing, he sought to slay Moses. But Moses fled from the face of Pharaoh, and dwelt in the land of Midian: and he sat down by a well.
16 Now the priest of Midian had seven daughters: and they came and drew water, and filled the troughs to water their father's flock.
17 And the shepherds came and drove them away: but Moses stood up and helped them, and watered their flock.
18 And when they came to Reuel their father, he said, How is it that ye are come so soon to day?
19 And they said, An Egyptian delivered us out of the hand of the shepherds, and also drew water enough for us, and watered the flock.
20 And he said unto his daughters, And where is he? why is it that ye have left the man? call him, that he may eat bread.
21 And Moses was content to dwell with the man: and he gave Moses Zipporah his daughter.
22 And she bare him a son, and he called his name Gershom: for he said, I have been a stranger in a strange land.
23 And it came to pass in process of time, that the king of Egypt died: and the children of Israel sighed by reason of the bondage, and they cried, and their cry came up unto God by reason of the bondage.
24 And God heard their groaning, and God remembered his covenant with Abraham, with Isaac, and with Jacob.
25 And God looked upon the children of Israel, and God had respect unto them.
2 Moseboken 2
Svenska Folkbibeln 2015
Moses födelse och räddning
2 (A) En man av Levi stam tog till hustru en levitisk kvinna. 2 (B) Hustrun blev havande och födde en son.[a] Hon såg att det var ett vackert barn[b] och höll honom gömd i tre månader. 3 Men när hon inte kunde gömma honom längre, tog hon en korg[c] av papyrus. Hon strök på beck och tjära, lade barnet i korgen och satte den i vassen vid Nilens strand. 4 (C) Hans syster ställde sig på avstånd för att se hur det skulle gå med honom.[d]
5 Då kom faraos dotter ner till floden för att bada, och hennes unga hovdamer gick längs floden. När hon fick se korgen i vassen skickade hon dit sin slavinna för att hämta den. 6 Hon öppnade den och fick syn på barnet – det var en pojke, och han grät. Hon kände medlidande med honom och sade: ”Det är ett av de hebreiska barnen.”
7 Men hans syster frågade faraos dotter: ”Ska jag gå och hämta en hebreisk amma[e] som kan amma barnet åt dig?” 8 Faraos dotter svarade henne: ”Ja, gör det.” Då gick flickan och hämtade pojkens mor. 9 Och faraos dotter sade till henne: ”Ta med dig det här barnet och amma det åt mig, så ska jag ge dig lön för det.” Kvinnan tog då barnet och ammade det.
10 (D) När pojken hade vuxit upp[f] förde hon honom till faraos dotter, och han blev hennes son. Hon gav honom namnet Mose, ”för jag drog upp[g] honom ur vattnet”, sade hon.
Mose flyr till Midjan
11 (E) En dag när Mose hade blivit vuxen[h], gick han ut till sina bröder och såg på deras slavarbete. Han fick se en egyptier som slog en hebreisk man, en av hans bröder. 12 Då vände han sig åt alla håll, och när han såg att ingen annan var där slog han ihjäl egyptiern och gömde honom i sanden.
13 Nästa dag gick han ut igen och fick då se två hebreiska män i slagsmål. Då sade han till den som var skyldig: ”Varför slår du din landsman?” 14 Han svarade: ”Vem har satt dig till ledare[i] och domare över oss? Tänker du döda mig som du dödade egyptiern?” Mose blev förskräckt och tänkte: ”Saken har alltså blivit känd!” 15 (F) Farao[j] fick också höra om det och ville döda Mose. Men han flydde undan farao och bosatte sig i Midjans land[k]. Där satte han sig vid en brunn.
16 Prästen i Midjan hade sju döttrar. De kom och hämtade upp vatten och fyllde hoarna för att vattna sin fars får. 17 (G) Då kom herdarna och körde bort dem. Men Mose grep in och räddade dem och gav vatten åt deras får.
18 (H) När de kom hem till sin far Reguel[l], sade han: ”Varför kommer ni hem så tidigt i dag?” 19 De svarade: ”En egyptisk man hjälpte oss mot herdarna. Han hämtade till och med upp vatten åt oss och vattnade fåren.” 20 Då sade han till sina döttrar: ”Var är han? Varför gick ni ifrån honom? Bjud in honom så att han får äta[m] med oss.”
21 (I) Mose bestämde sig för att stanna hos mannen, som gav honom sin dotter Sippora till hustru. 22 (J) Hon födde en son och Mose gav honom namnet Gershom, ”för”, sade han, ”jag har blivit en främling[n] i ett främmande land.”
23 (K) Det gick en lång tid, och under den tiden dog Egyptens kung. Men Israels barn suckade över sitt slaveri och ropade på hjälp, och deras rop över slaveriet steg upp till Gud. 24 Gud hörde deras klagan och kom ihåg sitt förbund med Abraham, Isak och Jakob. 25 Och Gud såg till Israels barn, och Gud kändes vid dem som sina.[o]
Footnotes
- 2:2 födde en son Mose föddes kanske ca 1526 f Kr (jfr 5 Mos 1:3, 34:7).
- 2:2 såg att det var ett vackert barn Citeras i Hebr 11:23, kapitlet om trons hjältar.
- 2:3 korg Hebr. téva, samma ord som för Noas ark (1 Mos 6:14f).
- 2:4 hans syster Mirjam, som senare ledde kvinnorna som profetissa (15:20).
- 2:7 amm aRika kvinnor betalade gärna någon annan för att amma deras barn (jfr 1 Mos 24:59).
- 2:10 vuxit upp Osäkert vilken ålder som avses. Amning fortsatte ofta till 3 års ålder eller längre.
- 2:10 Mose … drog upp Hebr. Moshé betyder ”drar upp”. Det egyptiska ordet mose, ”född”, var ett vanligt efterled i faraonernas namn vid denna tid.
- 2:11 blivit vuxen Vid fyrtio års ålder enligt Stefanus (Apg 7:23), i så fall ca 1486 f Kr. Fyrtio är dock en typiskt ungefärlig tidsangivelse.
- 2:14 Vem har satt dig till ledare Citeras av Stefanus i Apg 7:27, 35 som profetisk förebild till hur Kristus, Guds utvalde, blev avvisad av sitt folk.
- 2:15 Farao Kanske Thutmose II (regerade ca 1493-1479 f Kr), sonsonson till Ahmose (se 1:8).
- 2:15 Midjans land Midjaniterna var ökennomader som härstammade från Abraham (1 Mos 25:2). De rörde sig i området öster om Akabaviken och upp mot Moab öster om Döda havet (jfr 4 Mos 22, Dom 6-8).
- 2:18 Regue lBetyder ”Guds vän”. Kallas också Jetro (3:1), som kanske är en titel.
- 2:20 äta Ordagrant ”äta bröd”, uttryck för en hel måltid.
- 2:22 Gershom … främlin gHebr. ger betyder ”främling”.
- 2:25 kändes vid dem som sina Annan översättning: ”förstod” eller ”gav sig till känna” (så Septuaginta).
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation