Mikas avgudar

17 I Efraims bergsbygd levde en man som hette Mika. Han sade till sin mor: "De ettusenetthundra silversiklarna som togs från dig och som du uttalade en förbannelse över till och med inför mina öron, de pengarna finns hos mig. Det var jag som tog dem." Då sade hans mor: " Herren välsigne dig, min son!" Så gav han de ettusenetthundra silversiklarna tillbaka till sin mor. Men hon sade: "Härmed helgar jag dessa pengar åt Herren och lämnar dem till min son, för att han skall göra en utskuren och en gjuten gudabild. Jag ger dem tillbaka till dig." Men han gav pengarna tillbaka till sin mor. Då tog hans mor tvåhundra siklar silver och gav dem till en guldsmed. Denne gjorde av dem en utskuren och en gjuten gudabild, som sedan ställdes in i Mikas hus.

Denne Mika hade ett gudahus. Han lät också göra en efod och husgudar och insatte en av sina söner till präst åt sig. På den tiden fanns det ingen kung i Israel. Var och en gjorde vad han själv ansåg vara rätt.

I Betlehem i Juda levde då en ung man av Juda släkt. Han var levit och bodde där som främling. Han begav sig från sin stad Betlehem i Juda för att finna någon annan plats där han kunde bo. Under sin färd kom han till Efraims bergsbygd, fram till Mikas hus. Då frågade Mika honom: "Varifrån kommer du?" Han svarade: "Jag är en levit från Betlehem i Juda, och jag är på vandring för att hitta någon annan plats där jag kan bo." 10 Mika sade till honom: "Stanna hos mig och bli fader och präst åt mig, så skall jag årligen ge dig tio siklar silver och de kläder och den mat du behöver." Då följde leviten med in till honom. 11 Och leviten gick med på att stanna hos mannen, och den unge mannen blev som en av hans egna söner. 12 Mika insatte den unge leviten som präst åt sig och han bodde i Mikas hus. 13 Och Mika sade: "Nu vet jag att Herren skall vara god mot mig, eftersom jag har fått leviten till präst."

17 I Efraims bergsbygd levde en man som hette Mika.

Denne sade till sin moder: »De ett tusen ett hundra silversiklar som blevo dig fråntagna, och för vilkas skull du uttalade en förbannelse, som jag själv hörde, se, de penningarna finnas hos mig. Det var jag som tog dem.» Då sade hans moder: »Välsignad vare du, min son, av HERREN!»

Så gav han de ett tusen ett hundra silversiklarna tillbaka åt sin moder. Men hans moder sade: »Härmed helgar jag dessa penningar åt HERREN och lämnar dem åt min son, för att han må låta göra en skuren och en gjuten gudabild. Här lämnar jag dem nu tillbaka åt dig.»

Men han gav penningarna tillbaka åt sin moder. Då tog hans moder två hundra siklar silver och gav dem åt en guldsmed, och denne gjorde därav en skuren och en gjuten gudabild, vilka sedan ställdes in i Mikas hus.

Mannen Mika hade så ett gudahus; han lät ock göra en efod och husgudar och insatte genom handfyllning en av sina söner till präst åt sig.

På den tiden fanns ingen konung i Israel; var och en gjorde vad honom behagade.

I Bet-Lehem i Juda levde då en ung man av Juda släkt; han var levit och bodde där såsom främling.

Denne man vandrade bort ifrån sin stad, Bet-Lehem i Juda, för att se om han funne någon annan ort där han kunde bo; och under sin färd kom han till Efraims bergsbygd, fram till Mikas hus.

Då frågade Mika honom: »Varifrån kommer du?» Han svarade honom: »Jag är en levit från Bet-Lehem i Juda, och jag är nu stadd på vandring, för att se om jag finner någon annan ort där jag kan bo.»

10 Mika sade till honom: »Stanna kvar hos mig, och bliv fader och präst åt mig, så skall jag årligen giva dig tio siklar silver och vad kläder du behöver, och därtill din föda.» Då följde leviten med honom.

11 Och leviten gick in på att stanna hos mannen, och denne behandlade den unge mannen såsom sin son.

12 Och Mika insatte leviten genom handfyllning, så att den unge mannen blev präst åt honom; och han var sedan kvar i Mikas hus.

13 Och Mika sade: »Nu vet jag att HERREN skall göra mig gott, eftersom jag har fått leviten till präst.»

Mikas avgudar

17 [a]I Efraims bergsbygd levde en man som hette Mika. Han sade till sin mor: ”De ettusenetthundra silversiklarna[b] som togs från dig och som du uttalade en förbannelse[c] över inför mina öron, de pengarna finns hos mig. Det var jag som tog dem.” Då sade hans mor: ”Herren välsigne dig, min son!” Så gav han de ettusenetthundra silversiklarna tillbaka till sin mor. Men hon sade: ”Härmed helgar jag dessa pengar åt Herren och lämnar dem till min son, för att göra en snidad och en gjuten gudabild.[d] Jag ger dem tillbaka till dig.” Men han gav tillbaka pengarna till sin mor. Då tog hans mor tvåhundra siklar silver och gav dem till en guldsmed, som gjorde av dem en snidad och en gjuten gudabild. Dessa ställdes sedan in i Mikas hus.

(A) Denne Mika hade ett gudahus. Han lät göra en efod[e] och husgudar och insatte en av sina söner till präst åt sig. (B) På den tiden fanns det ingen kung i Israel. Var och en gjorde vad han själv ansåg vara rätt.

I Betlehem i Juda levde då en ung man av Juda släkt. Han var levit och bodde där som främling. Han begav sig från sin stad Betlehem i Juda för att finna en plats där han kunde bo.

Under sin färd kom han till Efraims bergsbygd, fram till Mikas hus. Då frågade Mika honom: ”Varifrån kommer du?” Han svarade: ”Jag är en levit från Betlehem i Juda, och jag är på vandring för att hitta någon plats där jag kan bo.” 10 Mika sade till honom: ”Stanna hos mig och bli min fader och präst, så ska jag varje år ge dig tio siklar silver[f] och det du behöver av kläder och mat.” Då följde leviten med. 11 Och leviten gick med på att stanna hos mannen, och den unge mannen blev som en av hans egna söner. 12 Mika insatte den unge leviten som präst åt sig, och han bodde i Mikas hus. 13 Och Mika sade: ”Nu vet jag att Herren ska vara god mot mig, eftersom jag har fått en levit[g] till präst.”

Footnotes

  1. 17:1 Kapitel 17-18 och 19-21 är troligen fristående tidigare episoder (jfr 18:31, 20:28 med noter).
  2. 17:2f ettusenetthundra silversiklarna … tvåhundra siklar   Drygt 11 kg respektive 2 kg (vers 4).
  3. 17:2 uttalade en förbannelse   Troligen över den misstänkte tjuven. Annan översättning: ”svor en ed” (att helga summan åt Gud).
  4. 17:3 göra en utskuren och en gjuten gudabild   Strängt förbjudet enligt Mose lag (t ex 5 Mos 27:15).
  5. 17:5 efod   Färggrann prästdräkt (2 Mos 28:6f, 39:2f), förknippad med orakelsvar (18:5).
  6. 17:10 tio siklar silver   Drygt 100 gram, en normal årslön.
  7. 17:13 levit   Tillhörde den stam som skulle ansvara för tempeltjänsten (jfr t ex 5 Mos 21:5).

Micah’s Idols

17 Now a man named Micah(A) from the hill country of Ephraim said to his mother, “The eleven hundred shekels[a] of silver that were taken from you and about which I heard you utter a curse—I have that silver with me; I took it.”

Then his mother said, “The Lord bless you,(B) my son!”

When he returned the eleven hundred shekels of silver to his mother, she said, “I solemnly consecrate my silver to the Lord for my son to make an image overlaid with silver.(C) I will give it back to you.”

So after he returned the silver to his mother, she took two hundred shekels[b] of silver and gave them to a silversmith, who used them to make the idol.(D) And it was put in Micah’s house.

Now this man Micah had a shrine,(E) and he made an ephod(F) and some household gods(G) and installed(H) one of his sons as his priest.(I) In those days Israel had no king;(J) everyone did as they saw fit.(K)

A young Levite(L) from Bethlehem in Judah,(M) who had been living within the clan of Judah, left that town in search of some other place to stay. On his way[c] he came to Micah’s house in the hill country of Ephraim.

Micah asked him, “Where are you from?”

“I’m a Levite from Bethlehem in Judah,(N)” he said, “and I’m looking for a place to stay.”

10 Then Micah said to him, “Live with me and be my father(O) and priest,(P) and I’ll give you ten shekels[d] of silver a year, your clothes and your food.” 11 So the Levite agreed to live with him, and the young man became like one of his sons to him. 12 Then Micah installed(Q) the Levite, and the young man became his priest(R) and lived in his house. 13 And Micah said, “Now I know that the Lord will be good to me, since this Levite has become my priest.”(S)

Footnotes

  1. Judges 17:2 That is, about 28 pounds or about 13 kilograms
  2. Judges 17:4 That is, about 5 pounds or about 2.3 kilograms
  3. Judges 17:8 Or To carry on his profession
  4. Judges 17:10 That is, about 4 ounces or about 115 grams

17 And there was a man of mount Ephraim, whose name was Micah.

And he said unto his mother, The eleven hundred shekels of silver that were taken from thee, about which thou cursedst, and spakest of also in mine ears, behold, the silver is with me; I took it. And his mother said, Blessed be thou of the Lord, my son.

And when he had restored the eleven hundred shekels of silver to his mother, his mother said, I had wholly dedicated the silver unto the Lord from my hand for my son, to make a graven image and a molten image: now therefore I will restore it unto thee.

Yet he restored the money unto his mother; and his mother took two hundred shekels of silver, and gave them to the founder, who made thereof a graven image and a molten image: and they were in the house of Micah.

And the man Micah had an house of gods, and made an ephod, and teraphim, and consecrated one of his sons, who became his priest.

In those days there was no king in Israel, but every man did that which was right in his own eyes.

And there was a young man out of Bethlehemjudah of the family of Judah, who was a Levite, and he sojourned there.

And the man departed out of the city from Bethlehemjudah to sojourn where he could find a place: and he came to mount Ephraim to the house of Micah, as he journeyed.

And Micah said unto him, Whence comest thou? And he said unto him, I am a Levite of Bethlehemjudah, and I go to sojourn where I may find a place.

10 And Micah said unto him, Dwell with me, and be unto me a father and a priest, and I will give thee ten shekels of silver by the year, and a suit of apparel, and thy victuals. So the Levite went in.

11 And the Levite was content to dwell with the man; and the young man was unto him as one of his sons.

12 And Micah consecrated the Levite; and the young man became his priest, and was in the house of Micah.

13 Then said Micah, Now know I that the Lord will do me good, seeing I have a Levite to my priest.