Deuteronomy 1
New King James Version
The Previous Command to Enter Canaan
1 These are the words which Moses spoke to all Israel (A)on this side of the Jordan in the wilderness, in the [a]plain opposite [b]Suph, between Paran, Tophel, Laban, Hazeroth, and Dizahab. 2 It is eleven days’ journey from Horeb by way of Mount Seir (B)to Kadesh Barnea. 3 Now it came to pass (C)in the fortieth year, in the eleventh month, on the first day of the month, that Moses spoke to the children of Israel according to all that the Lord had given him as commandments to them, 4 (D)after he had killed Sihon king of the Amorites, who dwelt in Heshbon, and Og king of Bashan, who dwelt at Ashtaroth (E)in[c] Edrei.
5 On this side of the Jordan in the land of Moab, Moses began to explain this law, saying, 6 “The Lord our God spoke to us (F)in Horeb, saying: ‘You have dwelt long (G)enough at this mountain. 7 Turn and take your journey, and go to the mountains of the Amorites, to all the neighboring places in the [d]plain, in the mountains and in the lowland, in the South and on the seacoast, to the land of the Canaanites and to Lebanon, as far as the great river, the River Euphrates. 8 See, I have set the land before you; go in and possess the land which the Lord [e]swore to your fathers—to (H)Abraham, Isaac, and Jacob—to give to them and their descendants after them.’
Tribal Leaders Appointed(I)
9 “And (J)I spoke to you at that time, saying: ‘I [f]alone am not able to bear you. 10 The Lord your God has multiplied you, (K)and here you are today, as the stars of heaven in multitude. 11 (L)May the Lord God of your fathers make you a thousand times more numerous than you are, and bless you (M)as He has promised you! 12 (N)How can I alone bear your problems and your burdens and your complaints? 13 Choose wise, understanding, and knowledgeable men from among your tribes, and I will make them [g]heads over you.’ 14 And you answered me and said, ‘The thing which you have told us to do is good.’ 15 So I took (O)the heads of your tribes, wise and knowledgeable men, and [h]made them heads over you, leaders of thousands, leaders of hundreds, leaders of fifties, leaders of tens, and officers for your tribes.
16 “Then I commanded your judges at that time, saying, ‘Hear the cases between your brethren, and (P)judge righteously between a man and his (Q)brother or the stranger who is with him. 17 (R)You shall not show partiality in judgment; you shall hear the small as well as the great; you shall not be afraid in any man’s presence, for (S)the judgment is God’s. The case that is too hard for you, (T)bring to me, and I will hear it.’ 18 And I commanded you at that time all the things which you should do.
Israel’s Refusal to Enter the Land(U)
19 “So we departed from Horeb, (V)and went through all that great and terrible wilderness which you saw on the way to the mountains of the Amorites, as the Lord our God had commanded us. Then (W)we came to Kadesh Barnea. 20 And I said to you, ‘You have come to the mountains of the Amorites, which the Lord our God is giving us. 21 Look, the Lord your God has set the land before you; go up and possess it, as the Lord God of your fathers has spoken to you; (X)do not fear or be discouraged.’
22 “And every one of you came near to me and said, ‘Let us send men before us, and let them search out the land for us, and bring back word to us of the way by which we should go up, and of the cities into which we shall come.’
23 “The plan pleased me well; so (Y)I took twelve of your men, one man from each tribe. 24 (Z)And they departed and went up into the mountains, and came to the Valley of Eshcol, and spied it out. 25 They also took some of the fruit of the land in their hands and brought it down to us; and they brought back word to us, saying, ‘It is a (AA)good land which the Lord our God is giving us.’
26 (AB)“Nevertheless you would not go up, but rebelled against the command of the Lord your God; 27 and you (AC)complained in your tents, and said, ‘Because the Lord (AD)hates us, He has brought us out of the land of Egypt to deliver us into the hand of the Amorites, to destroy us. 28 Where can we go up? Our brethren have [i]discouraged our hearts, saying, (AE)“The people are greater and taller than we; the cities are great and fortified up to heaven; moreover we have seen the sons of the (AF)Anakim there.” ’
29 “Then I said to you, ‘Do not be terrified, (AG)or afraid of them. 30 (AH)The Lord your God, who goes before you, He will fight for you, according to all He did for you in Egypt before your eyes, 31 and in the wilderness where you saw how the Lord your God carried you, as a (AI)man carries his son, in all the way that you went until you came to this place.’ 32 Yet, for all that, (AJ)you did not believe the Lord your God, 33 (AK)who went in the way before you (AL)to search out a place for you to pitch your tents, to show you the way you should go, in the fire by night and in the cloud by day.
The Penalty for Israel’s Rebellion(AM)
34 “And the Lord heard the sound of your words, and was angry, (AN)and took an oath, saying, 35 (AO)‘Surely not one of these men of this evil generation shall see that good land of which I [j]swore to give to your fathers, 36 (AP)except Caleb the son of Jephunneh; he shall see it, and to him and his children I am giving the land on which he walked, because (AQ)he [k]wholly followed the Lord.’ 37 (AR)The Lord was also angry with me for your sakes, saying, ‘Even you shall not go in there. 38 (AS)Joshua the son of Nun, (AT)who stands before you, he shall go in there. (AU)Encourage him, for he shall cause Israel to inherit it.
39 (AV)‘Moreover your little ones and your children, who (AW)you say will be victims, who today (AX)have no knowledge of good and evil, they shall go in there; to them I will give it, and they shall possess it. 40 (AY)But as for you, turn and take your journey into the wilderness by the Way of the Red Sea.’
41 “Then you answered and said to me, (AZ)‘We have sinned against the Lord; we will go up and fight, just as the Lord our God commanded us.’ And when everyone of you had girded on his weapons of war, you were ready to go up into the mountain.
42 “And the Lord said to me, ‘Tell them, (BA)“Do not go up nor fight, for I am not among you; lest you be defeated before your enemies.” ’ 43 So I spoke to you; yet you would not listen, but (BB)rebelled against the command of the Lord, and (BC)presumptuously[l] went up into the mountain. 44 And the Amorites who dwelt in that mountain came out against you and chased you (BD)as bees do, and drove you back from Seir to Hormah. 45 Then you returned and wept before the Lord, but the Lord would not listen to your voice nor give ear to you.
46 (BE)“So you remained in Kadesh many days, according to the days that you spent there.
Footnotes
- Deuteronomy 1:1 Heb. arabah
- Deuteronomy 1:1 One LXX ms., Tg., Vg. Red Sea
- Deuteronomy 1:4 LXX, Syr., Vg. and; cf. Josh. 12:4
- Deuteronomy 1:7 Heb. arabah
- Deuteronomy 1:8 promised
- Deuteronomy 1:9 am not able to bear you by myself
- Deuteronomy 1:13 rulers
- Deuteronomy 1:15 appointed
- Deuteronomy 1:28 Lit. melted
- Deuteronomy 1:35 promised
- Deuteronomy 1:36 fully
- Deuteronomy 1:43 willfully
5 Moseboken 1
Svenska Folkbibeln 2015
Mose ger en historisk tillbakablick
1 Detta är de ord som Mose talade till hela Israel i öknen på andra sidan Jordan, på hedmarken[a] mitt emot Suf mellan Paran och Tofel, Laban, Haserot och Di-Sahab. 2 Det är elva dagsresor från Horeb[b] längs vägen över Seirs bergsbygd till Kadesh-Barnea.
3 I det fyrtionde året, på första dagen i elfte månaden[c], talade Mose till Israels barn allt som Herren hade befallt honom att säga dem. 4 (A) Det var efter att han hade slagit Sichon, amoreernas kung som bodde i Heshbon, och Og[d], Bashans kung som bodde i Ashtarot vid Edrei.
5 På andra sidan Jordan i Moabs land började Mose förklara denna undervisning. Han sade: 6 Herren vår Gud talade till oss vid Horeb och sade: ”Ni har stannat länge nog vid detta berg. 7 Bryt nu upp och gå till amoreernas bergsbygd[e] och till alla deras grannfolk på Hedmarken, i Bergsbygden, i Låglandet, i Negev och i kustlandet vid havet. Gå till kananeernas land[f] och till Libanon ända till den stora floden, floden Eufrat. 8 (B) Se, jag har lagt landet framför er. Gå nu och inta det land som Herren med ed har lovat era fäder Abraham, Isak och Jakob att ge åt dem och deras efterkommande efter dem.”
Domare utses
9 (C) På den tiden sade jag till er: ”Jag kan inte bära er ensam. 10 (D) Herren er Gud har förökat er, och se, i dag är ni lika talrika som stjärnorna på himlen. 11 Må Herren, era fäders Gud, föröka er tusenfalt och välsigna er, så som han har lovat er. 12 Men hur ska jag ensam kunna bära era bekymmer, bördor och tvister? 13 Utse åt er visa, förståndiga och kunniga män inom era stammar, så ska jag sätta dem till huvudmän[g] över er.” 14 Ni svarade mig: ”Ditt förslag är gott.”
15 (E) Då tog jag huvudmännen i era stammar, visa och kunniga män, och satte dem till huvudmän över er. De blev befälhavare över tusen, över hundra, över femtio eller över tio, och förmän i era stammar.
16 Vid den tiden befallde jag era domare och sade: ”Hör efter vad tvisten gäller mellan era bröder och döm rättvist mellan en man och hans bror eller främlingen hos honom. 17 (F) När ni dömer ska ni inte vara partiska utan lyssna både till den ringe och den höge. Ni ska inte frukta för någon människa, för domen tillhör Gud. Och om något fall blir för svårt för er, ska ni lägga fram det för mig så att jag får höra det.” 18 Jag befallde er på den tiden allt ni skulle göra.
Spejare sänds ut från Kadesh
19 Vi bröt upp från Horeb och vandrade genom hela denna stora och fruktansvärda öken som ni har sett, på vägen till amoreernas bergsbygd, så som Herren vår Gud hade befallt oss. Och vi kom till Kadesh-Barnea. 20 Där sade jag till er: ”Ni har nu kommit till amoreernas bergsbygd som Herren vår Gud vill ge oss. 21 Se, Herren din Gud har lagt landet framför dig. Dra dit upp och inta det så som Herren, dina fäders Gud, har befallt dig. Var inte rädd eller modlös.”
22 (G) Då kom ni alla fram till mig och sade: ”Låt oss sända i väg några män[h] framför oss som kan utforska landet åt oss, och sedan komma tillbaka till oss med uppgift om vägen vi ska ta dit upp och om de städer vi ska komma till.” 23 Jag tyckte att förslaget var gott, och jag tog ut tolv män bland er, en från varje stam. 24 De gav sig i väg och drog upp till Bergsbygden och kom till Druvdalen och spejade i landet. 25 De tog med sig av landets frukt och förde det ner till oss och lämnade sin rapport till oss och sade: ”Det är ett gott land som Herren vår Gud ger oss.”
26 Men ni ville inte dra dit upp utan trotsade Herren er Guds befallning. 27 (H) Ni klagade i era tält och sade: ”Herren hatar oss, därför har han fört oss ut ur Egyptens land och gett oss i amoreernas hand för att förgöra oss. 28 Vart ska vi ta vägen? Våra bröder har gjort oss modlösa, för de säger: Folket är större och resligare än vi, städerna är stora och befästa upp till himlen, och dessutom såg vi anakiter[i] där.”
29 Då svarade jag er: ”Bli inte förskräckta, var inte rädda för dem! 30 (I) Herren er Gud som går framför er ska själv strida för er, precis som han gjorde för er i Egypten inför era ögon. 31 (J) Och i öknen såg du hur Herren din Gud bar dig, så som en man bär sin son, hela den väg ni vandrade tills ni kom till denna plats.”
32 Men trots detta trodde ni inte på Herren er Gud, 33 (K) som gick framför er på vägen för att utse lägerplatser åt er – om natten i eld för att visa er vägen ni skulle gå och om dagen i molnskyn.
Herrens straff
34 När nu Herren hörde era ord, blev han vred och svor en ed: 35 (L) ”Ingen av dessa män i detta onda släkte ska få se det goda land som jag med ed har lovat att ge era fäder, 36 ingen utom Kaleb, Jefunnes son. Han ska få se det, och åt honom och hans barn ska jag ge det land som han har satt sin fot på, därför att han i allt har följt Herren.”
37 (M) Också på mig blev Herren vred för er skull. Han sade: ”Inte heller du ska komma dit in. 38 Josua, Nuns son, din tjänare, han ska komma dit in. Ge honom mod, för han ska dela landet åt Israel som arv. 39 (N) Och era barn som ni sade skulle bli fiendens byte, och era söner som i dag varken förstår gott eller ont, de ska komma dit in. Åt dem ska jag ge landet, och de ska ta det i besittning. 40 Men ni ska vända om och bege er mot öknen i riktning mot Röda havet.”
41 (O) Då svarade ni mig: ”Vi har syndat mot Herren. Vi vill dra upp och strida, precis som Herren vår Gud har befallt oss.” Och var och en spände på sig sina vapen och tänkte att det skulle vara lätt att dra upp mot bergsbygden.
42 Men Herren sade till mig: ”Säg till dem: Ni ska inte gå dit upp och ge er in i strid så att ni blir slagna av era fiender, för jag är inte med er.” 43 Jag talade till er, men ni lyssnade inte på mig utan trotsade Herrens befallning och drog i övermod upp mot bergsbygden. 44 Och amoreerna som bodde i den bergsbygden drog ut mot er och jagade er som bin gör, och slog er i Seir och drev er ända till Horma. 45 Då vände ni tillbaka och ni grät inför Herrens ansikte. Men Herren hörde inte er röst, han lyssnade inte till er. 46 Därför måste ni stanna i Kadesh så många dagar som ni gjorde.
Footnotes
- 1:1 hedmarken Moabs hedar (4 Mos 33:49) strax öster om Jeriko. De uppräknade platsnamnen tycks ha passerats under vandringen (jfr 4 Mos 33).
- 1:2 elva dagsresor från Horeb Ca 20 mil från berget Sinai.
- 1:3 fyrtionde året … elfte månaden Jan-feb 1406 f Kr.
- 1:4 slagit Sichon … Og Kungar öster om Jordan. Se 2:26f, 4 Mos 21:21f.
- 1:7 amoreernas bergsbygd Här troligen samlingsnamn för södra delen av landet, från Jerusalem (Jos 10:3, 6) ner till Kadesh-Barnea (5 Mos 1:20).
- 1:7 kananeernas land Här troligen delen norr om Jerusalem upp till Libanon (jfr 11:30).
- 1:13 sätta dem till huvudmän Se 2 Mos 18:25. Lag och rätt påbjöds av Gud (se t ex 16:18f, 17:8f).
- 1:22 sända i väg några män Se avsnittet om spejarna i 4 Mos 13-14.
- 1:28 anakiter Berömda högresta kämpar (jfr 4 Mos 13:34). Jättelika kananeiska krigare nämns också i den egyptiska Anastasipapyren från 1200-talet f Kr.
Scripture taken from the New King James Version®. Copyright © 1982 by Thomas Nelson. Used by permission. All rights reserved.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation