5 Moseboken 2:4-37
Svenska Folkbibeln 2015
4 (A) Och säg till folket: Ni kommer att dra fram genom det område som tillhör era bröder, Esaus barn som bor i Seir. De är rädda för er, men var försiktiga. 5 (B) Ni ska inte gå i strid med dem, för av deras land ska jag inte ge er ens så mycket som en fotsbredd, eftersom jag redan har gett Seirs bergsbygd till besittning åt Esau. 6 Ni ska köpa mat att äta av dem för pengar, och köpa vatten att dricka av dem för pengar, 7 (C) för Herren din Gud har välsignat dig i allt du företagit dig. Han har tagit hand om dig under din vandring i denna stora öken. I dessa fyrtio år har Herren din Gud varit med dig och ingenting har fattats dig.”
8 Så drog vi bort från våra bröder, Esaus barn, som bodde i Seir, och lämnade Hedmarksvägen och Elat och Esjon-Geber. Vi vek av och tog vägen mot Moabs öken. 9 (D) Och Herren sade till mig: ”Du ska inte angripa Moab eller gå i strid med dem, för av deras land ska jag inte ge dig något till besittning, eftersom jag redan har gett Ar till Lots barn.”
10 (E) Förr bodde emeerna där, de var ett folk som var stort, talrikt och resligt som anakiterna. 11 Liksom anakiterna räknas också de för rafaeer[a], men moabiterna kallar dem emeer. 12 (F) I Seir bodde tidigare horeerna[b], men Esaus barn drev bort dem och förgjorde dem och bosatte sig i deras land, alldeles som Israel gjorde med det land som Herren hade gett dem till besittning.
13 (G) ”Så bryt nu upp och gå över bäcken Sered[c].” Vi gick då över den bäckravinen. 14 (H) Från den tid vi lämnade Kadesh-Barnea tills vi gick över bäcken Sered gick det trettioåtta år. Under den tiden dog hela det släkte av stridsmän som fanns i lägret, så som Herren med ed hade förklarat för dem. 15 Herrens hand var emot dem, och han utrotade dem ur lägret så att de dog.
16 När nu alla stridsmän i folket hade dött, 17 sade Herren till mig: 18 ”Du ska i dag gå över Moabs gräns vid Ar 19 (I) och ska då komma i närheten av ammoniterna. Men du ska inte angripa dem eller gå i strid med dem, för jag kommer inte att ge dig något i ammoniternas land till besittning, eftersom jag redan har gett det till Lots barn.”
20 Också detta räknas till rafaeernas land. Rafaeer bodde där tidigare, men ammoniterna kallar dem samsummiter. 21 De var ett folk som var stort, talrikt och resligt som anakiterna. Men Herren förgjorde dem för ammoniterna, som fördrev dem och bosatte sig i deras land. 22 På samma sätt gjorde han för Esaus barn som bor i Seir, när han förgjorde horeerna för dem. De drev bort dem och bosatte sig i deras land, där de bor än i dag. 23 Även aveerna som bodde i byar ända fram till Gaza blev förgjorda av kaftoreerna, som drog ut från Kaftor[d] och sedan bodde i deras land.
24 ”Bryt nu upp och gå över floden Arnon[e]. Se, jag har gett amorén Sichon, kungen i Heshbon, och hans land i din hand. Börja att inta det och ge dig i strid med honom. 25 (J) Redan i dag ska jag börja att inge fruktan och skräck för dig hos alla folk under himlen, så att de darrar och bävar för dig när de hör berättas om dig.”
Kung Sichon besegras
26 (K) Och jag skickade sändebud från Kedemots öken[f] till Sichon, kungen i Heshbon, med fridsamma ord och lät säga: 27 ”Låt mig gå igenom ditt land. Jag ska strikt följa vägen utan att vika av åt höger eller vänster. 28 Jag ska äta den mat som du vill sälja till mig för pengar och dricka det vatten som du vill ge mig för pengar. Låt mig bara passera igenom till fots 29 – på samma sätt som Esaus barn, Seirs invånare, och moabiterna, Ars invånare, handlade mot mig – så att jag kan gå över Jordan in i det land som Herren vår Gud vill ge oss.”
30 (L) Men Sichon, kungen i Heshbon, var inte villig att låta oss gå igenom hans land, för Herren din Gud hade förhärdat hans ande och gjort hans hjärta hårt för att ge honom i din hand, så som det är i dag. 31 Och Herren sade till mig: ”Se, jag börjar nu att ge Sichon och hans land till dig. Börja inta det så att du får hans land till besittning.”
32 Sichon drog då emot oss med allt sitt folk för att strida mot oss vid Jahas. 33 Men Herren vår Gud överlämnade honom till oss, och vi slog honom, hans söner och allt hans folk. 34 Vi intog vid den tiden alla hans städer och vigde[g] alla män, kvinnor och barn i varje stad åt förintelse. Vi lät ingen komma undan. 35 Bara boskapen tog vi som byte tillsammans med rovet från de städer vi intog. 36 Från Aroer vid floden Arnons strand, och från staden i dalen ända till Gilead fanns ingen stad vars murar var för höga för oss. Herren vår Gud gav allt till oss. 37 Men ammoniternas land lät du vara ifred, hela landsträckan längs Jabboks dalsänka och städerna i bergsbygden, alldeles som Herren vår Gud hade befallt.
Read full chapterFootnotes
- 2:11 rafaeer Högväxt folk som förknippades med området öster om Jordan (3:11f) och senare med Gazaremsan (2 Sam 21:16f, 1 Krön 20:4f).
- 2:12 horeerna Troligen utvandrade hurriter, ett indoeuropeiskt folk från Mitanniriket i Syrien.
- 2:13 bäcken Sered Sommartorr bäckravin som mynnar ut vid Döda havets sydspets.
- 2:23 Kaftor Troligen Kreta, filisteernas hemland (Jer 47:4, Amos 9:7).
- 2:24 floden Arnon Djup flodravin öster om Döda havet. Ofta Moabs norra gräns (3:16).
- 2:26 Kedemots öken Öster om Moab (hebr. kédem betyder ”öster”).
- 2:34 vigde Hebr. charám innebar att överlåta något åt Herren och avskilja det från människornas värld, ofta genom förintelse.
5 Mosebok 2:4-37
Svenska 1917
4 Och bjud folket och säg: I kommen nu att draga fram genom det område som tillhör edra bröder, Esaus barn, vilka bo i Seir; men fastän de skola frukta för eder, mån I taga eder väl till vara.
5 I skolen icke inlåta eder i strid med dem, ty av deras land skall jag icke giva eder ens så mycket som en fotsbredd, eftersom jag redan har givit Seirs bergsbygd till besittning åt Esau.
6 Mat att äta skolen I köpa av dem för penningar; vatten att dricka skolen I ock köpa av dem för penningar.
7 HERREN, din Gud, har ju välsignat dig i alla dina händers verk; han har låtit sig vårda om din vandring i denna stora öken; nu i fyrtio år har HERREN, din Gud, varit med dig, och intet har fattats dig.
8 Så drog vi då åstad bort ifrån våra bröder, Esaus barn, som bodde i Seir, och lämnade Hedmarksvägen och Elat och Esjon-Geber. Vi vände oss nu åt annat håll och drogo fram på vägen till Moabs öken.
9 Och Herren sade till mig: »Du skall icke angripa Moab eller inlåta dig i strid med dem, ty av deras land skall jag icke giva dig något till besittning, eftersom jag redan har givit Ar åt Lots barn till besittning.
10 (Eméerna bodde där fordom, ett stort och talrikt och resligt folk, sådant som anakiterna.
11 Och likasom anakiterna räknas också de för rafaéer; men moabiterna kalla dem eméer.
12 I Seir bodde däremot fordom horéerna, men Esaus barn fördrevo dem för sig och förgjorde dem och bosatte sig på det land som Herren hade givit dem till besittning.)
13 Stån nu upp och gån över bäcken Sered.» Så gingo vi då över bäcken Sered.
14 Och den tid som åtgick för vår vandring från Kades-Barnea, till dess vi gingo över bäcken Sered. var trettioåtta år, och under denna tid förgicks hela den släktet, alla stridbara män i lägret, såsom Herren hade svurit att det skulle gå dem.
15 Ja, Herrens hand drabbade dem, och han sände förödelse i lägret bland dem och ryckte dem bort därur, så att de förgingos.
16 Då nu alla stridbara män i folket hade dött ut,
17 talade HERREN till mig och sade:
18 »Du drager nu över Moabs gräns, genom Ar,
19 och skall så komma i närheten av Ammons barn; men du må icke angripa dessa, ej heller inlåta dig i strid med dem, ty av Ammons barns land skall jag icke giva dig något till besittning, eftersom jag redan har givit det åt Lots barn till besittning.
20 (Såsom ett rafaéernas land räknas också detta; rafaéer bodde fordom där; men ammoniterna kalla dem samsummiter.
21 De voro ett stort och talrikt och resligt folk, sådant som anakiterna. Men Herren förgjorde dessa för dem; de fördrevo dem och bosatte sig i deras land.
22 På samma sätt hade han gjort för Esaus barn, som bo i Seir, i det han för dem förgjorde horéerna; de fördrevo dem och bosatte sig i deras land, där de bo ännu i dag.
23 Likaså blevo avéerna, som bodde i byar ända fram till Gasa, förgjorda av kaftoréerna, som drogo ut från Kaftor och sedan bosatte sig i deras land.)
24 Stån nu upp, bryten upp och gån över bäcken Arnon. Se, jag har givit Sihon, konungen i Hesbon, amoréen, och hans land i ditt våld. Så begynn nu att intaga det, och bekriga honom.
25 Redan i dag vill jag begynna att låta förskräckelse och fruktan för dig komma över alla folk under himmelen, så att de skola darra och bäva för dig, när de höra berättas om dig.»
26 Och jag skickade sändebud från Kedemots öken till Sihon, konungen i Hesbon, med fridsam hälsning och lät säga:
27 »Låt mig tåga genom ditt land. Raka vägen skall gå, utan att vika av vare sig till höger eller till vänster.
28 Mat att äta må du låta mig köpa för penningar; jag begär allenast att få tåga vägen fram härigenom
29 -- detsamma som tillstaddes mig av Esaus barn, Seirs inbyggare, och av moabiterna, Ars inbyggare -- så att jag kan gå över Jordan in i det land som HERREN, vår Gud, vill giva oss.»
30 Men Sihon, konungen i Hesbon, ville icke låta oss tåga genom sitt land, ty HERREN, din Gud, förhärdade hans sinne och förstockade hans hjärta, för att han skulle giva honom i din hand, såsom ock nu har skett.
31 Och Herren sade till mig: »Se, jag begynner nu att giva Sihon och hans land i ditt våld. Begynn alltså du nu att intaga det, så att du får hans land till besittning.»
32 Och Sihon drog med allt sitt folk ut till strid mot oss, till Jahas.
33 Men HERREN, vår Gud, gav honom i vårt våld, och vi slogo honom jämte hans söner och allt hans folk.
34 Och vi intogo då alla hans städer och gåvo hela den manliga stadsbefolkningen till spillo, så ock kvinnor och barn; vi läto ingen slippa undan.
35 Allenast boskapen togo vi såsom byte, jämte rovet från de städer vi intogo.
36 Från Aroer, vid bäcken Arnons strand, och från staden i dalen ända till Gilead fanns ingen stad vars murar voro för höga för oss; allasammans gav HERREN, vår Gud, i vårt våld.
37 Men Ammons barns land lät du vara, hela landsträckan utefter bäcken Jabbok, och städerna i bergsbygden, och allt övrigt varom HERREN, vår Gud, hade så bjudit.
Read full chapter
Deuteronomy 2:4-37
New International Version
4 Give the people these orders:(A) ‘You are about to pass through the territory of your relatives the descendants of Esau,(B) who live in Seir.(C) They will be afraid(D) of you, but be very careful. 5 Do not provoke them to war, for I will not give you any of their land, not even enough to put your foot on. I have given Esau the hill country of Seir as his own.(E) 6 You are to pay them in silver for the food you eat and the water you drink.’”
7 The Lord your God has blessed you in all the work of your hands. He has watched(F) over your journey through this vast wilderness.(G) These forty years(H) the Lord your God has been with you, and you have not lacked anything.(I)
8 So we went on past our relatives the descendants of Esau, who live in Seir. We turned from(J) the Arabah(K) road, which comes up from Elath and Ezion Geber,(L) and traveled along the desert road of Moab.(M)
9 Then the Lord said to me, “Do not harass the Moabites or provoke them to war, for I will not give you any part of their land. I have given Ar(N) to the descendants of Lot(O) as a possession.”
10 (The Emites(P) used to live there—a people strong and numerous, and as tall as the Anakites.(Q) 11 Like the Anakites, they too were considered Rephaites,(R) but the Moabites called them Emites. 12 Horites(S) used to live in Seir, but the descendants of Esau drove them out. They destroyed the Horites from before them and settled in their place, just as Israel did(T) in the land the Lord gave them as their possession.)
13 And the Lord said, “Now get up and cross the Zered Valley.(U)” So we crossed the valley.
14 Thirty-eight years(V) passed from the time we left Kadesh Barnea(W) until we crossed the Zered Valley. By then, that entire generation(X) of fighting men had perished from the camp, as the Lord had sworn to them.(Y) 15 The Lord’s hand was against them until he had completely eliminated(Z) them from the camp.
16 Now when the last of these fighting men among the people had died, 17 the Lord said to me, 18 “Today you are to pass by the region of Moab at Ar.(AA) 19 When you come to the Ammonites,(AB) do not harass them or provoke them to war,(AC) for I will not give you possession of any land belonging to the Ammonites. I have given it as a possession to the descendants of Lot.(AD)”
20 (That too was considered a land of the Rephaites,(AE) who used to live there; but the Ammonites called them Zamzummites. 21 They were a people strong and numerous, and as tall as the Anakites.(AF) The Lord destroyed them from before the Ammonites, who drove them out and settled in their place. 22 The Lord had done the same for the descendants of Esau, who lived in Seir,(AG) when he destroyed the Horites from before them. They drove them out and have lived in their place to this day. 23 And as for the Avvites(AH) who lived in villages as far as Gaza,(AI) the Caphtorites(AJ) coming out from Caphtor[a](AK) destroyed them and settled in their place.)
Defeat of Sihon King of Heshbon
24 “Set out now and cross the Arnon Gorge.(AL) See, I have given into your hand Sihon the Amorite,(AM) king of Heshbon, and his country. Begin to take possession of it and engage(AN) him in battle. 25 This very day I will begin to put the terror(AO) and fear(AP) of you on all the nations under heaven. They will hear reports of you and will tremble(AQ) and be in anguish because of you.”
26 From the Desert of Kedemoth(AR) I sent messengers to Sihon(AS) king of Heshbon offering peace(AT) and saying, 27 “Let us pass through your country. We will stay on the main road; we will not turn aside to the right or to the left.(AU) 28 Sell us food to eat(AV) and water to drink for their price in silver. Only let us pass through on foot(AW)— 29 as the descendants of Esau, who live in Seir, and the Moabites, who live in Ar, did for us—until we cross the Jordan into the land the Lord our God is giving us.” 30 But Sihon king of Heshbon refused to let us pass through. For the Lord(AX) your God had made his spirit stubborn(AY) and his heart obstinate(AZ) in order to give him into your hands,(BA) as he has now done.
31 The Lord said to me, “See, I have begun to deliver Sihon and his country over to you. Now begin to conquer and possess his land.”(BB)
32 When Sihon and all his army came out to meet us in battle(BC) at Jahaz, 33 the Lord our God delivered(BD) him over to us and we struck him down,(BE) together with his sons and his whole army. 34 At that time we took all his towns and completely destroyed[b](BF) them—men, women and children. We left no survivors. 35 But the livestock(BG) and the plunder(BH) from the towns we had captured we carried off for ourselves. 36 From Aroer(BI) on the rim of the Arnon Gorge, and from the town in the gorge, even as far as Gilead,(BJ) not one town was too strong for us. The Lord our God gave(BK) us all of them. 37 But in accordance with the command of the Lord our God,(BL) you did not encroach on any of the land of the Ammonites,(BM) neither the land along the course of the Jabbok(BN) nor that around the towns in the hills.
Footnotes
- Deuteronomy 2:23 That is, Crete
- Deuteronomy 2:34 The Hebrew term refers to the irrevocable giving over of things or persons to the Lord, often by totally destroying them.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
Holy Bible, New International Version®, NIV® Copyright ©1973, 1978, 1984, 2011 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
NIV Reverse Interlinear Bible: English to Hebrew and English to Greek. Copyright © 2019 by Zondervan.
© 1969, 1971, 1996, 1998 by SOON Educational Publications