Add parallel Print Page Options

In the first year of Darius the son of Ahasuerus, of the seed of the Medes, which was made king over the realm of the Chaldeans; in the first year of his reign I Daniel understood by books the number of the years, whereof the word of the Lord came to Jeremiah the prophet, that he would accomplish seventy years in the desolations of Jerusalem.

And I set my face unto the Lord God, to seek by prayer and supplications, with fasting, and sackcloth, and ashes: and I prayed unto the Lord my God, and made my confession, and said, O Lord, the great and dreadful God, keeping the covenant and mercy to them that love him, and to them that keep his commandments; we have sinned, and have committed iniquity, and have done wickedly, and have rebelled, even by departing from thy precepts and from thy judgments: neither have we hearkened unto thy servants the prophets, which spake in thy name to our kings, our princes, and our fathers, and to all the people of the land. O Lord, righteousness belongeth unto thee, but unto us confusion of faces, as at this day; to the men of Judah, and to the inhabitants of Jerusalem, and unto all Israel, that are near, and that are far off, through all the countries whither thou hast driven them, because of their trespass that they have trespassed against thee. O Lord, to us belongeth confusion of face, to our kings, to our princes, and to our fathers, because we have sinned against thee. To the Lord our God belong mercies and forgivenesses, though we have rebelled against him; 10 neither have we obeyed the voice of the Lord our God, to walk in his laws, which he set before us by his servants the prophets. 11 Yea, all Israel have transgressed thy law, even by departing, that they might not obey thy voice; therefore the curse is poured upon us, and the oath that is written in the law of Moses the servant of God, because we have sinned against him. 12 And he hath confirmed his words, which he spake against us, and against our judges that judged us, by bringing upon us a great evil: for under the whole heaven hath not been done as hath been done upon Jerusalem. 13 As it is written in the law of Moses, all this evil is come upon us: yet made we not our prayer before the Lord our God, that we might turn from our iniquities, and understand thy truth. 14 Therefore hath the Lord watched upon the evil, and brought it upon us: for the Lord our God is righteous in all his works which he doeth: for we obeyed not his voice. 15 And now, O Lord our God, that hast brought thy people forth out of the land of Egypt with a mighty hand, and hast gotten thee renown, as at this day; we have sinned, we have done wickedly.

16 O Lord, according to all thy righteousness, I beseech thee, let thine anger and thy fury be turned away from thy city Jerusalem, thy holy mountain: because for our sins, and for the iniquities of our fathers, Jerusalem and thy people are become a reproach to all that are about us. 17 Now therefore, O our God, hear the prayer of thy servant, and his supplications, and cause thy face to shine upon thy sanctuary that is desolate, for the Lord’s sake. 18 O my God, incline thine ear, and hear; open thine eyes, and behold our desolations, and the city which is called by thy name: for we do not present our supplications before thee for our righteousnesses, but for thy great mercies. 19 O Lord, hear; O Lord, forgive; O Lord, hearken and do; defer not, for thine own sake, O my God: for thy city and thy people are called by thy name.

20 And whiles I was speaking, and praying, and confessing my sin and the sin of my people Israel, and presenting my supplication before the Lord my God for the holy mountain of my God; 21 yea, whiles I was speaking in prayer, even the man Gabriel, whom I had seen in the vision at the beginning, being caused to fly swiftly, touched me about the time of the evening oblation. 22 And he informed me, and talked with me, and said, O Daniel, I am now come forth to give thee skill and understanding. 23 At the beginning of thy supplications the commandment came forth, and I am come to shew thee; for thou art greatly beloved: therefore understand the matter, and consider the vision. 24 Seventy weeks are determined upon thy people and upon thy holy city, to finish the transgression, and to make an end of sins, and to make reconciliation for iniquity, and to bring in everlasting righteousness, and to seal up the vision and prophecy, and to anoint the most Holy. 25 Know therefore and understand, that from the going forth of the commandment to restore and to build Jerusalem unto the Messiah the Prince shall be seven weeks, and threescore and two weeks: the street shall be built again, and the wall, even in troublous times. 26 And after threescore and two weeks shall Messiah be cut off, but not for himself: and the people of the prince that shall come shall destroy the city and the sanctuary; and the end thereof shall be with a flood, and unto the end of the war desolations are determined. 27 And he shall confirm the covenant with many for one week: and in the midst of the week he shall cause the sacrifice and the oblation to cease, and for the overspreading of abominations he shall make it desolate, even until the consummation, and that determined shall be poured upon the desolate.

Daniels bön

I Darejaveshs första regeringsår[a] – han var son till Ahasveros och av medisk släkt, men hade blivit kung över kaldeernas rike – i hans första regeringsår kom jag, Daniel, att i skrifterna lägga märke till det antal år som enligt Herrens ord till profeten Jeremia[b] skulle fullbordas för Jerusalems ödeläggelse, nämligen sjuttio år.

(A) Jag vände då mitt ansikte till Herren Gud med ivrig bön och åkallan och fastade i säck och aska. (B) Jag bad till Herren min Gud och bekände:

”O Herre, du store och fruktade Gud, du som håller fast vid förbundet och nåden mot dem som älskar dig och håller dina bud. (C) Vi har syndat och gjort orätt, vi har varit ogudaktiga och upproriska. Vi har vänt oss bort från dina bud och föreskrifter. Vi har inte lyssnat till dina tjänare profeterna, som talade i ditt namn till våra kungar, furstar och fäder och till allt folket i landet. (D) Du, Herre, är rättfärdig, men vi har dragit skam över oss. Så är det i dag med Juda män och Jerusalems invånare och hela Israel, både de som bor nära och de som bor långt borta i alla de länder dit du har fördrivit dem därför att de var trolösa mot dig. (E) Ja, Herre, vi sänker våra ansikten i skam, vi och våra kungar, furstar och fäder, eftersom vi har syndat mot dig. (F) Men hos Herren vår Gud finns barmhärtighet och förlåtelse. Vi var upproriska mot honom 10 (G) och lyssnade inte till Herren vår Guds röst. Vi vandrade inte efter de lagar han gav oss genom sina tjänare profeterna.

11 (H) Hela Israel bröt mot din lag och vek av utan att lyssna till din röst. Därför östes också över oss den förbannelse och ed som står skriven i Guds tjänare Mose lag, eftersom vi hade syndat mot honom. 12 (I) Han höll sina ord som han talat mot oss och mot våra domare som dömde oss. Han lät en så stor olycka drabba oss att något liknande det som nu skett i Jerusalem inte har hänt någon annanstans under himlen. 13 Så som det står skrivet i Mose lag drabbade all denna olycka oss.

Men ändå försökte vi inte blidka Herren vår Gud genom att vända om från våra synder och ge akt på din sanning. 14 (J) Därför vakade Herren över olyckan och lät den drabba oss, för Herren vår Gud är rättfärdig i alla de gärningar han gör. Men vi lyssnade inte till hans röst.

15 (K) Och nu, Herre vår Gud, du som förde ditt folk ut ur Egyptens land med stark hand och så gjorde dig ett namn som är detsamma än i dag: Vi har syndat, vi har varit ogudaktiga. 16 (L) Men Herre, för all din rättfärdighets skull, vänd din vrede och harm från din stad Jerusalem, ditt heliga berg. På grund av våra synder och våra fäders missgärningar blir Jerusalem och ditt folk hånade av alla som bor omkring oss. 17 (M) Hör nu, du vår Gud, din tjänares bön och åkallan och låt ditt ansikte lysa över din ödelagda helgedom för Herrens skull. 18 (N) Min Gud, vänd ditt öra hit och hör. Öppna dina ögon och se vilken förödelse som har drabbat oss, och se till staden som är uppkallad efter ditt namn. För det är inte på grund av vår rättfärdighet utan på grund av din stora barmhärtighet som vi kommer inför dig med våra böner. 19 (O) O Herre, hör, Herre, förlåt! Herre, lyssna och utför ditt verk utan att dröja. Det är för din egen skull, min Gud, för din stad och ditt folk är uppkallade efter ditt namn.”

De sjuttio årsveckorna

20 Jag fortsatte tala och be och bekänna min synd och mitt folk Israels synd, och kom inför Herren min Gud med min förbön för min Guds heliga berg. 21 (P) Medan jag ännu talade i min bön kom Gabriel till mig[c] i flygande hast, den man som jag hade sett förut i min syn. Det var vid tiden för kvällsoffret[d]. 22 (Q) Han undervisade mig och sade till mig:

”Daniel, jag är utsänd för att ge dig insikt och förstånd. 23 (R) Redan när du började be gick ordet ut, och jag har kommit för att berätta det för dig, för du är högt älskad. Så ge akt på ordet och förstå synen:

24 (S) Sjuttio veckor[e] är bestämda över ditt folk och över din heliga stad för att göra slut på överträdelse, försegla[f] synder, försona skuld, föra fram en evig rättfärdighet, fullborda syn och profetia och smörja den Allraheligaste[g]. 25 (T) Det ska du veta och förstå: Från det att ordet gått ut om att Jerusalem ska återställas[h] och byggas upp till dess att den Smorde Fursten kommer, ska det gå sju veckor och sextiotvå veckor. Gator och vallgravar ska byggas upp igen, trots svåra tider.

26 (U) Men efter de sextiotvå veckorna ska den Smorde förgöras, helt utblottad. Och staden och helgedomen ska förstöras av folket till en furste som kommer. Men slutet kommer som en störtflod. Ända till slutet ska det råda krig. Förödelse är fast besluten. 27 (V) Han ska stadfästa ett förbund med de många under en vecka, och mitt i veckan ska han avskaffa slaktoffer och matoffer. Och på styggelsers vinge ska förödaren komma[i], till dess att förstöring och fast beslutad straffdom utgjuts över förödaren.”

Footnotes

  1. 9:1 Darejaveshs första regeringsår   År 539 f Kr (alltså kung Koresh, jfr 6:28).
  2. 9:2 HERRENS ord till profeten Jeremia   Se Jer 25:11-12 och 29:10, som sändes i ett brev till judarna i Babel och talade om sjuttio år under babyloniskt herravälde (se not till Jer 25:11).
  3. 9:21 kom Gabriel till mig   Annan översättning: ”kom Gabriel och rörde mig”.
  4. 9:21 vid tiden för kvällsoffret   Ca kl 15 på eftermiddagen (jfr 4 Mos 28:4 och Apg 3:1 med noter).
  5. 9:24 veckor   Vart sjunde år var ett sabbatsår (3 Mos 25:2f), varför sjuårsperioder kunde liknas vid veckor.
  6. 9:24 försegla   Andra handskrifter (så Septuaginta): ”utplåna”.
  7. 9:24 den Allraheligaste   Annan översättning: ”det allra heligaste”.
  8. 9:25 ordet gick ut att Jerusalem skulle återställas   Sådana befallningar utfärdades av Koresh 539 f Kr (Esra 1:1f), av Artashasta till Esra 458 f Kr (Esra 7:6f) och till Nehemja 445 f Kr (Neh 2:1f). Flera räknesätt har föreslagits. Från 458 f Kr är det 69 x 7 = 483 år till 26 e Kr då Jesus trädde fram (jfr not till Luk 3:1 och Joh 2:20). Från 445 f Kr har man räknat med månår om 354 dagar till ca 25 e Kr eller 360-dagarsår till ca 32 e Kr.
  9. 9:27 på styggelsers vinge ska förödaren komma   Annan översättning (så Septuaginta): ”vid templets vinge ska förödelsens styggelse stå” (jfr 11:31). Citeras av Jesus i Matt 24:15, Mark 13:14.