Daniel 9
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Daniel ber för sitt folk
9 Det var nu kung Dareios första regeringsår. Han var son till Xerxes och av medisk härstamning men blev kung i kaldéernas rike. 2 Under hans första regeringsår förstod jag, Daniel, i skrifterna att enligt Herrens ord till profeten Jeremia måste Jerusalem ligga öde i sjuttio år. 3 Jag vände mig till Herren Gud i bön och åkallan och fastade i säck och aska. 4 Jag bad till Herren, min Gud, och bekände:
”Herre, du store och fruktansvärde Gud, som håller förbundet och är nådig mot dem som älskar dig och håller dina bud, 5 vi har syndat och gjort orätt, varit gudlösa och upproriska, vänt oss bort från dina bud och befallningar. 6 Vi har inte lyssnat till dina tjänare, profeterna, som har talat i ditt namn till våra kungar och furstar, våra förfäder och till allt folket i landet.
7 Herre, du är rättfärdig, men denna dag måste vi skämmas, Juda män och Jerusalems invånare och hela Israel, nära och fjärran, i alla länder dit du har drivit dem på grund av deras trolöshet mot dig. 8 Herre, vi och våra kungar, furstar och förfäder skäms, för vi har syndat mot dig. 9 Men Herren, vår Gud, är barmhärtig och förlåter, fastän vi har varit upproriska mot honom. 10 Vi har varit olydiga motHerrens, vår Guds, röst. Vi har inte följt de lagar han gav oss genom sina tjänare profeterna.
11 Hela Israel har överträtt din lag, vänt sig bort och inte lyssnat till din röst. Därför har den förbannelse och den ed som står skriven i Guds tjänare Moses lag kommit över oss, för vi har syndat mot dig. 12 Du har fullföljt vad du talat mot oss och våra domare som dömde oss och låtit så mycket ont drabba oss att inget liknande som nu har skett i Jerusalem någonsin har skett under hela himlen. 13 Så som det står skrivet i Moses lag kom allt detta onda över oss. Men ändå vädjade vi inte till Herrens, vår Guds, välvilja och omvände oss inte från våra synder och brydde oss inte om din sanning. 14 Därför hade Herren det onda förberett och lät det drabba oss. Herren, vår Gud, är rättfärdig i allt vad han gör, men vi har inte velat lyda hans röst.
15 Herre, vår Gud, du förde ditt folk ut ur Egypten med stark hand, och gjorde ditt namn ryktbart, så som det är än i dag. Vi har syndat och varit gudlösa. 16 För alla dina rättfärdiga gärningars skull, Herre, vänd bort din vrede och förbittring från din stad Jerusalem, ditt heliga berg. För våra synders skull och för våra förfäders missgärningars skull har Jerusalem och ditt folk blivit ett objekt för hån för alla runt omkring oss.
17 Vår Gud, hör din tjänares bön och åkallan! Se med välvilja på din ödelagda helgedom, för din egen skull, Herre! 18 Min Gud, böj ditt öra till oss och hör! Öppna dina ögon och se förödelsen som har drabbat oss och den stad som är uppkallad efter ditt namn. Det är inte på grund av vår egen rättfärdighet som vi kommer till dig med våra böner, utan på grund av din stora barmhärtighet. 19 Herre, hör! Herre, förlåt! Herre, lyssna och grip in! Dröj inte, för din egen skull, min Gud, för din stad och ditt folk är uppkallade efter ditt namn.”
Sjuttio sjuperioder
20 Medan jag talade, bad och bekände mina och mitt folk Israels synder och vädjade till Herren, min Gud, för hans heliga berg, 21 medan jag alltså ännu talade i bönen, kom Gabriel som jag hade sett i min tidigare syn farande till mig i all hast vid tiden för kvällsoffret. 22 Han vägledde mig och sa: ”Daniel, jag har kommit för att ge dig insikt och förståelse. 23 När du började be gavs ett budskap, och jag har kommit för att meddela dig det, för du är mycket dyrbar. Beakta nu budskapet och förstå synen!
24 Sjuttio sjuperioder är bestämda för ditt folk och din heliga stad, för att ondskan ska fås att upphöra, synden ta slut, och skulden sonas, en evig rättfärdighet införas, synen och profetian beseglas och det allra heligaste smörjas.[a]
25 Du ska veta och förstå att från det att budskapet om Jerusalems återuppbyggande gavs till dess den Smorde[b] fursten kommer ska det gå sju sjuperioder och sextiotvå sjuperioder. Det ska återuppbyggas med gator och vallgravar under svåra tider. 26 Efter de sextiotvå sjuperioderna ska den Smorde bli avlägsnad och utblottad. Staden och helgedomen ska förgöras av en kommande furstes folk. Hans slut ska komma som en flodvåg, och krig ska fortgå intill slutet; förödelsen är bestämd.[c] 27 Under en sjuperiod ska han[d] bekräfta ett förbund med många, men i mitten av sjuperioden ska han avskaffa slaktoffret och matoffret. På en vinge kommer den vanhelgande vidrigheten, till dess det slut kommer över honom som är bestämt.”
Daniel 9
Svenska 1917
9 I Darejaves', Ahasveros' sons, första regeringsår -- hans som var av medisk släkt, men som hade blivit upphöjd till konung över kaldéernas rike --
2 i dennes första regeringsår kom jag, Daniel, att i skrifterna lägga märke till det antal år, som HERREN hade angivit för profeten Jeremia, när han sade att han ville låta sjuttio år gå till ända, medan Jerusalem låg öde.
3 Då vände jag mitt ansikte till Herren Gud med ivrig bön och åkallan, och fastade därvid i säck och aska.
4 Jag bad till HERREN, min Gud, och bekände och sade: »Ack Herre, du store och fruktansvärde Gud, du som håller förbund och bevarar nåd mot dem som älska dig och hålla dina bud!
5 Vi hava syndat och gjort illa och varit ogudaktiga och avfälliga; vi hava vikit av ifrån dina bud och rätter.
6 Vi hava icke hörsammat dina tjänare profeterna, som talade i ditt namn till våra konungar, furstar och fader och till allt folket i landet.
7 Du, Herre, är rättfärdig, men vi måste blygas, såsom vi ock nu göra, vi Juda man och Jerusalems invånare, ja, hela Israel, både de som bo nära och de som bo fjärran i alla andra länder dit du har fördrivit dem, därför att de voro otrogna mot dig.
8 Ja, Herre, vi med våra konungar, furstar och fäder måste blygas, därför att vi hava syndat mot dig.
9 Men hos Herren, vår Gud, är barmhärtighet och förlåtelse. Ty vi voro avfälliga från
10 och hörde icke HERRENS, vår Guds, röst, så att vi vandrade efter hans lagar, dem som han förelade oss genom sina tjänare profeterna.
11 Nej, hela Israel överträdde din lag och vek av, utan att höra din röst. Därför utgöt sig ock över oss den förbannelse som han hade svurit att sända, och som står skriven i Moses, Guds tjänares, lag; ty vi hade ju syndat mot honom.
12 Han höll sina ord, vad han hade talat mot oss, och mot domarna som dömde oss; och han lät en så stor olycka komma över oss, att ingenstädes under himmelen något sådant har skett, som det som nu har skett i Jerusalem.
13 I enlighet med vad som står skrivet i Moses lag kom all denna olycka över oss, men ändå sökte vi icke att blidka HERREN, vår Gud, genom att omvända oss från våra missgärningar och akta på din sanning.
14 Därför vakade ock HERREN över att olyckan drabbade oss; ty HERREN, vår Gud, är rättfärdig i alla de gärningar som han gör, men hörde icke hans röst.
15 Och nu, Herre, vår Gud, du som förde ditt folk ut ur Egyptens land med stark hand, och så gjorde dig ett namn, som är detsamma än i dag! Vi hava syndat, vi hava varit ogudaktiga.
16 Men Herre, låt, för all din rättfärdighets skull, din vrede och förtörnelse vända sig ifrån din stad Jerusalem, ditt heliga berg; ty genom våra synder och genom våra faders missgärningar hava Jerusalem och ditt folk blivit till smälek för alla som bo omkring oss.
17 Och hör nu, du vår Gud, din tjänares bön och åkallan, och låt ditt ansikte lysa över din ödelagda helgedom, för Herrens skull.
18 Böj, min Gud, ditt öra härtill och hör; öppna dina ögon och se vilken förödelse som har övergått oss, och se till staden som är uppkallad efter ditt namn. Ty icke i förlitande på vad rättfärdigt vi hava gjort bönfalla vi inför dig, utan i förlitande på din stora barmhärtighet.
19 O Herre, hör, o Herre, förlåt; o Herre, akta härpå, och utför ditt verk utan att dröja -- för din egen skull, min Gud, ty din stad och ditt folk äro uppkallade efter ditt namn.»
20 Medan jag ännu så talade och bad och bekände min egen och mitt folk Israels synd och inför HERREN, min Gud, frambar min förbön för min Guds heliga berg --
21 medan jag alltså ännu så talade i min bön, kom Gabriel till mig i flygande hast, den man som jag förut hade sett i min syn; och det var vid tiden för aftonoffret.
22 Han undervisade mig och talade till mig och sade: »Daniel, jag har nu begivit mig hit för att lära dig förstånd.
23 Redan när du begynte din bön, utgick befallning, och jag har kommit för att giva dig besked, ty du är högt benådad. Så giv nu akt på ordet, och akta på synen.
24 Sjuttio veckor äro bestämda över ditt folk och över din heliga stad, innan en gräns sättes för överträdelsen och synderna få en ände och missgärningen varder försonad och en evig rättfärdighet framhavd, och innan syn och profetia beseglas och en höghelig helgedom bliver smord.
25 Så vet nu och förstå: Från den tid då ordet om att Jerusalem åter skulle byggas upp utgick, till dess en smord, en furste, kommer, skola sju veckor förgå; och under sextiotvå veckor skall det åter byggas upp med sina gator och sina vallgravar, om ock i tider av trångmål.
26 Men efter de sextiotvå veckorna skall en som är smord förgöras, utan att någon efterföljer honom. Och staden och helgedomen skall en anryckande furstes folk förstöra; men själv skall denne få sin ände i störtfloden. Och intill änden skall strid vara; förödelse är oryggligt besluten.
27 Och han skall med många sluta ett starkt förbund för en vecka, och för en halv vecka skola genom honom slaktoffer och spisoffer vara avskaffade; och på styggelsens vinge skall förödaren komma. Detta skall fortgå, till dess att förstöring och oryggligt besluten straffdom utgjuter sig över förödaren.»
Daniel 9
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Daniel ber för sitt folk
9 Det var nu kung Darejaves första regeringsår. Darejaves var son till Ahasveros och av medisk härstamning, men blev kung i Babylon.
2 Under hans första regeringsår läste jag, Daniel, i profeten Jeremias bok att Jerusalem måste ligga öde i sjuttio år.
3 Därför bad jag allvarligt till Herren Gud att han skulle göra slut på vår fångenskap och sända oss tillbaka till vårt eget land.Medan jag bad fastade jag, klädde mig i sorgkläder
4 och bekände mina och mitt folks synder:Herre, du är en stor och respektingivande Gud. Du infriar alltid dina löften om barmhärtighet mot dem som du älskar och som håller dina lagar.
5 Men vi har syndat mot dig och vänt oss mot dig och föraktat dina befallningar.
6 Vi har inte velat lyssna till dina tjänare, profeterna, som du under årens lopp gång på gång sänt till oss med dina budskap till våra kungar och furstar och till hela vårt folk.
7 Herre, du är rättfärdig, men vi måste alltid skämmas över vår synd, precis som du ser oss göra nu. Ja, det gäller alla oss från Juda och Jerusalem, ja, hela Israel, alla vi som är förskingrade nära och fjärran, dit du har drivit oss på grund av vår synd mot dig.
8 Herre, vi och våra kungar, furstar och förfäder är nertyngda av skam över vår synd.
9 Men Herren, vår Gud, är barmhärtig och förlåter också dem som gjort uppror mot honom.
10 Herre, vår Gud, vi har varit olydiga mot dig och de lagar du gav oss genom dina tjänare profeterna.
11 Hela Israel har vandrat i olydnad. Vi har vänt oss bort från dig och inte lyssnat till din röst, och så har Guds fruktansvärda förbannelse krossat oss, den som är beskriven i din tjänare Moses lag.
12 Du har gjort precis som du sa att du skulle göra, för aldrig någonsin i historien har det funnits en sådan plåga som den som drabbade oss och våra härskare i Jerusalem.
13 Varje förbannelse som fanns omnämnd i Moses lag, alla olyckor du förutsagt - allt har förverkligats och slagit in. Men ändå vägrade vi att behaga Herren vår Gud och omvända oss från våra synder och göra det rätta.
14 Därför krossade Herren oss fullständigt med den olycka han hade förberett. Han handlar rätt i allt vad han gör, men vi ville inte lyda.
15 Herre, vår Gud, du förhärligade ditt namn för alltid när du befriade ditt folk från Egypten genom din väldiga makt. Herre, gör det en gång till! Vi har syndat och är fulla av ondska,
16 men vänd din vrede bort från Jerusalem, din egen stad, ditt eget heliga berg, Herre, för din stora barmhärtighets skull. Hedningarna förlöjligar oss och din stad som ligger i ruiner för våra synders skull.
17 Vår Gud, hör din tjänares bön! Lyssna till min vädjan! Låt ditt ansikte på nytt stråla av frid och glädje över ditt övergivna tempel för din egen härlighets skull, Herre!
18 Min Gud, böj ditt öra till oss och lyssna till min bön! Öppna dina ögon och se vår förtvivlan. Se hur din stad ligger i ruiner. Alla vet att den är din. Vi ber inte därför att vi förtjänar hjälp, utan därför att du är barmhärtig och nådig.
19 Herre, hör oss! Herre, förlåt oss! Herre, lyssna till mig och grip in! Dröj inte, för din egen skull, Gud, för ditt folk och din stad bär ditt namn!
20 Medan jag bad och bekände mina och mitt folks synder och uppriktigt vädjade till Herren, min Gud, för Jerusalem, hans heliga berg,
21 kom Gabriel som jag hade sett i min tidigare syn farande till mig i all hast vid tiden för kvällsoffret.
22 Han sa: Daniel, jag har kommit hit för att hjälpa dig förstå Guds planer.
23 I samma stund som du började be gick befallning ut. Jag har kommit för att tala om för dig vad det var du såg, för Gud älskar dig. Lyssna och försök att förstå innehållet i synen!
24 Herren har bestämt ytterligare 490 år av straffdom över Jerusalem och ditt folk. Sedan ska de äntligen ha lärt sig att hålla sig borta från synd, och de ska bli renade från sin skuld. Då ska ett rike av evig rättfärdighet grundas, och det allra heligaste i templet ska återinvigas, precis som profeterna sagt.
25 Hör här! Det kommer att gå fyrtionio år och 434 år från det befallningen att återuppbygga Jerusalem utgick tills Den smorde kommer! Jerusalems gator och murar ska bli uppbyggda igen, trots att tiderna är svåra.
26 Efter denna tidsperiod på 434 år ska Den smorde bli avlägsnad utan att hans rike blivit förverkligat. En kung ska uppstå, och hans trupper ska förgöra staden och templet. Slutet ska komma som en flodvåg, och krig och olycka kommer att härska till tidens slut.
27 Denne kung ska ingå ett sjuårigt förbund med folket, men efter halva tiden ska han bryta sin överenskommelse och förhindra allt offrande. I sin fruktansvärda synd ska fienden till slut fullständigt vanhelga Guds tempel. Men när tiden är inne ska Gud låta sin vredes dom drabba honom.
Daniel 9
New Century Version
Daniel’s Prayer
9 These things happened during the first year Darius son of Xerxes was king over Babylon. He was a descendant of the Medes. 2 During Darius’ first year as king, I, Daniel, was reading the Scriptures. I saw that the Lord told Jeremiah that Jerusalem would be empty ruins for seventy years.
3 Then I turned to the Lord God and prayed and asked him for help. To show my sadness, I fasted, put on rough cloth, and sat in ashes. 4 I prayed to the Lord my God and told him about all of our sins. I said, “Lord, you are a great God who causes fear and wonder. You keep your agreement of love with all who love you and obey your commands.
5 “But we have sinned and done wrong. We have been wicked and turned against you, your commands, and your laws. 6 We did not listen to your servants, the prophets, who spoke for you to our kings, our leaders, our ancestors, and all the people of the land.
7 “Lord, you are good and right, but we are full of shame today—the people of Judah and Jerusalem, all the people of Israel, those near and far whom you scattered among many nations because they were not loyal to you. 8 Lord, we are all ashamed. Our kings and leaders and our fathers are ashamed, because we have sinned against you.
9 “But, Lord our God, you show us mercy and forgive us even though we have turned against you. 10 We have not obeyed the Lord our God or the teachings he gave us through his servants, the prophets. 11 All the people of Israel have disobeyed your teachings and have turned away, refusing to obey you. So you brought on us the curses and promises of punishment written in the Teachings of Moses, the servant of God, because we sinned against you.
12 “You said these things would happen to us and our leaders, and you made them happen; you brought on us a great disaster. Nothing has ever been done on earth like what was done to Jerusalem. 13 All this disaster came to us just as it is written in the Teachings of Moses. But we have not pleaded with the Lord our God. We have not stopped sinning. We have not paid attention to your truth. 14 The Lord was ready to bring the disaster on us, and he did it because the Lord our God is right in everything he does. But we still did not obey him.
15 “Lord our God, you used your power and brought us out of Egypt. Because of that, your name is known even today. But we have sinned and have done wrong. 16 Lord, you do what is right, but please do not be angry with Jerusalem, your city on your holy hill. Because of our sins and the evil things done by our ancestors, people all around insult and make fun of Jerusalem and your people.
17 “Now, our God, hear the prayers of your servant. Listen to my prayer for help, and for your sake do good things for your holy place that is in ruins. 18 My God, pay attention and hear me. Open your eyes and see all the terrible things that have happened to us. See how our lives have been ruined and what has happened to the city that is called by your name. We do not ask these things because we are good; instead, we ask because of your mercy. 19 Lord, listen! Lord, forgive! Lord, hear us and do something! For your sake, don’t wait, because your city and your people are called by your name.”
Gabriel’s Explanation
20 While I was saying these things in my prayer to the Lord, my God, confessing my sins and the sins of the people of Israel and praying for God’s holy hill, 21 Gabriel came to me. (I had seen him in my last vision.) He came flying quickly to me about the time of the evening sacrifice, while I was still praying. 22 He taught me and said to me, “Daniel, I have come to give you wisdom and to help you understand. 23 When you first started praying, an answer was given, and I came to tell you, because God loves you very much. So think about the message and understand the vision.
24 “God has ordered four hundred ninety years for your people and your holy city for these reasons: to stop people from turning against God; to put an end to sin; to take away evil; to bring in goodness that continues forever; to bring about the vision and prophecy; and to appoint a most holy place.
25 “Learn and understand these things. A command will come to rebuild Jerusalem. The time from this command until the appointed leader comes will be forty-nine years and four hundred thirty-four years. Jerusalem will be rebuilt with streets and a trench filled with water around it, but it will be built in times of trouble. 26 After the four hundred thirty-four years the appointed leader will be killed; he will have nothing. The people of the leader who is to come will destroy the city and the holy place. The end of the city will come like a flood, and war will continue until the end. God has ordered that place to be completely destroyed. 27 That leader will make firm an agreement with many people for seven years. He will stop the offerings and sacrifices after three and one-half years. A destroyer will do blasphemous things until the ordered end comes to the destroyed city.”
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica
The Holy Bible, New Century Version®. Copyright © 2005 by Thomas Nelson, Inc.
