Nebukadnessars dröm

2 ^(A) I sitt andra regeringsår^[a] hade Nebukadnessar drömmar som gjorde honom orolig och sömnlös. ^2 (B) Då kallade kungen till sig sina spåmän, besvärjare, trollkarlar och kaldeer^[b] för att de skulle tala om för honom vad han hade drömt. Och de kom och trädde fram inför kungen.

³ Kungen sade till dem: ”Jag har haft en dröm, och min ande är orolig. Jag vill veta vad jag drömt.” ^4 (C) Då sade kaldeerna till kungen på arameiska^[c]: ”Må kungen leva för evigt! Berätta drömmen för dina tjänare så ska vi tyda den.” ^5 (D) Kungen svarade kaldeerna: ”Detta är mitt fasta beslut: Om ni inte förklarar drömmen för mig och tyder den ska ni huggas i stycken och era hus göras till sophögar. ⁶ Men om ni berättar drömmen för mig och tyder den ska ni få gåvor och lön och stor ära av mig. Säg mig därför drömmen och dess tydning.” ⁷ De svarade för andra gången: ”Kungen bör berätta drömmen för sina tjänare, så ska vi tala om vad den betyder.”

⁸ Kungen svarade: ”Jag märker tydligt att ni vill vinna tid, eftersom ni ser att detta är mitt fasta beslut. ⁹ Om ni inte säger mig drömmen kan domen över er bara bli en. Ni har kommit överens om att ljuga och bedra i hopp om att tiderna ska förändras. Säg mig nu vad jag drömt, så vet jag att ni också kan tyda det för mig.”

¹⁰ Kaldeerna svarade kungen: ”Det finns ingen människa på jorden som kan säga det kungen vill veta. Ingen kung, hur stor och mäktig han än varit, har någonsin begärt något sådant av någon spåman, besvärjare eller kaldé. ¹¹ Det som kungen begär är för svårt. Det finns ingen som kan berätta det för kungen, ingen utom gudarna. Men de bor inte bland de dödliga.”

¹² Detta gjorde kungen så vred och rasande att han befallde att alla de vise i Babel skulle förgöras.^{[d] 13} När befallningen hade gått ut och man skulle döda de vise männen, sökte man också efter Daniel och hans vänner för att döda dem.

¹⁴ Då vände sig Daniel med kloka och förståndiga ord till Arjok, översten för kungens livvakter^[e] som hade gått ut för att döda de vise i Babel. ¹⁵ Han frågade Arjok, kungens befälhavare: ”Varför har kungen gett en så sträng befallning?” Arjok talade om för Daniel hur det var. ¹⁶ Daniel gick då in till kungen och bad att få tid på sig, så skulle han ge kungen tydningen.

¹⁷ Sedan gick Daniel hem och förklarade saken för sina vänner Hananja, Mishael och Asarja. ¹⁸ Han uppmanade dem att be om nåd från himlens Gud, så att hemligheten skulle uppenbaras och Daniel och hans vänner inte skulle dödas tillsammans med de övriga vise i Babel.

¹⁹ Då uppenbarades hemligheten för Daniel i en syn om natten, och Daniel prisade himlens Gud ^20 (E) och sade:

för vishet och makt tillhör honom.

han avsätter kungar

han ger de visa deras vishet

han vet vad som finns i mörkret

²³ Dig, mina fäders Gud,

för att du gett mig vishet

Du har visat oss

²⁴ Sedan gick Daniel till Arjok som hade fått order av kungen att förgöra de vise i Babel. Han kom in och sade till honom: ”Döda inte de vise i Babel. För mig till kungen, så ska jag ge honom tydningen.” ²⁵ Genast förde Arjok Daniel till kungen och sade till honom: ”Jag har funnit en man bland de judiska fångarna som kan ge kungen tydningen.” ^26 (H) Kungen sade till Daniel, som hade fått namnet Belteshassar: ”Kan du verkligen berätta drömmen för mig, vad jag såg och vad det betyder?” ²⁷ Daniel svarade kungen:

”Den hemlighet som kungen vill veta kan inga vise män, besvärjare, spåmän eller stjärntydare^[f] berätta för kungen. ²⁸ Men det finns en Gud i himlen som kan uppenbara hemligheter, och han har låtit kung Nebukadnessar veta vad som ska ske i kommande dagar. Detta var din dröm och synen du såg på din bädd: ²⁹ När du, o konung, låg på din bädd, började du tänka på vad som ska ske i framtiden, och han som uppenbarar hemligheter lät dig veta vad som ska ske. ^30 (I) Denna hemlighet har uppenbarats för mig, inte för att jag har mer vishet än alla andra levande varelser, utan för att kungen skulle få veta tydningen så att du förstår ditt hjärtas tankar.

³¹ O konung, du såg i din syn en stor staty, hög och med strålande glans. Den stod framför dig, och den var skrämmande att se. ³² Huvudet på statyn var av fint guld, bröstet och armarna av silver, buken och höfterna av koppar.^{[g] 33} Benen var av järn, och fötterna delvis av järn och delvis av lera.

³⁴ Medan du såg på den revs en sten loss, men inte av människohänder, och den träffade statyns fötter av järn och lera och krossade dem. ^35 (J) Då krossades alltsammans, järnet, leran, kopparn, silvret och guldet. Allt blev som agnar från tröskplatserna^[h] om sommaren, och vinden förde bort det så att inte ett spår fanns kvar. Men stenen^[i] som hade träffat statyn blev ett stort berg som uppfyllde hela jorden.

³⁶ Det var drömmen, och nu vill vi säga kungen vad den betyder^[j]: ^37 (K) Du, o konung, är kungarnas kung. Himlens Gud^[k] har gett dig rike, styrka, makt och ära. ^38 (L) I din hand har han gett människorna, markens djur och himlens fåglar, var de än bor, och han har satt dig att härska över dem alla. Du är det gyllene huvudet. ³⁹ Men efter dig ska det uppstå ett annat rike, svagare än ditt, och därefter ett tredje rike av koppar som ska härska över hela jorden. ⁴⁰ Det fjärde riket ska vara starkt som järn, för järn krossar och slår sönder allt. Så som järn förstör allt annat ska det krossa och förstöra.

⁴¹ Och att du såg fötterna och tårna vara delvis av krukmakarlera och delvis av järn, det betyder att det ska vara ett splittrat rike. Men det ska ha något av järnets fasthet, eftersom du såg att leran var blandad med järn. ⁴² Tårna på fötterna var delvis av järn och delvis av lera, och det betyder att riket ska vara delvis starkt och delvis svagt. ⁴³ Att du såg järnet blandat med lera betyder att människor ska blanda sig med varandra genom giftermål men ändå inte hålla samman, lika lite som järn kan förenas med lera.

^44 (M) Men i de kungarnas dagar ska himlens Gud upprätta ett rike som aldrig i evighet ska gå under och vars makt inte ska överlämnas till något annat folk. Det ska krossa och göra slut på alla de andra rikena, men självt ska det bestå för evigt. ^45 (N) Du såg ju att en sten revs loss från berget, men inte av människohänder, och att den krossade järnet, kopparn, leran, silvret och guldet.

Den store Guden har nu uppenbarat för kungen vad som ska ske i framtiden. Drömmen är sann och tydningen tillförlitlig.”

^46 (O) Då föll kung Nebukadnessar ner på sitt ansikte och tillbad Daniel och befallde att man skulle bära fram matoffer och rökelseoffer åt honom. ^47 (P) Och kungen sade till Daniel: ”Er Gud är i sanning en Gud över andra gudar, en Herre över kungar och en som uppenbarar hemligheter, eftersom du kunde uppenbara denna hemlighet.”

^48 (Q) Därefter upphöjde kungen Daniel och gav honom många stora gåvor och satte honom till herre över hela Babels provins och till högste föreståndare för alla de vise i Babel. ^49 (R) På Daniels begäran utsåg kungen Shadrak, Meshak och Abed-Nego att förvalta Babels provins, medan Daniel själv stannade vid kungens hov.

Daniels syn av de fyra djuren

7 I den babyloniske kungen Belshassars första regeringsår^[a] hade Daniel en dröm och såg en syn medan han låg på sin bädd. Sedan skrev han ner drömmen och återgav huvudinnehållet.

² Daniel sade: Jag såg i en syn om natten hur himlens fyra vindar rörde upp det stora havet. ³ Och fyra stora djur steg upp ur havet, det ena inte likt det andra.

^4 (A) Det första liknade ett lejon men hade vingar^[b] som en örn. Medan jag betraktade det rycktes vingarna av från djuret, och det restes upp från jorden och stod på två fötter som en människa. Och det fick ett mänskligt hjärta.

⁵ Sedan fick jag se ett annat djur, det andra i ordningen. Det liknade en björn, och det reste sig på sin ena sida, och det hade tre revben i gapet mellan tänderna. Det fick befallningen: Res dig och sluka mycket kött!

⁶ Därefter fick jag se ännu ett djur. Det liknade en leopard men hade fyra fågelvingar på sidorna. Djuret hade fyra huvuden, och det fick stor makt.

⁷ Sedan fick jag i min syn om natten se ett fjärde djur, som var skrämmande, fruktansvärt och mycket starkt. Det hade stora tänder av järn, det slukade och krossade och trampade det som blev kvar under fötterna. Det var olikt alla de tidigare djuren och hade tio horn. ^8 (B) Men medan jag betraktade hornen fick jag se hur ett annat horn sköt upp mellan dem, ett litet horn som stötte bort tre av de tidigare hornen. Det hornet hade ögon som liknade människoögon och en mun som talade stora ord.

Den Gamle och Människosonen

^9 (C) Medan jag såg på djuret sattes troner fram, och den Gamle av dagar satte sig ner. Hans kläder var vita som snö och håret på hans huvud var som ren ull. Hans tron var av eldslågor och dess hjul var av flammande eld. ^10 (D) En ström av eld flödade och gick ut från honom. Tusen gånger tusen tjänade honom, och tiotusen gånger tiotusen stod inför honom. Han satte sig ner för att döma, och böcker öppnades.

¹¹ Jag fortsatte att se på, eftersom hornet talade så stora ord. Medan jag såg blev djuret dödat, och kroppen förstördes och kastades i den brinnande elden. ¹² De andra djuren miste också sin makt, och deras livstid var bestämd till tid och stund.

^13 (E) I min syn om natten såg jag, och se, en som liknade en människoson kom med himlens skyar. Han närmade sig den Gamle och fördes fram inför honom.^{[c] 14 (F)} Åt honom gavs makt och ära och rike, och alla folk och stammar och språk ska tjäna honom. Hans välde är ett evigt välde som inte ska ta slut, och hans rike ska inte förstöras.

Synerna förklaras

¹⁵ Jag, Daniel, blev oroad i min ande, och synen jag hade haft skrämde mig. ¹⁶ Då gick jag fram till en av dem som stod där och bad honom om en förklaring till allt detta, och han gav mig denna tydning: ¹⁷ ”De fyra stora djuren betyder att fyra kungar ska uppstå på jorden. ¹⁸ Men den Högstes heliga ska ta emot riket och behålla det för evigt, ja, i evigheters evighet.”

¹⁹ Därefter ville jag få en förklaring till det fjärde djuret som var olikt alla de andra, det som var så skrämmande och hade tänder av järn och klor av koppar och slukade och krossade och trampade det som var kvar under fötterna. ²⁰ Jag ville också förstå de tio hornen på dess huvud, och det nya hornet som sköt upp och fick tre andra horn att falla av och som hade ögon och en mun som talade stora ord och såg större ut än de andra. ^21 (G) Och jag såg hur det hornet förde krig mot de heliga och besegrade dem, ²² tills den Gamle kom och domen föll till förmån för den Högstes heliga och tiden var inne då de heliga fick ta riket i besittning.

²³ Då svarade han: ”Det fjärde djuret betyder att ett fjärde rike ska uppstå på jorden, ett som är olikt alla de andra rikena. Det ska sluka hela jorden och trampa ner och krossa den. ^24 (H) De tio hornen betyder att tio kungar ska uppstå i det riket, och efter dem ska en annan uppstå som är olik de förra och som ska slå ner tre kungar. ^25 (I) Han ska tala mot den Högste och ansätta den Högstes heliga. Han ska bestämma sig för att förändra heliga tider och lagar, och de ska ges i hans hand under en tid och tider och en halv tid. ²⁶ Men dom ska hållas, och hans välde ska tas ifrån honom och han ska fördärvas och förgöras för alltid. ²⁷ Men riket, väldet och makten över alla riken under himlen ska ges åt det folk som är den Högstes heliga. Hans rike är ett evigt rike, och alla välden ska tjäna och lyda det.”

^28 (J) Här slutar drömmen. Men jag, Daniel, fylldes av många oroliga tankar och mitt ansikte bleknade. Men drömmen bevarade jag i mitt hjärta.

11 I medern Darejaveshs första regeringsår stod jag där för att stärka och skydda honom.”

Sydlandets och Nordlandets kungar

² ”Nu ska jag berätta sanningen för dig. Tre kungar till ska uppstå i Persien, och den fjärde^[a] ska bli rikare än någon av de andra, och när han har blivit som mäktigast genom sina rikedomar ska han sätta in all sin makt mot Greklands rike.

³ Sedan ska en väldig kung^[b] uppstå, och han ska härska med stor makt och göra vad han vill. ^4 (A) Men när han har kommit, ska hans rike falla sönder och delas efter himlens fyra väderstreck. Det ska inte tillfalla hans efterkommande eller förbli lika mäktigt som när han hade makten. Hans rike ska omstörtas och tillfalla andra än dem.

⁵ Kungen i Sydlandet ska bli mäktig. Och av hans furstar ska en vara mäktigare än han, och hans herravälde ska bli stort. ⁶ Efter några år ska de ingå förbund med varandra och dottern till Sydlandets kung ska komma till kungen i Nordlandet för att träffa en överenskommelse. Men hon ska inte kunna behålla den makt hon vinner och hans makt ska inte heller bestå. Hon ska offras tillsammans med dem som förde henne dit, både hennes far och den man som en tid gav henne makt.

⁷ Men en telning från hennes rötter ska stiga upp i hans ställe och dra upp mot nordlandskungens här och tränga in i hans fäste och göra vad han vill med folket och få överhanden. ⁸ Deras gudar och avgudabilder och deras dyrbara kärl, både av silver och guld, ska han också föra till Egypten. Sedan ska han under några år lämna nordlandskungen i fred.

⁹ Däremot ska denne tränga in i sydlandskungens rike, men han ska vända tillbaka till sitt land igen.

¹⁰ Hans söner ska rusta sig till strid och samla en väldig krigshär, som ska välla fram som en störtflod och tåga in. Den ska komma igen och striden ska föras ända fram till sydlandskungens befästningar. ¹¹ Då ska kungen i Sydlandet bli vred och dra ut och strida mot kungen i Nordlandet, som ska ställa upp en stor här, men den hären ska ges i den andres hand. ¹² När hären är borta växer sydlandskungens övermod och han ska slå ner tiotusentals, men ändå inte få herraväldet. ¹³ Kungen i Nordlandet ska nämligen ställa upp en ny här, större än den förra, och efter en tid av några år ska han komma med en stor krigshär och stora förråd.

¹⁴ Vid samma tid ska många andra resa sig mot kungen i Sydlandet. Våldsmän av ditt eget folk ska göra uppror för att uppfylla profetian, men de kommer att falla.

¹⁵ Och kungen i Nordlandet ska komma och kasta upp vallar och inta en välbefäst stad, och Sydlandets stridskrafter ska inte kunna hålla stånd. Dess utvalda krigsfolk ska inte ha någon kraft att stå emot. ¹⁶ Nordlandets kung, som rycker emot honom, ska göra vad han vill, och ingen ska kunna stå emot honom. Han ska komma in i det härliga landet, och förstörelse ska ske genom hans hand. ¹⁷ Han ska komma med hela sitt rikes makt. Men han är villig till förlikning, och en sådan ska han åstadkomma. Han ska ge kungen av Sydlandet en av sina döttrar till hustru för att fördärva honom. Men det ska inte lyckas och inte vara till hans fördel. ¹⁸ Därefter ska han vända sig mot kustländerna och inta många, men en härförare ska göra slut på hans hånfullhet och låta det vända tillbaka över honom själv. ^19 (B) Då ska han vända tillbaka till sitt eget lands befästningar. Men han ska vackla och falla och sedan inte mer finnas till.

^20 (C) På hans plats ska en annan uppstå, en som låter en uppbördsman dra igenom det land som är hans rikes prydnad. Men efter några dagar ska han störtas, dock inte genom vrede eller i strid.

Den onde kungen i Nordlandet

²¹ I hans ställe ska en föraktlig man komma, en som man inte har gett kungavärdighet. Oväntat intar han riket genom list. ²² Och översvämmande härar ska svepas bort inför honom och krossas, likaså en förbundsfurste. ²³ För från den stund han ingått förbund med honom kommer han att handla svekfullt. Han ska dra ut och få övermakten med endast lite folk. ²⁴ Oväntat ska han komma in i landets bördigaste trakter och göra vad hans fäder och deras fäder inte kunnat göra. Byte och rov och gods ska han strö ut åt sitt folk och fram till en viss tid gör han upp onda planer mot befästa platser.

²⁵ Han ska uppbåda sin kraft och sitt mod mot kungen i Sydlandet och komma med en stor här, men kungen i Sydlandet ska också rusta sig till strid med en mycket stor och mäktig här. Han ska dock inte kunna hålla stånd på grund av de stämplingar som görs mot honom. ^26 (D) De som äter hans bröd ska störta honom. Hans här ska svepas bort och många ska bli slagna och falla.

²⁷ Båda kungarna kommer att ha ont i sinnet. De sitter tillsammans vid samma bord och talar lögn, men det ska inte ha någon framgång, eftersom slutet ännu dröjer till den bestämda tiden. ²⁸ Han ska vända tillbaka till sitt land med mycket gods, men hans hjärta kommer att vara emot det heliga förbundet. När han har genomfört sitt uppsåt ska han vända tillbaka till sitt land.

²⁹ På bestämd tid ska han sedan på nytt dra ut mot Sydlandet, men denna senare gång ska det inte gå som den förra, ³⁰ för skepp från Kittim^[c] ska komma emot honom och han ska förlora modet.

Då ska han vända tillbaka och rikta sin vrede mot det heliga förbundet och ge vreden fritt utlopp. Och när han har kommit hem, ska han lyssna till dem som har övergett det heliga förbundet. ^31 (E) Härar från honom ska komma, och de ska orena helgedomen, tillflyktsorten, avskaffa det dagliga offret och ställa upp förödelsens styggelse^[d]. ³² Dem som har kränkt förbundet ska han med smickrande ord locka till avfall.

Men de av folket som känner sin Gud ska stå fasta och hålla ut. ^33 (F) De förståndiga bland folket ska ge många insikt, men ändå ska de under en tid falla genom svärd och eld, genom fångenskap och plundring. ³⁴ Men när de faller ska de inte lämnas utan hjälp, och många ska då av falska motiv sluta sig till dem. ^35 (G) En del av de förståndiga ska falla, och de ska luttras så att de blir rena och fläckfria fram till den sista tiden. För ännu dröjer slutet till den bestämda tiden.

^36 (H) Kungen ska göra vad han vill, och han ska upphöja sig och förhäva sig över varje gud. Ja, mot gudarnas Gud ska han tala fruktansvärda ting. Allt ska lyckas för honom till dess att vredens tid är ute, för det som har beslutats måste ske. ^37 (I) Han kommer inte att bry sig om sina fäders gudar^[e] eller den som är kvinnors lust^[f] eller någon annan gud, utan han ska upphöja sig själv över alla. ³⁸ Istället ska han ära fästningarnas gud. En gud som hans fäder inte har känt ska han ära med guld och silver och ädelstenar och andra dyrbarheter. ³⁹ Han ska göra vad han vill med starka befästningar med en främmande guds hjälp. De som erkänner honom ska han visa stor ära. Han ska låta dem härska över många, och han ska dela ut land åt dem till belöning.

⁴⁰ Men vid den sista tiden ska kungen i Sydlandet drabba samman med honom. Kungen i Nordlandet ska då storma fram mot denne med vagnar och ryttare och en stor flotta. Han ska rycka in i länderna och svämma över och dra igenom dem. ^41 (J) Han ska också dra in i det härliga landet, och många länder ska falla, men dessa ska undkomma hans hand: Edom och Moab och huvuddelen av Ammons avkomlingar. ⁴² Och han ska sträcka ut sin hand mot länderna. Egypten ska inte slippa undan. ⁴³ Han ska erövra skatter av guld och silver och alla slags dyrbarheter i Egypten. Libyer och nubier ska följa honom.

⁴⁴ Då ska han få höra rykten från öster och norr som skrämmer honom, och han ska dra ut i stort raseri för att förgöra och förinta många. ⁴⁵ Sina palatstält ska han slå upp mellan havet och helgedomens härliga berg. Men han går mot sin undergång och ingen hjälper honom.”

Den sista tiden

12 ^(A) ”På den tiden ska Mikael träda fram, den store fursten som står som försvarare för dina landsmän. Det kommer en tid av nöd, som inte har haft sin like ända från den dag då folken blev till och fram till den tiden.

Men på den tiden ska ditt folk bli frälst, alla som är skrivna i boken^[a]. ^2 (B) De många^[b] som sover i mullen ska vakna, några till evigt liv och andra till förakt och evig skam. ^3 (C) De förståndiga ska då lysa som himlavalvets ljus, och de som har fört många till rättfärdighet som stjärnorna för alltid och för evigt.

^4 (D) Men du, Daniel, ska gömma dessa ord och försegla bokrullen till den sista tiden. Många ska forska i den^[c] och kunskapen ska bli stor.”

⁵ När jag, Daniel, såg upp, se, då stod det två andra där, en på flodens ena strand och en på den andra stranden. ^6 (E) En av dem sade till mannen som stod klädd i linnekläder ovanför flodens vatten: ”Hur länge dröjer det innan slutet kommer med dessa märkliga ting^[d]?” ^7 (F) Jag lyssnade till mannen som stod klädd i linnekläder ovanför flodens vatten, och han lyfte sin högra och sin vänstra hand mot himlen och svor vid honom som lever för evigt: ”Efter en tid och tider och en halv tid, när det heliga folkets makt är krossad, då ska allt detta fullbordas.”

⁸ Jag hörde det men förstod inte, så jag frågade: ”Min herre, vad blir slutet på allt detta?” ⁹ Då sade han: ”Gå, Daniel, för dessa ord ska förbli gömda och förseglade till den sista tiden. ^10 (G) Många ska bli renade och tvättade^[e] och luttrade, men de ogudaktiga ska utöva sin ogudaktighet. Ingen ogudaktig ska förstå detta, men de förståndiga ska förstå det. ^11 (H) Från den tid då det dagliga offret avskaffas och förödelsens styggelse ställs upp ska det gå 1 290 dagar. ¹² Salig är den som håller ut och når fram till 1 335 dagar.

^13 (I) Men gå du bort tills slutet kommer. Sedan du har vilat ska du uppstå och få din lott vid dagarnas slut.”