¹⁷ Om du fortfarande sätter dig mot mitt folk och vägrar att släppa dem, ¹⁸ ska jag i morgon vid den här tiden sända en väldig hagelstorm över hela landet, en storm vars like man aldrig sett sedan Egypten grundades. ¹⁹ Se nu till att du får in din boskap och allt du har från fälten, för varje människa och varje djur som finns ute kommer att träffas och dö av haglet.’ ”

²⁰ De av faraos tjänstefolk som fruktade Herrens ord, hämtade sina slavar och sin boskap från fälten, ²¹ men de som inte brydde sig om Herrens ord, lämnade dem kvar ute på fälten.

²² Då sa Herren till Mose: ”Sträck upp din hand mot himlen, så ska hagel komma över hela Egypten, över både människor, djur och all växtlighet i Egypten.”

²³ När Mose lyfte staven mot himlen, sände Herren hagel och ett fruktansvärt åskväder med blixtar som slog ner. Så lät Herren hagel regna ner över Egypten. ²⁴ Det haglade och blixtrade så att det aldrig tidigare i Egyptens historia, sedan det blev befolkat, förekommit ett sådant oväder. ²⁵ Överallt i landet slogs allt ner som fanns ute på fälten, både människor och djur. Växterna ute på fälten slogs ner, och träden förstördes. ²⁶ Men i Goshen, där Israels folk bodde, kom det inget hagel.

²⁷ Farao kallade till sig Mose och Aron och sa: ”Den här gången har jag syndat. Det är Herren som är rättfärdig, och jag och mitt folk har handlat orätt. ²⁸ Be till Herren! Vi har fått nog av åska och hagel. Jag ska låta er gå nu genast. Ni behöver inte stanna längre.”

²⁹ Mose svarade: ”Så snart jag har lämnat staden ska jag lyfta mina händer mot Herren och då ska åskan och haglet sluta. Då ska du inse att jorden tillhör Herren. ³⁰ Men ändå kommer varken du eller dina hovmän att frukta Herren.”

³¹ Allt lin och allt korn slogs ner och blev förstört, för kornet hade gått i ax och linet stod i blom, ³² men vetet och speltet blev inte förstört eftersom de mognar senare.

³³ Mose lämnade farao, gick ut ur staden och lyfte sina händer mot Herren. Åskan och haglet upphörde och det kom inget regn mer. ³⁴ När farao såg att regnet, haglet och åskan hade upphört, syndade han igen och förhärdade sig, både han och hans hovmän. ³⁵ Farao var lika hård, och han släppte inte folket, så som Herren hade förutsagt genom Mose.

²² Då sa Herren till Mose: ”Sträck upp din hand mot himlen, så ska hagel komma över hela Egypten, över både människor, djur och all växtlighet i Egypten.”

²³ När Mose lyfte staven mot himlen, sände Herren hagel och ett fruktansvärt åskväder med blixtar som slog ner. Så lät Herren hagel regna ner över Egypten. ²⁴ Det haglade och blixtrade så att det aldrig tidigare i Egyptens historia, sedan det blev befolkat, förekommit ett sådant oväder. ²⁵ Överallt i landet slogs allt ner som fanns ute på fälten, både människor och djur. Växterna ute på fälten slogs ner, och träden förstördes. ²⁶ Men i Goshen, där Israels folk bodde, kom det inget hagel.

²⁷ Farao kallade till sig Mose och Aron och sa: ”Den här gången har jag syndat. Det är Herren som är rättfärdig, och jag och mitt folk har handlat orätt. ²⁸ Be till Herren! Vi har fått nog av åska och hagel. Jag ska låta er gå nu genast. Ni behöver inte stanna längre.”

²⁹ Mose svarade: ”Så snart jag har lämnat staden ska jag lyfta mina händer mot Herren och då ska åskan och haglet sluta. Då ska du inse att jorden tillhör Herren. ³⁰ Men ändå kommer varken du eller dina hovmän att frukta Herren.”

³¹ Allt lin och allt korn slogs ner och blev förstört, för kornet hade gått i ax och linet stod i blom, ³² men vetet och speltet blev inte förstört eftersom de mognar senare.

³³ Mose lämnade farao, gick ut ur staden och lyfte sina händer mot Herren. Åskan och haglet upphörde och det kom inget regn mer. ³⁴ När farao såg att regnet, haglet och åskan hade upphört, syndade han igen och förhärdade sig, både han och hans hovmän. ³⁵ Farao var lika hård, och han släppte inte folket, så som Herren hade förutsagt genom Mose.