Sunemitiskan och de sju hungeråren

Elisa sade till den kvinna vars son han hade uppväckt till livet: "Stå upp och drag bort med ditt husfolk och bo var du kan, för Herren har kallat på hungersnöd och den skall komma över landet i sju år." Då steg kvinnan upp och gjorde som gudsmannen sade. Hon drog bort med sitt husfolk och bodde i filisteernas land i sju år.

Men när de sju åren hade gått, kom kvinnan tillbaka från filisteernas land. Hon gick för att vädja till kungen om att få tillbaka sitt hus och sin mark. Kungen höll just på att tala med Gehasi, gudsmannens tjänare, och sade: "Berätta för mig om alla de stora ting som Elisa har gjort." Just som han höll på att berätta för kungen hur Elisa hade uppväckt en död, kom den kvinna vars son han hade uppväckt till livet för att vädja till kungen om att få tillbaka sitt hus och sin mark. Då sade Gehasi: "Min herre konung, här är kvinnan och här är hennes son, som Elisa uppväckte." Då frågade kungen ut kvinnan, och hon berättade allt för honom. Sedan lät kungen en hovman gå med henne och kungen sade: "Skaffa tillbaka allt som tillhör henne och dessutom all avkastning av marken, från den dag då hon lämnade landet ända till nu."

Elisa och Arams kung Ben-Hadad

Elisa kom till Damaskus medan den arameiske kungen Ben-Hadad låg sjuk. När man berättade för denne att gudsmannen hade kommit dit, sade kungen till Hasael: "Tag med dig gåvor och gå och möt gudsmannen och fråga Herren genom honom, om jag skall bli frisk från denna sjukdom." Hasael gick emot honom och tog med sig gåvor, allt det bästa som fanns i Damaskus, så mycket som fyrtio kameler kunde bära. Han kom och trädde fram inför honom och sade: "Din son Ben-Hadad, kungen i Aram, har skickat mig till dig och låter fråga: Skall jag bli frisk från denna sjukdom?" 10 Elisa svarade honom: "Gå och säg till honom: Du skall bli frisk igen. Men Herren har uppenbarat för mig att han ändå skall dö." 11 Gudsmannen stirrade framför sig och såg på honom till dess han blev besvärad. Sedan började han gråta. 12 Då sade Hasael: "Varför gråter min herre?" Han svarade: "Därför att jag vet hur mycket ont du skall göra Israels barn. Du skall sätta eld på deras befästa platser, deras unga män skall du döda med svärd, deras späda barn skall du krossa och deras havande kvinnor skall du skära upp." 13 Hasael sade: "Vad är väl din tjänare, den hunden, eftersom han skulle kunna göra så stora ting?" Elisa svarade: " Herren har uppenbarat för mig att du skall bli kung över Aram."

14 Han gick ifrån Elisa och kom till sin herre. Då frågade denne honom: "Vad sade Elisa till dig?" Han svarade: "Han sade till mig att du skall bli frisk igen." 15 Men dagen därefter tog han ett täcke och doppade det i vatten och bredde ut det över kungens ansikte. Detta blev hans död.

Och Hasael blev kung efter honom.

Joram blir kung i Juda

16 I Jorams, Ahabs sons, Israels kungs, femte regeringsår, medan Josafat ännu var kung i Juda, blev Joram, Josafats son, kung i Juda. 17 Han var trettiotvå år när han blev kung, och han regerade åtta år[a] i Jerusalem. 18 Men han vandrade på Israels kungars väg, så som Ahabs hus hade gjort, ty en dotter till Ahab var hans hustru. Han gjorde det som var ont i Herrens ögon. 19 Men Herren ville ändå inte fördärva Juda för sin tjänare Davids skull. Han hade lovat att han och hans söner skulle ha en lampa för alltid.

20 I hans tid avföll Edom från Juda välde och satte en egen kung över sig. 21 Då drog Joram över till Sair med alla sina vagnar. På natten gick han till anfall och slog edomiterna, som hade omringat honom, och dem som förde befälet över deras vagnar, men folket flydde till sina tält. 22 Så avföll Edom från Juda välde och det har varit skilt därifrån ända till denna dag. Vid samma tid avföll också Libna. 23 Vad som mer finns att säga om Jorams gärningar och allt vad han gjorde, det är skrivet i Juda kungars krönika. 24 Joram gick till vila hos sina fäder och blev begravd hos sina fäder i Davids stad. Hans son Ahasja blev kung efter honom.

Ahasja blir kung i Juda

25 I Jorams, Ahabs sons, Israels kungs, tolfte regeringsår blev Ahasja, Jorams son, kung i Juda. 26 Ahasja var tjugotvå år när han blev kung, och han regerade ett år[b] i Jerusalem. Hans mor hette Atalja och hon var dotter till Omri, Israels kung. 27 Han vandrade på samma väg som Ahabs hus och gjorde det som var ont i Herrens ögon liksom Ahabs hus hade gjort. Han var ju nära släkt med Ahabs hus.

28 Han drog ut tillsammans med Joram,[c] Ahabs son, och stred mot Hasael, kungen i Aram, vid Ramot i Gilead. Men Joram blev sårad av arameerna. 29 Då vände kung Joram tillbaka för att i Jisreel låta sig läkas från de sår som arameerna hade tillfogat honom vid Ramot i striden mot Hasael, kungen i Aram. Och Ahasja, Jorams son, Juda kung, for ner för att besöka Joram, Ahabs son, i Jisreel, eftersom denne låg sjuk.

Footnotes

  1. 2 Kungaboken 8:17 åtta år Joram var kung i Juda ca 848-841 f. Kr. och samregent med Josafat från 853 f. Kr.
  2. 2 Kungaboken 8:26 ett år Ca 841 f. Kr.
  3. 2 Kungaboken 8:28 Joram Kung i Israel ca 852-841 f. Kr.

Shunemitiskan och de sju svältåren

(A) Elisha sade till kvinnan vars son han hade uppväckt till livet: ”Res dig och dra bort med ditt husfolk och bo var du kan, för Herren har kallat på svält och den ska komma över landet i sju år.” Då bröt kvinnan upp och gjorde som gudsmannen sade. Hon drog bort med sitt husfolk och bodde i filisteernas land[a] i sju år.

Men när de sju åren hade gått, kom kvinnan tillbaka från filisteernas land. Hon gick för att vädja till kungen om att få tillbaka sitt hus och sin mark. Kungen höll just på att tala med Gehasi, gudsmannens tjänare, och sade: ”Berätta för mig om alla de storverk som Elisha har gjort.” Just som han höll på att berätta för kungen hur Elisha hade uppväckt en död, kom kvinnan vars son han uppväckt till livet för att vädja till kungen om att få tillbaka sitt hus och sin mark. Då sade Gehasi: ”Min herre kung! Här är kvinnan, och här är hennes son som Elisha uppväckte.” Då frågade kungen ut kvinnan, och hon berättade allt för honom. Sedan lät kungen en hovman gå med henne, och kungen sade: ”Skaffa tillbaka allt som tillhör henne, och dessutom all avkastning på marken, från den dag då hon lämnade landet ända till nu.”

Elisha och Arams kung Ben-Hadad

Elisha kom till Damaskus[b] medan den arameiske kungen Ben-Hadad låg sjuk. När man berättade för honom att gudsmannen hade kommit dit, (B) sade kungen till Hasael: ”Ta med dig gåvor och gå och möt gudsmannen och fråga Herren genom honom, om jag kommer att bli frisk från den här sjukdomen.”

Hasael gick emot honom och tog med sig gåvor, allt det bästa som fanns i Damaskus, så mycket som fyrtio kameler kunde bära. Han kom och trädde fram inför honom och sade: ”Din son Ben-Hadad, kung av Aram, har skickat mig till dig och låter fråga: Kommer jag att bli frisk från denna sjukdom?” 10 Elisha svarade honom: ”Gå och säg till honom: Du ska bli frisk igen. Men Herren har uppenbarat för mig att han ändå ska dö.”

11 Gudsmannen stirrade framför sig och såg på honom tills han blev besvärad. Sedan började han gråta. 12 (C) Då sade Hasael: ”Varför gråter min herre?” Han svarade: ”Därför att jag vet hur mycket ont du kommer att göra Israels barn. Du kommer att sätta eld på deras befästa platser, döda deras unga män med svärd, krossa deras spädbarn och skära upp deras havande kvinnor.” 13 (D) Hasael sade: ”Vad är din tjänare, den hunden, att han skulle kunna göra så stora ting?” Elisha svarade: ”Herren har uppenbarat för mig att du ska bli kung över Aram.”

14 Han gick ifrån Elisha och kom till sin herre, som frågade honom: ”Vad sade Elisha till dig?” Han svarade: ”Han sade till mig att du ska bli frisk igen.” 15 Men dagen därpå tog han ett täcke och doppade det i vatten och bredde ut det över kungens ansikte. Det blev hans död. Och Hasael blev kung[c] efter honom.

Joram blir kung i Juda

16 (E) I Israels kung Jorams, Ahabs sons, femte regeringsår, medan Joshafat ännu var kung i Juda, blev Joram, Joshafats son, kung i Juda. 17 Han var trettiotvå år när han blev kung, och han regerade åtta år[d] i Jerusalem. 18 Men han vandrade på Israels kungars väg, så som Ahabs hus hade gjort, för hans hustru var en dotter till Ahab. Han gjorde det som var ont i Herrens ögon. 19 (F) Men Herren ville ändå inte förgöra Juda för sin tjänare Davids skull. Han hade lovat att han och hans söner skulle ha en lampa för alltid.

20 (G) I hans tid avföll Edom från Juda välde och satte en egen kung över sig. 21 Då drog Joram över till Sair[e] med alla sina vagnar. På natten gick han till anfall och slog edomiterna som omringat honom samt befälhavarna över deras vagnar, men folket flydde till sina tält.

22 (H) Så avföll Edom från Juda välde och det har varit skilt därifrån ända till denna dag. Vid samma tid avföll också Libna. 23 Vad som mer finns att säga om Jorams gärningar och allt som han gjorde, det är skrivet i Juda kungars krönika. 24 (I) Joram gick till vila hos sina fäder och blev begravd hos sina fäder i Davids stad. Hans son Ahasja blev kung efter honom.

Ahasja blir kung i Juda

25 (J) I Jorams, Ahabs sons, Israels kungs, tolfte regeringsår blev Ahasja, Jorams son, kung i Juda. 26 (K) Ahasja var tjugotvå år när han blev kung, och han regerade ett år[f] i Jerusalem. Hans mor hette Atalja och hon var dotter till Omri, Israels kung. 27 Han vandrade på samma väg som Ahabs hus och gjorde det som var ont i Herrens ögon liksom Ahabs hus hade gjort. Han var ju nära släkt med Ahabs hus.

28 Han drog ut tillsammans med Joram, Ahabs son[g], och stred mot Arams kung Hasael vid Ramot i Gilead[h]. Men Joram blev sårad av arameerna. 29 (L) Då vände kung Joram tillbaka för att i Jisreel läka såren som arameerna hade gett honom vid Ramot i striden mot kung Hasael av Aram. Och Juda kung Ahasja, Jorams son, for ner för att besöka Joram, Ahabs son, i Jisreel, eftersom han låg sjuk.

Footnotes

  1. 8:2 filisteernas land   Den välbevattnade Gazaremsan där även Abraham sökte mat (1 Mos 20, 26).
  2. 8:7 kom till Damaskus   Arameernas huvudstad, ca 20 mil nordost om Samaria. Året var 842 f Kr.
  3. 8:15 Hasael blev kung   Ca 842 f Kr. Hasael betyder ”Gud har sett”. Även den assyriske kungen Shalmaneser III anklagade på en kilskriftstavla Hasael för att ha mördat sin far Ben-Hadad. Själv skrev Hasael på Tel Dan-stelen att hans gud Hadad hade gjort honom till kung.
  4. 8:16f Joram … åtta år   Ca 848-841 f Kr, samregent med sin far Joshafat från 853 f Kr. Joram betyder ”Herren är upphöjd”. Se även 2 Krön 21.
  5. 8:21 Sair   Okänd stad. Möjligen variant av Seir (Edom, 2 Krön 20:10) eller gränsstaden Soar.
  6. 8:26 Ahasja … ett år   Ca 841 f Kr. Ahasja betyder ”Herren griper”. Se även 2 Krön 22.
  7. 8:28 Joram, Ahabs son   Kung i Israel ca 852-841 f Kr och kusin till sydrikets kung Ahasja.
  8. 8:28 Ramot i Gilead   Omstridd centralort nära östra gränsen mot arameerna (1 Kung 4:13, 22:3f).

La sunamita recupera su terreno

Ahora bien, Eliseo había dicho a la mujer a cuyo hijo él había revivido: «Anda, vete con tu familia a vivir donde puedas, porque el Señor ha ordenado que haya una gran hambre en el país y que esta dure siete años». La mujer se dispuso a seguir las instrucciones del hombre de Dios y se fue con su familia al país de los filisteos, donde se quedó siete años.

Al cabo de los siete años, cuando regresó del país de los filisteos, la mujer fue a rogarle al rey que le devolviera su casa y sus tierras. En esos momentos el rey estaba hablando con Guiezi, el criado del hombre de Dios, y le había dicho: «Cuéntame todas las maravillas que ha hecho Eliseo». Y precisamente cuando Guiezi le contaba al rey que Eliseo había revivido al niño muerto, la madre llegó para rogarle al rey que le devolviera su casa y sus tierras. Así que Guiezi dijo:

—Mi señor y rey, esta es la mujer, y este es el hijo que Eliseo revivió.

El rey le hizo preguntas a la mujer y ella se lo contó todo. Entonces el rey ordenó a un funcionario[a] que se encargara de ella y le dijo:

—Devuélvele todo lo que le pertenecía, incluso todas las ganancias que hayan producido sus tierras, desde el día en que salió del país hasta hoy.

Jazael, rey de Aram

Luego Eliseo se fue a Damasco. Ben Adad, rey de Aram, estaba enfermo y, cuando le avisaron que el hombre de Dios había llegado, ordenó a Jazael: «Llévale un regalo al hombre de Dios. Cuando lo veas, consulta al Señor por medio de él para saber si me voy a recuperar de esta enfermedad».

Jazael fue a ver a Eliseo y como regalo le llevó de las mejores mercancías de Damasco, cargadas en cuarenta camellos. Cuando llegó, se presentó ante él y dijo:

—Ben Adad, rey de Aram, su servidor,[b] me ha enviado para preguntarle si él se va a recuperar de su enfermedad.

10 Eliseo respondió:

—Ve y dile que sobrevivirá a esa enfermedad, aunque el Señor me ha revelado que de todos modos va a morir.

11 Luego Eliseo se quedó mirándolo fijamente, hasta que Jazael se sintió incómodo.[c] Entonces el hombre de Dios se echó a llorar.

12 —¿Por qué llora mi señor? —preguntó Jazael.

—Porque yo sé bien que vas a causarles mucho daño a los israelitas —respondió—. Vas a incendiar sus fortalezas, y a matar a sus jóvenes a filo de espada; despedazarás a los niños y les abrirás el vientre a las mujeres embarazadas.

13 Jazael exclamó:

—¡Qué es este servidor de usted sino un pobre perro! ¿Cómo es posible que haga tal cosa?

Entonces Eliseo declaró:

—El Señor me ha revelado que vas a ser rey de Aram.

14 Jazael se despidió de Eliseo y regresó para presentarse ante su rey. Cuando Ben Adad preguntó qué había dicho Eliseo, Jazael respondió:

—Me dijo que usted sobrevivirá a su enfermedad.

15 Pero al día siguiente tomó una colcha y, empapándola en agua, tapó la cara al rey hasta asfixiarlo. Así fue como Jazael usurpó el trono.

Jorán, rey de Judá(A)

16 En el quinto año del reinado de Jorán, hijo de Acab, rey de Israel y contemporáneo de Josafat, rey de Judá, Jorán, hijo de Josafat, comenzó a reinar en Judá. 17 Tenía treinta y dos años cuando comenzó a reinar; reinó en Jerusalén ocho años. 18 Jorán hizo lo malo ante los ojos del Señor, pues siguió el mal ejemplo de los reyes de Israel, como lo había hecho la familia de Acab, y llegó incluso a casarse con la hija de Acab. 19 Pero el Señor no quiso destruir a Judá por consideración a su siervo David, pues le había prometido mantener encendida para siempre una lámpara para él y sus descendientes.

20 En tiempos de Jorán, los edomitas se sublevaron contra Judá y se nombraron su propio rey. 21 Por lo tanto, Jorán marchó sobre Zaír con todos sus carros de combate. Los edomitas cercaron a Jorán y a los comandantes de los carros, pero él los atacó durante la noche y logró abrirse paso; su ejército, sin embargo, huyó a sus casas.[d] 22 Desde entonces Edom ha estado en rebelión contra Judá, al igual que la ciudad de Libná, que en ese mismo tiempo se sublevó.

23 Los demás acontecimientos del reinado de Jorán, y todo lo que hizo, están escritos en el libro de las crónicas de los reyes de Judá. 24 Cuando murió, fue sepultado con sus antepasados en la Ciudad de David. Y su hijo Ocozías lo sucedió en el trono.

Ocozías, rey de Judá(B)

25 En el año duodécimo de Jorán, hijo de Acab, rey de Israel, Ocozías, hijo de Jorán, comenzó a reinar en Judá. 26 Tenía veintidós años cuando comenzó a reinar y reinó en Jerusalén un año. Su madre era Atalía, nieta[e] de Omrí, rey de Israel. 27 Ocozías hizo lo malo ante los ojos del Señor, pues siguió el mal ejemplo de la familia de Acab, con la que estaba emparentado.

28 Ocozías, junto con Jorán, hijo de Acab, marchó hacia Ramot de Galaad para hacerle guerra a Jazael, rey de Aram, pero en la batalla los arameos hirieron a Jorán. 29 Por eso el rey Jorán tuvo que regresar a Jezrel: para reponerse de las heridas que había recibido de los arameos en Ramot,[f] cuando luchó contra Jazael, rey de Aram.

Como Jorán, hijo de Acab, convalecía en Jezrel, Ocozías, hijo de Jorán, rey de Judá, fue a visitarlo.

Footnotes

  1. 8:6 funcionario. Alt. eunuco.
  2. 8:9 servidor. Lit. hijo.
  3. 8:11 se quedó … se sintió incómodo. Alt. se quedó inmovilizado por largo rato.
  4. 8:21 Los edomitas … casas. Texto de difícil traducción.
  5. 8:26 nieta. Lit. hija.
  6. 8:29 Ramot. Lit. Ramá (variante de Ramot).

The Shunammite’s Land Restored

Now Elisha had said to the woman(A) whose son he had restored to life, “Go away with your family and stay for a while wherever you can, because the Lord has decreed a famine(B) in the land that will last seven years.”(C) The woman proceeded to do as the man of God said. She and her family went away and stayed in the land of the Philistines seven years.

At the end of the seven years she came back from the land of the Philistines and went to appeal to the king for her house and land. The king was talking to Gehazi, the servant of the man of God, and had said, “Tell me about all the great things Elisha has done.” Just as Gehazi was telling the king how Elisha had restored(D) the dead to life, the woman whose son Elisha had brought back to life came to appeal to the king for her house and land.

Gehazi said, “This is the woman, my lord the king, and this is her son whom Elisha restored to life.” The king asked the woman about it, and she told him.

Then he assigned an official to her case and said to him, “Give back everything that belonged to her, including all the income from her land from the day she left the country until now.”

Hazael Murders Ben-Hadad

Elisha went to Damascus,(E) and Ben-Hadad(F) king of Aram was ill. When the king was told, “The man of God has come all the way up here,” he said to Hazael,(G) “Take a gift(H) with you and go to meet the man of God. Consult(I) the Lord through him; ask him, ‘Will I recover from this illness?’”

Hazael went to meet Elisha, taking with him as a gift forty camel-loads of all the finest wares of Damascus. He went in and stood before him, and said, “Your son Ben-Hadad king of Aram has sent me to ask, ‘Will I recover from this illness?’”

10 Elisha answered, “Go and say to him, ‘You will certainly recover.’(J) Nevertheless,[a] the Lord has revealed to me that he will in fact die.” 11 He stared at him with a fixed gaze until Hazael was embarrassed.(K) Then the man of God began to weep.(L)

12 “Why is my lord weeping?” asked Hazael.

“Because I know the harm(M) you will do to the Israelites,” he answered. “You will set fire to their fortified places, kill their young men with the sword, dash(N) their little children(O) to the ground, and rip open(P) their pregnant women.”

13 Hazael said, “How could your servant, a mere dog,(Q) accomplish such a feat?”

“The Lord has shown me that you will become king(R) of Aram,” answered Elisha.

14 Then Hazael left Elisha and returned to his master. When Ben-Hadad asked, “What did Elisha say to you?” Hazael replied, “He told me that you would certainly recover.” 15 But the next day he took a thick cloth, soaked it in water and spread it over the king’s face, so that he died.(S) Then Hazael succeeded him as king.

Jehoram King of Judah(T)

16 In the fifth year of Joram(U) son of Ahab king of Israel, when Jehoshaphat was king of Judah, Jehoram(V) son of Jehoshaphat began his reign as king of Judah. 17 He was thirty-two years old when he became king, and he reigned in Jerusalem eight years. 18 He followed the ways of the kings of Israel, as the house of Ahab had done, for he married a daughter(W) of Ahab. He did evil in the eyes of the Lord. 19 Nevertheless, for the sake of his servant David, the Lord was not willing to destroy(X) Judah. He had promised to maintain a lamp(Y) for David and his descendants forever.

20 In the time of Jehoram, Edom rebelled against Judah and set up its own king.(Z) 21 So Jehoram[b] went to Zair with all his chariots. The Edomites surrounded him and his chariot commanders, but he rose up and broke through by night; his army, however, fled back home. 22 To this day Edom has been in rebellion(AA) against Judah. Libnah(AB) revolted at the same time.

23 As for the other events of Jehoram’s reign, and all he did, are they not written in the book of the annals of the kings of Judah? 24 Jehoram rested with his ancestors and was buried with them in the City of David. And Ahaziah his son succeeded him as king.

Ahaziah King of Judah(AC)

25 In the twelfth(AD) year of Joram son of Ahab king of Israel, Ahaziah son of Jehoram king of Judah began to reign. 26 Ahaziah was twenty-two years old when he became king, and he reigned in Jerusalem one year. His mother’s name was Athaliah,(AE) a granddaughter of Omri(AF) king of Israel. 27 He followed the ways of the house of Ahab(AG) and did evil(AH) in the eyes of the Lord, as the house of Ahab had done, for he was related by marriage to Ahab’s family.

28 Ahaziah went with Joram son of Ahab to war against Hazael king of Aram at Ramoth Gilead.(AI) The Arameans wounded Joram; 29 so King Joram returned to Jezreel(AJ) to recover from the wounds the Arameans had inflicted on him at Ramoth[c] in his battle with Hazael(AK) king of Aram.

Then Ahaziah(AL) son of Jehoram king of Judah went down to Jezreel to see Joram son of Ahab, because he had been wounded.

Footnotes

  1. 2 Kings 8:10 The Hebrew may also be read Go and say, ‘You will certainly not recover,’ for.
  2. 2 Kings 8:21 Hebrew Joram, a variant of Jehoram; also in verses 23 and 24
  3. 2 Kings 8:29 Hebrew Ramah, a variant of Ramoth