Font Size
2 Kungaboken 7
Svenska Folkbibeln
2 Kungaboken 7
Svenska Folkbibeln
7 Elisa svarade: "Hör Herrens ord. Så säger Herren: I morgon vid den här tiden skall man i Samarias port få ett sea-mått fint mjöl för en sikel och två sea-mått korn för en sikel." 2 Den officer som kungen stödde sig på svarade gudsmannen: "Även om Herren gjorde fönster på himlen, hur skulle detta kunna ske?" Elisa sade: "Du skall få se det med egna ögon, men du skall inte få äta av det."
De spetälska vid Samarias stadsport
3 Utanför stadsporten uppehöll sig fyra spetälska män. De sade till varandra: "Varför skall vi stanna kvar här, tills vi dör? 4 Om vi bestämmer oss för att gå in i staden nu när där är hungersnöd, så kommer vi att dö där. Och om vi stannar här, kommer vi också att dö. Låt oss alltså nu gå över till arameernas läger. Om de låter oss leva så får vi leva, och om de dödar oss så låt oss dö." 5 I skymningen steg de upp och gick in i arameernas läger. Men när de kom till utkanten av lägret, se, då fanns inte en människa där. 6 Ty Herren hade låtit ett dån av vagnar och hästar höras, ett dån som av en stor här, och de hade sagt till varandra: "Israels kung har säkert lejt hjälp mot oss hos hetiternas och egyptiernas kungar, för att de skall överfalla oss." 7 Därför hade de brutit upp och flytt i skymningen och hade övergivit sina tält, sina hästar och åsnor. Och de hade övergivit lägret sådant det stod och flytt för att rädda sina liv.
8 När de spetälska kom till utkanten av lägret, gick de in i ett tält och åt och drack. Och de tog silver, guld och kläder och gick bort och gömde det. Sedan vände de tillbaka till ett annat tält och tog vad som fanns där och gick bort och gömde det. 9 Men därefter sade de till varandra: "Vi gör inte rätt. I dag kan vi komma med goda nyheter. Men om vi tiger nu och väntar till i morgon, drar vi skuld över oss. Kom så går vi och berättar om det här i kungens hus."
10 Så gick de bort och ropade till vakten vid stadsporten och berättade för dem: "Vi kom till arameernas läger, men där fanns inte en människa, och det hördes inte ett ljud av någon människa. Där stod endast hästarna och åsnorna bundna och tälten stod som de brukade." 11 De som höll vakt vid porten ropade ut detta, och man berättade det också inne i kungens hus.
12 Kungen steg då upp mitt i natten och sade till sina tjänare: "Jag skall tala om för er vad arameerna har gjort mot oss. De vet att vi är uthungrade. Därför har de gått ut ur lägret och gömt sig ute på marken och menar att de skall gripa oss levande när vi lämnar staden, och att de på så sätt skall komma in i staden." 13 Men en av hans tjänare sade: "Låt oss ta fem av de återstående hästar som ännu finns kvar härinne och skicka i väg dem och se vad som händer. Det kommer annars att gå med dem som med de israeliter som finns kvar här, eller som det har gått med hela hopen av israeliter som redan har dött." 14 Man tog alltså två vagnar med förspända hästar, och kungen skickade i väg dem efter arameernas här och sade: "Far bort och se efter." 15 De for efter dem ända till Jordan. Och se, hela vägen var full med kläder och andra saker som arameerna hade kastat ifrån sig, när de skyndade bort. De som skickats i väg kom tillbaka och meddelade kungen detta.
16 Då drog folket ut och plundrade arameernas läger. Och nu fick man ett sea-mått fint mjöl för en sikel och två sea-mått korn för en sikel, så som Herren hade sagt. 17 Den officer som kungen brukade stödja sig på hade han satt att hålla ordning vid stadsporten. Men folket trampade ihjäl honom i porten och han dog. Detta skedde enligt det ord som gudsmannen hade sagt när kungen kom ner till honom. 18 Ty när gudsmannen sade till kungen: "I morgon vid den här tiden skall man i Samarias port få två sea-mått korn för en sikel och ett sea-mått fint mjöl för en sikel", 19 då sade officeren till gudsmannen: "Även om Herren gjorde fönster på himlen, hur skulle något sådant kunna ske?" Då sade han: "Du skall få se det med egna ögon, men du skall inte få äta av det." 20 Så hände honom också, ty folket trampade ihjäl honom i porten, och han dog.
2 Kungaboken 7
Svenska Folkbibeln 2015
2 Kungaboken 7
Svenska Folkbibeln 2015
7 Elisha svarade: ”Hör Herrens ord. Så säger Herren: I morgon vid den här tiden ska man i Samarias port få ett sea-mått fint mjöl för en sikel och två sea-mått korn för en sikel[a].” 2 Officeren som kungen stödde sig på svarade gudsmannen: ”Även om Herren gjorde fönster på himlen, hur skulle det kunna ske?” Elisha sade: ”Du ska få se det med egna ögon, men du själv ska inte få äta av det.”
De spetälska vid Samarias stadsport
3 (A) Utanför stadsporten uppehöll sig fyra spetälska män. De sade till varandra: ”Varför stanna här tills vi dör? 4 Om vi bestämmer oss för att gå in i staden nu medan där är svält, så kommer vi att dö där. Och stannar vi här kommer vi också att dö. Så låt oss gå över till arameernas läger. Låter de oss leva så får vi leva, och dödar de oss så låt oss dö.” 5 I skymningen steg de upp och gick in i arameernas läger.
Men när de kom till utkanten av lägret, då fanns inte en människa där. 6 (B) Herren hade nämligen låtit det höras ett dån av vagnar och hästar, ett dån som av en stor här, och de hade sagt till varandra: ”Israels kung har säkert lejt hetiternas kungar[b] och egyptiernas kungar för att överfalla oss!” 7 Därför hade de brutit upp och flytt i skymningen och hade övergett sina tält, sina hästar och åsnor. Och de hade övergett lägret sådant det stod och flytt för att rädda sina liv.
8 När de spetälska kom till utkanten av lägret, gick de in i ett tält och åt och drack. Och de tog silver, guld och kläder och gick bort och gömde det. Sedan vände de tillbaka till ett annat tält och tog vad som fanns där och gick bort och gömde det. 9 Men därefter sade de till varandra: ”Vi gör inte rätt. I dag kan vi komma med goda nyheter. Men om vi tiger nu och väntar till i morgon, drar vi skuld över oss. Kom så går vi och berättar om det här i kungens hus.”
10 Så gick de bort och ropade till vakten vid stadsporten och berättade för dem: ”Vi kom till arameernas läger, men där fanns inte en människa, och det hördes inte ett ljud av någon människa. Där stod endast hästarna och åsnorna bundna och tälten stod som de brukade.” 11 De som höll vakt vid porten ropade ut det, och man berättade det också inne i kungens hus.
12 Kungen steg då upp mitt i natten och sade till sina tjänare: ”Jag ska tala om för er vad arameerna har gjort mot oss. De vet att vi är uthungrade. Därför har de gått ut ur lägret och gömt sig ute på marken och menar att de ska gripa oss levande när vi lämnar staden, och att de på så sätt ska komma in i staden.” 13 Men en av hans tjänare sade: ”Låt oss ta fem av de hästar som fortfarande finns kvar härinne och skicka i väg dem och se vad som händer. Annars går det med dem som med de israeliter som finns kvar här, eller som det har gått med hela hopen av israeliter som redan har dött.”
14 Man tog alltså två vagnar med förspända hästar, och kungen skickade i väg dem efter arameernas här och sade: ”Kör bort och se efter.” 15 De körde efter dem ända till Jordan. Då fick de se hela vägen full med kläder och andra saker som arameerna hade kastat ifrån sig när de flydde. De som skickats i väg kom tillbaka och meddelade kungen detta.
16 Då drog folket ut och plundrade arameernas läger. Och nu fick man ett sea-mått fint mjöl för en sikel och två sea-mått korn för en sikel, så som Herren hade sagt. 17 Officeren som kungen brukade stödja sig på hade han satt att hålla ordning vid stadsporten. Men folket trampade ihjäl honom i porten och han dog. Det blev så enligt det ord som gudsmannen hade sagt när kungen kom ner till honom. 18 För när gudsmannen sade till kungen: ”I morgon vid den här tiden ska man i Samarias port få två sea-mått korn för en sikel och ett sea-mått fint mjöl för en sikel”, 19 då sade officeren till gudsmannen: ”Även om Herren gjorde fönster på himlen, hur skulle något sådant kunna ske?” Då sade han: ”Du ska få se det med egna ögon, men du själv ska inte få äta av det.” 20 Så hände honom också, för han dog när folket trampade ihjäl honom i porten.
2 Kungaboken 7
Svenska 1917
2 Kungaboken 7
Svenska 1917
7 Men Elisa svarade: »Hören HERRENS ord. Så säger HERREN: I morgon vid denna tid skall man få ett sea-mått fint mjöl för en sikel, så ock två sea-mått korn för en sikel, i Samarias port.»
2 Den kämpe vid vilkens hand konungen stödde sig svarade då gudsmannen och sade: »Om HERREN också gjorde fönster på himmelen, huru skulle väl detta kunna ske?» Han sade: »Du skall få se det med egna ögon, men du skall icke få äta därav.» Andra Konungaboken, 7 Kapitlet De spetälska vid Samarias stadsport. Araméernas flykt. Tvivlarens straff.
3 Utanför stadsporten uppehöllo sig då fyra spetälska män. Dessa sade till varandra: »Varför skola vi stanna kvar här, till dess vi dö?»
4 Om vi besluta oss för att gå in i staden nu då hungersnöd är i staden, så skola vi dö där, och om vi stanna här, skola vi ock dö. Välan då, låt oss gå över till araméernas läger; låta de oss leva, så få vi leva, och döda de oss, så må vi dö.»
5 Så stodo de då upp i skymningen för att gå in i araméernas läger. Men när de kommo till utkanten av araméernas läger, se, då fanns ingen människa där.
6 Ty Herren hade låtit ett dån av vagnar och hästar höras i araméernas läger, ett dån såsom av en stor här, så att de hade sagt till varandra: »Förvisso har Israels konung lejt hjälp mot oss av hetiternas och egyptiernas konungar, för att dessa skola komma över oss.»
7 Därför hade de brutit upp och flytt i skymningen och hade övergivit sina tält, sina hästar och åsnor, lägret sådant det stod; de hade flytt för att rädda sina liv.
8 När de spetälska nu kommo till utkanten av lägret, gingo de in i ett tält och åto och drucko, och togo därur silver och guld och kläder, och gingo så bort och gömde det. Sedan vände de tillbaka och gingo in i ett annat tält och togo vad där fanns, och gingo så bort och gömde det.
9 Men därefter sade de till varandra: »Vi bete oss icke rätt. I dag kunna vi frambära ett glädjebudskap. Men om vi nu tiga och vänta till i morgon, när det bliver dager, så skall det tillräknas oss såsom missgärning. Välan då, låt oss gå och berätta detta i konungens hus.
10 Så gingo de åstad och ropade an vakten vid stadsporten och berättade för dem och sade: »Vi kommo till araméernas läger, men där fanns ingen människa, och icke ett ljud av någon människa hördes; där stodo allenast hästarna och åsnorna bundna och tälten såsom de pläga stå.»
11 Detta ropades sedan ut av dem som höllo vakt vid porten, och man förkunnade det också inne i konungens hus.
12 Konungen stod då upp om natten och sade till sina tjänare: »Jag vill säga eder vad araméerna hava för händer mot oss. De veta att vi lida hungersnöd, därför hava de gått ut ur lägret och gömt sig ute på marken, i det de tänka att de skola gripa oss levande, när vi nu gå ut ur staden, och att de så skola komma in i staden.»
13 Men en av hans tjänare svarade och sade: »Låt oss taga fem av de återstående hästarna, dem som ännu finnas kvar härinne -- det skall ju eljest gå dem såsom det går hela hopen av israeliter som ännu äro kvar härinne, eller såsom det har gått hela hopen av israeliter som redan hava omkommit -- och låt oss sända åstad och se efter.»
14 Så tog man då två vagnar med hästar för, och konungen sände dem åstad efter araméernas här och sade: »Faren åstad och sen efter.»
15 Dessa foro nu efter dem ända till Jordan; och se, hela vägen var full med kläder och andra saker som araméerna hade kastat ifrån sig, när de hastade bort. Och de utskickade kommo tillbaka och berättade detta för konungen.
16 Då drog folket ut och plundrade Araméernas läger; och nu fick man ett sea-mått fint mjöl för en sikel och likaså två sea-mått korn för en sikel, såsom HERREN hade sagt.
17 Och den kämpe vid vilkens hand konungen plägade stödja sig hade av honom blivit satt till att hålla ordning vid stadsporten; men folket trampade honom till döds i porten, detta i enlighet med gudsmannens ord, vad denne hade sagt, när konungen kom ned till honom.
18 Ty när gudsmannen sade till konungen: »I morgon vid denna tid skall man i Samarias port få två sea-mått korn för en sikel och likaså ett sea-mått fint mjöl för en sikel»,
19 då svarade kämpen gudsmannen och sade: »Om HERREN också gjorde fönster på himmelen, huru skulle väl något sådant kunna ske?» Då sade han: »Du skall få se det med egna ögon, men du skall icke få äta därav.»
20 Så gick det honom ock, ty folket trampade honom till döds i porten.
2 Kings 7
Legacy Standard Bible
2 Kings 7
Legacy Standard Bible
7 Then Elisha said, “Listen to the word of Yahweh; thus says Yahweh, ‘(A)About this time tomorrow a [a]seah of fine flour will be sold for a [b]shekel, and two [c]seahs of barley for a [d]shekel, in the gate of Samaria.’” 2 (B)And the royal officer on whose hand the king was leaning answered the man of God and said, “Behold, (C)if Yahweh should make windows in heaven, could this thing be?” Then he said, “Behold, you will see it with your own eyes, but you will not eat [e]of it.”
Lepers Report the Arameans’ Flight
3 Now there were four (D)leprous men at the entrance of the gate; and they said to one another, “Why do we sit here until we die? 4 If we say, ‘We will enter the city,’ then the famine is in the city and we will die there; and if we sit here, we die also. So now come, and let us [f]go over to (E)the camp of the Arameans. If they spare us, we will live; and if they put us to death, we will die.” 5 So they arose at twilight to go to the camp of the Arameans. Then they came to the outskirts of the camp of the Arameans, but behold, there was no one there. 6 Now (F)the Lord had caused the camp of the Arameans to hear a sound of chariots and a sound of horses, even the sound of a great military force, so that they said to one another, “Behold, the king of Israel has hired against us (G)the kings of the Hittites and (H)the kings of the Egyptians, to come upon us.” 7 Therefore they (I)arose and fled in the twilight, and forsook their tents and their horses and their donkeys, even the camp just as it was, and fled for their life. 8 So these lepers came to the outskirts of the camp and entered one tent and ate and drank. Then they (J)carried from there silver and gold and clothes, and they went and hid them; and they returned and entered another tent and carried from there also and went and hid them.
9 Then they said to one another, “We are not doing right. This day is a day of good news, but we are keeping silent; if we wait until morning light, punishment will [g]overtake us. So now, come, let us go and tell the king’s household.” 10 So they came and called to the gatekeepers of the city, and they told them, saying, “We came to the camp of the Arameans, and behold, there was no one there, nor the voice of man, only the horses tied and the donkeys tied, and the tents just as they were.” 11 And the gatekeepers called and told it within the king’s household. 12 Then the king arose in the night and said to his servants, “I will now tell you what the Arameans have done to us. They know that (K)we are hungry; therefore they have gone from the camp (L)to hide themselves in the field, saying, ‘When they come out of the city, we will capture them alive and get into the city.’” 13 And one of his servants answered and said, “Please, let some men take five of the remaining horses, which remain [h]in the city. Behold, they will be in any case like all the multitude of Israel who remain in it; behold, they will be in any case like all the multitude of Israel who have already come to an end, so let us send and see.” 14 They took therefore two chariots with horses, and the king sent after the camp of the Arameans, saying, “Go and see.”
Plundering the Arameans
15 Then they went after them to the Jordan, and behold, all the way was full of clothes and equipment which the Arameans had thrown away in their haste. Then the messengers returned and told the king.
16 So the people went out and plundered the camp of the Arameans. Then a [i]seah of fine flour was sold for a shekel and two [j]seahs of barley for a shekel, (M)according to the word of Yahweh. 17 Now the king appointed (N)the royal officer on whose hand he leaned [k]to have charge of the gate; but the people trampled on him at the gate, and he died just as the man of God had spoken, (O)who spoke when the king came down to him. 18 So it happened just as the man of God had spoken to the king, saying, “(P)Two [l]seahs of barley for a shekel and a [m]seah of fine flour for a shekel will be sold tomorrow about this time at the gate of Samaria.” 19 And the royal officer had answered the man of God and said, “Now behold, (Q)if Yahweh should make windows in heaven, could such a thing be?” And he had said, “Behold, you will see it with your own eyes, but you will not eat [n]of it.” 20 And so it happened to him, for the people trampled on him at the gate and he died.
Footnotes
- 2 Kings 7:1 A seah was approx. 7 qt. or 7.7 l
- 2 Kings 7:1 A shekel was approx. 0.4 oz. or 11 gm
- 2 Kings 7:1 A seah was approx. 7 qt. or 7.7 l
- 2 Kings 7:1 A shekel was approx. 0.4 oz. or 11 gm
- 2 Kings 7:2 Lit from there
- 2 Kings 7:4 Lit fall
- 2 Kings 7:9 Lit find
- 2 Kings 7:13 Lit in it
- 2 Kings 7:16 A seah was approx. 7 qt. or 7.7 l
- 2 Kings 7:16 A seah was approx. 7 qt. or 7.7 l
- 2 Kings 7:17 Lit over the gate
- 2 Kings 7:18 A seah was approx. 7 qt. or 7.7 l
- 2 Kings 7:18 A seah was approx. 7 qt. or 7.7 l
- 2 Kings 7:19 Lit from there
2 Kings 7
New International Version
2 Kings 7
New International Version
7 Elisha replied, “Hear the word of the Lord. This is what the Lord says: About this time tomorrow, a seah[a] of the finest flour will sell for a shekel[b] and two seahs[c] of barley for a shekel(A) at the gate of Samaria.”
2 The officer on whose arm the king was leaning(B) said to the man of God, “Look, even if the Lord should open the floodgates(C) of the heavens, could this happen?”
“You will see it with your own eyes,” answered Elisha, “but you will not eat(D) any of it!”
The Siege Lifted
3 Now there were four men with leprosy[d](E) at the entrance of the city gate. They said to each other, “Why stay here until we die? 4 If we say, ‘We’ll go into the city’—the famine is there, and we will die. And if we stay here, we will die. So let’s go over to the camp of the Arameans and surrender. If they spare us, we live; if they kill us, then we die.”
5 At dusk they got up and went to the camp of the Arameans. When they reached the edge of the camp, no one was there, 6 for the Lord had caused the Arameans to hear the sound(F) of chariots and horses and a great army, so that they said to one another, “Look, the king of Israel has hired(G) the Hittite(H) and Egyptian kings to attack us!” 7 So they got up and fled(I) in the dusk and abandoned their tents and their horses and donkeys. They left the camp as it was and ran for their lives.
8 The men who had leprosy(J) reached the edge of the camp, entered one of the tents and ate and drank. Then they took silver, gold and clothes, and went off and hid them. They returned and entered another tent and took some things from it and hid them also.
9 Then they said to each other, “What we’re doing is not right. This is a day of good news and we are keeping it to ourselves. If we wait until daylight, punishment will overtake us. Let’s go at once and report this to the royal palace.”
10 So they went and called out to the city gatekeepers and told them, “We went into the Aramean camp and no one was there—not a sound of anyone—only tethered horses and donkeys, and the tents left just as they were.” 11 The gatekeepers shouted the news, and it was reported within the palace.
12 The king got up in the night and said to his officers, “I will tell you what the Arameans have done to us. They know we are starving; so they have left the camp to hide(K) in the countryside, thinking, ‘They will surely come out, and then we will take them alive and get into the city.’”
13 One of his officers answered, “Have some men take five of the horses that are left in the city. Their plight will be like that of all the Israelites left here—yes, they will only be like all these Israelites who are doomed. So let us send them to find out what happened.”
14 So they selected two chariots with their horses, and the king sent them after the Aramean army. He commanded the drivers, “Go and find out what has happened.” 15 They followed them as far as the Jordan, and they found the whole road strewn with the clothing and equipment the Arameans had thrown away in their headlong flight.(L) So the messengers returned and reported to the king. 16 Then the people went out and plundered(M) the camp of the Arameans. So a seah of the finest flour sold for a shekel, and two seahs of barley sold for a shekel,(N) as the Lord had said.
17 Now the king had put the officer on whose arm he leaned in charge of the gate, and the people trampled him in the gateway, and he died,(O) just as the man of God had foretold when the king came down to his house. 18 It happened as the man of God had said to the king: “About this time tomorrow, a seah of the finest flour will sell for a shekel and two seahs of barley for a shekel at the gate of Samaria.”
19 The officer had said to the man of God, “Look, even if the Lord should open the floodgates(P) of the heavens, could this happen?” The man of God had replied, “You will see it with your own eyes, but you will not eat any of it!” 20 And that is exactly what happened to him, for the people trampled him in the gateway, and he died.
Footnotes
- 2 Kings 7:1 That is, probably about 12 pounds or about 5.5 kilograms of flour; also in verses 16 and 18
- 2 Kings 7:1 That is, about 2/5 ounce or about 12 grams; also in verses 16 and 18
- 2 Kings 7:1 That is, probably about 20 pounds or about 9 kilograms of barley; also in verses 16 and 18
- 2 Kings 7:3 The Hebrew for leprosy was used for various diseases affecting the skin; also in verse 8.
Svenska Folkbibeln (SFB)
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
Svenska 1917 (SV1917)
Legacy Standard Bible (LSB)
Legacy Standard Bible Copyright ©2021 by The Lockman Foundation. All rights reserved. Managed in partnership with Three Sixteen Publishing Inc. LSBible.org For Permission to Quote Information visit https://www.LSBible.org.
New International Version (NIV) 
Holy Bible, New International Version®, NIV® Copyright ©1973, 1978, 1984, 2011 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
NIV Reverse Interlinear Bible: English to Hebrew and English to Greek. Copyright © 2019 by Zondervan.