2 Kungaboken 6
Svenska Folkbibeln
Elisa och den tappade yxan
6 Profetlärjungarna sade till Elisa. "Se, rummet där vi sitter inför dig är för trångt för oss. 2 Låt oss därför gå till Jordan och hämta var sin timmerstock därifrån, så att vi där kan bygga oss ett annat hus att sitta i." Han svarade: "Gå." 3 Men en av dem sade: "Jag ber dig: Kom med dina tjänare!" Han svarade: "Jag skall gå med." 4 Så gick han med dem. Och när de kom till Jordan började de hugga ner träd. 5 Men medan en av dem höll på att fälla ett träd, föll yxhuvudet i vattnet. Då skrek han till och sade: "O, min herre, yxan var ju lånad." 6 Gudsmannen frågade: "Var föll den i?" Han visade honom stället. Elisa högg då av ett stycke trä och kastade i det just där yxan fallit i vattnet och fick järnet att flyta upp. 7 Sedan sade han: "Tag nu upp det." Då räckte mannen ut handen och tog det.
Kriget med arameerna
8 Kungen i Aram låg i krig med Israel. När han rådgjorde med sina tjänare och sade: "På den och den platsen skall jag slå läger", 9 sände gudsmannen bud till Israels kung och lät säga: "Se till att du inte drar förbi den platsen, för arameerna ligger där." 10 Då sände Israels kung folk till den plats som gudsmannen hade angivit för honom och varnat honom för. Och han aktade sig noga där. Detta hände inte bara en eller två gånger.
11 Kungen i Aram blev mycket oroad över detta. Han kallade till sig sina tjänare och sade till dem: "Kan ni inte säga mig vem av de våra det är som håller med Israels kung?" 12 Då svarade en av hans tjänare: "Så är det inte, min herre konung. Men Elisa, profeten i Israel, meddelar Israels kung varje ord du talar i din sovkammare."
13 Han sade: "Gå och se efter var han finns, så att jag kan skicka någon att gripa honom." Man berättade då för honom att han var i Dotan. 14 Då sände han dit hästar och vagnar och en stor här. De kom om natten och omringade staden.
15 När gudsmannens tjänare tidigt på morgonen steg upp och gick ut, se, då hade en här med hästar och vagnar omringat staden. Tjänaren sade till gudsmannen: "O, min herre, vad skall vi ta oss till?" 16 Han svarade: "Frukta inte! De som är med oss är fler än de som är med dem." 17 Och Elisa bad: " Herre, öppna hans ögon, så att han ser." Då öppnade Herren tjänarens ögon, och han fick se att berget var fullt av hästar och vagnar av eld runt omkring Elisa.
18 När arameerna drog ner mot honom bad Elisa till Herren och sade: "Slå detta folk med blindhet." Och Herren slog dem med blindhet, så som Elisa hade bett. 19 Elisa sade då till dem: "Det här är inte den rätta vägen eller den rätta staden. Följ mig, så skall jag föra er till den man som ni letar efter." Och han förde dem till Samaria.
20 Men när de kom till Samaria, sade Elisa: " Herre, öppna deras ögon så att de ser." Då öppnade Herren deras ögon, och de såg att de var mitt i Samaria. 21 När Israels kung såg dem, sade han till Elisa: "Skall jag hugga ner dem, min fader, skall jag hugga ner dem?" 22 Han svarade honom: "Du skall inte hugga ner dem. Hugger du ner dem som du har tagit till fånga med svärd och båge? Sätt fram mat och vatten åt dem, låt dem äta och dricka och låt dem sedan gå tillbaka till sin herre igen." 23 Då lät han laga till en stor måltid åt dem. Och när de hade ätit och druckit lät han dem gå, och de gick tillbaka till sin herre igen. Sedan kom det inte mer några arameiska strövskaror in i Israels land.
Samaria belägras
24 Därefter samlade Ben-Hadad, kungen i Aram, hela sin här och drog upp och belägrade Samaria. 25 Det blev stor hungersnöd i Samaria. De belägrade det ända till dess att ett åsnehuvud kostade åttio siklar silver och en fjärdedels kab duvspillning fem siklar silver. 26 Och en gång då Israels kung gick omkring på muren, ropade en kvinna till honom och sade: "Min herre och konung, hjälp mig!"
27 Han svarade: "Hjälper inte Herren dig, varifrån skall då jag kunna skaffa hjälp åt dig? Från logen eller från vinpressen?" 28 Och kungen frågade henne: "Vad vill du?" Hon svarade: "Kvinnan där sade till mig: Tag hit din son, så att vi får äta honom i dag, så äter vi min son i morgon. 29 Så kokade vi min son och åt upp honom. Nästa dag sade jag till henne: Tag nu hit din son, så att vi får äta honom. Men då gömde hon undan sin son." 30 När kungen hörde kvinnans ord, rev han sönder sina kläder där han gick på muren. Då såg folket att han hade säcktyg närmast kroppen. 31 Och han sade: "Må Gud straffa mig både nu och senare om Elisas, Safats sons, huvud får sitta kvar på honom i dag."
32 Elisa satt i sitt hus och de äldste satt hos honom. Kungen sände en man framför sig, men innan sändebudet hann fram, sade Elisa till de äldste: "Ser ni, hur denne mördarson skickar hit en man för att ta mitt huvud? Men se till att ni stänger igen dörren och spärrar vägen för honom med den, när den utskickade kommer. Nu hör jag också ljudet av hans herres steg efter honom." 33 Medan han ännu talade med dem, kom sändebudet ner till honom och sade: "Se, detta onda är från Herren. Varför skulle jag längre kunna hoppas på Herren?"
2 Kungaboken 6
Svenska Folkbibeln 2015
Elisha och den tappade yxan
6 Profetlärjungarna sade till Elisha: ”Rummet där vi sitter inför dig är för trångt för oss. 2 Så låt oss gå till Jordan[a] och hämta varsin timmerstock därifrån, så kan vi där bygga oss ett annat hus där vi kan vara.” Han svarade: ”Gå ni.” 3 Men en av dem sade: ”Jag ber dig: Kom med dina tjänare!” Han svarade: ”Ja, jag kommer med.” 4 Så gick han med dem. Och när de kom till Jordan började de hugga ner träd.
5 Men medan en av dem höll på att fälla ett träd, föll yxjärnet[b] i vattnet. Då skrek han till och sade: ”O, min herre! Yxan var lånad.” 6 Gudsmannen frågade: ”Var föll den i?” Han visade honom stället. Elisha högg då av ett stycke trä och kastade i det just där yxan fallit i vattnet och fick järnet att flyta upp. 7 Sedan sade han: ”Ta nu upp det.” Då räckte mannen ut handen och tog det.
Kriget med arameerna
8 Arams kung låg i krig med Israel. När han rådgjorde med sina tjänare och sade: ”På den och den platsen ska jag slå läger”, 9 sände gudsmannen bud till Israels kung och lät säga: ”Se till att du inte drar förbi den platsen, för arameerna ligger där.” 10 Då sände Israels kung folk till den plats som gudsmannen hade angett för honom och varnat honom för. Och han aktade sig noga där. Detta hände inte bara en eller två gånger.
11 Kungen av Aram blev mycket oroad över detta. Han kallade till sig sina tjänare och sade till dem: ”Kan ni inte säga mig vem av de våra det är som håller med Israels kung?” 12 Då svarade en av hans tjänare: ”Så är det inte, min herre kung. Men Elisha, profeten i Israel, meddelar Israels kung varje ord du talar i din sovkammare.” 13 Han sade: ”Gå och se efter var han finns, så att jag kan skicka någon att gripa honom.” Man berättade då för honom att han var i Dotan[c]. 14 Då sände han dit hästar och vagnar och en stor här. De kom på natten och omringade staden.
15 När gudsmannens tjänare tidigt på morgonen steg upp och gick ut, se, då hade en här med hästar och vagnar omringat staden. Tjänaren sade till gudsmannen: ”O, min herre, vad ska vi ta oss till?” 16 (A) Han svarade: ”Var inte rädd! De som är med oss är fler än de som är med dem.” 17 (B) Och Elisha bad: ”Herre, öppna hans ögon så att han ser.” Då öppnade Herren tjänarens ögon, och han fick se att berget var fullt av hästar och vagnar av eld runt omkring Elisha.
18 (C) När arameerna drog ner mot honom bad Elisha till Herren och sade: ”Slå detta folk med blindhet.” Och Herren slog dem med blindhet, så som Elisha hade bett. 19 Elisha sade då till dem: ”Det här är inte den rätta vägen eller den rätta staden. Följ mig, så ska jag föra er till den man som ni letar efter.” Och han förde dem till Samaria.
20 Men när de kom till Samaria, sade Elisha: ”Herre, öppna deras ögon så att de ser.” Då öppnade Herren deras ögon, och de såg att de var mitt i Samaria. 21 När Israels kung såg dem, sade han till Elisha: ”Ska jag hugga ner dem, min fader? Ska jag hugga ner dem?” 22 (D) Han svarade honom: ”Du ska inte hugga ner dem. Hugger du ner dem du har tillfångatagit med svärd och båge? Sätt fram mat och vatten åt dem, låt dem äta och dricka[d] och låt dem sedan gå tillbaka till sin herre igen.” 23 Då lät han laga till en stor måltid åt dem. Och när de hade ätit och druckit lät han dem gå, och de gick tillbaka till sin herre igen. Sedan kom det inte mer några arameiska strövskaror in i Israels land.
Samaria belägras
24 Därefter samlade Arams kung Ben-Hadad hela sin här och drog upp och belägrade Samaria. 25 Det blev svår svält i Samaria. De belägrade det ända tills ett åsnehuvud kostade åttio siklar silver[e] och en fjärdedels kab duvspillning fem siklar silver[f].
26 Och en gång då Israels kung gick omkring på muren, ropade en kvinna till honom och sade: ”Min herre och kung, hjälp mig!” 27 Han svarade: ”Hjälper inte Herren dig, varifrån ska då jag få hjälp åt dig? Från logen eller från vinpressen?” 28 (E) Och kungen frågade henne: ”Vad vill du?” Hon svarade: ”Kvinnan där sade till mig: Ta hit din son, så äter vi honom i dag och min son i morgon. 29 Så kokade vi min son och åt upp honom. Nästa dag sade jag till henne: Ta nu hit din son, så äter vi honom. Men då gömde hon sin son.” 30 (F) När kungen hörde kvinnans ord, rev han sönder sina kläder där han gick på muren. Då såg folket att han hade säcktyg närmast kroppen. 31 (G) Och han sade: ”Må Gud straffa mig både nu och i framtiden om Elishas, Shafats sons, huvud får sitta kvar på honom i dag.”
32 (H) Elisha satt i sitt hus och de äldste satt hos honom. Kungen sände en man framför sig, men innan sändebudet hann fram sade Elisha till de äldste: ”Ser ni hur den mördarsonen skickar hit en man för att ta mitt huvud? Men se till att ni stänger dörren och spärrar vägen för honom med den när sändebudet kommer. Nu hör jag också ljudet av hans herres steg efter honom.” 33 (I) Medan han ännu talade med dem, kom sändebudet ner till honom och sade: ”Detta onda är från Herren. Varför skulle jag hoppas mer på Herren?”
Footnotes
- 6:2 Jordan Under gammaltestamentlig tid var Jordandalen tätbevuxen (Jer 12:5).
- 6:5 yxjärnet Under tidig järnålder (800-tal f Kr) var järnredskap fortfarande dyra och värdefulla.
- 6:13 Dotan Stad ca 1,5 mil norr om Samaria med goda betesmarker (1 Mos 37:17).
- 6:22 äta och dricka Förknippades med fredsfördrag (jfr 1 Mos 26:30, 31:46).
- 6:25 åttio siklar silver Drygt 800 gram, flera årslöner.
- 6:25 en fjärdedels kab … fem siklar silver En tredjedels liter kostade drygt 50 gram silver.
2 Kungaboken 6
Svenska 1917
6 Profetlärjungarna sade till Elisa: »Se, rummet där vi sitta inför dig är för trångt för oss.»
2 Låt oss därför gå till Jordan och därifrån hämta var sin timmerstock, så att vi där kunna bygga oss ett annat hus att sitta i.» Han svarade: »Gån åstad.»
3 Men en av dem sade: »Värdes själv gå med dina tjänaren.» Han varade: »Ja, jag skall gå med.»
4 Så gick han med dem. Och när de kommo till Jordan, begynte de hugga ned träd.
5 Men under det att en av dem höll på att fälla en stock, föll yxjärnet i vattnet. Då gav han upp ett rop och sade: »Ack, min herre, yxan var ju lånad.»
6 Gudsmannen frågade: »Var föll den i?» Och han visade honom stället. Då högg han av ett stycke trä och kastade det i där och fick så järnet att flyta upp.
7 Sedan sade han: »Tag nu upp det.» Då räckte mannen ut sin hand och tog det.
8 Och konungen i Aram låg i krig med Israel. Men när han rådförde sig med sina tjänare och sade: »På det och det stället vill jag lägra mig»,
9 då sände gudsmannen bud till Israels konung och lät säga: »Tag dig till vara för att tåga fram vid det stället, ty araméerna ligga där.»
10 Då sände Israels konung till det ställe som gudsmannen hade angivit för honom och varnat honom för; och han tog sig till vara där. Detta skedde icke allenast en gång eller två gånger.
11 Häröver blev konungen i Aram mycket orolig; och han kallade till sig sina tjänare och sade till dem: »Kunnen I icke säga mig vem av de våra det är som håller med Israels konung?»
12 Då svarade en av hans tjänare: »Icke så, min herre konung; men Elisa, profeten i Israel, kungör för Israels konung vart ord som du talar i din sovkammare.»
13 Han sade: »Gån och sen till, var han finnes, så att jag kan sända åstad och gripa honom.» Och man berättade för honom att han var i Dotan.
14 Då sände han dit hästar och vagnar och en stor här; och de kommo dit om natten och omringade staden.
15 När nu gudsmannens tjänare bittida om morgonen stod upp och gick ut, fick han se att en här hade lägrat sig runt omkring staden med hästar och vagnar. Då sade tjänaren till honom: »Ack, min herre, huru skola vi nu göra?»
16 Han svarade: »Frukta icke; ty de som äro med oss äro flera än de som äro med dem.»
17 Och Elisa bad och sade: »HERRE, öppna hans ögon, så att han ser.» Då öppnade HERREN tjänarens ögon, och han fick se att berget var fullt med hästar och vagnar av eld, runt omkring Elisa.
18 När de nu drogo ned mot honom, bad Elisa till HERREN och sade: »Slå detta folk med blindhet.» Då slog han dem med blindhet, såsom Elisa bad.
19 Och Elisa sade till dem: »Detta är icke den rätta vägen eller den rätta staden. Följen mig, så skall jag föra eder till den man som I söken.» Därefter förde han dem till Samaria.
20 Men när de kommo till Samaria, sade Elisa: »HERRE, öppna dessas ögon, så att de se.» Då öppnade HERREN deras ögon, och de fingo se att de voro mitt i Samaria.
21 När då Israels konung såg dem, sade han till Elisa: »Skall jag hugga ned dem, min fader, skall jag hugga ned dem?»
22 Han svarade: »Du skall icke hugga ned dem. Du plägar ju icke ens hugga ned dem som du har tagit till fånga med svärd och båge. Sätt fram för dem mat och dryck och låt dem äta och dricka, och låt dem sedan gå till sin herre igen»
23 Då tillredde han åt dem en stor måltid, och när de hade ätit och druckit, lät han dem gå; och de gingo till sin herre igen. Sedan kommo icke vidare några arameiska strövskaror in i Israels land.
24 Därefter hände sig att Ben-Hadad, konungen i Aram, samlade hela sin här och drog upp och belägrade Samaria.
25 Och medan de belägrade Samaria, uppstod där en så stor hungersnöd, att man betalade åttio siklar silver för ett åsnehuvud och fem siklar silver för en fjärdedels kab duvoträck.
26 Och en gång då Israels konung gick omkring på muren ropade en kvinna till honom och sade: »Hjälp, min herre konung!»
27 Han svarade: »Hjälper icke HERREN dig, varifrån skall då jag kunna skaffa hjälp åt dig? Från logen eller från vinpressen?»
28 Och konungen frågade henne: »Vad fattas dig?» Hon svarade: »Kvinnan där sade till mig: 'Giv hit din son, så att vi få äta honom i dag, så skola vi äta min son i morgon.'
29 Så kokade vi min son och åto upp honom. Nästa dag sade jag till henne: 'Giv nu hit din son, så att vi få äta honom.' Men då gömde hon undan sin son.»
30 När konungen hörde kvinnans ord, rev han sönder sina kläder, där han gick på muren. Då fick folket se att han hade säcktyg inunder, närmast kroppen.
31 Och han sade: »Gud straffe mig nu och framgent, om Elisas, Safats sons, huvud i dag får sitta kvar på honom.»
32 Så sände han då dit en man före sig, under det att Elisa satt i sitt hus och de äldste sutto där hos honom. Men innan den utskickade hann fram till honom, sade han till de äldste: »Sen I huru denne mördarson sänder hit en man för att taga mitt huvud? Men sen nu till, att I stängen igen dörren, när den utskickade kommer; och spärren så vägen för honom med den. Jag hör nu ock ljudet av hans herres steg efter honom.»
33 Medan han ännu talade med dem, kom den utskickade ned till honom. Och denne sade: »Se, detta är en olycka som kommer från HERREN; huru skall jag då längre kunna hoppas på HERREN?» 7:1. 7:2. den elektroniska utgåvan.
2 Kings 6
Legacy Standard Bible
The Axe Head Floats
6 And (A)the sons of the prophets said to Elisha, “Behold now, the place before you where we are living is too limited for us. 2 Please let us go to the Jordan and each of us take from there a beam, and let us make a place there for ourselves where we may live.” So he said, “Go.” 3 Then one said, “Please be willing to go with your servants.” And he [a]answered, “I shall go.” 4 So he went with them; and they came to the Jordan and cut down trees. 5 Now it happened that as one was felling a beam, [b]the axe head fell into the water; and he cried out and said, “Alas, my master! For it was borrowed.” 6 Then the man of God said, “Where did it fall?” And when he showed him the place, (B)he cut off a stick and threw it in there and made the iron float. 7 And he said, “Take it up for yourself.” So he sent forth his hand and took it.
Horses and Chariots of Fire Around Elisha
8 Now the king of Aram was warring against Israel; and he [c]counseled with his servants saying, “In such and such a place shall be my camp.” 9 (C)And the man of God sent word to the king of Israel saying, “Beware that you do not pass this place, for the Arameans are coming down there.” 10 And the king of Israel sent to the place about which the man of God had told him; thus he warned him, so that he guarded himself there, [d]more than once or twice.
11 Then the heart of the king of Aram was enraged over this thing; and he called his servants and said to them, “Will you not tell me which of us is for the king of Israel?” 12 And one of his servants said, “No, my lord, O king; but Elisha, the prophet who is in Israel, tells the king of Israel the words that you speak in your bedroom.” 13 So he said, “Go and see where he is, that I may send and take him.” And it was told to him, saying, “Behold, he is in (D)Dothan.” 14 So he sent horses and chariots and a heavy military force there, and they came by night and surrounded the city.
15 Then the attendant of the man of God arose early and went out, and behold, a military force with horses and chariots was all around the city. And his young man said to him, “Alas, my master! [e]What shall we do?” 16 So he said, “(E)Do not fear, for (F)those who are with us are more than those who are with them.” 17 Then Elisha prayed and said, “(G)O Yahweh, I pray, open his eyes that he may see.” And Yahweh opened the eyes of the young man and he saw; and behold, the mountain was full of (H)horses and chariots of fire all around Elisha. 18 And they came down to him, and Elisha prayed to Yahweh and said, “Strike this [f]people with blindness, I pray.” So He (I)struck them with blindness according to the word of Elisha. 19 Then Elisha said to them, “This is not the way, and this is not the city; walk after me and I will walk you over to the man whom you seek.” And he walked them over to Samaria.
20 Now it happened that when they had come into Samaria, Elisha said, “O (J)Yahweh, open the eyes of these men, that they may see.” So Yahweh opened their eyes and they saw; and behold, they were in the midst of Samaria. 21 Then the king of Israel when he saw them, said to Elisha, “(K)My father, shall I strike them down? Shall I strike them down?” 22 And he said, “You shall not strike them down. Would you (L)strike down those you have taken captive with your sword and with your bow? (M)Set bread and water before them, that they may eat and drink and walk back to their master.” 23 So he prepared a great feast for them; and when they had eaten and drunk, he sent them away, and they went to their master. And (N)the marauding bands of Arameans did not come again into the land of Israel.
Aram’s Siege of Samaria
24 Now it happened afterwards, that (O)Ben-hadad king of Aram gathered all his military camp and went up and besieged Samaria. 25 Now there was a great (P)famine in Samaria. And behold, they besieged it, until a donkey’s head was sold for [g]eighty shekels of silver, and a fourth of a [h]kab of dove’s dung for five shekels of silver. 26 As the king of Israel was passing by on the wall, a woman cried out to him, saying, “Save, my lord, O king!” 27 He said, “[i]If Yahweh does not save you, from where shall I save you? From the threshing floor, or from the wine press?” 28 And the king said to her, “(Q)What [j]is the matter with you?” And she said, “This woman said to me, ‘Give your son that we may eat him today, and we will eat my son tomorrow.’ 29 (R)So we boiled my son and ate him; and I said to her on the next day, ‘Give your son, that we may eat him’; but she has hidden her son.” 30 Now it happened that when the king heard the words of the woman, (S)he tore his clothes—now he was passing by on the wall—and the people looked, and behold, he had sackcloth [k]beneath on his [l]body. 31 Then he said, “May (T)God do so to me and more also, if the head of Elisha the son of Shaphat [m]remains on him today.”
Flour and Barley in Samaria
32 Now Elisha was sitting in his house, and (U)the elders were sitting with him. And the king sent a man from his presence; but before the messenger came to him, he said to the elders, “Do you (V)see how this son of a murderer has sent to take away my head? Look, when the messenger comes, shut the door and [n]hold the door shut against him. Is not the sound of his master’s feet behind him?” 33 While he was still speaking with them, behold, the messenger came down to him and he said, “(W)Behold, this evil is from Yahweh; why should I wait for Yahweh any longer?”
Footnotes
- 2 Kings 6:3 Lit said
- 2 Kings 6:5 Lit as for the iron, it fell
- 2 Kings 6:8 Lit took counsel
- 2 Kings 6:10 Lit not once or twice
- 2 Kings 6:15 Lit How
- 2 Kings 6:18 Lit nation
- 2 Kings 6:25 Approx. 2 lb. or 0.8 kg, a shekel was approx. 0.4 oz. or 11 gm
- 2 Kings 6:25 A kab was approx. 2 qt. or 1.9 l
- 2 Kings 6:27 Lit No, let Yahweh help you
- 2 Kings 6:28 Lit to you
- 2 Kings 6:30 Lit within
- 2 Kings 6:30 Lit flesh
- 2 Kings 6:31 Lit stands
- 2 Kings 6:32 Lit press him with the door
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
Legacy Standard Bible Copyright ©2021 by The Lockman Foundation. All rights reserved. Managed in partnership with Three Sixteen Publishing Inc. LSBible.org For Permission to Quote Information visit https://www.LSBible.org.