Font Size
2 Kungaboken 22
Svenska Folkbibeln
2 Kungaboken 22
Svenska Folkbibeln
Josia blir kung i Juda
22 Josia var åtta år när han blev kung, och han regerade trettioett år[a] i Jerusalem. Hans mor hette Jedida och hon var dotter till Adaja från Boskat. 2 Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon och vandrade i allt på sin fader Davids väg och vek inte av vare sig till höger eller till vänster.
Lagboken blir återfunnen
3 I sitt artonde regeringsår sände kung Josia i väg skrivaren Safan, son till Asalja, Mesullams son, till Herrens hus och sade: 4 "Gå upp till översteprästen Hilkia och befall honom att göra i ordning de pengar som har kommit in till Herrens hus och som vakterna vid ingången samlat in från folket. 5 Han skall överlämna dem åt de män som tjänstgör som tillsyningsmän vid Herrens hus, och dessa skall ge dem åt de män som arbetar vid Herrens hus för att rusta upp det som är förfallet på huset, 6 nämligen åt timmermännen, byggnadsarbetarna och murarna. Pengarna skall även användas till att köpa in trävirke och huggen sten för att rusta upp huset. 7 Men de skall inte behöva redovisa de pengar de fått, utan de skall få handla på heder och tro.
8 Då sade översteprästen Hilkia till skrivaren Safan: "Jag har funnit lagboken i Herrens hus." Hilkia gav boken åt Safan och han läste den. 9 Därefter gick sekreteraren Safan in till kungen och lämnade sin redogörelse till honom. Han sade: "Dina tjänare har tömt ut de pengar som fanns i templet och har överlämnat dem åt de män som tjänstgör som tillsyningsmän vid Herrens hus." 10 Skrivaren Safan sade också till kungen: "Prästen Hilkia har gett mig en bok." Och Safan läste den för kungen.
11 När kungen hörde lagbokens ord, rev han sönder sina kläder. 12 Och kungen befallde prästen Hilkia och Ahikam, Safans son, och Akbor, Mikajas son, och skrivaren Safan och Asaja, kungens tjänare, och sade: 13 "Gå och fråga Herren för mig och för folket, ja, för hela Juda, om det som står i denna bok, som man nu har funnit. Ty Herrens vrede är stor, och den är upptänd mot oss därför att våra fäder inte har lyssnat till vad som står i denna bok och inte har gjort allt som är föreskrivet oss."
14 Då gick prästen Hilkia och Ahikam, Akbor, Safan och Asaja till profetissan Hulda, hustru till Sallum, klädkammarvaktaren, som var son till Tikva, Harhas son. Hon bodde i Jerusalem, i Nya staden. De talade med henne 15 och hon sade då till dem: "Så säger Herren, Israels Gud: Säg till den man som har sänt er till mig: 16 Så säger Herren: Se, över denna plats och över dem som bor här skall jag låta olycka komma, alla de ord som står i den bok som Juda kung har läst. 17 De har övergivit mig och tänt offereld åt andra gudar och väckt min vrede genom alla sina händers verk, och därför är min vrede upptänd mot denna plats och skall inte utsläckas. 18 Men till Juda kung, som har sänt er för att fråga Herren, till honom skall ni säga: Så säger Herren, Israels Gud, 19 om de ord som du har hört: Eftersom ditt hjärta blev mjukt och du ödmjukade dig inför Herren när du hörde vad jag har talat mot denna plats och mot dem som bor här, nämligen att de skall bli ett föremål för häpnad och förbannelse, och eftersom du rev sönder dina kläder och grät inför mig, därför har jag också hört dig, säger Herren. 20 Därför vill jag samla dig till dina fäder och du skall samlas till dem i din grav med frid. Dina ögon skall slippa se all den olycka som jag skall låta komma över denna plats."
Och de vände tillbaka till kungen med detta svar.
Footnotes
- 2 Kungaboken 22:1 trettioett år Ca 640-609 f. Kr.
2 Kungaboken 22
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
2 Kungaboken 22
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Josia regerar i Juda
22 Josia var bara åtta år gammal när han blev kung. Han regerade i Jerusalem i trettiotvå år. Hans mot hette Jedida och var dotter till Adaja från Boskat.
2 Josia följde i sin förfader Davids spår och var i allt lydig mot Herren.
3-4 I det artonde året av sin regering sände kung Josia sin sekreterare Safan, Asaljas son och Mesullams sonson, till översteprästen Hilkia i templet med dessa order:Samla ihop de pengar som folket ger till prästerna vid tempelingången, när de går upp i helgedomen för att tillbe.
5-6 Ge pengarna till dem som är ansvariga för byggnationen, så att de kan anställa snickare och murare och köpa timmer och sten till de nödvändiga reparationerna.
7 Men de behöver inte redovisa sina utgifter, för de är mycket betrodda.
En bokrulle med Guds lag hittas
8 En dag kom översteprästen Hilkia till kungens sekreterare Safan och berättade att han hittat en pergamentrulle i templet. Guds lag finns skriven på den, förklarade han. Han gav Safan rullen, så att han kunde läsa den.
9-10 När sedan Safan skulle rapportera till kungen om hur arbetet med reparationen gick, nämnde han också om bokrullen, som Hilkia hade hittat, och läste ur den för kungen.
11 När kungen hörde vad som stod skrivet i rullen, rev han sönder sina kläder i ren förskräckelse.
12-13 Han uppmanade prästen Hilkia, Safan och sin assistent Asaja samt Safans son Ahikam och Mikajas son Akbor att fråga Herren vad de skulle göra. Herren måste vara mycket vred på oss eftersom våra förfäder inte har lytt hans lag och handlat efter hans föreskrifter, sa Josia.
14 Prästen Hilkia, Ahikam, Akbor, Safan och Asaja gick därför till Nya staden, en stadsdel i Jerusalem, för att rådfråga profetissan Hulda, som var hustru till Sallum, son till Tikva, Harhas son, han som hade ansvaret för klädkammaren.
15-16 Hon gav dem följande budskap från Herren, Israels Gud:Säg till den man som skickade hit er, att jag tänker förstöra staden och döda dess invånare, precis som jag förutsagt i boken du läst.
17 Folket i Juda har nämligen ställt mig åt sidan, tillbett andra gudar och gjort mig mycket upprörd, och denna vrede måste få sitt utlopp.
18-19 Men därför att du var känslig för min vilja och sörjde och ödmjukade dig inför Herren när du läste förmaningarna i boken om att landet skulle bli förbannat och ödelagt, och därför att du har rivit sönder dina kläder och gråtit inför mig i ånger, ska jag höra din bön.
20 Denna nations undergång ska inte inträffa förrän efter din död. Du ska inte behöva se all den olycka som jag ska låta komma över den här platsen.De återvände omedelbart till kungen med hennes budskap.
2 Kings 22
New Catholic Bible
2 Kings 22
New Catholic Bible
Chapter 22
Reign of Josiah.[a] 1 Josiah was eight years old when he began to reign, and he reigned for thirty-one years in Jerusalem. His mother’s name was Jedidah, and she was the daughter of Adaiah from Bozkath.
2 He did what was right in the sight of the Lord, and he walked in the ways of David, his father. He did not wander off to the right or to the left.
The Book of the Law.[b] 3 During the eighteenth year of the reign of King Josiah, the king sent Shaphan the scribe, the son of Azaliah, the son of Meshullam, to the temple. He said, 4 “Go up to Hilkiah, the high priest. Have him count the money that the doorkeepers have collected from the people in the temple of the Lord. 5 Have him give it to the supervisors of the workmen in the temple of the Lord. Have them pay those who are working to repair the damage in the temple of the Lord: 6 the carpenters, the builders, and the masons. Also have them buy timber and hewn stone to repair the temple. 7 They do not need to make an accounting of the money that has been given to them because they have acted honestly.”
8 Hilkiah, the high priest, said to Shaphan, the scribe, “I have found the book of the law in the temple of the Lord.” Hilkiah gave the book to Shaphan who read it.
9 Then Shaphan the scribe went to the king and he brought the king a report saying, “Your servants have gathered together the money that has been collected in the temple, and they have handed it over to the supervisors of the workmen in the temple of the Lord.” 10 Then Shaphan the scribe informed the king, “Hilkiah the priest has given me a book.” Shaphan read it in the presence of the king.
11 When the king heard the words of the book of the law, he tore his clothes. 12 King Josiah gave orders to Hilkiah the priest, Ahikam, the son of Shaphan, Achbor, the son of Micaiah, Shaphan the scribe, and Asaiah, the king’s servant, saying, 13 “Go and inquire of the Lord for me and for all of the people and for all of Judah about the words of the book that had been found. The Lord’s anger against us is great for our fathers have not heeded the words of this book. They did not do everything that is written in it concerning us.”
14 Hilkiah the priest, Ahikam, Achbor, Shaphan, and Asaiah went to the prophetess Huldah, the wife of Shallum, the guardian of the wardrobe, the son of Tikvah, the son of Harhas. She lived in the second district of Jerusalem. They spoke with her. 15 She said to them, “Thus says the Lord, the God of Israel, go tell the man who sent you to me: 16 Thus says the Lord: Behold, I will bring disaster upon this place and upon all of those who live in it, everything that is in the book that the king of Judah has read. 17 They have forsaken me, and they have burned incense to other gods, provoking me to anger with all the deeds of their hands. My wrath will blaze out against this place and it will not be quenched.
18 “But as for the king of Judah who sent you to inquire of the Lord, this is what you will say to him: Thus says the Lord, the God of Israel: As for the words that you have heard, 19 because your heart was penitent and you have humbled yourself before the Lord when you heard how I spoke against this place and against its inhabitants, that they would become a desolation and a curse, and you tore your clothes and you wept before me, I have also heard you, says the Lord. 20 Therefore, I will gather you to your fathers, and you will be gathered to your grave in peace, so that you will not have to look upon all of the evil that I will bring upon this place with your own eyes.” They brought the report back to the king.
Footnotes
- 2 Kings 22:1 Josiah, a new David and a new Hezekiah, is a king according to God’s heart. The reader desiring to follow the religious developments and political vicissitudes of this final period of the kingdom of Judah should read the relevant passages in Jeremiah, which make known the positions taken by the prophet as events followed ever faster on one another. See also 2 Chr 34–35.
- 2 Kings 22:3 The Book is Deuteronomy, the “Second Law,” which repeated the law of Moses while adapting it. More accurately, perhaps, the book is the central, legislative part of Deuteronomy, which in fact inspires the reform then effected by Josiah. It must have been hidden or lost, or in any case forgotten, during the wicked reign of Manasseh.
2 Kings 22
New International Version
2 Kings 22
New International Version
The Book of the Law Found(A)
22 Josiah(B) was eight years old when he became king, and he reigned in Jerusalem thirty-one years. His mother’s name was Jedidah daughter of Adaiah; she was from Bozkath.(C) 2 He did what was right(D) in the eyes of the Lord and followed completely the ways of his father David, not turning aside to the right(E) or to the left.
3 In the eighteenth year of his reign, King Josiah sent the secretary, Shaphan(F) son of Azaliah, the son of Meshullam, to the temple of the Lord. He said: 4 “Go up to Hilkiah(G) the high priest and have him get ready the money that has been brought into the temple of the Lord, which the doorkeepers have collected(H) from the people. 5 Have them entrust it to the men appointed to supervise the work on the temple. And have these men pay the workers who repair(I) the temple of the Lord— 6 the carpenters, the builders and the masons. Also have them purchase timber and dressed stone to repair the temple.(J) 7 But they need not account for the money entrusted to them, because they are honest in their dealings.”(K)
8 Hilkiah the high priest said to Shaphan the secretary, “I have found the Book of the Law(L) in the temple of the Lord.” He gave it to Shaphan, who read it. 9 Then Shaphan the secretary went to the king and reported to him: “Your officials have paid out the money that was in the temple of the Lord and have entrusted it to the workers and supervisors at the temple.” 10 Then Shaphan the secretary informed the king, “Hilkiah the priest has given me a book.” And Shaphan read from it in the presence of the king.(M)
11 When the king heard the words of the Book of the Law,(N) he tore his robes. 12 He gave these orders to Hilkiah the priest, Ahikam(O) son of Shaphan, Akbor son of Micaiah, Shaphan the secretary and Asaiah the king’s attendant:(P) 13 “Go and inquire(Q) of the Lord for me and for the people and for all Judah about what is written in this book that has been found. Great is the Lord’s anger(R) that burns against us because those who have gone before us have not obeyed the words of this book; they have not acted in accordance with all that is written there concerning us.”
14 Hilkiah the priest, Ahikam, Akbor, Shaphan and Asaiah went to speak to the prophet(S) Huldah, who was the wife of Shallum son of Tikvah, the son of Harhas, keeper of the wardrobe. She lived in Jerusalem, in the New Quarter.
15 She said to them, “This is what the Lord, the God of Israel, says: Tell the man who sent you to me, 16 ‘This is what the Lord says: I am going to bring disaster(T) on this place and its people, according to everything written in the book(U) the king of Judah has read. 17 Because they have forsaken(V) me and burned incense to other gods and aroused my anger by all the idols their hands have made,[a] my anger will burn against this place and will not be quenched.’ 18 Tell the king of Judah, who sent you to inquire(W) of the Lord, ‘This is what the Lord, the God of Israel, says concerning the words you heard: 19 Because your heart was responsive and you humbled(X) yourself before the Lord when you heard what I have spoken against this place and its people—that they would become a curse[b](Y) and be laid waste(Z)—and because you tore your robes and wept in my presence, I also have heard you, declares the Lord. 20 Therefore I will gather you to your ancestors, and you will be buried in peace.(AA) Your eyes(AB) will not see all the disaster I am going to bring on this place.’”
So they took her answer back to the king.
Footnotes
- 2 Kings 22:17 Or by everything they have done
- 2 Kings 22:19 That is, their names would be used in cursing (see Jer. 29:22); or, others would see that they are cursed.
Svenska Folkbibeln (SFB)
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln) (SVL)
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica
New International Version (NIV) 
Holy Bible, New International Version®, NIV® Copyright ©1973, 1978, 1984, 2011 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
NIV Reverse Interlinear Bible: English to Hebrew and English to Greek. Copyright © 2019 by Zondervan.