2 Kungaboken 19
Svenska Folkbibeln 2015
Jerusalems befrielse förutsägs
19 (A) När kung Hiskia hörde det rev han sönder sina kläder, svepte sig i säcktyg och gick in i Herrens hus. 2 Och han sände överförvaltaren Eljakim och skrivaren Shebna och de äldste bland prästerna, klädda i säcktyg, till profeten Jesaja, Amos son. 3 (B) De sade till honom: ”Så säger Hiskia: Denna dag är en dag av nöd, bestraffning och förakt, för fostren har kommit fram till födseln men det finns ingen kraft att föda. 4 (C) Kanske ska Herren din Gud höra vad Rab-Shake säger, han som hans herre kungen av Assyrien har sänt för att håna den levande Guden, så att han straffar honom för dessa ord som Herren din Gud har hört. Be en bön för den rest som är kvar.”
5 När kung Hiskias tjänare kom till Jesaja, 6 sade Jesaja till dem: ”Så ska ni säga till er herre: Så säger Herren: Var inte rädda för de ord som du hört och som den assyriske kungens tjänare har hädat mig med. 7 (D) Se, jag ska låta en ande verka i honom så att han vänder tillbaka till sitt land när han får höra ett rykte. Och jag ska låta honom falla för svärd i sitt eget land.”
8 Rab-Shake vände tillbaka och fann den assyriske kungen upptagen med att belägra Libna[a]. Han hade nämligen hört att kungen hade brutit upp från Lakish. 9 Men när Sanherib fick höra att Nubiens kung Tirhaka[b] hade dragit ut för att strida mot honom, skickade han åter sändebud till Hiskia med detta budskap: 10 (E) ”Så ska ni säga till Hiskia, kungen i Juda: Låt inte din Gud som du förtröstar på bedra dig så att du tänker: Jerusalem ska inte falla i den assyriske kungens hand. 11 Du har ju hört vad Assyriens kungar har gjort med alla länder och förintat dem fullständigt. Och du skulle bli räddad! 12 Har folken[c] som mina fäder fördärvade, Gozan, Harran, Resef och Edens barn i Telassar, blivit räddade av sina gudar? 13 Var är kungen av Hamat, kungen av Arpad[d] och kungen över staden Sefarvajim, Hena och Iva?”
Hiskias bön
14 (F) När Hiskia hade tagit emot brevet av budbärarna och läst det, gick han upp i Herrens hus och bredde ut det inför Herrens ansikte. 15 (G) Och Hiskia bad till Herren och sade: ”Herre, Israels Gud, du som tronar på keruberna, endast du är Gud över alla riken på jorden. Du har gjort himlen och jorden. 16 Herre, vänd hit ditt öra och hör. Herre, öppna dina ögon och se. Hör Sanheribs ord som han talat för att håna den levande Guden. 17 Det är sant, Herre, att Assyriens kungar har ödelagt hednafolken och deras länder. 18 (H) Och de har kastat deras gudar i elden, för de var inga gudar utan verk av människohänder, trä och sten. Därför kunde de förgöra dem. 19 Men nu, Herre vår Gud, rädda oss ur hans hand, så att alla riken på jorden förstår att du är Herren Gud, bara du.”
Jesaja förutsäger Sanheribs fall
20 (I) Då sände Jesaja, Amos son, detta bud till Hiskia: ”Så säger Herren, Israels Gud: Jag har hört det som du har bett till mig angående Assyriens kung Sanherib, 21 och detta är det ord som Herren har talat om honom:
Hon föraktar dig och hånar dig,
jungfrun, dottern Sion.
Hon skakar på huvudet åt dig,
dottern Jerusalem.
22 Vem har du hånat och hädat,
mot vem har du höjt din röst
och högmodigt lyft din blick?
Jo, mot Israels Helige!
23 (J) Genom dina sändebud
hånade du Herren
när du sade:
”Med mina många vagnar
drog jag upp på bergens höjder,
till Libanons avlägsna trakter.
Jag högg ner dess höga cedrar[e]
och utvalda cypresser.
Jag trängde fram
till dess bortesta boning
och dess frodiga skog.
24 Jag grävde brunnar
och drack främmande vatten,
med mina fötter torkade jag ut
alla Egyptens strömmar.”
25 Har du inte hört att jag
för länge sedan gjorde detta,
att jag i forntidens dagar
bestämde det,
och nu har jag låtit det komma?
Du fick makt
att ödelägga befästa städer
och göra dem till ruinhögar.
26 (K) Deras invånare blev maktlösa,
de blev förskräckta
och stod med skam.
Det gick med dem
som med gräset på marken
och den späda grönskan,
som med gräset på taken
och säden som förbränns
innan den växer upp.
27 (L) Jag vet om du sitter,
om du går ut
eller kommer in,
och hur du rasar mot mig.
28 (M) Därför att du rasar mot mig
och ditt högmod har nått
mina öron,
ska jag sätta min krok
i din näsa
och mitt betsel i din mun[f]
och föra dig tillbaka samma väg
som du kom.
29 (N) Detta ska vara tecknet för dig: Man ska detta år äta vad som växer upp av spillsäd och nästa år av självvuxen säd, men det tredje året ska ni så och skörda, plantera vingårdar och äta deras frukt. 30 Och de räddade av Juda hus som blivit kvar ska på nytt slå rot nertill och bära frukt upptill. 31 (O) För från Jerusalem ska en rest gå ut, de räddade från Sions berg. Herrens egen lidelse ska göra det. 32 Därför säger Herren så om Assyriens kung:
Han ska inte komma in
i denna stad
eller skjuta någon pil ditin.
Han ska inte närma sig
den bakom en sköld
eller kasta upp en vall[g] mot den.
33 Han ska vända tillbaka
samma väg som han kom.
Han ska inte komma in
i denna stad, säger Herren,
34 (P) för jag ska skydda
och rädda denna stad
för min och min tjänare
Davids skull.”
Sanheribs fall
35 (Q) Samma natt gick Herrens ängel ut och slog 185 000 i assyriernas läger. När man steg upp tidigt nästa morgon, då låg där fullt av döda kroppar. 36 Då bröt Assyriens kung Sanherib upp[h] och vände tillbaka. Han stannade sedan i Nineve[i]. 37 (R) Och när han en gång tillbad i sin gud Nisroks tempel, blev han dödad[j] med svärd av sina söner Adrammelek och Sareser. De flydde sedan till Ararats land. Hans son Esarhaddon[k] blev kung efter honom.
Footnotes
- 19:8 Libna Befäst stad ca 5 mil sydväst om Jerusalem.
- 19:9 Nubiens kung Tirhaka Befälhavare från nuvarande Sudan, senare farao över Egypten ca 690-664 f Kr.
- 19:12 folken De uppräknade platserna ligger längs Syriens norra gräns.
- 19:13 Hamat … Arpad Syriska stadsstater. Sefarvajim kan vara Sippar som låg norr om Babel.
- 19:23 högg ner dess höga cedrar Sanherib använde cedrar från Libanon till sitt palats i Nineve.
- 19:28 krok i din näsa och … mun Så behandlade assyrierna många kungliga fångar.
- 19:32 vall Belägrare byggde en sluttande vall upp mot stadsmurens topp (bevarats t ex i Lakish).
- 19:36 Då bröt … Sanherib upp I sin krönika menar Sanherib att han, efter att ha erövrat fyrtiosex städer i Juda, nöjde sig med att han ”stängde in” Hiskia och Jerusalem ”som en fågel i en bur” och sedan återvände hem. I en senare version enligt den grekiske historikern Herodotos besvaras en prästkungs bön med en invasion av råttor över den belägrande armén.
- 19:36 Nineve Assyriens huvudstad gick sedan under 612 f Kr, förutsagt av Nahum (se Nah 1:8f).
- 19:37 en gång … dödad Sanherib mördades 681 f Kr, tjugo år senare.
- 19:37 Esarhaddon Sanheribs yngste son som regerade 681-669 f Kr (se även Esra 4:2).
2 Kungaboken 19
Svenska Folkbibeln
Jerusalems befrielse förutsägs
19 När kung Hiskia hörde detta, rev han sönder sina kläder, höljde sig i säcktyg och gick in i Herrens hus. 2 Och han sände överhovmästaren Eljakim och skrivaren Shebna och de äldste bland prästerna, höljda i säcktyg, till profeten Jesaja, Amos son. 3 De sade till honom: "Så säger Hiskia: Denna dag är en nödens, bestraffningens och föraktets dag, ty fostren har kommit fram till födelsen, men det finns ingen kraft att föda. 4 Kanske skall Herren, din Gud, höra Rab-Sakes ord, som hans herre, kungen i Assyrien, har sänt för att håna den levande Guden, så att han straffar honom för dessa ord som Herren, din Gud, har hört. Bed en bön för den kvarleva som ännu finns."
5 När kung Hiskias tjänare kom till Jesaja, 6 sade Jesaja till dem: "Så skall ni säga till er herre: Så säger Herren: Frukta inte för de ord som du har hört och som den assyriske kungens tjänare har hädat mig med. 7 Se, jag skall låta en ande verka i honom, så att han vänder tillbaka till sitt land, när han får höra ett rykte. Och jag skall låta honom falla för svärd i sitt eget land."
8 Rab-Sake vände tillbaka och fann den assyriske kungen upptagen med att belägra Libna. Han hade nämligen hört att kungen hade brutit upp från Lakish. 9 Men när Sanherib fick höra sägas om Tirhaka, kungen i Nubien,[a] att denne hade dragit ut för att strida mot honom, skickade han åter sändebud till Hiskia med detta budskap: 10 "Så skall ni säga till Hiskia, kungen i Juda: Låt inte din Gud, som du förtröstar på, bedra dig så att du tänker: Jerusalem skall inte falla i den assyriske kungens hand. 11 Du har ju hört vad kungarna i Assyrien har gjort med alla länder, hur de grundligt har förstört dem. Och du skulle bli räddad! 12 Har de folk som mina fäder fördärvade, Gozan, Haran, Resef och Edens barn i Telassar, blivit räddade av sina gudar? 13 Var finns Hamats kung och Arpads kung och kungen över Sefarvajims stad, över Hena och Iva?"
Hiskias bön
14 När Hiskia hade tagit emot brevet av budbärarna och läst det, gick han upp i Herrens hus och bredde ut det inför Herrens ansikte. 15 Och Hiskia bad till Herren och sade: " Herre, Israels Gud, du som tronar på keruberna, endast du är Gud över alla riken på jorden. Du har gjort himmelen och jorden 16 Herre, böj ditt öra och hör. Herre, öppna dina ögon och se. Hör Sanheribs ord, som han har talat för att smäda den levande Guden. 17 Det är sant, Herre, att kungarna i Assyrien har ödelagt hednafolken och deras länder. 18 Och de har kastat deras gudar i elden, ty de var inga gudar utan verk av människohänder, trä och sten. Därför kunde de förgöra dem. 19 Men nu, Herre, vår Gud, rädda oss ur hans hand, så att alla riken på jorden förstår att du är Herren Gud, endast du."
Jesaja förutsäger Sanheribs fall
20 Då sände Jesaja, Amos son, detta bud till Hiskia: "Så säger Herren, Israels Gud: Jag har hört det som du har bett till mig angående Sanherib, kungen i Assyrien 21 och detta är det ord som Herren har talat om honom:
Hon föraktar dig och hånar dig,
jungfrun, dottern Sion.
Hon skakar på huvudet åt dig,
dottern Jerusalem.
22 Vem har du smädat och hädat,
mot vem har du upphävt din röst
och högmodigt lyft upp dina ögon?
Jo, mot Israels Helige!
23 Genom dina sändebud smädade du Herren,
när du sade: "Med mina många vagnar
drog jag upp på bergens höjder,
till Libanons avlägsna trakter.
Jag högg ner dess höga cedrar
och utvalda cypresser.
Jag trängde fram till dess yttersta boning
och dess frodiga skog.
24 Jag grävde brunnar och drack främmande vatten,
med mina fötter torkade jag ut alla Egyptens strömmar."
25 Har du inte hört att jag för länge sedan gjorde detta,
att jag i forntidens dagar bestämde det,
och nu har jag låtit det komma.
Du fick makt att ödelägga befästa städer
och göra dem till ruinhögar.
26 Deras invånare blev maktlösa,
de blev förskräckta och stod med skam.
Det gick med dem som med gräset på marken
och den späda grönskan,
som med gräset på taken
och säden som förbränns
innan det växer upp.
27 Jag vet om du sitter,
om du går ut eller kommer in,
och hur du rasar mot mig.
28 Därför att du rasar mot mig
och ditt högmod har nått mina öron,
skall jag sätta min krok i din näsa
och mitt betsel i din mun
och föra dig tillbaka samma väg som du kom.
29 Detta skall för dig vara tecknet: Man skall detta år äta vad som växer upp av spillsäd och nästa år av självvuxen säd, men det tredje året skall ni så och skörda, plantera vingårdar och äta deras frukt. 30 Och de räddade av Juda hus som blivit kvar, skall på nytt skjuta rot nertill och bära frukt upptill. 31 Ty från Jerusalem skall en kvarleva gå ut, de räddade från Sions berg. Herrens nitälskan skall göra detta. 32 Därför säger Herren så om kungen i Assyrien:
Han skall inte komma in i denna stad
eller skjuta någon pil ditin.
Han skall inte närma sig den bakom en sköld
eller kasta upp en vall mot den.
33 Han skall vända tillbaka samma väg han kom.
In i denna stad skall han inte komma, säger Herren.
34 Ty jag skall skydda och rädda denna stad
för min och min tjänare Davids skull."
Sanheribs fall
35 Samma natt gick Herrens ängel ut och slog 185 000 i assyriernas läger, och när man steg upp tidigt följande morgon, se, då låg där fullt av döda kroppar. 36 Då bröt Sanherib, kungen i Assyrien, upp och vände tillbaka. Han stannade sedan i Nineve.
37 Och när han en gång tillbad i sin gud Nisroks tempel, blev han dödad med svärd av sina söner Adrammelek och Sareser. De flydde sedan till Ararats land. Hans son Esarhaddon blev kung efter honom.
Footnotes
- 2 Kungaboken 19:9 Nubien Avser landet söder om Övre Egypten, nuvarande Sudan.
2 Kings 19
New Catholic Bible
Chapter 19
Hezekiah and Isaiah. 1 When King Hezekiah heard this, he tore his clothes, put on sackcloth, and went into the temple of the Lord.
2 He sent Eliakim, the major-domo, Shebna, the scribe, and all of the elders of the priests, all wearing sackcloth, to Isaiah the prophet, the son of Amoz. 3 They said to him, “This is what Hezekiah says: Today is a day of trouble and rebuke and disgrace, as when children come to term but there is not enough strength to deliver them. 4 Perhaps the Lord, your God, will hear the words of the commander whom the king of Assyria, his master, has sent to taunt the living God. Perhaps he will rebuke him for the words which the Lord, your God, has heard. Therefore, raise up a prayer for the survivors who still remain.”
5 When King Hezekiah’s servants came to Isaiah, 6 Isaiah said to them, “This is what you are to tell your master: Thus says the Lord: Do not let the words you have heard, the words by which the king of Assyria blasphemed me, do not let them frighten you. 7 Behold, I will send a spirit into him so that when he hears a certain rumor, he will return to his own land. I will have him cut down by the sword in his own land.”
8 When the commander returned, he heard that the king of Assyria had withdrawn from Lachish and he found him in Libnah. 9 He had heard a report concerning Tirhakah, the king of Ethiopia, saying, “Behold, he has come to fight against you.”
So he once again sent messengers to Hezekiah, saying, 10 “Say this to Hezekiah, the king of Judah: ‘Do not let your God in whom you trust deceive you when he tells you that Jerusalem will be delivered out of the hands of the king of Assyria. 11 You have heard what the king of Assyria has done to every land, totally destroying them. Will you then be delivered? 12 Did the gods of the nations that were destroyed by my ancestors deliver them, the gods of Gozan, Haran, Rezeph, and the Edomites who were in Telassar? 13 Where is the king of Hamath? The king of Arpad? The king of the city of Shepharvaim? Of Hena? Of Ivvah?’ ”
14 Hezekiah took the letter from the hand of the messenger and he read it. He then went to the temple of the Lord and he spread it out before the Lord.
15 Hezekiah prayed to the Lord, saying, “O Lord, God of Israel, who dwells between the cherubim, you alone are the God of all of the nations on the earth. You made the heavens and the earth. 16 Bend your ear, O Lord, and hear. Open your eyes, O Lord, and see. Hear the words that Sennacherib has sent to taunt the living God. 17 It is true, O Lord, that the kings of Assyria have destroyed the nations and their lands. 18 They have cast their gods into the flames, for they were not really gods. They were only the work of human hands, made from wood and stone. 19 Now, O Lord, our God, deliver us from out of his hands so that all of the kingdoms upon the earth might know that you, O Lord, are the only God.”
20 Punishment of Sennacherib. Isaiah, the son of Amoz, then sent to Hezekiah, saying, “Thus says the Lord, the God of Israel: ‘I have heard your prayer to me concerning Sennacherib, the king of Assyria.’
21 [a]“This is the word that the Lord has spoken about him:
“The virgin daughter of Zion
despises you and laughs at you.
The daughter of Jerusalem
tosses her head at you.
22 Whom have you taunted and blasphemed?
Against whom have you raised your voice
and lifted your eyes in pride?
Against the Holy One of Israel.
23 You have taunted the Lord through your messengers by saying,
‘I have come up to the heights of the mountains
with many chariots, to the peaks of Lebanon.
I have cut down tall cedars,
choice fir trees.
I have entered its most remote stand,
its finest forests.
24 I have dug wells in foreign lands and drunk the water.
I have dried up the streams of Egypt
with the soles of my feet.’
25 “Have you not heard?
Long ago I established it,
in ancient times I planned it.
Now I have ordained that you break down
fortified cities into piles of ruins.
26 Their inhabitants, having lost their power,
have become dismayed and confounded.
They are like the grass in the field,
like a green plant,
like grass growing on the roof
that is scorched before it can grow.
27 But I know where you live,
your going out, your coming in,
and how you rage against me.
28 The face that you rage against
and your arrogance have reached my ears.
I will put a ring in your nose
and a bridle in your mouth.
I will force you to return the way by which you came.
29 “This will be a sign for you:
This year you will eat what grows by itself,
and the next year you will eat what springs from that.
But in the third year you will sow and reap,
you will plant vineyards and eat its fruit.
30 Once more a remnant of Judah that has escaped
will take root below
and bear fruit above.
31 Out of Jerusalem a remnant will come,
out of Mount Zion survivors.
The zeal of the Lord of hosts will do this.
32 “Therefore, thus says the Lord
concerning the king of Assyria:
He will not enter this city,
nor will he shoot an arrow there.
He will not come before it with a shield,
nor will he cast up a siege-work against it.
33 He will return by the way he came,
but he will not enter the city, says the Lord,
34 I will defend this city and save it, for my own sake
and that of David, my servant.”
35 That night an angel of the Lord went out and killed one hundred eighty-five thousand of the Assyrians. 36 Sennacherib, the king of Assyria withdrew, departed, and returned to Nineveh.
37 Once, when he was worshiping in the temple of his god Nisroch, his sons Adrammelech and Sharezer cut him down by the sword. They escaped into the land of Armenia, and Esarhaddon reigned in his stead.
Footnotes
- 2 Kings 19:21 This psalm, repeated in Isa 37:22-35, expresses pride and speaks the language of hope.
2 Kings 19
King James Version
19 And it came to pass, when king Hezekiah heard it, that he rent his clothes, and covered himself with sackcloth, and went into the house of the Lord.
2 And he sent Eliakim, which was over the household, and Shebna the scribe, and the elders of the priests, covered with sackcloth, to Isaiah the prophet the son of Amoz.
3 And they said unto him, Thus saith Hezekiah, This day is a day of trouble, and of rebuke, and blasphemy; for the children are come to the birth, and there is not strength to bring forth.
4 It may be the Lord thy God will hear all the words of Rabshakeh, whom the king of Assyria his master hath sent to reproach the living God; and will reprove the words which the Lord thy God hath heard: wherefore lift up thy prayer for the remnant that are left.
5 So the servants of king Hezekiah came to Isaiah.
6 And Isaiah said unto them, Thus shall ye say to your master, Thus saith the Lord, Be not afraid of the words which thou hast heard, with which the servants of the king of Assyria have blasphemed me.
7 Behold, I will send a blast upon him, and he shall hear a rumour, and shall return to his own land; and I will cause him to fall by the sword in his own land.
8 So Rabshakeh returned, and found the king of Assyria warring against Libnah: for he had heard that he was departed from Lachish.
9 And when he heard say of Tirhakah king of Ethiopia, Behold, he is come out to fight against thee: he sent messengers again unto Hezekiah, saying,
10 Thus shall ye speak to Hezekiah king of Judah, saying, Let not thy God in whom thou trustest deceive thee, saying, Jerusalem shall not be delivered into the hand of the king of Assyria.
11 Behold, thou hast heard what the kings of Assyria have done to all lands, by destroying them utterly: and shalt thou be delivered?
12 Have the gods of the nations delivered them which my fathers have destroyed; as Gozan, and Haran, and Rezeph, and the children of Eden which were in Thelasar?
13 Where is the king of Hamath, and the king of Arpad, and the king of the city of Sepharvaim, of Hena, and Ivah?
14 And Hezekiah received the letter of the hand of the messengers, and read it: and Hezekiah went up into the house of the Lord, and spread it before the Lord.
15 And Hezekiah prayed before the Lord, and said, O Lord God of Israel, which dwellest between the cherubims, thou art the God, even thou alone, of all the kingdoms of the earth; thou hast made heaven and earth.
16 Lord, bow down thine ear, and hear: open, Lord, thine eyes, and see: and hear the words of Sennacherib, which hath sent him to reproach the living God.
17 Of a truth, Lord, the kings of Assyria have destroyed the nations and their lands,
18 And have cast their gods into the fire: for they were no gods, but the work of men's hands, wood and stone: therefore they have destroyed them.
19 Now therefore, O Lord our God, I beseech thee, save thou us out of his hand, that all the kingdoms of the earth may know that thou art the Lord God, even thou only.
20 Then Isaiah the son of Amoz sent to Hezekiah, saying, Thus saith the Lord God of Israel, That which thou hast prayed to me against Sennacherib king of Assyria I have heard.
21 This is the word that the Lord hath spoken concerning him; The virgin the daughter of Zion hath despised thee, and laughed thee to scorn; the daughter of Jerusalem hath shaken her head at thee.
22 Whom hast thou reproached and blasphemed? and against whom hast thou exalted thy voice, and lifted up thine eyes on high? even against the Holy One of Israel.
23 By thy messengers thou hast reproached the Lord, and hast said, With the multitude of my chariots I am come up to the height of the mountains, to the sides of Lebanon, and will cut down the tall cedar trees thereof, and the choice fir trees thereof: and I will enter into the lodgings of his borders, and into the forest of his Carmel.
24 I have digged and drunk strange waters, and with the sole of my feet have I dried up all the rivers of besieged places.
25 Hast thou not heard long ago how I have done it, and of ancient times that I have formed it? now have I brought it to pass, that thou shouldest be to lay waste fenced cities into ruinous heaps.
26 Therefore their inhabitants were of small power, they were dismayed and confounded; they were as the grass of the field, and as the green herb, as the grass on the house tops, and as corn blasted before it be grown up.
27 But I know thy abode, and thy going out, and thy coming in, and thy rage against me.
28 Because thy rage against me and thy tumult is come up into mine ears, therefore I will put my hook in thy nose, and my bridle in thy lips, and I will turn thee back by the way by which thou camest.
29 And this shall be a sign unto thee, Ye shall eat this year such things as grow of themselves, and in the second year that which springeth of the same; and in the third year sow ye, and reap, and plant vineyards, and eat the fruits thereof.
30 And the remnant that is escaped of the house of Judah shall yet again take root downward, and bear fruit upward.
31 For out of Jerusalem shall go forth a remnant, and they that escape out of mount Zion: the zeal of the Lord of hosts shall do this.
32 Therefore thus saith the Lord concerning the king of Assyria, He shall not come into this city, nor shoot an arrow there, nor come before it with shield, nor cast a bank against it.
33 By the way that he came, by the same shall he return, and shall not come into this city, saith the Lord.
34 For I will defend this city, to save it, for mine own sake, and for my servant David's sake.
35 And it came to pass that night, that the angel of the Lord went out, and smote in the camp of the Assyrians an hundred fourscore and five thousand: and when they arose early in the morning, behold, they were all dead corpses.
36 So Sennacherib king of Assyria departed, and went and returned, and dwelt at Nineveh.
37 And it came to pass, as he was worshipping in the house of Nisroch his god, that Adrammelech and Sharezer his sons smote him with the sword: and they escaped into the land of Armenia. And Esarhaddon his son reigned in his stead.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
