(A) Och Herren gick förbi honom där han stod och ropade: ”Herren! Herren! – en barmhärtig och nådig Gud, sen till vrede och stor i nåd och sanning. (B) Han bevarar nåd mot tusenden och förlåter brott, synd och skuld, men låter ingen bli ostraffad utan låter straffet för fädernas missgärning drabba barn och barnbarn till tredje och fjärde led.”

Då böjde sig Mose hastigt ner mot jorden och tillbad. Han sade: ”Herre, om jag har funnit nåd för dina ögon, så må Herren gå mitt ibland oss, fastän det är ett hårdnackat folk. Och förlåt oss vår synd och skuld och gör oss till din arvedel.”

Förbundet förnyas

10 (C) Herren svarade: ”Se, jag sluter ett förbund: Inför hela ditt folk ska jag göra sådana under som inte har gjorts på hela jorden eller hos något folk. Och hela det folk som du är mitt ibland ska se Herrens gärning, för det som jag gör med dig är förunderligt stort. 11 Rätta dig efter det jag i dag befaller dig. Se, jag ska driva bort amoreerna, kananeerna, hetiterna, perisseerna, hiveerna och jebusiterna för dig. 12 (D) Ta dig till vara för att sluta förbund med invånarna i det land dit du kommer, så att de inte blir till en snara för dig. 13 (E) I stället ska ni bryta ner deras altaren, krossa deras stoder och hugga ner deras asherapålar[a]. 14 (F) Du ska inte tillbe någon annan gud, för Herren heter Nitisk, en nitisk Gud är han. 15 (G) Du ska inte sluta något förbund med invånarna i landet, eftersom de trolöst håller sig till sina gudar och offrar åt dem. När de då inbjuder dig kommer du att äta av deras offer. 16 (H) Du kommer också att ta deras döttrar till hustrur åt dina söner, och när då deras döttrar trolöst håller sig till sina gudar kommer de också att förleda dina söner att trolöst hålla sig till dem.

17 (I) Du ska inte göra några gjutna gudar åt dig.

18 (J) Du ska fira det osyrade brödets högtid. I sju dagar ska du äta osyrat bröd, så som jag har befallt dig, på den bestämda tiden i månaden Aviv. Det var i månaden Aviv som du drog ut ur Egypten.

19 (K) Allt som först kommer ut ur moderlivet är mitt, liksom allt förstfött av hankön bland din boskap, det må vara oxe eller får. 20 (L) Men ett förstfött åsneföl ska du lösa ut med ett lamm, och om du inte vill lösa ut det ska du krossa nacken på det. Varje förstfödd bland dina söner ska du lösa ut. Ingen ska träda fram inför mitt ansikte med tomma händer.

21 (M) Sex dagar ska du arbeta, men på sjunde dagen ska du vila. Också under plöjningstiden och skördetiden ska du ha vilodag.

22 (N) Du ska fira veckohögtiden[b] när du skördar det första vetet och bärgningshögtiden[c] vid årets slut. 23 (O) Tre gånger om året ska alla dina män träda fram inför Herren Gud, Israels Gud, 24 för jag ska driva undan folk för dig och utvidga ditt område. Ingen ska stå efter ditt land, när du tre gånger om året drar upp för att träda fram inför Herren din Guds ansikte.

25 (P) Du ska inte offra blodet av mitt slaktoffer tillsammans med något som är syrat.

Påskhögtidens slaktoffer ska inte lämnas kvar över natten till morgonen.

26 (Q) Det bästa av din marks förstlingsfrukter ska du föra till Herren din Guds hus.

Du ska inte koka en killing i mjölken från dess mor.”

27 (R) Herren sade till Mose: ”Skriv upp dessa ord åt dig, för i enlighet med dessa ord har jag slutit ett förbund med dig och med Israel.” 28 (S) Och han blev kvar där hos Herren i fyrtio dagar och fyrtio nätter utan att äta och dricka. Och han skrev på tavlorna förbundets ord, de tio budorden[d].

Strålglansen från Moses ansikte

29 (T) När Mose sedan kom ner från Sinai berg och hade med sig vittnesbördets båda tavlor på vägen ner, visste han inte att hans ansiktes hy strålade[e] efter att han hade talat med Herren. 30 Aron och alla Israels barn såg Mose, och se, hans ansiktes hy strålade. Och de var rädda för att komma nära honom. 31 Men Mose ropade till dem. Då vände Aron och församlingens alla hövdingar tillbaka till honom, och Mose talade till dem. 32 Sedan kom alla Israels barn fram till honom, och han gav dem alla de bud som Herren hade sagt honom på Sinai berg.

33 (U) När Mose hade talat färdigt till dem hängde han en slöja för ansiktet[f]. 34 Varje gång som Mose trädde fram inför Herrens ansikte för att tala med honom tog han av sig slöjan tills han gick ut igen. När han kom ut, talade han till Israels barn det som han fått befallning om. 35 Och Israels barn såg att Moses ansikte strålade, och Mose hängde slöjan över ansiktet igen tills han gick in för att tala med Herren.

Read full chapter

Footnotes

  1. 34:13 asherapålar   Symboler för fruktbarhetsgudinnan Ashera (se t ex Dom 6:25, Jer 17:2).
  2. 34:22 veckohögtiden   Hebr. shavuót, pingst (se 3 Mos 23:16f, 5 Mos 16:10f).
  3. 34:22 bärgningshögtiden   Hösthögtiden efter fruktskörden (se 3 Mos 23:24f, 5 Mos 16:13f).
  4. 34:28 de tio budorden   Ordagrant: ”de tio orden”. Se kap 20 och 5 Mos 5:6f.
  5. 34:29 strålade   Hebr. kéren kan också översättas ”horn” (så i Vulgata), en missuppfattning som gjort att Mose ibland avbildats med horn på huvudet.
  6. 34:33 en slöja för ansiktet   Används av Paulus i 2 Kor 3:13f som en bild för andlig blindhet.

Herren gick förbi Mose och ropade: ”Jag är Herren, Herren den nådige och barmhärtige Guden, som inte lätt blir vred men är rik på nåd och trofasthet. Han bevisar sin nåd mot tusenden, han förlåter överträdelse, skuld och synd, men låter inte den skyldige slippa straffet utan låter straffet för fädernas skuld drabba barn och barnbarn ända ner till tredje och fjärde generationen.”

Mose föll då ner och tillbad och sa: ”Om du ser med välvilja på mig, Herre, gå då med oss! Detta är ett motspänstigt och envist folk, men förlåt oss vår skuld och synd och ta emot oss som dina egna!”

10 Herren sa: ”Jag ska nu ingå ett förbund med er. Jag ska göra sådana under inför ditt folk som aldrig tidigare gjorts någonstans på jorden. Hela Israels folk som du är mitt ibland ska få se den vördnadsframkallande gärning, som jag, Herren, ska utföra med dig. 11 Håll allt som jag befaller idag! Då ska jag fördriva amoréerna, kanaanéerna, hettiterna, perisséerna, hivéerna och jevuséerna för dig.

12 Var noga med att inte ingå något förbund med dem som bor i landet, så att ni fångas i en fälla. 13 Nej, ni ska riva ner deras altaren, slå sönder deras stenstoder, hugga ner deras asherapålar.[a] 14 Du ska inte tillbe någon annan gud än Herren, för han är en svartsjuk Gud.

15 Du ska inte sluta förbund med dem som bor i landet, för när de prostituerar[b] sig för sina gudar och offrar till dem, kommer de att inbjuda dig och du kommer att äta av offren. 16 Om du tar deras döttrar till hustrur åt dina söner, och dessa sedan prostituerar sig för sina gudar, kommer de att förleda dina söner att göra samma sak.

17 Gjut inga gudabilder åt dig.

18 Fira det osyrade brödets högtid under sju dagar då du äter osyrat bröd, precis som jag har befallt dig. Gör det vid den bestämda tiden i månaden aviv[c], för det var då du lämnade Egypten.

19 Allt förstfött av hankön som kommer ur moderlivet ska tillhöra mig, även boskap och får. 20 En förstfödd åsnefåle ska lösas med ett lamm, men om du inte vill lösa in den, ska du bryta nacken av den. Dina förstfödda söner måste allesammans lösas in.

Ingen får komma inför mig tomhänt.

21 Du ska arbeta sex dagar och vila på den sjunde, det gäller även under sånings- och skördetiden.

22 Du ska fira veckohögtiden[d] i början av veteskörden och bärgningshögtiden[e] vid årets slut. 23 Tre gånger om året ska varje man hos dig komma inför Herren, Herren, Israels Gud. 24 Jag ska fördriva folken för dig och utvidga ditt område. Ingen ska stå efter ditt land när du går fram inför Herren, din Gud, tre gånger om året.

25 Du får inte offra blod av mitt offer tillsammans med något syrat och ingenting av påskens offer får lämnas kvar till följande morgon. 26 Det bästa av den första skörden på din mark ska du ta med dig till Herrens, din Guds, hus.

Koka inte en killing i dess moders mjölk.[f]

27 Herren sa till Mose: ”Skriv ner dessa befallningar, för i enlighet med dem har jag ingått ett förbund med dig och med Israel.”

28 Mose stannade på berget hos Herren i fyrtio dagar och fyrtio nätter, och han varken åt eller drack under den tiden. Han skrev ner förbundet, de tio budorden, på stentavlorna. 29 När Mose kom tillbaka ner från berget med förbundstecknet, stentavlorna, visste han inte att hans ansikte strålade av att han talat med Herren. 30 När Aron och folket i Israel såg Mose och hur hans ansikte strålade, blev de rädda för att gå nära honom. 31 Men Mose ropade till sig Aron och folkets ledare och talade med dem. 32 Senare kom alla israeliterna fram och han gav dem de budord som Herren hade gett honom uppe på Sinaiberget. 33 När Mose hade slutat tala med dem, hängde han en slöja över sitt ansikte, 34 men varje gång han trädde fram inför Herren, tog han av slöjan till dess han gick ut igen. När han kom ut igen, talade han om för israeliterna vad Herren hade befallt 35 och israeliterna kunde se hur hans ansikte strålade. Sedan hängde han på sig slöjan igen tills nästa gång han skulle tala med Gud.

Read full chapter

Footnotes

  1. 34:13 Stenstoderna föreställde skaparguden, en manlig fruktbarhetsgud. Asherapålarna var utsnidade träfigurer av fruktbarhetsgudinnan Ashera.
  2. 34:15 I den kanaaneiska religionen ingick både tempelprostitution och barnoffer. Se 5 Mos 12:31 och 2 Kung 16:3.
  3. 34:18 Se not till 13:4,5.
  4. 34:22 Annat namn på pingsten som firades sju veckor efter påsk.
  5. 34:22 Annat namn på lövhyddefesten.
  6. 34:26 Se not till 23:19.

18 (A) Herren är sen till vrede och rik på nåd, han förlåter missgärning och överträdelse men låter ingen bli ostraffad, utan låter straffet för fädernas missgärning drabba barnen till tredje och fjärde led.

Read full chapter

18 Herren är sen till vrede och nådefull. Han förlåter synd och missgärning, men han kan inte låta den skyldige få vara ostraffad utan straffar föräldrarnas missgärningar på barnen ända till tredje och fjärde generationen.’

Read full chapter

29 (A) Och den Härlige i Israel ljuger inte och ångrar sig inte, för han är inte en människa som ångrar sig.”

Read full chapter

29 Han som är Israels härlighet ljuger inte och inte heller ångrar han sig, för han är inte en människa.”

Read full chapter

17 (A) De vägrade lyssna
    och tänkte inte på undren
        du gjort bland dem.
    De var hårdnackade och valde
        i sin upproriskhet en ledare
    för att vända tillbaka
        till sitt slaveri.
    Men du är en Gud som förlåter,
        nådig och barmhärtig,
            sen till vrede och stor i nåd.
    Du övergav dem inte,

Read full chapter

17 De vägrade att lyda och glömde de under som du hade utfört bland dem. De var motspänstiga och utsåg en ledare[a] för att återvända till sitt slaveri. Men du är en förlåtande Gud, nådig och barmhärtig, sen till vrede och rik på nåd. Du övergav dem inte,

Read full chapter

Footnotes

  1. 9:17 Grundtextens innebörd är osäker.

19 (A) Det offer Gud vill ha
        är en förkrossad ande.
    Ett förkrossat och bedrövat hjärta
        föraktar du inte, Gud.

Read full chapter

19 Offret till Gud är en förkrossad ande,
    och den som i sitt inre är förkrossad och bedrövad
    föraktar du inte, Gud.

Read full chapter

(A) Du, Herre, är god och förlåtande,
    stor i nåd mot alla
        som ropar till dig.

Read full chapter

Herre, du är god, och villig att förlåta.
    Du är nådig mot alla som ropar till dig.

Read full chapter

15 (A) Men du, Herre,
        är en barmhärtig och nådig Gud,
    sen till vrede
        och stor i nåd och sanning.

Read full chapter

15 Men du är barmhärtig och nådig, Herre Gud,
    sen till vrede och stor i nåd och trofasthet.

Read full chapter

[a]Barmhärtig och nådig är Herren,
    sen till vrede och stor i nåd.

Read full chapter

Herren är barmhärtig och nådig,
    sen till vrede och rik på nåd.

Read full chapter

[a]Herren är nådig och barmhärtig,
    sen till vrede och stor i nåd.
Herren är god mot alla
    och förbarmar sig
        över alla sina verk.
10 Herre, alla dina verk ska tacka dig
    och dina trogna ska lova dig.
11 De ska tala om ditt rikes ära
    och förkunna din makt,
12 så att människors barn lär känna
    dina mäktiga gärningar
        och ditt rikes ära och härlighet.
13a Ditt rike är ett rike för alla evigheter,
    ditt välde består från släkte till släkte.

13b Herren är trofast i allt han säger
    och kärleksfull i allt han gör.[b]
14 Herren stöder alla som vacklar
    och reser upp alla nerböjda.
15 [c]Allas ögon hoppas på dig,
    och du ger dem deras mat
        i rätt tid.
16 [d]Du öppnar din hand
    och mättar allt levande med nåd.

17 Herren är rättfärdig
        i alla sina vägar
    och nådig i allt han gör.
18 [e]Herren är nära
    alla som ropar till honom,
        alla som ropar till honom
            i sanning.
19 [f]Han gör vad de gudfruktiga begär,
    han hör deras rop och frälser dem.
20 Herren bevarar
        alla som älskar honom,
    men alla gudlösa ska han förgöra.
21 Min mun ska förkunna Herrens lov,
    och allt som lever
        ska lova hans heliga namn
            för alltid och för evigt.

Read full chapter

Footnotes

  1. 145:8 2 Mos 34:6f, 4 Mos 14:18, Ps 86:5, 15, 103:8, Joel 2:13, Jona 4:2.
  2. 145:13b Denna vers ("Nun") saknas i de flesta hebreiska handskrifter, men har påträffats i Dödahavsrullarna och i de gamla grekiska, latinska och syriska översättningarna.
  3. 145:15 Ps 36:7, 104:27, 136:25.
  4. 145:16 Ps 104:28, Apg 14:17.
  5. 145:18 Ps 34:18f, 91:15, 119:151, Joh 4:24.
  6. 145:19 Ps 21:3, 37:4, Ords 10:24, 15:29, 145:21 Ps 71:8, 148:7f, 150:6.

Herren är nådig och barmhärtig,
    sen till vrede, rik på nåd.

Herren är god mot alla,
    han är barmhärtig mot alla som han har skapat.
10 Alla dina verk prisar dig, Herre,
    och dina fromma lovprisar dig.
11 De talar om ditt rikes härlighet
    och förkunnar din makt,
12 för att alla människor ska lära känna din makt,
    ditt rikes ära och härlighet.
13 Ditt rike består för evigt
    och ditt välde från generation till generation.

Herren är trofast i allt han säger,
    nådig i allt han gör.[a]
14 Herren uppehåller alla som håller på att falla
    och reser upp dem som är nertyngda.
15 Allas ögon är riktade mot dig,
    och du ger dem mat i rätt tid.
16 Du öppnar din hand
    och mättar allt levande som hungrar.

17 Herren är rättfärdig i allt han gör,
    nådig mot allt han skapat.
18 Herren är nära alla som ropar,
    som ärligt ropar till honom.
19 Han gör vad de som fruktar honom begär.
    Han hör deras rop och räddar dem.
20 Herren skyddar alla dem som älskar honom,
    men alla onda förgör han.

21 Jag vill lova Herren,
    och allt som lever ska prisa hans heliga namn,
        nu och för evigt.

Read full chapter

Footnotes

  1. 145:13 Den senare hälften av versen saknas i grundtexten men finns bland Dödahavsrullarna, i Septuaginta m.fl. och har här översatts från dessa. Eftersom psalmen är alfabetisk kan man utgå ifrån att denna senare del bör finnas med, för att inte en bokstav (hebr. nun) skulle fattas.

(A) Han bad till Herren och sade: ”O Herre, var det inte det jag sade när jag var kvar i mitt land! Därför ville jag förekomma det och fly till Tarshish. Jag visste ju att du är en nådig och barmhärtig Gud, sen till vrede och stor i nåd och beredd att ångra det onda.

Read full chapter

Han bad till Herren: ”Herre, detta är väl precis vad jag sa medan jag ännu var hemma i mitt eget land! Det var därför som jag försökte komma undan och ge mig i väg till Tarshish. Jag visste ju att du var en nådig och barmhärtig Gud, sen till vrede och nåderik, och att du skulle ångra det onda.

Read full chapter