2 Moseboken 22
Svenska Folkbibeln 2015
Skydd för äganderätten
22 (A) Om någon stjäl en oxe eller ett får och slaktar eller säljer djuret, ska han ge fem oxar som ersättning för oxen och fyra får som ersättning för fåret. 2 Om tjuven ertappas vid inbrottet och blir slagen till döds, vilar ingen blodskuld på den som försvarar sin egendom. 3 Men om solen hade gått upp när det hände, då är det blodskuld. Tjuven ska ge full ersättning. Äger han ingenting ska han säljas, till betalning för vad han stulit. 4 Om det stulna djuret påträffas levande hos honom, antingen det är oxe, åsna eller får, ska han ge dubbel ersättning.
5 Om någon låter en åker eller en vingård betas av eller släpper lös sin boskap så att den betar[a] av en annans åker, ska han ersätta skadan med det bästa från sin egen åker och det bästa från sin vingård. 6 Om elden kommer lös och antänder törnhäckar, och sädeskärvar eller oskuren säd eller något annat på åkern blir lågornas rov, ska den som vållat branden ge full ersättning.
7 Om någon anförtror åt en annan att förvara pengar eller annan egendom och det blir stulet i hans hus, ska tjuven ge dubbel ersättning om han ertappas. 8 Skulle tjuven inte bli ertappad, ska husets ägare föras fram inför Gud, för att det ska fastställas om han har förgripit sig på sin nästas egendom. 9 Om det blir fråga om olagligt tillgrepp – det kan gälla oxe eller åsna, får eller kläder eller något annat som har gått förlorat – och någon påstår att det är så, ska båda parternas sak komma inför Gud. Den som Gud då dömer skyldig ska ersätta den andre dubbelt.
10 Om någon lämnar en åsna, en oxe eller ett får eller vilket husdjur som helst i förvar hos en annan, och djuret dör eller blir skadat eller bortrövat utan att någon ser det, 11 då ska de båda ingå en ed inför Herren, för att det ska komma fram om den ene inte har förgripit sig på den andres egendom. Denna ed ska ägaren anta, och den andre behöver inte ge någon ersättning. 12 Men om djuret har blivit stulet från honom, ska han ersätta ägaren för det. 13 Har det blivit ihjälrivet, ska han föra fram djuret som bevis. För det ihjälrivna djuret behöver han inte ge någon ersättning.
14 Om någon lånar ett djur av en annan och det blir skadat eller dör då ägaren inte är närvarande, ska han ge full ersättning. 15 Är ägaren närvarande, behöver han inte ge någon ersättning. Om djuret var hyrt, utgör hyressumman ersättning.
Socialt ansvar
16 (B) Om någon förför en jungfru som inte är trolovad och ligger med henne, ska han ge en brudgåva för henne och ta henne till hustru. 17 Om hennes far vägrar att ge henne åt honom, ska mannen betala en så stor summa pengar som man brukar ge i brudgåva för en jungfru.
18 (C) En häxa ska du inte låta leva.
19 (D) Var och en som har samlag med ett djur ska straffas med döden.
20 Den som offrar åt andra gudar och inte endast åt Herren ska vigas[b] åt förintelse.
21 (E) En främling ska du inte förödmjuka eller förtrycka. Ni har ju själva varit främlingar i Egyptens land. 22 (F) Änkor och faderlösa ska ni inte behandla illa. 23 (G) Om ni behandlar dem illa, ska jag sannerligen höra deras rop när de ropar till mig. 24 Min vrede ska upptändas och jag ska döda er med svärd, så att era egna hustrur blir änkor och era barn faderlösa.
25 (H) Om du lånar ut pengar till någon fattig hos dig som tillhör mitt folk, ska du inte handla som en ockrare mot honom. Kräv inte någon ränta av honom. 26 (I) Om du tar manteln i pant[c] av din nästa, ska du ge den tillbaka åt honom innan solen går ner. 27 Manteln är ju det enda täcke han har, och med den skyler han sin kropp. Vad ska han annars ha när han sover? Om han ropar till mig ska jag höra, för jag är barmhärtig.
28 (J) Gud ska du inte häda, och en ledare för ditt folk ska du inte förbanna.
29 (K) Du ska inte dröja att bära fram som gåva av det som fyller din lada och av det som kommer från din vinpress. Den förstfödde av dina söner ska du ge åt mig. 30 (L) På samma sätt ska du göra med din nötboskap och småboskap. I sju dagar ska de stanna hos sina mödrar, men på åttonde dagen ska du ge dem åt mig.
31 (M) Ni ska vara mina heliga. Köttet av ett djur som blivit ihjälrivet på marken ska ni inte äta utan kasta det åt hundarna.
Footnotes
- 22:5 betas … boskap … beta rAnnan översättning: ”brännas … elden … bränner” (jfr vers 6).
- 22:20 vigas åt förintelse Hebr. charám innebar att överlåta något åt Herren och avskilja det från människornas värld, ofta genom förintelse.
- 22:26 tar manteln i pant En daglönare kunde tvingas lämna in sin mantel under den heta arbetsdagen som säkerhet, men skulle återfå den på kvällen vid löneutbetalningen (jfr Matt 20:8).
2 Moseboken 22
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
22 Om någon stjäl en oxe eller ett får som han sedan slaktar eller säljer, ska han betala fem oxar för varje oxe och fyra får för varje får.
2 Om en tjuv blir tagen på bar gärning och dödad är det inte blodskuld. 3 Men om det sker i dagsljus är det blodskuld. En tjuv ska ge full ersättning men har han inte någonting att betala med, måste han säljas som slav för att betala sin skuld.
4 Om ett stulet djur, vare sig det är en oxe, en åsna eller ett får, hittas levande hos tjuven ska han ge dubbel ersättning.
5 Om någon bränner en åker eller en vingård och låter elden sprida sig till en annans åker[a], ska han betala för all skada genom att ge ägaren till åkern eller vingården det bästa av sin egen skörd.
6 Om elden kommer lös och sprider sig till törnbuskar och sädeskärvarna eller den oskurna säden bränns upp, ska den som vållat branden ge full ersättning.
7 Om någon överlämnar pengar eller varor till förvaring hos någon annan och det blir stulet, ska tjuven betala dubbel ersättning om man får fast honom. 8 Men om man inte får fast tjuven, ska den som förvarade värdesakerna föras fram inför Gud[b], så att man kan ta reda på om det är han som tagit sakerna.
9 Alltid när det är fråga om tillgrepp, vare sig det gäller en oxe, en åsna, ett får, kläder eller något annat förlorat som någon påstår tillhöra honom, ska båda parterna föras fram inför Gud. Den som Gud[c] förklarar skyldig ska betala det dubbla värdet till den andre.
10 Om någon ber sin granne att ta hand om en åsna, en oxe, ett får eller något annat djur som han äger och detta dör, skadas eller försvinner och ingen har sett vad som hänt, 11 måste grannen avlägga en ed inför Herren att han inte har tagit den andres egendom och ägaren måste tro på eden. Ersättning ska inte betalas ut. 12 Men om djuret har stulits, ska den som haft ansvar för det betala ersättning till ägaren. 13 Om det har rivits ihjäl, ska han kunna visa upp djurkroppen som bevis och slipper då att ersätta skadan.
14 Om någon lånar ett djur av en annan och det blir skadat eller dödat och ägaren inte är där just då, måste mannen som lånat det betala full ersättning. 15 Men om ägaren är närvarande, behöver han inte betala och om han har hyrt det, har ägaren rätt till hyran.[d]
Allmänna regler
16 Om någon förför en orörd flicka som inte är trolovad och ligger med henne, ska han betala brudgåvan för henne och ta henne till hustru. 17 Men om hennes far vägrar att låta honom gifta sig med henne, ska han ändå ge den penningsumma som man brukar betala för en orörd flicka.
18 En häxa ska du inte låta leva.
19 Den som har sexuellt umgänge med ett djur ska straffas med döden.
20 Den som offrar till någon annan gud än Herren ska förgöras.
21 En utlänning ska du inte förtrycka. Ni har ju själva varit främlingar i Egypten.
22 Ni ska inte behandla änkor och faderlösa illa. 23 Om du gör det och de ropar till mig om hjälp, ska jag höra deras rop. 24 Min vrede kommer då att drabba er och jag ska döda er med svärd, så att era hustrur blir änkor och era barn faderlösa.
25 Om du lånar ut pengar till någon av dina medbröder som är fattig, får du inte vara som ockrarna; du får inte ta ut ränta av honom. 26 Om du har tagit din nästas mantel som pant för skulden, måste du lämna tillbaka den till honom före kvällen. 27 Den är det enda täcke han har, hur ska han kunna sova utan den? Om han ber till mig om hjälp, ska jag lyssna till hans bön, för jag är barmhärtig.
28 Du ska inte häda Gud och du ska inte förbanna den som är ledare för ditt folk.
29 Du ska vara noga med att offra av din skörd och ditt vin. Din förstfödde son ska du ge till mig.
30 På samma sätt ska du göra med det förstfödda av din boskap. Du ska ge det till mig på den åttonde dagen, sedan det under sju dagar har varit tillsammans med modern.
31 Ni är mina heliga. Ni ska inte äta kött av ett ihjälrivet djur. Kasta det till hundarna.
2 Mosebok 22
Svenska 1917
22 Om någon stjäl en oxe eller ett får och slaktar eller säljer djuret, så skall han giva fem oxar i ersättning för oxen, och fyra får för fåret.
2 Ertappas tjuven vid inbrottet och bliver slagen till döds, så vilar ingen blodskuld på dråparen.
3 Men hade solen gått upp, när de skedde, då är det blodskuld. Tjuven skall giva full ersättning; äger han intet, så skall han säljas, till gäldande av vad han har stulit.
4 Om det stulna djuret, det må vara oxe eller åsna eller får, påträffas levande i hans våld, skall han giva dubbel ersättning.
5 Om någon låter avbeta en åker eller vingård, eller släpper sin boskap lös, så att denna betar på en annans åker, då skall han ersätta skadan med det bästa från sin åker och med det bästa från sin vingård.
6 Om eld kommer lös och fattar i törnhäckar, och därvid sädesskylar bliva uppbrända eller oskuren säd eller annat på åkern, så skall den som har vållat branden giva full ersättning.
7 Om någon giver åt en annan penningar eller gods att förvara, och detta bliver stulet ur hans hus, så skall tjuven, om han ertappas, giva dubbel ersättning.
8 Ertappas icke tjuven, då skall man föra husets ägare fram för Gud, på det att det må utrönas om han icke har förgripit sig på sin nästas tillhörighet.
9 Om fråga uppstår angående orättrådigt tillgrepp -- det må gälla oxe eller åsna eller får eller kläder eller något annat som har förlorats -- och någon påstår att en orättrådighet verkligen har ägt rum, så skall båda parternas sak komma inför Gud. Den som Gud dömer skyldig, han skall ersätta den andre dubbelt.
10 Om någon giver åt en annan i förvar en åsna eller en oxe eller ett får, eller vilket annat husdjur det vara må, och detta dör eller bliver skadat eller bortrövat, utan att någon ser det,
11 Så skall det dem emellan komma till en ed vid HERREN, för att det må utrönas om den ene icke har förgripit sig på den andres tillhörighet; denna ed skall ägaren antaga och den andre behöver icke giva någon ersättning.
12 Men om det har blivit bortstulet från honom, då skall han ersätta ägaren därför.
13 Har det blivit ihjälrivet, skall han föra fram det ihjälrivna djuret såsom bevis; han behöver då icke giva ersättning därför.
14 Om någon lånar ett djur av en annan, och detta bliver skadat eller dör, och dess ägare därvid icke är tillstädes, så skall han giva full ersättning.
15 Är dess ägare tillstädes, då behöver han icke giva ersättning. Var djuret lejt, då är legan ersättning.
16 Om någon förför en jungfru som icke är trolovad och lägrar henne, så skall han giva brudgåva för henne och taga henne till hustru.
17 Vägrar hennes fader att giva henne åt honom, då skall han gälda en så stor penningsumma som man plägar giva i brudgåva för en jungfru.
18 En trollkvinna skall du icke låta leva.
19 Var och en som beblandar sig med något djur skall straffas med döden.
20 Den som offrar åt andra gudar än åt HERREN allena, han skall givas till spillo.
21 En främling skall du icke förorätta eller förtrycka; I haven ju själva varit främlingar i Egyptens land.
22 Änkor och faderlösa skolen I icke behandla illa.
23 Behandlar du dem illa, så skall jag förvisso höra deras rop, när de ropa till mig;
24 och min vrede skall upptändas, och jag skall dräpa eder med svärd; så att edra egna hustrur bliva änkor och edra barn faderlösa.
25 Lånar du penningar åt någon fattig hos dig bland mitt folk, så skall du icke handla mot honom såsom en ockrare; I skolen icke pålägga honom någon ränta.
26 Har du av din nästa tagit hans mantel i pant, så skall du giva den tillbaka åt honom, innan solen går ned;
27 den är ju det enda täcke han har, och med den skyler han sin kropp. Vad skall han eljest hava på sig, när han ligger och sover? Om han måste ropa till mig, så skall jag höra, ty jag är barmhärtig.
28 Gud skall du icke häda, och över en hövding i ditt folk skall du icke uttala förbannelser.
29 Av det som fyller din lada och av det som flyter ifrån din press skall du utan dröjsmål frambära din gåva. Den förstfödde bland dina söner skall du giva åt mig.
30 På samma sätt skall du göra med dina fäkreatur och din småboskap. I sju dagar skola de stanna hos sina mödrar; på åttonde dagen skall du giva dem åt mig.
31 Och I skolen vara mig ett heligt: folk; kött av ett djur som har blivit ihjälrivet på marken skolen I icke äta, åt hundarna skolen I kasta det.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.