Jerusalem faller

25 (A) Sidkia gjorde uppror mot Babels kung. På tionde dagen[a] i den tionde månaden av Sidkias nionde regeringsår kom den babyloniske kungen Nebukadnessar med hela sin här till Jerusalem och belägrade staden[b]. De byggde en belägringsmur runt omkring den. Staden var belägrad ända till kung Sidkias elfte regeringsår. (B) Men på nionde dagen i månaden[c] var svälten så svår i staden att folket i landet inte hade något att äta. Staden stormades och allt krigsfolket flydde under natten genom porten mellan de båda murarna, den port som ledde till den kungliga trädgården, medan kaldeerna låg runt omkring staden. Kungen tog vägen mot Hedmarken.

Men kaldeernas här förföljde kungen och hann upp honom på Jerikos hedmarker, sedan hela hans här hade övergett honom och skingrats. (C) De grep Sidkia och förde honom till den babyloniske kungen i Ribla. Där uttalades domen över honom. De avrättade Sidkias barn inför hans ögon, och på Sidkia själv stack de ut ögonen. De fängslade honom med kopparkedjor och förde honom till Babel.

Templet förstörs

På sjunde dagen[d] i den femte månaden av Babels kung Nebukadnessars nittonde regeringsår kom den babyloniske kungens tjänare Nebusaradan, överste för livvakterna[e], till Jerusalem. (D) Han brände ner Herrens hus och det kungliga palatset. Alla hus i Jerusalem, alla de förnämas hus brände han i eld. 10 Murarna runt Jerusalem bröts ner av hela den här av kaldeer som översten för livvakterna hade med sig. 11 Resten av folket – de som var kvar i staden och överlöparna som gått över till Babels kung, liksom den övriga hopen – förde Nebusaradan, översten för livvakterna, bort i fångenskap. 12 (E) Men av de fattigaste i landet lämnade översten för livvakterna kvar några att sköta vingårdarna och åkrarna.

13 (F) Kopparpelarna i Herrens hus, tvättställen och kopparhavet i Herrens hus slog kaldeerna sönder och förde kopparn till Babel. 14 Och askkärlen, skovlarna, knivarna, skålarna och alla kopparkärl som hade använts vid gudstjänsten tog de med sig. 15 (G) Likaså tog översten för livvakterna fyrfaten och offerskålarna, allt som var av rent guld eller av rent silver. 16 Vad gäller de två pelarna, havet och tvättställen som Salomo hade låtit göra till Herrens hus, så kunde kopparn i alla dessa föremål inte vägas. 17 (H) Arton alnar hög var den ena pelaren och ovanpå den var ett pelarhuvud av koppar. Pelarhuvudet var tre alnar högt och omgavs av ett nätverk av granatäpplen, alltsammans av koppar. Likadant var nätverket på den andra pelaren.

Juda rikes undergång

18 Översten för livvakterna tog översteprästen Seraja och Sefanja, prästen närmast under honom, likaså de tre som höll vakt vid ingången. 19 Och från staden tog han hovmannen som var anförare för krigsfolket och fem av kungens närmaste män som påträffades i staden, likaså överbefälhavarens sekreterare som brukade skriva ut folket i landet till krigstjänst samt sextio andra män av landets folk som påträffades i staden. 20 Dessa tog Nebusaradan, översten för livvakterna, och förde dem till den babyloniske kungen i Ribla. 21 Och Babels kung lät avrätta dem där, i Ribla i Hamats land. Så blev Juda bortfört från sitt land.

Gedalja sätts över dem som är kvar

22 (I) Men över folket som blev kvar i Juda land, folket som Babels kung Nebukadnessar lämnade kvar, satte han Gedalja[f], son till Ahikam, son till Shafan. 23 När alla krigsbefälhavare tillsammans med sina män fick höra att Babels kung hade satt Gedalja över landet, kom de till Gedalja i Mispa[g], nämligen Ismael, Netanjas son, Johanan, Kareas son, netofatiten Seraja, Tanhumets son, och Jaasanja[h], maakatitens son, med sina män. 24 Gedalja gav dem och deras män sin ed och sade till dem: ”Var inte rädda för kaldeernas tjänare. Stanna kvar i landet och tjäna Babels kung, så ska det gå er väl.”

25 (J) Men i sjunde månaden[i] kom Ismael, son till Netanja, son till Elishama av kunglig börd, med tio män. De slog ihjäl Gedalja och de judar och kaldeer som var hos honom i Mispa.

26 (K) Då bröt allt folket upp, från den minste till den störste, tillsammans med härförarna och begav sig till Egypten. De var nämligen rädda för kaldeerna.

Jojakin befrias ur fängelset

27 (L) Men i det trettiosjunde året[j] efter att Juda kung Jojakin hade förts bort i fångenskap, i tolfte månaden på tjugosjunde dagen i månaden, benådade Babels kung Evil-Merodak[k] – samma år han blev kung – Juda kung Jojakin och hämtade ut honom ur fängelset. 28 Han talade vänligt med honom och gav honom främsta platsen bland kungarna som var hos honom i Babel. 29 Han fick lägga av sin fångdräkt och ständig[l]t äta vid kungens bord så länge han levde. 30 Ett fast underhåll fick han från kungen, dag för dag, så länge han levde.

Footnotes

  1. 25:1 tionde månaden ... nionde regeringsår   December år 588 f Kr.
  2. 25:1 belägrade staden   Händelserna kring Jerusalems fall skildras i Jer 34-39 och bearbetas i Klagovisorna som troligen skrevs strax efteråt.
  3. 25:3 nionde dagen i månaden   I den fjärde månaden (jfr Jer 52:6), juni-juli 587 f Kr.
  4. 25:8 femte månaden   Juli-augusti 587 f Kr. I judisk tradition sörjs templets förstöring den nionde dagen i den femte månaden (Tisha b’Av, jfr Sak 7:3).
  5. 25:8 livvakterna   Annan översättning: ”slaktarna” eller ”kockarna” (föråldrad titel).
  6. 25:22 Gedalja   Betyder ”Herren är stor”. Ett sigill märkt ”Gedalja, kunglig förvaltare” har hittats i Lakish från tiden före invasionen. Mordet på Gedalja och flykten till Egypten beskrivs i Jer 40-44.
  7. 25:23 Mispa   Gränsfort (2 Krön 16:6, 1 Sam 7:5f) drygt en mil norr om Jerusalem (1 Kung 15:22).
  8. 25:23 Jaasanja   Betyder ”Herren lyssnar”. Hans personliga sigill har hittats vid utgrävningar i Mispa, karvat i onyx och dekorerat med en tupp.
  9. 25:25 i sjunde månaden   Högtidsmånaden (se 3 Mos 23:24f), antingen år 587 f Kr eller några år senare.
  10. 25:27 trettiosjunde året ... i tolfte månaden på tjugosjunde dagen   22 mars 561 f Kr.
  11. 25:27 Evil-Merodak   På babyloniska Amel-Marduk, ”Marduks man”. Regerade 562-560 f Kr och ändrade på många av sin far Nebukadnessars beslut. På hebreiska kan evíl också översättas ”dåre”.
  12. 25:30 Ett fast underhåll   Juda kung Jojakin finns omnämnd i babyloniska ransoneringslistor från Nebukadnessars tid.

25 Då kom kung Nebukadnessar med hela sin armé mot Jerusalem. Det skedde i det nionde året av kung Sidkias regering i Juda, i den tionde månaden och på den tionde dagen. Han slog läger utanför staden och gick i ställning på alla sidor om den.

Belägringen varade ända in på det elfte året av hans regering.

Den nionde dagen i fjärde månaden det året åt man upp det sista av maten som fanns i staden,

4-5 och den natten gjorde kungen och hans trupper ett hål i den inre muren och flydde ut mot Hedmarken genom en port som fanns mellan de dubbla murarna i närheten av kungens trädgård. De babyloniska trupperna, som omringat staden, förföljde Sidkia och tog honom till fånga på Jerikoslätten, men alla hans män skingrades.

Sidkia fördes till Ribla, där han fick sin dom av kungen från Babylon.

Han tvingades se på när hans söner dödades, och sedan stack man ut ögonen på honom och förde honom i kopparkedjor till Babylon.

Jerusalem läggs i ruiner

Nebusaradan, befälhavaren över den kungliga livvakten, anlände till Jerusalem från Babylon den sjunde dagen i femte månaden i kung Nebukadnessars nittonde regeringsår.

Han lät bränna ner templet, palatset och alla andra byggnader av värde.

10 Han ledde arbetet när hela den babyloniska armén rev ner Jerusalems murar.

11 Den kvarleva av Juda som ännu återstod fördes bort tillsammans med de judiska desertörer som förklarat sin trohet mot kungen i Babylon,

12 men några av de allra fattigaste lämnades kvar för att bruka jorden och sköta om vingårdarna.

13 Babylonierna bröt ner kopparpelarna i templet, bäckenställen på hjul och det väldiga kopparfatet och dess ställning och förde bort alltsammans till Babylon.

14-15 De tog också kärl, skovlar, fyrfat, ljusstakar, skedar och alla andra koppartillbehör som använts vid offren. Nebusaradan såg till att fyrfaten och offerskålarna och allt annat av rent silver och guld blev omhändertaget.

16 Det var helt omöjligt att uppskatta vikten av de två pelarna, det stora fatet och ställningen, för de var mycket tunga. Allt detta hade tillverkats för templets räkning på kung Salomos befallning.

17 Varje pelare var nio meter hög och hade över en meter höga ornament av granatäpplen som dekoration på pelarhuvudet. Allt var gjort av koppar.

18 Nebusaradan, befälhavaren för livvakten, tog också översteprästen Seraja, hans assistent Sefanja och de tre tempelvakterna som fångar till Babylon.

19 En befälhavare från Juda armé, fem av kungens rådgivare och den officer och sekreterare som svarade för rekryteringen till krigstjänst och sextio av hans män hittade man på olika gömställen i staden.

20 De fördes av Nebusaradan till den babyloniske kungen i Ribla

21 där de avrättades med svärd.Så gick det till när Juda blev bortfört i fångenskap till Babylon.

Jerusalem efter kapitulationen

22 Nebukadnessar utsåg Gedalja, Ahikams son och Safans sonson, till ledare för dem som blev kvar i Juda.

23 När de judiska officerarna och soldaterna fick veta att kungen i Babylon hade utsett Gedalja som ledare kom de till honom i Mispa. Bland dem var Ismael, Netanjas son, Johanan, Kareas son, netofatiten Seraja, Tanhumets son, Jaasanja, maakatitens son, och deras män.

24 Gedalja lovade och försäkrade att om de underordnade sig babylonierna, skulle de få tillåtelse att bo i landet och slippa bli bortförda i fångenskap.

25 Men sju månader senare gick Ismael, som var av kunglig släkt, tillsammans med tio män och dödade Gedalja och hans stab, såväl judar som babylonier.

26 Då flydde alla judiska män och ledare i panik till Egypten, för de var rädda för babyloniernas hämnd.

27 Den tjugosjunde dagen i den tolfte månaden i det trettiosjunde året av sin fångenskap frigavs kung Jojakin ur fängelset av den nye kungen Evil-Merodak, som fick makten det året i Babylon.

28 Han behandlade Jojakin mycket vänligt och gav honom förmåner framför alla de andra kungarna som hölls som fångar i Babylon.

29 Jojakin fick lägga av fångdräkten, och under resten av sitt liv fick han äta vid kungens bord.

30 Så länge han levde gav kungen honom dessutom ett dagligt underhåll.