Sidkia regerar i Juda

(2 Krön 36:11-14; Jer 52:1-3)

¹⁸ Sidkia var tjugoett år gammal när han blev kung, och han regerade elva år i Jerusalem. Hans mor hette Hamutal och var dotter till Jeremia från Livna. ¹⁹ Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, precis som Jojakim hade gjort.

²⁰ Herren förkastade till sist i sin vrede både Jerusalem och Juda.

Jerusalem erövras av Nebukadnessar

(2 Krön 36:15-20; Jer 39:1-10; 52:4-27)

Men Sidkia gjorde uppror mot kungen i Babylonien.

Jeremia fängslas

37 Sidkia, Josias son, blev kung i stället för Konja, Jojakims son. Nebukadnessar, kungen av Babylonien, utsåg honom till kung i Juda land. ² Men varken han, hans hov eller folket i landet lyssnade till vad Herren talade genom profeten Jeremia.

³ Ändå skickade kung Sidkia Jukal, Shelemjas son, och prästen Sefanja, Maasejas son, till profeten Jeremia med uppmaningen: ”Be för oss till Herren, vår Gud!” ⁴ Jeremia fick röra sig fritt, för han hade då ännu inte blivit fängslad. ⁵ Faraos armé hade tågat ut från Egypten, och när kaldéerna som belägrade Jerusalem fick höra rapporten om dem, drog de sig bort från Jerusalem.

⁶ Då kom Herrens ord till profeten Jeremia: ⁷ ”Så säger Herren, Israels Gud: Svara kungen av Juda, som skickade er för att fråga mig: ’Faraos armé, som var på väg att undsätta er, ska vända tillbaka hem till Egypten. ⁸ Kaldéerna kommer tillbaka för att anfalla denna stad och bränna ner den till grunden.’

⁹ Så säger Herren: Låt inte lura er att tro att kaldéerna ska ge sig i väg för gott, för det ska de inte. ¹⁰ Även om ni lyckades slå hela den kaldeiska armén som strider mot er, så att det bara blev några sårade män kvar i sina tält, så skulle de resa sig och bränna ner denna stad.”

¹¹ När den kaldeiska armén dragit sig tillbaka från Jerusalem på grund av faraos armé, ¹² ville Jeremia lämna Jerusalem för att gå till Benjamins land och ta i anspråk sin egendom bland folket där.^{[a] 13} Men när han kom till Benjaminporten blev han gripen av ett vaktbefäl, som hette Jiria och var son till Shelemja och sonson till Hananja. Denne sa: ”Du tänker gå över till kaldéerna!”

¹⁴ ”Det är inte sant”, svarade Jeremia. ”Jag vill inte gå över till kaldéerna.” Men Jiria ville inte höra på honom, utan grep honom och förde honom till furstarna. ¹⁵ Furstarna blev rasande på Jeremia, piskade honom och satte honom i arrest i sekreteraren Jonatans hus, som hade byggts om till fängelse. ¹⁶ Jeremia hamnade så i en fängelsehåla, i valven, och där fick han stanna länge.

¹⁷ Men sedan skickade kung Sidkia bud efter honom och lät föra honom till sitt palats. I enrum frågade han honom om det kommit något budskap från Herren. ”Ja”, svarade Jeremia. ”Du ska överlämnas åt den babyloniske kungen.”

¹⁸ Sedan frågade Jeremia kung Sidkia: ”På vilket sätt har jag syndat mot dig eller mot dina tjänare eller mot detta folk, eftersom ni har satt mig i fängelse? ¹⁹ Var är nu era profeter som profeterade för er att kungen av Babylonien inte skulle anfalla er eller detta land? ²⁰ Hör mig nu, min herre och min kung! Jag vädjar till dig, skicka inte tillbaka mig till sekreteraren Jonatans hus, för då kommer jag att dö där.”

²¹ Då befallde kung Sidkia att Jeremia skulle sättas i förvar på vaktgården. Man gav honom en brödkaka från bagarnas gata varje dag, så länge det fanns något bröd kvar i staden. Så blev Jeremia kvar på vaktgården.

Sidkia regerar i Jerusalem

(2 Kung 24:18-20; 2 Krön 36:11-14)

52 Sidkia var tjugoett år gammal när han blev kung, och han regerade i elva år i Jerusalem. Hans mor hette Hamutal och var dotter till Jeremia från Livna. ² Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, precis som Jojakim hade gjort. ³ Herren förkastade till sist i sin vrede både Jerusalem och Juda.

Jerusalems fall, förstörelse och folkets bortförande

(2 Kung 24:20—25:21; 2 Krön 36:15-20; Jer 39:1-10)

Men Sidkia gjorde uppror mot kungen i Babylonien. ⁴ I Sidkias nionde regeringsår, på den tionde dagen i tionde månaden, kom Nebukadnessar, kungen av Babylonien, tågande med hela sin armé mot Jerusalem och belägrade det. De byggde en belägringsvall omkring staden. ⁵ Belägringen varade ända till kung Sidkias elfte regeringsår. ⁶ På nionde dagen i fjärde månaden var hungersnöden i staden så svår att folket inte längre hade någon mat i landet. ⁷ Då stormades staden, och alla trupper flydde på natten genom en port som fanns mellan de båda murarna i närheten av den kungliga trädgården, medan de kaldeiska trupperna omringade staden. De flydde mot Jordandalen.

⁸ Men den kaldeiska armén förföljde kungen och tog honom till fånga på Jerikoslätten. Alla hans män lämnade honom och skingrades. ⁹ Kaldéerna grep honom och förde honom till den babyloniske kungen i Rivla i Hamat, där denne dömde honom. ¹⁰ Den babyloniske kungen lät avrätta Sidkias söner inför hans ögon, och likaså lät han i Rivla avrätta alla de förnämsta männen i Juda. ¹¹ Sedan lät han sticka ut ögonen på Sidkia. Den babyloniske kungen band honom med kopparkedjor och förde honom till Babylon och satte honom i fängelse, och där fick han sitta ända tills han dog.

¹² På tionde dagen i femte månaden av den babyloniske kungen Nebukadnessars nittonde regeringsår kom Nebusaradan, befälhavaren för livgardet och en av den babyloniske kungens närmaste män, till Jerusalem. ¹³ Han brände ner Herrens hus, kungapalatset, och även alla andra byggnader av värde i Jerusalem. ¹⁴ De kaldeiska trupperna som han var befälhavare för rev ner alla Jerusalems murar. ¹⁵ Nebusaradan, befälhavaren för livgardet, förde bort till exilen några av de fattigaste som var kvar i staden, tillsammans med de desertörer som hade gått över till den babyloniske kungen och de hantverkare som var kvar, ¹⁶ men några av de fattigaste i landet lämnade befälhavaren Nebusaradan kvar för att sköta om vingårdar och åkrar.

¹⁷ Kaldéerna högg ner kopparpelarna i Herrens hus, ställningen och kopparhavet som fanns där och tog med sig all koppar till Babylonien. ¹⁸ De tog också kärlen, skovlarna, knivarna, skålarna, fyrfaten och alla kopparföremål som användes i gudstjänsten. ¹⁹ Befälhavaren för livgardet tog också faten, fyrfaten, offerskålarna, grytorna, lampställen, skålarna och bägarna, allt som var av rent guld och rent silver.

²⁰ Pelarna, kopparhavet, de tolv koppartjurarna under det och ställningarna, som Salomo låtit göra till Herrens hus, bestod sammantaget av så mycket koppar att det inte gick att väga. ²¹ Pelarna var 9 meter höga, 6 meter i omkrets och ihåliga med väggar tjocka som fyra fingrars bredd.^{[a] 22} På var och en av dem fanns ett pelarhuvud av koppar, som var 2,5 meter högt och hade ornament i form av granatäpplen som dekoration runt pelarhuvudet. Allt var gjort av koppar. ²³ Det fanns nittiosex granatäpplen på utsidan och sammanlagt etthundra granatäpplen i ett flätverk runtom.

²⁴ Befälhavaren för livgardet tog till fånga översteprästen Seraja och prästen närmast honom, Sefanja, samt tre av dörrvakterna. ²⁵ Från staden tog han en hovman som var befälhavare i armén, sju av kungens närmaste män i staden, och sekreteraren åt den överbefälhavare som skrev ut folket till krigstjänst, samt ytterligare sextio män i staden. ²⁶ Nebusaradan, befälhavaren för livgardet, tog dem och förde dem till den babyloniske kungen i Rivla. ²⁷ Den babyloniske kungen lät avrätta dem i Rivla i Hamat. Så fördes Juda bort från sitt land.

Jojakins benådning

(2 Kung 25:27-30)

³¹ Under det trettiosjunde året som Judas kung Jojakin var i fångenskap, den tjugofemte dagen i tolfte månaden, samma år som Evil Merodak blev kung i Babylonien, benådade denne Jojakin, Juda kung, och släppte ut honom ur fängelset. ³² Han talade vänligt till honom och gav honom den främsta platsen bland de kungar som var hos honom i Babylon. ³³ Jojakin fick lägga av sig fångdräkten och alltid äta vid kungens bord under resten av sitt liv. ³⁴ Så länge han levde gav den babyloniske kungen honom också ett dagligt underhåll.