Add parallel Print Page Options

24 And it cometh to pass when Saul hath turned back from after the Philistines, that they declare to him, saying, `Lo, David [is] in the wilderness of En-gedi.'

And Saul taketh three thousand chosen men out of all Israel, and goeth to seek David and his men, on the front of the rocks of the wild goats,

and he cometh in unto folds of the flock, on the way, and there [is] a cave, and Saul goeth in to cover his feet; and David and his men in the sides of the cave are abiding.

And the men of David say unto him, `Lo, the day of which Jehovah said unto thee, Lo, I am giving thine enemy into thy hand, and thou hast done to him as it is good in thine eyes;' and David riseth and cutteth off the skirt of the upper robe which [is] on Saul -- gently.

And it cometh to pass afterwards that the heart of David smiteth him, because that he hath cut off the skirt which [is] on Saul,

and he saith to his men, `Far be it from me, by Jehovah; I do not do this thing to my lord -- to the anointed of Jehovah -- to put forth my hand against him, for the anointed of Jehovah he [is].'

And David subdueth his men by words, and hath not permitted them to rise against Saul; and Saul hath risen from the cave, and goeth on the way;

and David riseth afterwards, and goeth out from the cave, and calleth after Saul, saying, `My lord, O king!' And Saul looketh attentively behind him, and David boweth -- face to the earth -- and doth obeisance.

And David saith to Saul, `Why dost thou hear the words of man, saying, Lo, David is seeking thine evil?

10 Lo, this day have thine eyes seen how that Jehovah hath given thee to-day into my hand in the cave; and [one] said to slay thee, and [mine eye] hath pity on thee, and I say, I do not put forth my hand against my lord, for the anointed of Jehovah he [is].

11 `And, my father, see, yea see the skirt of thine upper robe in my hand; for by cutting off the skirt of thy upper robe, and I have not slain thee, know and see that there is not in my hand evil and transgression, and I have not sinned against thee, and thou art hunting my soul to take it!

12 `Jehovah doth judge between me and thee, and Jehovah hath avenged me of thee, and my hand is not on thee;

13 as saith the simile of the ancients, From the wicked goeth out wickedness, and my hand is not on thee.

14 `After whom hath the king of Israel come out? after whom art thou pursuing? -- after a dead dog! after one flea!

15 And Jehovah hath been for judge, and hath judged between me and thee, yea, he seeth and pleadeth my cause, and doth deliver me out of thy hand.'

16 And it cometh to pass, when David completeth to speak these words unto Saul, that Saul saith, `Is this thy voice, my son David?' and Saul lifteth up his voice, and weepeth.

17 And he saith unto David, `More righteous thou [art] than I; for thou hast done me good, and I have done thee evil;

18 and thou hast declared to-day how that thou hast done good with me, how that Jehovah shut me up into thy hand, and thou didst not slay me,

19 and that a man doth find his enemy, and hath sent him away in a good manner; and Jehovah doth repay thee good for that which thou didst to me this day.

20 `And, now, lo, I have known that thou dost certainly reign, and the kingdom of Israel hath stood in thy hand;

21 and, now, swear to me by Jehovah -- thou dost not cut off my seed after me, nor dost thou destroy my name from the house of my father.'

22 And David sweareth to Saul, and Saul goeth unto his house, and David and his men have gone up unto the fortress.

David skonar Sauls liv

24 David fortsatte sedan upp mot grottorna vid En-Gedi.

När Saul kom tillbaka från striden mot filisteerna, fick han reda på att David hade gått till En-Gedis öken.

Han valde ut tre tusen män bland hela Israel och gick för att söka efter honom vid Stenbocksklipporna.

På ett ställe, där vägen passerade några fårfållor, gick Saul in i en grotta för att göra sina behov. Det råkade vara just den plats dit David och hans män tagit sin tillflykt.

Nu har tillfället kommit, viskade Davids män till honom. Detta är vad Herren menade, när han sa: 'Jag ska ge Saul i din hand, så att du kan göra som du vill med honom!' Då smög David sig fram och skar av en bit av Sauls mantel.

Men hans samvete började omedelbart oroa honom.

Jag skulle inte ha gjort det, sa han till sina män. Det är inte rätt att göra så mot Guds utvalde kung. Man ska inte lyfta sin hand mot Guds smorde!

8-9 David höll tillbaka sina män och tillät inte att de dödade Saul.När Saul lämnat grottan och gått sin väg, kom David ut efter honom och ropade: Min herre och min kung! Och när Saul vände sig om, bugade sig David djupt inför honom.

10-11 Sedan ropade han till Saul: Varför lyssnar du till dem som säger att jag försöker skada dig? I dag har du sett att det inte är sant. Herren gav dig i min hand där i grottan, och några av mina män tyckte att jag skulle döda dig, men jag skonade dig. Jag tänkte nämligen: 'Jag vill inte förgripa mig på Herrens utvalde kung.'

12 Kan du se vad jag har i min hand? Det är ena hörnet av din mantel! Jag skar av det, men jag dödade dig inte! Är inte detta bevis nog för att jag inte tänker skada dig, och att jag inte har syndat mot dig, även om du står efter mitt liv?

13 Herren får döma mellan oss. Kanske kommer han att döda dig för vad du har försökt göra mot mig, men jag tänker aldrig göra dig något illa. Ett gammalt ordspråk säger ju:

14 'Den som är ond gör vad ont är.' Därför vill inte jag röra dig.

15 Vem är det Israels kung försöker ta till fånga? Är det meningen att han ska använda sin tid till att jaga någon, som är lika farlig som en död hund och lika stark som en loppa?

16 Herren är vår domare, och han ska döma vem som har rätt och straffa den skyldige. Han är min försvarare, och han ska rädda mig undan dig!

17 Saul ropade tillbaka: Är det verkligen du, min son David? Sedan började Saul gråta högt.

18 Han sa till David: Du är en bättre människa än jag, för du har lönat ont med gott.

19 Ja, du har visat din storhet i dag, för när Herren gav mig i din hand, dödade du mig inte.

20 Vem låter sin fiende komma undan, när han har honom i sin makt? Herren ska belöna dig för den godhet du har visat mig i dag!

21 Nu inser jag att du kommer att bli kung och att Israel blir ditt rike.

22 Lova mig därför med en ed inför Herren, att du inte kommer att döda min familj och förgöra mina ättlingar.

23 David lovade Saul detta. Saul gick tillbaka hem, men David och hans män återvände till sin grotta.