2 Så fullbordades himlen och jorden med hela sin härskara^[a]. ^2 (A) På sjunde dagen hade Gud fullbordat sitt skapelseverk, och han vilade på sjunde dagen från hela det verk som han gjort.^{[b] 3} Och Gud välsignade den sjunde dagen och helgade den, för på den dagen vilade han från hela sitt verk som han hade skapat och gjort.

I. HIMLENS OCH JORDENS FORTSATTA HISTORIA 2:4-4:26

⁴ Detta är himlens och jordens fortsatta historia^[c] sedan de skapats, när Herren^[d] Gud hade gjort jord och himmel.

⁵ Markens alla buskar fanns ännu inte på jorden och markens alla örter hade ännu inte vuxit upp, för Herren Gud hade inte låtit det regna på jorden och det fanns ingen människa som kunde bruka den. ⁶ Men en dimma^[e] kom upp ur jorden och vattnade hela marken. ^7 (B) Och Herren Gud formade människan av jord^[f] från marken och blåste in livsande i hennes näsa. Så blev människan en levande varelse.

⁸ Herren Gud planterade en lustgård i Eden, österut, och satte där människan som han hade format. ^9 (C) Och Herren Gud lät alla slags träd växa upp ur marken, ljuvliga att se på och goda att äta av. Mitt i lustgården satte han livets träd och trädet med kunskap om gott och ont.^[g]

¹⁰ Från Eden^[h] gick det ut en flod som vattnade lustgården och sedan delade sig i fyra huvudgrenar. ¹¹ Den första heter Pishon. Det är den som flyter runt hela landet Havila^[i], där det finns guld. ¹² Guldet i det landet är gott, och där finns också bdelliumharts och onyxsten. ¹³ Den andra floden heter Gihon. Det är den som flyter runt hela landet Kush^[j]. ¹⁴ Den tredje floden heter Tigris^[k]. Det är den som flyter öster om Assur. Den fjärde floden är Eufrat.

¹⁵ Herren Gud tog mannen och satte honom i Edens lustgård för att odla och bevara den. ¹⁶ Och Herren Gud gav mannen denna befallning: ”Du kan äta fritt av alla träd i lustgården, ^17 (D) men av trädet med kunskap om gott och ont ska du inte äta, för den dag du äter av det ska du döden dö.”

^18 (E) Herren Gud sade: ”Det är inte bra att mannen är ensam. Jag ska göra en medhjälpare åt honom, en som är hans like^[l].” ¹⁹ Herren Gud hade format alla markens djur och himlens alla fåglar av jord. Han förde fram dem till mannen för att se vad han skulle kalla dem. Så som mannen kallade varje levande varelse, så blev dess namn. ²⁰ Och mannen gav namn åt alla boskapsdjur, åt himlens fåglar och markens alla vilda djur. Men åt Adam fanns ingen medhjälpare som var hans like.

²¹ Då lät Herren Gud en tung sömn falla över mannen. När han hade somnat, tog han ut ett av hans revben^[m] och fyllde dess plats med kött. ^22 (F) Och Herren Gud byggde en kvinna av revbenet som han tagit från mannen och förde fram henne till honom. ²³ Då sade mannen:

^24 (G) Därför ska en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de ska bli ett kött.^{[p] 25 (H)} Och mannen och hans hustru var båda nakna utan att vara blyga för varandra.