Add parallel Print Page Options

Elia tillrättavisar kung Ahab

18 Tre år senare sa Herren till Elia: Gå och tala om för kung Ahab att Herren snart ska låta det regna igen!

Elia gav sig iväg för att tala med kungen.Under tiden hade hungersnöden blivit mycket svår i Samaria.

3-4 Den man som hade hand om alla affärer i Ahabs hushåll hette Obadja, en man som mycket hängivet följde Herren. En gång, när drottning Isebel hade försökt döda alla Herrens profeter, hade Obadja gömt hundra av dem i två grottor, femtio i varje, och försett dem med mat och vatten.

För att försöka rädda sina djur hade kungen sagt till Obadja: Vi måste söka vid varje bäck och vattendrag för att hitta gräs, så att vi åtminstone kan rädda några av mina hästar och mulåsnor. Vi går åt var sitt håll och söker igenom hela landet.

De gjorde så och gav sig av.

Plötsligt fick Obadja se Elia komma gående, och så snart han kände igen honom föll han ner för honom.Är det verkligen du, min herre Elia? frågade han.

Ja, det är det, svarade Elia. Nu ska du gå och tala om för kungen att jag är här.

Men Obadja protesterade. Vad har jag gjort för ont, eftersom du sänder mig i döden?

10 Ja, jag svär inför Gud att kungen har sökt hos varje folk och i varje kungarike för att få tag på dig. Och varje gång han fick beskedet att man inte visste var du fanns, tvingade han deras kungar att svära på att det var sant.

11 Och nu säger du att jag ska gå och tala om för honom att du är här!

12 Men så snart jag har gått härifrån, så kanske Herrens Ande för bort dig, ingen vet vart, och när sedan Ahab kommer och du inte är här dödar han mig. Varför ska detta hända mig, som har tjänat Herren i hela mitt liv?

13 Förresten, har ingen talat om för dig hur drottning Isebel försökte döda Herrens profeter, och hur jag då gömde hundra av dem i två grottor och gav dem mat och vatten?

14 Och nu vill du att jag ska gå och tala om för kungen att du är här! Om jag gör det är jag dödens!

15 Jag svär inför Herren, härskarornas Gud, i vars närhet jag nu står, att jag i dag personligen ska infinna mig hos Ahab, försäkrade Elia.

Elia utmanar baalsprofeterna

16 Obadja gick då och berättade för Ahab att Elia hade kommit, och Ahab gick ut för att träffa honom.

17 Jaså, där är du, du som dragit denna fruktansvärda olycka över Israel? utbrast Ahab när han fick se profeten.

18 Du talar om dig själv, svarade Elia. Du och din familj har ju vägrat att lyda Herren och i stället tillbett Baal.

19 Samla nu allt folk i Israel på berget Karmel, tillsammans med Baals 45 profeter och Aserans 400 profeter, som Isebel försörjer.

20 Ahab sammankallade hela folket med alla profeterna på berget Karmel.

21 Där höll Elia ett tal till dem. Hur länge ska ni fortsätta att vingla mellan olika åsikter? frågade han folket. Om Herren är Gud, följ då honom! Men om Baal är det, ska ni naturligtvis följa honom!

22 Jag är den ende av Herrens profeter som finns kvar, men Baal har 450 profeter, fortsatte Elia.

23 Nu ska ni skaffa fram två tjurar. Baals profeter kan få välja vilken de vill ha, och sedan ska de stycka den och lägga den på veden på sitt altare, men utan att tända eld på veden. Jag ska göra i ordning den andra tjuren och lägga den på veden på Herrens altare, utan att tända eld på veden.

24 Om ni ber till er gud, så ska jag be till Herren, min Gud, och den som svarar med eld och tänder veden, är den sanne Guden!Man gick med på Elias förslag.

25 Då vände sig Elia till Baals profeter. Ni kan få pröva först, för ni är så många, sa han. Välj en av tjurarna och gör den i ordning. Sedan kan ni börja anropa er gud, men ni får inte tända eld på veden.

26 De gjorde i ordning en av tjurarna, lade den på altaret och ropade sedan hela förmiddagen på Baal: Baal, hör oss, hör oss! Men de fick inget svar, och då började de att dansa runt altaret.

27 Vid middagstid började Elia driva med dem.Ni måste nog ropa ännu högre, för att väcka er guds uppmärksamet, retades han. Han kanske är upptagen med annat eller är ute och reser! Han kanske rentav ligger och sover, så att ni måste väcka honom!

28 Då ropade de ännu högre, och som deras sed var skar de sig med knivar och svärd så att de blödde.

29 De höll på hela eftermiddagen tills det var hög tid att bära fram kvällsoffret, men ingen svarade dem och ingen röst hördes.

30 Kom nu hit till mig, ropade plötsligt Elia till folket.Alla trängdes omkring honom medan han byggde upp altaret som hade varit nerrivet.

31 Han tog tolv stenar, en för var och en av Israels stammar,

32 och av dem byggde han altaret. Han grävde därefter ett dike runt om det, en och en halv meter brett.

33 Sedan lade han ved på altaret, styckade tjuren och placerade den på veden.Fyll fyra hinkar med vatten och häll det över köttstyckena och veden, befallde Elia.

34 När de hade gjort det, bad han dem att upprepa proceduren.Ni ska göra det ännu en gång, sa han.När de för tredje gången gjorde som han sa

35 rann vattnet ner över altaret och fyllde diket.

36 När det var dags för kvällsoffret gick Elia fram till altaret och bad. Herre, Abrahams, Isaks och Israels Gud, bevisa i dag att du är Gud i Israel och att jag är din tjänare, som har gjort allt detta på din befallning!

37 Herre, svara mig, svara mig, så att alla förstår att du är Gud och att du vill föra dem tillbaka till dig!

38 Då kom plötsligt en flammande eld ner från himlen som brände upp tjuren, veden, stenarna och jorden och till och med torkade upp allt vattnet i diket.

39 När folket såg vad som hände, föll de ner med sina ansikten mot marken och ropade: Herren är Gud! Herren är Gud!

40 Då sa Elia åt dem att ta Baals profeter till fånga. Låt inte en enda av dem komma undan, befallde han.De grep dem allesammans, och Elia såg till att de fördes ner till bäcken Kison och dödades där.

Elia ber om regn

41 Sedan sa Elia till Ahab: Gå nu och ät och drick! Jag hör nämligen en väldig regnstorm komma!

42 Ahab började förbereda en fest. Men Elia gick upp på toppen av berget Karmel och böjde sig ner mot marken med huvudet mellan sina knän

43 och sa till sin tjänare: Gå och se ut över havet!Han gjorde så och kom tillbaka till Elia och sa: Jag såg ingenting. Sju gånger fick han samma order av Elia: Gå tillbaka!

44 När han återvände för sjunde gången, berättade han att han hade sett ett litet moln komma upp över havet, men det var inte större än en manshand.Skynda dig och säg till Ahab att han tar sin vagn och ger sig iväg nerför berget genast, annars kommer regnet att hindra honom, ropade Elia.

45 Och mycket riktigt! Snart förmörkades himlen av moln och det blev ett häftigt skyfall. Ahab gav sig hastigt av till Jisreel,

46 och Herren gav Elia sådan kraft att han med manteln uppfäst runt midjan kunde springa framför Ahabs vagn ända fram till stadsporten.

Napamatud-an Liwat nga Matuod nga Propeta sang Dios si Elias

18 Tatlo ka tuig na nga wala nag-ulan. Kag isa sina ka tion, nagsiling ang Ginoo kay Elias, “Lakat ka kag magpakita kay Ahab, kay paulanon ko na.” Gani nagkadto si Elias kay Ahab.

Karon, puwerte na gid ang gutom sa Samaria. Gani ginpatawag ni Ahab si Obadias nga amo ang nagadumala sang iya palasyo. (Si Obadias nagatahod gid sa Ginoo. Sang ginpamatay ni Jezebel ang mga propeta sang Ginoo, gintago ni Obadias ang 100 ka propeta sa duha ka kuweba, 50 sa kada kuweba, kag ginhatagan niya sila sang pagkaon kag tubig.) Nagsiling si Ahab kay Obadias, “Kadtuan ta ang tanan nga tuburan kag ililigan sang tubig sa aton nasyon, kay basi makakita kita sang mga hilamon para sa aton mga kabayo kag mga mula,[a] agod indi na kinahanglan nga patyon ta sila.” Gani gintunga nila kon diin nga parte sang duta sila makadto. Dayon naglakat sila sa tagsa nila ka direksyon.

Samtang nagalakat si Obadias, nasugat-an niya si Elias. Nakilala niya si Elias, gani nagluhod siya bilang pagtahod sa iya, kag nagsiling, “Ikaw gid bala ina, Sir Elias?” Nagsabat si Elias, “Huo. Karon lakat ka, kag sugiri ang imo agalon nga si Ahab nga ari ako diri.” Pero nagsiling si Obadias, “Sir, indi pag-ibutang sa peligro ang akon kabuhi kay Ahab, kay wala man ako sang sala nga nahimo sa imo. 10 Nagasugid ako sing matuod sa presensya sang buhi nga Ginoo, nga imo Dios, nga wala sing nasyon ukon ginharian nga wala pagpadal-i sang akon agalon sang tawo sa pagpangita sa imo. Kon magsiling gani ang mga pangulo sang sadto nga mga nasyon kag mga ginharian nga wala ka sa ila lugar, ginapasumpa sila ni Ahab nga wala gid man nila ikaw makita. 11 Kag karon ginasugo mo ako nga magkadto sa akon agalon kag silingon siya nga ari ka diri? 12 Ti ano abi kon sa akon paghalin dal-on ka sang Espiritu sang Ginoo sa lugar nga wala ko mahibalui? Pag-abot diri ni Ahab nga wala ka, patyon niya ako. Pero, sir, nagaalagad ako sa Ginoo halin sang pamatan-on pa ako. 13 Wala mo bala mabalitaan ang ginhimo ko sang ginpamatay ni Jezebel ang mga propeta sang Ginoo? Gintago ko ang 100 ka propeta sang Ginoo sa duha ka kuweba, 50 sa kada kuweba, kag ginhatagan ko sila sang pagkaon kag tubig. 14 Kag karon ginasugo mo ako nga magkadto sa akon agalon kag silingon siya nga ari ka diri? Patyon niya ako!”

15 Nagsiling si Elias, “Nagasumpa ako sa buhi nga Ginoo nga Makagagahom, nga akon ginaalagad, nga mapakita ako kay Ahab subong gid nga adlaw.”

16 Gani nagkadto si Obadias kay Ahab kag ginsugiran niya siya nga ara si Elias, kag naglakat si Ahab sa pagpakigkita kay Elias. 17 Sang makita ni Ahab si Elias, nagsiling siya, “Ikaw gid bala ina, manughalit sa Israel?” 18 Nagsabat si Elias, “Indi ako ang manughalit sa Israel, kundi ikaw kag ang pamilya sang imo amay. Kay ginsikway ninyo ang mga sugo sang Ginoo kag ginsimba ninyo ang mga imahen ni Baal. 19 Karon, patipuna sa akon ang tanan nga katawhan sang Israel didto sa Bukid sang Carmel. Kag pakadtua man ang 450 ka propeta ni Baal kag ang 400 ka propeta ni Ashera, nga ginapakaon ni Jezebel.”

20 Gani gintipon ni Ahab ang tanan nga katawhan sang Israel kag ang mga propeta sa Bukid sang Carmel. 21 Nagpalapit si Elias sa mga tawo kag nagsiling, “Hasta san-o pa bala kamo magsunod sa duha ka pagtuluohan? Kon ang Ginoo amo ang Dios, sunda ninyo siya, pero kon si Baal amo ang Dios, sunda ninyo siya.” Pero wala magsabat ang mga tawo.

22 Nagsiling liwat si Elias sa ila, “Ako na lang ang nabilin sa mga propeta sang Ginoo, pero si Baal iya may 450 ka propeta. 23 Karon dal-i ninyo kami sang duha ka turo nga baka. Dayon magpili ang mga propeta ni Baal sang isa nga ila ihawon kag dayon ibutang sa ibabaw sang gatong, pero indi pagsindihan ang gatong. Amo man ang himuon ko sa isa ka baka; ibutang ko man ini sa ibabaw sang gatong kag indi ko man pagsindihan ang gatong. 24 Dayon magpangamuyo kamo sa inyo dios, kag ako magapangamuyo man sa Ginoo. Ang magasabat paagi sa kalayo amo ang matuod nga Dios.” Kag nagsugot ang mga tawo.

25 Nagsiling dayon si Elias sa mga propeta ni Baal, “Kamo ang mag-una kay madamo kamo. Magpili kamo sang isa ka turo nga baka kag ipreparar ninyo. Magpangamuyo dayon kamo sa inyo dios, pero indi ninyo pagsindihan ang gatong.” 26 Gani ginkuha sang mga propeta ni Baal ang turo nga baka nga gindala sa ila, kag ginpreparar nila ini. Dayon nagpangamuyo sila kay Baal halin sa aga hasta sa udto. Nagsinggit sila, “O Baal, sabta kami!” Nagsaot-saot pa sila palibot sa halaran nga ila ginhimo. Pero wala sing may nagsabat.

27 Sang udto na, ginyaguta na sila ni Elias nga nagasiling, “Sige, tuduhi pa ninyo singgit, kay dios man bala siya! Basi nagahanduraw lang siya, ukon nagapahuway-huway,[b] ukon may ginkadtuan, ukon nagakatulog kag kinahanglan nga pukawon.” 28 Gani nagsinggit pa gid sila sing tudo kag ginpilasan nila ang ila mga lawas sang bangkaw kag espada, suno sa ila kinabatasan, hasta nga nag-agay ang dugo. 29 Nagligad ang udto kag sige gihapon ang ila singgit hasta nga nagsobra na ang ila oras sa paghalad,[c] pero wala gid sing may nagsabat sa ila.

30 Nagsiling si Elias sa tanan nga tawo, “Palapit kamo sa akon.” Kag nagpalapit ang mga tawo sa iya. Ginkay-o niya dayon ang halaran sang Ginoo nga naguba. 31 Nagkuha siya sang dose ka bato nga nagarepresentar sa dose ka tribo sang mga anak ni Jacob, ang tawo nga gin-ngalanan sang Ginoo nga Israel. 32 Ginhimo niya ang mga bato nga halaran para sa Ginoo, kag ginkanalan niya ang palibot sang halaran. Ang kanal sarang mabutangan sang mga tunga sa sako nga binhi. 33 Ginplastar niya sing maayo ang gatong sa halaran kag ginhiwa-hiwa ang baka kag ginbutang ini sa ibabaw sang gatong. Dayon nagsiling siya sa mga tawo, “Bubui ninyo sing apat ka banga nga tubig ang halad kag gatong.” Sang nahimo na nila ini, 34 nagsiling si Elias, “Bubui ninyo liwat.” Pagkatapos nila bubo, nagsiling liwat si Elias, “Bubui pa gid ninyo sa ikatlo nga beses.” Gintuman nila ang ginsiling ni Elias. 35 Nag-ilig ang tubig sa palibot sang halaran kag napuno ang kanal.

36 Sang tion na sang paghalad, nagpalapit si Propeta Elias sa halaran kag nagpangamuyo. Siling niya,Ginoo, Dios ni Abraham, ni Isaac, kag ni Jacob,[d] pamatud-i subong nga adlaw nga ikaw ang Dios sa Israel kag ako imo alagad, kag ginhimo ko ini tanan nga butang suno sa imo sugo. 37 Sabta ako, Ginoo, agod mahibaluan sang sini nga mga tawo nga ikaw Ginoo ang Dios, kag ginapabalik mo sila sa imo.”

38 Nag-abot dayon ang kalayo nga halin sa Ginoo, kag ginsunog sini ang halad, ang gatong, ang mga bato kag ang duta, kag ginpahubas ang tubig sa kanal. 39 Sang makita ini sang tanan nga tawo, nagluhod sila kag nagsiling, “Ang Ginoo amo ang Dios! Ang Ginoo amo ang Dios!” 40 Nagmando dayon si Elias sa mga tawo, “Dakpa ninyo ang mga propeta ni Baal. Kinahanglan wala sing may makapalagyo sa ila!” Gani gindakop nila sila kag gindala sila ni Elias sa Kishon nga ililigan sang tubig kag didto ginpamatay.

41 Nagsiling si Elias kay Ahab, “Lakat, magkaon ka kag mag-inom, kay nagapadulong ang mabaskog nga ulan.” 42 Gani naglakat si Ahab agod magkaon kag mag-inom, pero si Elias iya nagsaka sa putokputokan sang Carmel kag nagpangamuyo, nga nagaluhod kag nagaduko sa duta. 43 Dayon nagsiling siya sa iya suluguon, “Magtaklad ka kag magtan-aw sa dagat.” Kag gintuman ini sang suluguon.

Pagbalik niya kay Elias, nagsiling siya, “Wala ako sing may nakita.” Pito ka beses nga nagsiling si Elias sa iya nga magbalik siya kag magtan-aw. 44 Sang ikapito na nga pagbalik niya, nagsiling siya kay Elias, “May nakita ako nga gal-om nga daw sa palad lang sang tawo kagamay, nga nagapaibabaw halin sa lawod.” Gani nagsiling si Elias, “Lakat, kag silinga si Ahab nga magsakay na siya sa iya karwahe kag magpauli sa indi pa siya maabtan sang ulan.”

45 Dugay-dugay nagdulom ang langit tungod sa mga gal-om. Naghangin kag nag-ulan sing mabaskog, kag nagsakay si Ahab sa karwahe kag nagkadto sa Jezreel. 46 Karon, gin-gamhan sang Ginoo si Elias. Ginwagkos niya ang iya pangguwa nga bayo sa iya hawak kag nagdalagan siya sing una kay Ahab pakadto sa Jezreel.

Footnotes

  1. 18:5 mula: sa English, mule. Ini nga sapat kaanggid sa kabayo.
  2. 18:27 nagapahuway-huway: ukon, nagapamus-on.
  3. 18:29 hasta nga nagsobra… paghalad: sa literal, hasta sa paghalad sang halad. Ginahimo ini sang nagasalop na ang adlaw.
  4. 18:36 Jacob: sa Hebreo, Israel.

Elijah and Obadiah

18 After a long time, in the third(A) year, the word of the Lord came to Elijah: “Go and present(B) yourself to Ahab, and I will send rain(C) on the land.” So Elijah went to present himself to Ahab.

Now the famine was severe(D) in Samaria, and Ahab had summoned Obadiah, his palace administrator.(E) (Obadiah was a devout believer(F) in the Lord. While Jezebel(G) was killing off the Lord’s prophets, Obadiah had taken a hundred prophets and hidden(H) them in two caves, fifty in each, and had supplied(I) them with food and water.) Ahab had said to Obadiah, “Go through the land to all the springs(J) and valleys. Maybe we can find some grass to keep the horses and mules alive so we will not have to kill any of our animals.”(K) So they divided the land they were to cover, Ahab going in one direction and Obadiah in another.

As Obadiah was walking along, Elijah met him. Obadiah recognized(L) him, bowed down to the ground, and said, “Is it really you, my lord Elijah?”

“Yes,” he replied. “Go tell your master, ‘Elijah is here.’”

“What have I done wrong,” asked Obadiah, “that you are handing your servant over to Ahab to be put to death? 10 As surely as the Lord your God lives, there is not a nation or kingdom where my master has not sent someone to look(M) for you. And whenever a nation or kingdom claimed you were not there, he made them swear they could not find you. 11 But now you tell me to go to my master and say, ‘Elijah is here.’ 12 I don’t know where the Spirit(N) of the Lord may carry you when I leave you. If I go and tell Ahab and he doesn’t find you, he will kill me. Yet I your servant have worshiped the Lord since my youth. 13 Haven’t you heard, my lord, what I did while Jezebel was killing the prophets of the Lord? I hid a hundred of the Lord’s prophets in two caves, fifty in each, and supplied them with food and water. 14 And now you tell me to go to my master and say, ‘Elijah is here.’ He will kill me!”

15 Elijah said, “As the Lord Almighty lives, whom I serve, I will surely present(O) myself to Ahab today.”

Elijah on Mount Carmel

16 So Obadiah went to meet Ahab and told him, and Ahab went to meet Elijah. 17 When he saw Elijah, he said to him, “Is that you, you troubler(P) of Israel?”

18 “I have not made trouble for Israel,” Elijah replied. “But you(Q) and your father’s family have. You have abandoned(R) the Lord’s commands and have followed the Baals. 19 Now summon(S) the people from all over Israel to meet me on Mount Carmel.(T) And bring the four hundred and fifty prophets of Baal and the four hundred prophets of Asherah, who eat at Jezebel’s table.”(U)

20 So Ahab sent word throughout all Israel and assembled the prophets on Mount Carmel.(V) 21 Elijah went before the people and said, “How long will you waver(W) between two opinions? If the Lord(X) is God, follow him; but if Baal is God, follow him.”

But the people said nothing.

22 Then Elijah said to them, “I am the only one of the Lord’s prophets left,(Y) but Baal has four hundred and fifty prophets.(Z) 23 Get two bulls for us. Let Baal’s prophets choose one for themselves, and let them cut it into pieces and put it on the wood but not set fire to it. I will prepare the other bull and put it on the wood but not set fire to it. 24 Then you call(AA) on the name of your god, and I will call on the name of the Lord.(AB) The god who answers by fire(AC)—he is God.”

Then all the people said, “What you say is good.”

25 Elijah said to the prophets of Baal, “Choose one of the bulls and prepare it first, since there are so many of you. Call on the name of your god, but do not light the fire.” 26 So they took the bull given them and prepared it.

Then they called(AD) on the name of Baal from morning till noon. “Baal, answer us!” they shouted. But there was no response;(AE) no one answered. And they danced around the altar they had made.

27 At noon Elijah began to taunt them. “Shout louder!” he said. “Surely he is a god! Perhaps he is deep in thought, or busy, or traveling. Maybe he is sleeping and must be awakened.”(AF) 28 So they shouted louder and slashed(AG) themselves with swords and spears, as was their custom, until their blood flowed. 29 Midday passed, and they continued their frantic prophesying until the time for the evening sacrifice.(AH) But there was no response, no one answered, no one paid attention.(AI)

30 Then Elijah said to all the people, “Come here to me.” They came to him, and he repaired the altar(AJ) of the Lord, which had been torn down. 31 Elijah took twelve stones, one for each of the tribes descended from Jacob, to whom the word of the Lord had come, saying, “Your name shall be Israel.”(AK) 32 With the stones he built an altar in the name(AL) of the Lord, and he dug a trench around it large enough to hold two seahs[a] of seed. 33 He arranged(AM) the wood, cut the bull into pieces and laid it on the wood. Then he said to them, “Fill four large jars with water and pour it on the offering and on the wood.”

34 “Do it again,” he said, and they did it again.

“Do it a third time,” he ordered, and they did it the third time. 35 The water ran down around the altar and even filled the trench.

36 At the time(AN) of sacrifice, the prophet Elijah stepped forward and prayed: “Lord, the God of Abraham,(AO) Isaac and Israel, let it be known(AP) today that you are God in Israel and that I am your servant and have done all these things at your command.(AQ) 37 Answer me, Lord, answer me, so these people will know(AR) that you, Lord, are God, and that you are turning their hearts back again.”

38 Then the fire(AS) of the Lord fell and burned up the sacrifice, the wood, the stones and the soil, and also licked up the water in the trench.

39 When all the people saw this, they fell prostrate(AT) and cried, “The Lord—he is God! The Lord—he is God!”(AU)

40 Then Elijah commanded them, “Seize the prophets of Baal. Don’t let anyone get away!” They seized them, and Elijah had them brought down to the Kishon Valley(AV) and slaughtered(AW) there.

41 And Elijah said to Ahab, “Go, eat and drink, for there is the sound of a heavy rain.” 42 So Ahab went off to eat and drink, but Elijah climbed to the top of Carmel, bent down to the ground and put his face between his knees.(AX)

43 “Go and look toward the sea,” he told his servant. And he went up and looked.

“There is nothing there,” he said.

Seven times Elijah said, “Go back.”

44 The seventh time(AY) the servant reported, “A cloud(AZ) as small as a man’s hand is rising from the sea.”

So Elijah said, “Go and tell Ahab, ‘Hitch up your chariot and go down before the rain stops you.’”

45 Meanwhile, the sky grew black with clouds, the wind rose, a heavy rain(BA) started falling and Ahab rode off to Jezreel.(BB) 46 The power(BC) of the Lord came on Elijah and, tucking his cloak into his belt,(BD) he ran ahead of Ahab all the way to Jezreel.

Footnotes

  1. 1 Kings 18:32 That is, probably about 24 pounds or about 11 kilograms