1 Korinthierbrevet 14
Svenska Folkbibeln
Profetians gåva är större än tungomålstalets
14 Sträva ivrigt efter kärleken, men sök också vinna de andliga gåvorna, framför allt profetians gåva. 2 Den som talar tungomål talar inte till människor utan till Gud. Ingen förstår honom, när han i sin ande talar hemligheter. 3 Men den som profeterar talar till människor och ger dem uppbyggelse, uppmuntran och tröst. 4 Den som talar tungomål uppbygger sig själv, men den som profeterar uppbygger församlingen. 5 Jag önskar att ni alla skall tala tungomål men hellre att ni skall profetera. Den som profeterar är förmer än den som talar tungomål, om inte denne uttyder sitt tal, så att församlingen blir uppbyggd.
6 Antag, mina bröder, att jag kommer till er och talar tungomål. Vad hjälper det er, om jag inte meddelar er någon uppenbarelse eller kunskap eller profetia eller undervisning? 7 Även om livlösa instrument som flöjt eller harpa ger ljud ifrån sig, hur skall man kunna uppfatta vad som spelas, om det inte är någon skillnad på tonerna? 8 Och om en trumpet ger en otydlig signal, vem gör sig då redo till strid? 9 Så är det även med er. Om ni inte i ert språk talar begripliga ord, hur skall man då kunna förstå vad ni säger? Ni kommer att tala ut i tomma luften. 10 Hur många språk det än kan finnas i världen, så är inget ljud utan mening. 11 Men om jag inte vet vad ljuden betyder, blir jag en främling för den som talar, och den som talar blir en främling för mig. 12 Så är det också med er. Eftersom ni är ivriga att få Andens gåvor, sök då att i överflöd få sådana som uppbygger församlingen.
Tungomålstalet måste uttydas
13 Därför skall den som talar tungomål be om att kunna uttyda det. 14 Ty om jag talar tungomål när jag ber, så ber min ande, men mitt förstånd bär ingen frukt. 15 Vad innebär nu detta? Jo, jag vill be i anden, och jag vill också be med förståndet. Jag vill lovsjunga i anden, och jag vill också lovsjunga med förståndet. 16 Men om du tackar Gud i anden, hur skall då den som inget förstår kunna säga sitt amen till din tacksägelse? Han förstår ju inte vad du säger. 17 Du gör rätt i att tacka Gud, men den andre blir inte uppbyggd. 18 Jag tackar min Gud, jag talar tungomål mer än ni alla. 19 Men i församlingen vill jag hellre tala fem ord med mitt förstånd för att undervisa andra, än tio tusen i tungomål.
Tungomålstalet är ett tecken för dem som inte tror
20 Bröder, var inte barn till förståndet. Var i stället barn i fråga om ondskan och vuxna till förståndet. 21 Det står skrivet i lagen:[a] Genom folk med främmande språk och främmande läppar skall jag tala till detta folk, och inte ens då skall de lyssna till mig, säger Herren. 22 Så är tungomålstalen ett tecken, inte för dem som tror utan för de otroende,[b] under det att profetian är ett tecken, inte för de otroende utan för dem som tror. 23 Om nu hela församlingen kommer tillsammans och alla talar tungomål, och några som inte förstår eller inte tror kommer in, skall de då inte säga att ni är galna? 24 Men om alla profeterar och en som inte tror eller förstår kommer in, då blir han avslöjad av alla och dömd av alla. 25 Hans hjärtas hemligheter uppenbaras, och han faller ner på sitt ansikte och tillber Gud och ropar: "Gud är verkligen i er!"
Ordningen vid gudstjänsten
26 Hur skall det då vara, bröder? Jo, när ni samlas har var och en något att ge: en psalm, ett ord till undervisning, en uppenbarelse, ett tungotal, och en uttydning. Låt allt bli till uppbyggelse. 27 Om någon talar tungomål, får två eller högst tre tala, och då en i sänder, och någon skall uttyda det. 28 Men finns det ingen som uttyder, skall den som talar tungomål tiga i församlingen och endast tala för sig själv och till Gud. 29 Två eller tre profeter skall tala, och de andra skall pröva det som sägs. 30 Men om någon annan som sitter där får en uppenbarelse, skall den förste tiga. 31 Ni kan alla profetera, en i sänder, så att alla blir undervisade och alla blir tröstade. 32 Och profeternas andar underordnar sig profeterna. 33 Ty Gud är inte oordningens Gud utan fridens.
Liksom kvinnorna tiger i de heligas alla församlingar 34 skall de tiga i era församlingar. De får inte tala utan skall underordna sig, som också lagen säger.[c] 35 Vill de veta något, skall de fråga sina män där hemma. Ty det är en skam för en kvinna att tala i församlingen. 36 Är det kanske från er Guds ord har gått ut? Eller har det kommit bara till er?
37 Om någon menar sig vara profet eller andligt utrustad, skall han inse att det jag skriver till er är Herrens bud. 38 Men om någon inte erkänner detta, är han själv inte erkänd.[d] 39 Därför, mina bröder, var ivriga att profetera och hindra inte tungomålstalandet. 40 Men låt allt ske på ett värdigt sätt och med ordning.
Footnotes
- 1 Korinthierbrevet 14:21 lagen Ordet används här som en sammanfattande beteckning för hela GT. Citatet är hämtat från Jes 28:11f. Det obegripliga tal som det i fångenskap bortförda folket fick höra var enligt profeten ett tecken på Guds dom över folket.
- 1 Korinthierbrevet 14:22 tungomålstalen ett tecken . . . för de otroende Ett domens tecken.
- 1 Korinthierbrevet 14:34 som också lagen säger Lagen åberopas här som en historisk parallell till den lärdom och uppenbarelse som aposteln har fått från Herren (jfr v. 36).
- 1 Korinthierbrevet 14:38 är han själv inte erkänd Underförstått: av Gud.
哥林多前書 14
Chinese Contemporary Bible (Traditional)
論講道和說方言
14 你們要追求愛，也要切慕屬靈的恩賜，尤其是作先知講道的恩賜。 2 人說方言，是對上帝說的，並非對人說的，因為沒有人聽得懂，他是在心靈裡述說各樣的奧祕。 3 但先知講道是對人講的，為了要造就、鼓勵、安慰人。 4 說方言只是造就自己，但作先知講道是造就教會。 5 我希望你們都能夠說方言，不過，我更希望你們都能作先知講道。說方言的不如作先知講道的重要，除非把方言翻譯出來，使教會得造就。
6 弟兄姊妹，如果我到你們那裡只說方言，不講解有關上帝的啟示、知識、預言、教導，我對你們有什麼益處呢？ 7 就連沒有生命的簫和琴，如果發出的聲音雜亂無章，誰能知道所吹所彈的是什麼曲子呢？ 8 如果號聲不清楚，誰會預備打仗呢？ 9 同樣，除非你們講出清楚的信息，不然聽見的人怎能明白呢？那豈不等於對空氣說話嗎？ 10 世上有各種語言，卻沒有一種是毫無意義的。 11 如果有人對我說話，我卻不明白他的語言，我們彼此就成了語言不通的人。 12 你們也是一樣，既然渴慕屬靈的恩賜，就應該多多追求造就教會的恩賜。
13 所以說方言的人應當祈求能把方言翻譯出來。 14 如果我用方言禱告，那是我的靈在禱告，但我的悟性沒有發揮作用。 15 那麼，我該怎麼做呢？我要用靈禱告，也要用悟性禱告；我要用靈歌唱，也要用悟性歌唱。 16 否則，如果你在聚會中用方言[a]來感恩，在座不懂方言的人不明白你在說些什麼，怎能在你感恩的時候說「阿們」呢？ 17 你的感恩表達得固然美好，無奈不能造就別人。
18 感謝上帝，我說方言比你們眾人都多。 19 但在教會中我寧可用悟性說五句教導人的話，勝過說萬句別人不懂的方言。
20 弟兄姊妹，你們的思想不要像小孩子，要長大成熟，但在罪惡的事上要像嬰孩。 21 律法書上記載：
「主說，『我要藉著講陌生語言的人和外邦人的口向這些子民說話。
雖然如此，
他們仍然不聽從我。』」
22 由此可見，講方言不是顯給信徒的標記，而是顯給非信徒的標記；但先知講道是顯給信徒的標記，不是顯給非信徒的標記。 23 所以，如果你們在聚會中，全體信徒都說方言，偶然有不懂方言的人或非信徒進來，他們豈不會說你們全都瘋了嗎？ 24 但如果你們都做先知講道，偶然有非信徒或是不懂方言的人進來，他會醒悟到自己的罪，良心受到譴責， 25 心中的秘密也會顯露出來，便會俯伏敬拜上帝，說：「上帝真的在你們當中！」
聚會的原則
26 那麼，弟兄姊妹，你們該怎麼做呢？你們聚會的時候，不管是唱詩、教導、講啟示、說方言或翻譯方言，都應該是為了造就人。 27 如果有人要說方言，應當只限於兩個人，最多三個，要輪流說，而且要有人把它翻譯出來。 28 如果沒有人翻譯，說方言的人就當在聚會中閉口不言，只向自己和上帝說。
29 作先知講道的也應該限於兩三個人，其他的人應當慎思明辨。 30 但如果上帝的啟示臨到在座的其他人，正在講的人要停下來， 31 這樣大家都可以輪流講道，人人都可以得到教導和勉勵。 32 先知的靈受先知控制， 33 因為上帝不是叫人混亂的上帝，而是賜人平安的上帝。
34 正如聖徒的各教會一樣，婦女[b]在聚會中要保持安靜，因為她們不可以發言，總要順服，正如律法書所說的。 35 如果她們想要學什麼，可以在家問自己的丈夫，因為婦女在聚會中發言是可恥的。 36 難道上帝的道是出自你們哥林多人嗎？難道上帝的道單單傳給了你們嗎？ 37 如果你們當中有人自認為是先知或屬靈的人，他就應該知道我現在所寫的是主的命令。 38 如果有人對此視而不見，不必理會他。
39 所以，我的弟兄姊妹，你們要切慕作先知講道，也不要禁止說方言。 40 但無論做什麼事，都要按規矩，有次序。
1 Corinthians 14
New Catholic Bible
Chapter 14
Seek the Gifts That Build Up the Community.[a] 1 Make love your aim, but strive earnestly after the spiritual gifts, especially for that of prophecy. 2 If anyone speaks in tongues, he is speaking not to men but to God, and no one understands him, for he is speaking mysteries in the Spirit. 3 On the other hand, the one who prophesies speaks to men for their building up, their encouragement, and their consolation.
4 Whoever speaks in a tongue builds himself up, but whoever prophesies builds up the Church. 5 I wish that all of you could speak in tongues, but I would much prefer that you could prophesy. For the one who prophesies is greater than the one who speaks in tongues, unless the latter can interpret what he is saying so that the Church may be built up.
6 Now suppose, brethren, that I should come to you and speak in tongues. Of what value would I be to you if you were unable to discern from my words any revelation or knowledge or prophecy or instruction? 7 Even inanimate things produce sound, such as a flute or a harp. If they do not produce distinct notes, how can anyone tell what tune is being played?
8 Or again, if the bugle call is unclear, who will get ready for battle? 9 Similarly, if you speak in tongues and your speech is unintelligible, how will anyone be able to understand what you are saying? For you will be talking to empty air.
10 There are many different languages that are used in the world, and none of them is without meaning. 11 But if I do not comprehend the meaning of the language, I will be a foreigner to the speaker and he will be a foreigner to me. 12 Since you are eager to acquire spiritual gifts, try to excel in those that build up the Church.
13 Therefore, anyone who speaks in tongues should pray for the ability to interpret. 14 For if I pray in a tongue, my spirit is at prayer but my mind derives no benefit. 15 What then should I do? I will pray with my spirit, but I will also pray with my mind. I will sing with my spirit, but I will also sing with my mind.
16 If you are praising only with the spirit, how will the uninstructed person who is present be able to answer “Amen” to your thanksgiving when he does not comprehend what you are saying? 17 Your thanksgiving may be inspiring, but the other person has not been edified.
18 I thank God that I speak in tongues more than any of you, 19 but when I am in the church I would prefer to speak five intelligible words to instruct others rather than ten thousand words in a tongue.
20 Brethren, do not be childish in your thinking. Be like infants in regard to evil, but in your thinking be mature. 21 In the Law[b] it is written,
“By people speaking strange tongues
and by the lips of foreigners
I will speak to this people,
and even so they will not listen to me,
says the Lord.”
22 Clearly, then, tongues are intended as a sign not for believers but for unbelievers, while prophecy is designed not for unbelievers but for believers.
23 Therefore, if the whole Church has assembled and everyone is speaking in tongues, would not any uninstructed person or any unbeliever on entering conclude that you are all out of your minds? 24 However, if everyone is prophesying and an unbeliever or uninstructed person should enter, he would be reproved by all and judged by all, 25 and the secrets of his heart would be revealed. Then he would fall down and worship God, declaring, “God is truly in your midst.”
26 Let Everything Be Done Properly and in an Orderly Fashion. And so, what then should be done, brethren? When you assemble, each of you should bring a psalm or some lesson or a revelation, or speak in a tongue, or offer an interpretation. Everything should be done with the goal in mind of building up. 27 If any of you speak in a tongue, let only two or at most three come forward, one at a time, and someone must interpret. 28 If no one is available to interpret, let those who speak in tongues be silent in the church and speak only to themselves and to God.
29 As for the prophets, let two or three speak, and let the rest weigh their words. 30 Should a revelation be made to someone else who is sitting there, let the one who is speaking stop. 31 You can all prophesy, but one at a time, so that all may receive instruction and encouragement. 32 Indeed, the spirits of the prophets are subject to their prophets’ control, 33 for God is not a God of disorder but of peace.
As in all the Churches of the saints, 34 [c]women are to keep silent at the assemblies. For they are not permitted to speak, since the Law asserts that they are to be subordinate. 35 If there is anything they wish to know, they should ask their husbands at home. It is improper for them to speak in the church.
36 Did the word of God originate with you? Or are you the only ones to whom it has come? 37 Anyone who claims to be a prophet or to have spiritual powers must recognize that what I am writing to you is a commandment of the Lord. 38 Anyone who does not acknowledge this should be ignored.
39 Therefore, brethren, be eager to prophesy and do not forbid speaking in tongues. 40 But ensure that everything is done properly and in an orderly fashion.
Footnotes
- 1 Corinthians 14:1 The Corinthians aimed especially at a spectacular gift that Paul calls the gift of tongues. The reference is to a type of ecstatic prayer: the inspired person speaks in the midst of the assembly, using incomprehensible words, in a kind of religious rapture; he or she sings the praises of God, either in foreign languages that an inspired interpreter can translate, or by repeating litanies of hardly articulated words, without any order, in a state of ecstasy.
In v. 14, Paul contrasts “spirit” and “mind”: the spirit is the innermost part of the soul, where the Holy Spirit acts in mysterious ways; the mind is the soul insofar as it reflects and analyzes itself; it is the level, that is, of self-consciousness and the communication of thought.
When inspiration disregards the mind, the way is opened to enthusiasm and disorder, instead of fraternal exchanges and communion. - 1 Corinthians 14:21 In the Law: i.e., the Old Testament; see Rom 3:10-19 where Paul cites a number of passages from the Old Testament and then calls them “the Law” in v. 19.
- 1 Corinthians 14:34 Paul is not against women speaking in church (see 1 Cor 11:5). He is against women speaking in a disorderly manner in church.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
