马可福音 6
Chinese Contemporary Bible (Simplified)
拿撒勒人厌弃耶稣
6 耶稣带着门徒离开那地方，回到自己的家乡。 2 到了安息日，祂开始在会堂里教导人，众人听了都很惊奇，说：“这个人从哪里学来这些本领？祂怎么会有这种智慧？祂怎么能行这样的神迹？ 3 这不是那个木匠吗？祂不是玛丽亚的儿子吗？祂不是雅各、约西、犹大、西门的大哥吗？祂的妹妹们不也住在我们这里吗？”他们就对祂很反感。
4 耶稣对他们说：“先知到处受人尊敬，只有在本乡、本族、本家例外。” 5 耶稣不能在那里行任何神迹，只把手按在几个病人身上，医治了他们。 6 他们的不信令耶稣诧异，于是祂就去周围的村庄教导人。
差遣十二使徒
7 耶稣召集了十二个使徒，差遣他们两个两个地出去，赐给他们制服污鬼的权柄， 8 又吩咐他们除了手杖之外，不用带食物和背囊，腰包里也不要带钱， 9 只穿一双鞋子和一套衣服就够了。 10 祂说：“你们无论到哪里，就住在那些接待你们的人家里，一直住到离开。 11 如果某地方的人不接待你们，不听你们传的道，你们在离开之前要跺掉脚上的尘土，作为对他们的警告！”
12 使徒便出去传道，劝人悔改， 13 赶出许多鬼，为许多病人抹油，治好他们。
施洗者约翰遇害
14 耶稣声名远播，希律王也听说了祂的事。有人说：“施洗者约翰从死里复活了，所以能够行这些神迹。”
15 也有人说：“祂是先知以利亚。”
还有人说：“祂是个先知，跟古代的一位先知相似。”
16 希律听到这些议论，就说：“祂一定是被我斩了头的约翰从死里复活了。” 17 原来希律娶了他兄弟腓力的妻子希罗底，并为她的缘故而派人逮捕了约翰，把他关押在监牢里。 18 因为约翰屡次对希律说：“你娶弟弟的妻子不合法。”
19 希罗底对约翰怀恨在心，想要杀掉他，只是不能得逞。 20 因为希律知道约翰是个公义圣洁的人，所以敬畏他，并对他加以保护。尽管约翰所讲的道理令他困惑不安，他仍然喜欢听。
21 机会终于来了。希律在自己的生日那天设宴招待文武百官和加利利的显要。 22 希罗底的女儿进来跳舞，甚得希律和客人的欢心。王对她说：“你想要什么，只管说。” 23 王还对她起誓说：“无论你要什么，哪怕是我的半壁江山，我都会给你。”
24 她便出去问她母亲：“我应该要什么呢？”
她母亲说：“要施洗者约翰的头！”
25 她马上回去对王说：“愿王立刻把施洗者约翰的头放在盘子里送给我。”
26 王听了这个请求，感到十分为难，但因为在众宾客面前起了誓，就不好拒绝。 27 他立刻命令卫兵进监牢砍了约翰的头， 28 放在盘子里送给这女子，她又转送给她母亲。 29 约翰的门徒听到这个消息，就来把约翰的尸体领回去，安葬在坟墓里。
耶稣使五千人吃饱
30 使徒们聚集在耶稣身边，向祂报告事工和传道的经过。 31 耶稣对他们说：“你们私下跟我到僻静的地方去歇一会儿吧。”因为当时来来往往找他们的人实在太多，他们连吃饭的时间都没有。
32 他们乘船悄悄地到了一处僻静的地方。 33 可是有许多人看见他们离开，认出了他们，便从各城镇步行赶往那里，比他们先到达。 34 耶稣一下船，看见这一大群人好像没有牧人的羊，心里怜悯他们，于是教导了他们许多道理。
35 天色晚了，门徒过来对耶稣说：“时候已经不早了，这里又是荒郊野外， 36 请遣散众人，好让他们到周围的村庄去自己买些吃的。”
37 耶稣说：“你们给他们吃的吧。”
门徒说：“我们哪来这么多钱买东西给他们吃啊？”
38 耶稣说：“看看你们有多少饼。”
他们察看后，说：“有五个饼和两条鱼。”
39 耶稣吩咐门徒叫大家分组坐在草地上。 40 于是众人坐下，有的五十人一组，有的一百人一组。 41 耶稣拿起那五个饼、两条鱼，举目望着天祝谢后，掰开递给门徒，让他们分给众人。祂又照样把那两条鱼分给众人。 42 大家都吃了，并且吃饱了。 43 门徒把剩下的碎饼、碎鱼收拾起来，装满了十二个篮子。 44 当时吃饼的男人有五千。
耶稣在湖面上行走
45 随后，耶稣催门徒上船，叫他们先渡到湖对岸的伯赛大，祂则遣散众人。 46 祂辞别了众人后，就上山去祷告。 47 到了晚上，门徒的船在湖中心，耶稣独自留在岸上。 48 大约凌晨三点钟，祂看见门徒在逆风中摇橹，非常吃力，就从水面上朝门徒走去，想要从他们旁边经过。 49 门徒看见有人在湖面上走，以为是幽灵，吓得惊叫起来。 50 全船的人看见祂，都吓坏了，耶稣立刻对他们说：“放心吧，是我，不要怕！”
51 耶稣上了船，来到他们那里，风便停了。门徒心里十分惊奇， 52 因为他们仍然不明白耶稣分饼那件事的意义，心里还是愚顽。 53 他们渡到湖对岸，来到革尼撒勒，在那里靠岸， 54 刚一下船，众人立刻认出了耶稣。 55 他们跑遍那一带地方，用垫子把生病的人抬来，听到耶稣在哪里，就把病人抬到哪里。 56 耶稣不论到哪一个城市、乡镇和村庄，人们总是把病人抬到街市上，求耶稣让他们摸一摸祂衣裳的穗边，所有摸过的病人都好了。
Markus 6
Svenska 1917
6 Och han gick bort därifrån och begav sig till sin fädernestad; och hans lärjungar följde honom.
2 Och när det blev sabbat, begynte han undervisa i synagogan. Och folket häpnade, när de hörde honom; de sade: »Varifrån har han fått detta? Och vad är det för vishet som har blivit honom given? Och dessa stora kraftgärningar som göras genom honom, varifrån komma de?
3 Är då denne icke timmermannen, han som är Marias son och broder till Jakob och Joses och Judas och Simon? Och bo icke hans systrar här hos oss?» Så blev han för dem en stötesten.
4 Då sade Jesus till dem: »En profet är icke föraktad utom i sin fädernestad och bland sina fränder och i sitt eget hus.»
5 Och han kunde icke där göra någon kraftgärning, utom att han botade några få sjuka, genom att lägga händerna på dem.
6 Och han förundrade sig över deras otro. Sedan gick han omkring i byarna, från den ena byn till den andra, och undervisade.
7 Och han kallade till sig de tolv och sände så ut dem, två och två, och gav dem makt över de orena andarna.
8 Och han bjöd dem att icke taga något med sig på vägen, utom allenast en stav: icke bröd, icke ränsel, icke penningar i bältet.
9 Sandaler finge de dock hava på fötterna, men de skulle icke bära dubbla livklädnader.
10 Och han sade till dem: »När I haven kommit in i något hus, så stannen där, till dess I lämnen den orten.
11 Och om man på något ställe icke tager emot eder och icke hör på eder, så gån bort därifrån, och skudden av stoftet som är under edra fötter, till ett vittnesbörd mot dem.»
12 Och de gingo ut och predikade att man skulle göra bättring;
13 och de drevo ut många onda andar och smorde många sjuka med olja och botade dem.
14 Och konung Herodes fick höra om honom, ty hans namn hade blivit känt. Man sade: »Det är Johannes döparen, som har uppstått från de döda, och därför verka dessa krafter i honom.»
15 Men andra sade: »Det är Elias.» Andra åter sade: »Det är en profet, lik de andra profeterna.»
16 Men när Herodes hörde detta, sade han: »Det är Johannes, den som jag lät halshugga. Han bar uppstått från de döda.»
17 Herodes hade nämligen sänt åstad och låtit gripa Johannes och binda honom och sätta honom i fängelse, för Herodias', sin broder Filippus' hustrus, skull. Ty henne hade Herodes tagit till äkta,
18 och Johannes hade då sagt till honom: »Det är icke lovligt för dig att hava din broders hustru.»
19 Därför hyste nu Herodes agg till honom och ville döda honom, men han hade icke makt därtill.
20 Ty Herodes förstod att Johannes var en rättfärdig och helig man, och han fruktade för honom och gav honom sitt beskydd. Och när han hade hört honom, blev han betänksam i många stycken; och han hörde honom gärna.
21 Men så kom en läglig dag, i det att Herodes på sin födelsedag gjorde ett gästabud för sina stormän och för krigsöverstarna och de förnämsta männen i Galileen.
22 Då gick Herodias' dotter ditin och dansade; och hon behagade Herodes och hans bordsgäster. Och konungen sade till flickan: »Begär av mig vadhelst du vill, så skall jag giva dig det.»
23 Ja, han lovade henne detta med ed och sade: »Vadhelst du begär av mig, det skall jag giva dig, ända till hälften av mitt rike.»
24 Då gick hon ut och frågade sin moder: »Vad skall jag begära?» Hon svarade: »Johannes döparens huvud.»
25 Och strax skyndade hon in till konungen och framställde sin begäran och sade: »Jag vill att du nu genast giver mig på ett fat Johannes döparens huvud.»
26 Då blev konungen mycket bekymrad, men för edens och för bordsgästernas skull ville han icke avvisa henne.
27 Alltså sände konungen strax en drabant med befallning att hämta hans huvud. Och denne gick åstad och halshögg honom i fängelset
28 och bar sedan fram hans huvud på ett fat och gav det åt flickan, och flickan gav det åt sin moder.
29 Men när hans lärjungar fingo höra härom, kommo de och togo hans döda kropp och lade den i en grav.
30 Och apostlarna församlade sig hos Jesus och omtalade för honom allt vad de hade gjort, och allt vad de hade lärt folket.
31 Då sade han till dem: »Kommen nu I med mig bort till en öde trakt, där vi få vara allena, och vilen eder något litet.» Ty de fingo icke ens tid att äta; så många voro de som kommo och gingo.
32 De foro alltså i båten bort till en öde trakt, där de kunde vara allena.
33 Men man såg dem fara sin väg, och många fingo veta det; och från alla städer strömmade då människor tillsammans dit landvägen och kommo fram före dem.
34 När han så steg i land, fick han se att där var mycket folk. Då ömkade han sig över dem, eftersom de voro »lika får som icke hade någon herde»; och han begynte undervisa dem i mångahanda stycken.
35 Men när det redan var långt lidet på dagen, trädde hans lärjungar fram till honom och sade: »Trakten är öde, och det är redan långt lidet på dagen.
36 Låt dem skiljas åt, så att de kunna gå bort i gårdarna och byarna häromkring och köpa sig något att äta.»
37 Men han svarade och sade till dem: »Given I dem att äta.» De svarade honom: »Skola vi då gå bort och köpa bröd för två hundra silverpenningar och giva dem att äta?»
38 Men han sade till dem: »Huru många bröd haven I? Gån och sen efter.» Sedan de hade gjort så, svarade de: »Fem, och därtill två fiskar.»
39 Då befallde han dem att låta alla i skilda matlag lägga sig ned i gröna gräset.
40 Och de lägrade sig där i skilda hopar, hundra eller femtio i var.
41 Därefter tog han de fem bröden och de två fiskarna och såg upp till himmelen och välsignade dem. Och han bröt bröden och gav dem åt lärjungarna, för att de skulle lägga fram åt folket; också de två fiskarna delade han mellan dem alla.
42 Och de åto alla och blevo mätta.
43 Sedan samlade man upp överblivna brödstycken, tolv korgar fulla, därtill ock kvarlevor av fiskarna.
44 Och det var fem tusen män som hade ätit.
45 Strax därefter nödgade han sina lärjungar att stiga i båten och i förväg fara över till Betsaida på andra stranden, medan han själv tillsåg att folket skildes åt.
46 Och när han hade tagit avsked av folket, gick han därifrån upp på berget för att bedja.
47 När det så hade blivit afton, var båten mitt på sjön, och han var ensam kvar på land.
48 Och han såg dem vara hårt ansatta, där de rodde fram, ty vinden låg emot dem. Vid fjärde nattväkten kom han då till dem, gående på sjön, och skulle just gå förbi dem.
49 Men när de fingo se honom gå på sjön, trodde de att det var en vålnad och ropade högt;
50 ty de sågo honom alla och blevo förfärade. Men han begynte strax tala med dem och sade till dem: »Varen vid gott mod; det är jag, varen icke förskräckta.»
51 Därefter steg han upp till dem i båten, och vinden lade sig. Och de blevo uppfyllda av stor häpnad;
52 ty de hade icke kommit till förstånd genom det som hade skett med bröden, utan deras hjärtan voro förstockade.
53 När de hade farit över till andra stranden, kommo de till Gennesarets land och lade till där.
54 Och när de stego ur båten, kände man strax igen honom;
55 och man skyndade omkring med bud i hela den trakten, och folket begynte då överallt bära de sjuka på sängar dit där man hörde att han var.
56 Och varhelst han gick in i någon by eller någon stad eller någon gård, där lade man de sjuka på de öppna platserna. Och de bådo honom att åtminstone få röra vid hörntofsen på hans mantel; och alla som rörde vid den blevo hulpna.
Mark 6
New Century Version
Jesus Goes to His Hometown
6 Jesus left there and went to his hometown, and his followers went with him. 2 On the Sabbath day he taught in the synagogue. Many people heard him and were amazed, saying, “Where did this man get these teachings? What is this wisdom that has been given to him? And where did he get the power to do miracles? 3 He is just the carpenter, the son of Mary and the brother of James, Joseph, Judas, and Simon. And his sisters are here with us.” So the people were upset with Jesus.
4 Jesus said to them, “A prophet is honored everywhere except in his hometown and with his own people and in his own home.” 5 So Jesus was not able to work any miracles there except to heal a few sick people by putting his hands on them. 6 He was amazed at how many people had no faith.
Then Jesus went to other villages in that area and taught. 7 He called his twelve followers together and got ready to send them out two by two and gave them authority over evil spirits. 8 This is what Jesus commanded them: “Take nothing for your trip except a walking stick. Take no bread, no bag, and no money in your pockets. 9 Wear sandals, but take only the clothes you are wearing. 10 When you enter a house, stay there until you leave that town. 11 If the people in a certain place refuse to welcome you or listen to you, leave that place. Shake its dust off your feet[a] as a warning to them.”[b]
12 So the followers went out and preached that people should change their hearts and lives. 13 They forced many demons out and put olive oil on many sick people and healed them.
How John the Baptist Was Killed
14 King Herod heard about Jesus, because he was now well known. Some people said,[c] “He is John the Baptist, who has risen from the dead. That is why he can work these miracles.”
15 Others said, “He is Elijah.”[d]
Other people said, “Jesus is a prophet, like the prophets who lived long ago.”
16 When Herod heard this, he said, “I killed John by cutting off his head. Now he has risen from the dead!”
17 Herod himself had ordered his soldiers to arrest John and put him in prison in order to please his wife, Herodias. She had been the wife of Philip, Herod’s brother, but then Herod had married her. 18 John had been telling Herod, “It is not lawful for you to be married to your brother’s wife.” 19 So Herodias hated John and wanted to kill him. But she couldn’t, 20 because Herod was afraid of John and protected him. He knew John was a good and holy man. Also, though John’s preaching always bothered him, he enjoyed listening to John.
21 Then the perfect time came for Herodias to cause John’s death. On Herod’s birthday, he gave a dinner party for the most important government leaders, the commanders of his army, and the most important people in Galilee. 22 When the daughter of Herodias[e] came in and danced, she pleased Herod and the people eating with him.
So King Herod said to the girl, “Ask me for anything you want, and I will give it to you.” 23 He promised her, “Anything you ask for I will give to you—up to half of my kingdom.”
24 The girl went to her mother and asked, “What should I ask for?”
Her mother answered, “Ask for the head of John the Baptist.”
25 At once the girl went back to the king and said to him, “I want the head of John the Baptist right now on a platter.”
26 Although the king was very sad, he had made a promise, and his dinner guests had heard it. So he did not want to refuse what she asked. 27 Immediately the king sent a soldier to bring John’s head. The soldier went and cut off John’s head in the prison 28 and brought it back on a platter. He gave it to the girl, and the girl gave it to her mother. 29 When John’s followers heard this, they came and got John’s body and put it in a tomb.
More than Five Thousand Fed
30 The apostles gathered around Jesus and told him about all the things they had done and taught. 31 Crowds of people were coming and going so that Jesus and his followers did not even have time to eat. He said to them, “Come away by yourselves, and we will go to a lonely place to get some rest.”
32 So they went in a boat by themselves to a lonely place. 33 But many people saw them leave and recognized them. So from all the towns they ran to the place where Jesus was going, and they got there before him. 34 When he arrived, he saw a great crowd waiting. He felt sorry for them, because they were like sheep without a shepherd. So he began to teach them many things.
35 When it was late in the day, his followers came to him and said, “No one lives in this place, and it is already very late. 36 Send the people away so they can go to the countryside and towns around here to buy themselves something to eat.”
37 But Jesus answered, “You give them something to eat.”
They said to him, “We would all have to work a month to earn enough money to buy that much bread!”
38 Jesus asked them, “How many loaves of bread do you have? Go and see.”
When they found out, they said, “Five loaves and two fish.”
39 Then Jesus told his followers to have the people sit in groups on the green grass. 40 So they sat in groups of fifty or a hundred. 41 Jesus took the five loaves and two fish and, looking up to heaven, he thanked God for the food. He divided the bread and gave it to his followers for them to give to the people. Then he divided the two fish among them all. 42 All the people ate and were satisfied. 43 The followers filled twelve baskets with the leftover pieces of bread and fish. 44 There were five thousand men who ate.
Jesus Walks on the Water
45 Immediately Jesus told his followers to get into the boat and go ahead of him to Bethsaida across the lake. He stayed there to send the people home. 46 After sending them away, he went into the hills to pray.
47 That night, the boat was in the middle of the lake, and Jesus was alone on the land. 48 He saw his followers struggling hard to row the boat, because the wind was blowing against them. Between three and six o’clock in the morning, Jesus came to them, walking on the water, and he wanted to walk past the boat. 49 But when they saw him walking on the water, they thought he was a ghost and cried out. 50 They all saw him and were afraid. But quickly Jesus spoke to them and said, “Have courage! It is I. Do not be afraid.” 51 Then he got into the boat with them, and the wind became calm. The followers were greatly amazed. 52 They did not understand about the miracle of the five loaves, because their minds were closed.
53 When they had crossed the lake, they came to shore at Gennesaret and tied the boat there. 54 When they got out of the boat, people immediately recognized Jesus. 55 They ran everywhere in that area and began to bring sick people on mats wherever they heard he was. 56 And everywhere he went—into towns, cities, or countryside—the people brought the sick to the marketplaces. They begged him to let them touch just the edge of his coat, and all who touched it were healed.
Footnotes
- 6:11 Shake . . . feet A warning. It showed that they were rejecting these people.
- 6:11 them Some Greek copies continue, “I tell you the truth, on the Judgment Day it will be better for the towns of Sodom and Gomorrah than for the people of that town.” See Matthew 10:15.
- 6:14 Some people said Some Greek copies read “He said.”
- 6:15 Elijah A great prophet who spoke for God and who lived hundreds of years before Christ. See 1 Kings 17.
- 6:22 When . . . Herodias Some Greek copies read “When his daughter Herodias.”
Chinese Contemporary Bible Copyright © 1979, 2005, 2007, 2011 by Biblica® Used by permission. All rights reserved worldwide.
The Holy Bible, New Century Version®. Copyright © 2005 by Thomas Nelson, Inc.
