14 After two days was the feast of the passover, and of unleavened bread: and the chief priests and the scribes sought how they might take him by craft, and put him to death.

But they said, Not on the feast day, lest there be an uproar of the people.

And being in Bethany in the house of Simon the leper, as he sat at meat, there came a woman having an alabaster box of ointment of spikenard very precious; and she brake the box, and poured it on his head.

And there were some that had indignation within themselves, and said, Why was this waste of the ointment made?

For it might have been sold for more than three hundred pence, and have been given to the poor. And they murmured against her.

And Jesus said, Let her alone; why trouble ye her? she hath wrought a good work on me.

For ye have the poor with you always, and whensoever ye will ye may do them good: but me ye have not always.

She hath done what she could: she is come aforehand to anoint my body to the burying.

Verily I say unto you, Wheresoever this gospel shall be preached throughout the whole world, this also that she hath done shall be spoken of for a memorial of her.

10 And Judas Iscariot, one of the twelve, went unto the chief priests, to betray him unto them.

11 And when they heard it, they were glad, and promised to give him money. And he sought how he might conveniently betray him.

12 And the first day of unleavened bread, when they killed the passover, his disciples said unto him, Where wilt thou that we go and prepare that thou mayest eat the passover?

13 And he sendeth forth two of his disciples, and saith unto them, Go ye into the city, and there shall meet you a man bearing a pitcher of water: follow him.

14 And wheresoever he shall go in, say ye to the goodman of the house, The Master saith, Where is the guestchamber, where I shall eat the passover with my disciples?

15 And he will shew you a large upper room furnished and prepared: there make ready for us.

16 And his disciples went forth, and came into the city, and found as he had said unto them: and they made ready the passover.

17 And in the evening he cometh with the twelve.

18 And as they sat and did eat, Jesus said, Verily I say unto you, One of you which eateth with me shall betray me.

19 And they began to be sorrowful, and to say unto him one by one, Is it I? and another said, Is it I?

20 And he answered and said unto them, It is one of the twelve, that dippeth with me in the dish.

21 The Son of man indeed goeth, as it is written of him: but woe to that man by whom the Son of man is betrayed! good were it for that man if he had never been born.

22 And as they did eat, Jesus took bread, and blessed, and brake it, and gave to them, and said, Take, eat: this is my body.

23 And he took the cup, and when he had given thanks, he gave it to them: and they all drank of it.

24 And he said unto them, This is my blood of the new testament, which is shed for many.

25 Verily I say unto you, I will drink no more of the fruit of the vine, until that day that I drink it new in the kingdom of God.

26 And when they had sung an hymn, they went out into the mount of Olives.

27 And Jesus saith unto them, All ye shall be offended because of me this night: for it is written, I will smite the shepherd, and the sheep shall be scattered.

28 But after that I am risen, I will go before you into Galilee.

29 But Peter said unto him, Although all shall be offended, yet will not I.

30 And Jesus saith unto him, Verily I say unto thee, That this day, even in this night, before the cock crow twice, thou shalt deny me thrice.

31 But he spake the more vehemently, If I should die with thee, I will not deny thee in any wise. Likewise also said they all.

32 And they came to a place which was named Gethsemane: and he saith to his disciples, Sit ye here, while I shall pray.

33 And he taketh with him Peter and James and John, and began to be sore amazed, and to be very heavy;

34 And saith unto them, My soul is exceeding sorrowful unto death: tarry ye here, and watch.

35 And he went forward a little, and fell on the ground, and prayed that, if it were possible, the hour might pass from him.

36 And he said, Abba, Father, all things are possible unto thee; take away this cup from me: nevertheless not what I will, but what thou wilt.

37 And he cometh, and findeth them sleeping, and saith unto Peter, Simon, sleepest thou? couldest not thou watch one hour?

38 Watch ye and pray, lest ye enter into temptation. The spirit truly is ready, but the flesh is weak.

39 And again he went away, and prayed, and spake the same words.

40 And when he returned, he found them asleep again, (for their eyes were heavy,) neither wist they what to answer him.

41 And he cometh the third time, and saith unto them, Sleep on now, and take your rest: it is enough, the hour is come; behold, the Son of man is betrayed into the hands of sinners.

42 Rise up, let us go; lo, he that betrayeth me is at hand.

43 And immediately, while he yet spake, cometh Judas, one of the twelve, and with him a great multitude with swords and staves, from the chief priests and the scribes and the elders.

44 And he that betrayed him had given them a token, saying, Whomsoever I shall kiss, that same is he; take him, and lead him away safely.

45 And as soon as he was come, he goeth straightway to him, and saith, Master, master; and kissed him.

46 And they laid their hands on him, and took him.

47 And one of them that stood by drew a sword, and smote a servant of the high priest, and cut off his ear.

48 And Jesus answered and said unto them, Are ye come out, as against a thief, with swords and with staves to take me?

49 I was daily with you in the temple teaching, and ye took me not: but the scriptures must be fulfilled.

50 And they all forsook him, and fled.

51 And there followed him a certain young man, having a linen cloth cast about his naked body; and the young men laid hold on him:

52 And he left the linen cloth, and fled from them naked.

53 And they led Jesus away to the high priest: and with him were assembled all the chief priests and the elders and the scribes.

54 And Peter followed him afar off, even into the palace of the high priest: and he sat with the servants, and warmed himself at the fire.

55 And the chief priests and all the council sought for witness against Jesus to put him to death; and found none.

56 For many bare false witness against him, but their witness agreed not together.

57 And there arose certain, and bare false witness against him, saying,

58 We heard him say, I will destroy this temple that is made with hands, and within three days I will build another made without hands.

59 But neither so did their witness agree together.

60 And the high priest stood up in the midst, and asked Jesus, saying, Answerest thou nothing? what is it which these witness against thee?

61 But he held his peace, and answered nothing. Again the high priest asked him, and said unto him, Art thou the Christ, the Son of the Blessed?

62 And Jesus said, I am: and ye shall see the Son of man sitting on the right hand of power, and coming in the clouds of heaven.

63 Then the high priest rent his clothes, and saith, What need we any further witnesses?

64 Ye have heard the blasphemy: what think ye? And they all condemned him to be guilty of death.

65 And some began to spit on him, and to cover his face, and to buffet him, and to say unto him, Prophesy: and the servants did strike him with the palms of their hands.

66 And as Peter was beneath in the palace, there cometh one of the maids of the high priest:

67 And when she saw Peter warming himself, she looked upon him, and said, And thou also wast with Jesus of Nazareth.

68 But he denied, saying, I know not, neither understand I what thou sayest. And he went out into the porch; and the cock crew.

69 And a maid saw him again, and began to say to them that stood by, This is one of them.

70 And he denied it again. And a little after, they that stood by said again to Peter, Surely thou art one of them: for thou art a Galilaean, and thy speech agreeth thereto.

71 But he began to curse and to swear, saying, I know not this man of whom ye speak.

72 And the second time the cock crew. And Peter called to mind the word that Jesus said unto him, Before the cock crow twice, thou shalt deny me thrice. And when he thought thereon, he wept.

Musenputzujket pal kitat ken welit kimiktiat Yeshu

14 Kwak kinekiuk ume tunal pal ne ilwit itukay Paskwaj kan te mukwa ne tay kipia shukutishti, ne weypalejmet wan ne tajkwiluanimet tatejtemuat katka ken welituyat kichiwat pal kishijshikuat Yeshu pal kitzkiat wan kimiktiat, ika inat katka:

—Inte tik ne ilwit, ma inte mukumunti ne techan.

Se siwat kimaka pajtipuputuka

Wan kwak yaja nemituya tik Bet-Anya, ichan Shimon ne shinpiani, kan takwa ajsik se siwat kipiatuya se botellaj iwan ushit yek sujsul wey ipatiw, wan kitapan wan kikushinij ijpak ne itzuntekun. Sejse kwalanket, inat tik inyujyulu:

"Taipal ankinekit kitzunpuluat ijkiuni ne ushit? Ini ushit weliskia munamaka tik ne tiankis ka mas que yey tzunti tumin wan welit tikinmakat ne munekit!"

Yeshu kiajajwaket. Inak:

—Shikajkawakan! Taika ankijilwiat? Nemi yek tay kichiwki nupal, ika senpa ankipiasket anmuwan sejse ká munekit; welit ankipalewiat kwak ankinekit. Naja inte, te annechpiasket senpa. Yaja kichiwki tay welik: walaj peyna kitalilia pajtipuputuka ne nuweyka pal kiekchiwa pal kitalpachuat. Kia nimetzinhilwia: nujme kan yawi munajnawatia ne yeknawatilis tik ne taltikpak, yawit taketzat ipanpa tay kichiwki ini siwat pal muelnamiki.

Yuda Ishkaryot

10 Yuda Ishkaryot, se pal ne majtakti-ume, yajki itech ne weypalejmet pal temaka. 11 Kwak takakket pakiket wan inaket ka yawit kimakat tumin. Wan pejki tatejtemua ne horaj yek pal temaka.

Ne tipan Paskwaj

12 Wan tik ne achtu tunal pal ne ilwit kwak te mukwa shukutishti wan mumiktia katka ne ichkakunet ipal Paskwaj, ne mumachtianimet kilwijket:

—Kan tikneki ma titaekchiwakan pal tikwa ne Paskwaj?

13 Wan yaja kituktia ume pal ne mumachtianimet wan kinhilwia:

—Shumet ne techan wan yawi metzinnamiki se takat kisajsaka se tzutzukul iwan at. Shumet iwan, 14 wan kan ne kalaki shikilwikan ne itekuyu ne kal ka ne tamachtiani ina:

    "Kan nemi ne takutun ipal ne kal kan ne niaw nikwa ne Paskwaj iwan ne numujmumachtiani?"

15 Wan yajuni yawi metzinhilwitia se wey ka ikajku ajshitijtuk, shikekchiwakan ikuni tupal.

16 Wan kisket ne mumachtianimet wan yajket ne techan wan kiajsiket ken yaja kinhilwij, wan kiekchiwket ne Paskwaj.

17 Wan kwak tayuakik walaj iwan ne majtakti-ume, 18 wan kwak musentalijket wan nemituyat takwat, ne Yeshu inak:

—Kia nimetzinhilwia: se anmejemet yawi nechtemaka, wan ashan sentakwa nuwan.

19 Pejket mutechtiat. Se wan ukse pejket kitajtanit:

—Naja ne?

20 Yaja kinhilwij:

—Yaja se pal ne majtakti-ume ne tajwilia nemi nuwan tik ne yayu! 21 Ika tejkia ka yawia ne Itelpuch ne Takat, ijkiunisan ken nemi ijkwilujtuk. Melka uni, ay! uni takat ká temaka ne Itelpuch ne Takat! Mas yek su te nestuskia yajuni!

22 Wan kwak nemituyat takwat, kikwij se tamal wan kiteuchiwki wan kipitzakuj wan kinmakak wan inak:

—Shikwikan: ini ne nuweyka.

23 Wan kikwij se atiluni wan inak panpadiush wan kinmakak, wan muchi atiket, 24 wan kinhilwij:

—Ini ne nuesyu ipal ne sentaketzat, ne mushinia pal muchi. 25 Kia nimetzinhilwia: intea niaw nikuni iayu shukumekat senpa hasta ma nikuni ne yankwik tik uni tunal ijtik ne itatekimakalis ne Teut.

26 Wan takwikaket, wan mukwepket Olivajtepet.

Gat-Shemani

27 Wan ne Yeshu kinhilwia:

—Muchi anmejemet yawit mutekukujmatit, ika nemi tajkwilujtuk:

    Nikchalus ne tajpiani wan ne takwalmet musentalusket.

28 Kwak tami nimuyulkwi, niasneki Galilaya anmuishpan.

29 Ne Pedro kilwij:

—Melka mutekukujmatit muchi, naja inte!

30 Wan ne Yeshu kilwia:

—Kia nimetzilwia ka taja ashan tayua, achtu ka takwika ukpa ne ukichtijlan, tiaw tina yeshpa ka inte tinechishmati.

31 Yaja ina katka uksenpa:

—Melka nemi pal nimiki muwan tesu niaw nina ka te ninemi muwan!

Wan muchi yejemet nusan inaket kenha.

32 Wan yajket hasta kan itukay Gat-Shemani, wan kinhilwia ne mumachtianimet:

—Shimutalikan ka nikan. Naja niaw niknutza ne Teut.

33 Wan kikwij iwan Pedro wan Yakob wan Yojan, wan pejki ishpuyawi wan tajselia, 34 wan kinhilwia:

—Nechkukua nualmaj hasta nimiki. Shinakakan nikansan taishpelwiat.

35 Wan yajki achi iishpan wan wetzki talchi kinutza ne Teut pal kitajtani ma te kiseli uni horaj su weli muishtilia, 36 ina:

—Nutata, taja tinuteku wan tiweli muchi, shinechishtili ini atiluni. Melka uni, inte ken naja nikneki asunte ken taja tina.

37 Wan ajsi wan kita ka kuchit. Wan kilwia ne Pedro:

—Shimon, tikuchi? Inte welik tinaka tikishpelwia nian se horaj? 38 Shikishpelwikan wan shiktajtanikan ne Teut ma inte shikalakikan ijtik taejekulis. Melka kineki ne tuyulu, ne tuweyka inte weli.

39 Wan yajki senpa wan tanutzki kenha. 40 Wan mukwepki wan kitak senpa ka kuchit ika ne inhijish etekistiwit wan te kimatit tay nankiliskiat. 41 Yajki wan walaj senpa wan kinhilwia:

—Shikuchikan tel wan shimusewikan. Ajsik ne horaj! Yawia mutemaka ne Itelpuch ne Takat tik ijimey ne tateyekchiwat! 42 Shimuketzakan, tiawita! Nemia nikan ne nechtemaka!

43 Wan nemanha, kwak yaja nemituya taketza, walaj Yuda, ne se pal ne majtakti-ume, wan miak walajket iwan kiwikat majmachej wan kwajkwawit itzalan ne weypalejmet wan ne tajkwiluanimet wan ne nojnoymet. 44 Kinmakatuya yajuni ká temaka se pal mumati, inatuya:

—Ká ne niaw niktennamiki, yaja ne, shikitzkikan wan shikwikakan tzaktuk.

45 Wan walaj wan nemanha ajsik itech wan kilwia:

—Tajtzin!

Wan kitejtennamik. 46 Kitzkijket tik inmejmey wan kikwijket. 47 Se pal ne nemituyat ka né kiajkewki iespadaj wan kichaluj ne itekitini ne weypalej wan kikutun ne inakas. 48 Wan ne Yeshu kinhilwij:

—Anwalkisket nechitzkiat ken ankikwit se techteki, iwan majmachej wan kwajkwawit? 49 Ninentuk anmuwan mujmusta nitamachtia ka teupan, wan te anwalajket annechkwit! Nemi pal yekawi tay nemi ijkwilujtuk.

50 Wan muchi kiajkawket wan chulujket. 51 Wan senyawi katka iwan se takapiltzin kiwika semaya se ikwenyu; 52 kiajkawilij ne ikwenyu wan yaja chuluj petznaj.

Yeshu ilpituk

53 Wan kiwikaket ne Yeshu itech ne weypalej, wan musentepewat muchi ne weypalejmet wan ne noymet wan ne tajkwiluanimet ka né. 54 Wan Pedro yajki iipan wan nejnenki wejka hasta ichan ne weypalej, wan mutalij tik ne tenkal kan nemituyat ne tekitinimet mututuniat tentit.

55 Ne weypalejmet wan muchi ne kalpuli tatejtemuat katka pal kiajsit ká inaskia tay kichiwtuk ne Yeshu pal welit kimiktiat, wan te kiajsit tatka, 56 ika miak inat katka ka muchiwki tay te muchiwki, wan tay ina katka ne se te kenha ken tay ina ne seuk. 57 Wan muketzket sejse sankataketzat, inat:

58 —Tejemet tikakket ina: "Ne ijimey sejse kichiwket ini teupan wan naja niaw niktajkali wan ijtik yey tunal niaw niketza ukseuk sin que nikwi nujnumey."

59 Wan nian ijkiuni kenha katka tay inatuya ne se wan ne seuk ipanpa. 60 Wan ne weypalej muketzki tatajku wan kitajtanilij Yeshu:

—Tesu tina tatka? Tay ini yejemet inat ka tikchiwki?

61 Yaja nemik takaktuk wan te inak tatka, wan ne weypalej kitajtanilij senpa:

—Taja ne Mawaltijtuk, ne itelpuch ne Yektenejtuk?

62 Yeshu inak:

—Naja ne, wan san ankitasket ne Itelpuch ne Takat muetztuk ka imayekkan ne Weli Wey walejku pak ne mijmishti ipal ne ilwikak.

63 Ne weypalej kitapanki ne iwipil, wan ina:

—Intea muneki ma aka ina tatka! 64 Ankikakket tay kukujtaketzki. Tay anhinat?

Wan muchi inaket ma kimiktikan. 65 Wan sejse pejket tachijchat ijpak, wan kishtzakwat iwan se kwachti wan pejket kimakat, wan kilwiat:

—Shitanutza ken se taketzani!

Wan ne tekitinimet kichalujket iwan inmajmatashkal.

Pedro ina ka inte kishmati

66 Wan ajsi se pal ne siwapipil ne tekitit tik ne ikal ne weypalej kan nakak Pedro tik ne tenkal, 67 wan kitak ne Pedro mututunia tentit, tachiak wan ina:

—Taja nusan tinemik iwan Yeshu pal Nazaret!

68 Yaja inak:

—Tesu! Te nikishmati, wan te nikmati tay tina!

Wan kiski ne tenkal, 69 wan ne siwapil kitak wan pejki kinhilwia ne nemituyat inawak senpa:

—Uni se pal yejemet!

70 Ne Pedro ina senpa ka tesu. Panuk chiupichin wan ne nemituyat inawak kilwijket ne Pedro senpa:

—Ijkia, taja se pal yejemet, ika nusan tiwitz Galilaya!

71 Yaja pejki kichiwa maldictar wan kichiwa jurar ka:

—Te nikishmati ini takat ká anhinat.

72 Wan nemanha takwikak ne ukichtijlan ukpa, wan Pedro kielnamik tay kilwijtuya ne Yeshu:

"Achtu ka takwika ukpa ne ukichtijlan, tiaw tina yeshpa ka inte tinechishmati."

Kishketzki wan pejki chuka.

Onda anslag mot Jesus

14 Det var nu två dagar kvar till påsken[a] och det osyrade brödets högtid. Översteprästerna och de skriftlärda sökte efter ett sätt att gripa Jesus med list och döda honom. De sade: "Inte under högtiden, för att det inte skall uppstå oro bland folket."

En kvinna smörjer Jesus

När Jesus var i Betania och låg till bords i Simon den spetälskes hus, kom en kvinna som hade en alabasterflaska med dyrbar äkta nardusolja. Hon bröt upp flaskan och hällde ut oljan över hans huvud. Några blev upprörda och sade: "Varför detta slöseri med oljan! Den hade man kunnat sälja för mer än tre hundra denarer och ge åt de fattiga." Och de grälade på henne. Men Jesus sade: "Låt henne vara! Varför oroar ni henne? Hon har gjort en god gärning mot mig. De fattiga har ni alltid hos er, och när ni vill kan ni göra gott mot dem, men mig har ni inte alltid. Hon har fullgjort sin uppgift. I förväg har hon smort min kropp till begravningen. Amen säger jag er: Överallt i världen där evangeliet predikas, skall man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne."

Judas förråder Jesus

10 Men Judas Iskariot, en av de tolv, gick till översteprästerna för att utlämna Jesus åt dem. 11 När de hörde det blev de glada och lovade honom en summa pengar. Sedan sökte han efter ett lämpligt tillfälle att förråda honom.

Den sista påskalammsmåltiden

12 På första dagen av det osyrade brödets högtid, när man slaktade påskalammet, frågade hans lärjungar honom: "Vart vill du att vi skall gå och ställa i ordning, så att du kan äta påskalammet?" 13 Då sände han två av sina lärjungar och sade till dem: "Gå in i staden. Där kommer en man som bär en kruka vatten att möta er. Följ honom. 14 Och där han går in skall ni säga till husets ägare: Mästaren frågar: Var är rummet där jag kan äta påskalammet med mina lärjungar? 15 Då skall han visa er ett stort rum i övre våningen. Det är iordningställt och färdigt. Red till åt oss där." 16 Lärjungarna gick och kom in i staden, och de fann att det var som Jesus hade sagt dem. Och de redde till påskalammet.

17 När det blev kväll, kom Jesus med de tolv. 18 Medan de låg till bords och åt, sade Jesus: "Amen säger jag er: En av er kommer att utlämna mig - och han äter med mig." 19 Då blev de bedrövade och frågade honom, den ene efter den andre: "Inte är det väl jag?" 20 Jesus svarade dem: "Det är en av er tolv, den som nu tillsammans med mig doppar i skålen. 21 Ty Människosonen går bort, så som det står skrivet om honom. Men ve den människa som förråder Människosonen! Det hade varit bättre för den människan om hon aldrig hade blivit född."

Den första nattvarden

22 Medan de åt tog Jesus ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt dem och sade: "Tag, detta är min kropp." 23 Och han tog en bägare, tackade Gud och gav åt dem, och de drack alla ur den. 24 Och han sade till dem: "Detta är mitt blod, förbundsblodet, som är utgjutet för många. 25 Amen säger jag er: Jag skall inte dricka av det som vinstocken ger, förrän den dag då jag dricker det nytt i Guds rike." 26 När de sedan hade sjungit lovsången,[b] gick de ut till Oljeberget.

Jesus förutsäger Petrus förnekelse

27 Jesus sade till dem: "Ni skall alla komma på fall. Det står skrivet: Jag skall slå herden, och fåren skall skingras. [c] 28 Men när jag har uppstått, skall jag gå före er till Galileen." 29 Då sade Petrus till honom: "Även om alla andra överger dig, skall jag inte göra det." 30 Jesus svarade: "Amen säger jag dig: Just denna natt, innan tuppen har galt två gånger, skall du tre gånger förneka mig." 31 Men Petrus försäkrade ännu ivrigare: "Om jag än måste dö med dig skall jag aldrig förneka dig." Så sade även alla andra.

Jesus i Getsemane

32 De kom därefter till ett ställe som heter Getsemane. Jesus sade till sina lärjungar: "Stanna här, medan jag ber." 33 Och han tog med sig Petrus, Jakob och Johannes. Han greps av ängslan och ångest 34 och sade till dem: "Min själ är djupt bedrövad, ända till döds. Stanna här och vaka." 35 Han gick lite längre fram och föll ner på jorden och bad att han om möjligt skulle bli förskonad från denna stund. 36 Han sade: "Abba,[d] Fader! Allt är möjligt för dig. Tag denna kalk ifrån mig. Men inte som jag vill utan som du vill." 37 När Jesus kom tillbaka fann han att de sov. Då sade han till Petrus: "Simon, sover du? Kunde du inte hålla dig vaken en kort stund? 38 Vaka och bed att ni inte kommer i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt." 39 Han gick bort igen och bad samma bön. 40 Då han kom tillbaka fann han att de sov. Deras ögon var tunga av sömn, och de visste inte vad de skulle svara honom. 41 Han kom tillbaka för tredje gången och sade till dem: "Ni sover nu och vilar er. Det är nog. Stunden har kommit. Se, Människosonen skall utlämnas i syndarnas händer. 42 Stig upp, låt oss gå! Han som förråder mig är här."

Jesus fängslas

43 Och se, medan Jesus ännu talade kom Judas, en av de tolv, och efter honom en folkhop med svärd och påkar. De kom från översteprästerna och de skriftlärda och de äldste. 44 Förrädaren hade avtalat med dem om ett tecken och sagt: "Den som jag kysser den är det. Grip honom och för bort honom under säker bevakning!" 45 När Judas kom, gick han genast fram till Jesus och sade: "Rabbi", och kysste honom. 46 Och de grep Jesus och fängslade honom. 47 Men en av dem som stod bredvid drog sitt svärd och högg till översteprästens tjänare och högg så av honom örat.

48 Och Jesus sade till dem: "Som mot en förbrytare har ni gått ut med svärd och påkar för att gripa mig. 49 Fastän jag varje dag har varit hos er i templet och undervisat, har ni inte gripit mig. Men Skrifterna skulle uppfyllas." 50 Då övergav alla honom och flydde. 51 Och en ung man, klädd i en linneskjorta på bara kroppen, följde efter Jesus. Honom grep de tag i. 52 Men han lämnade linneskjortan kvar och flydde undan naken.

Jesus inför Stora rådet

53 De förde Jesus till översteprästen, och där samlades alla översteprästerna[e] och de äldste och de skriftlärda. 54 Petrus följde Jesus på avstånd ända in på översteprästens gård. Där satt han bland rättstjänarna och värmde sig vid elden. 55 Översteprästerna och hela Stora rådet försökte finna något vittnesmål mot Jesus för att kunna döma honom till döden, men de fann inget. 56 Många vittnade falskt mot honom, men deras vittnesmål stämde inte överens. 57 Då steg några fram och avlade detta falska vittnesmål mot honom: 58 "Vi har hört att han har sagt: Jag skall bryta ner detta tempel som är byggt med händer, och på tre dagar bygga upp ett annat som inte är gjort med händer." 59 Men inte heller i detta fall stämde deras vittnesmål överens. 60 Då reste sig översteprästen och steg fram och frågade Jesus: "Svarar du inte på vad dessa vittnar mot dig?" 61 Men Jesus teg och svarade inte. Översteprästen frågade honom vidare: "Är du Messias, den Välsignades son?" 62 Jesus svarade: " Jag Är.[f] Och ni skall få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma bland himlens moln." 63 Då rev översteprästen sönder sina kläder och sade: "Behöver vi några fler vittnen? 64 Ni har hört hädelsen. Vad anser ni?" Alla fann de honom skyldig till döden. 65 Några började spotta på honom, band för hans ögon och slog honom med knytnävarna och sade: "Profetera!" Och rättstjänarna tog emot honom med hugg och slag.

Petrus förnekar Jesus

66 Medan Petrus befann sig nere på gården, kom en av översteprästens tjänsteflickor dit. 67 När hon fick se Petrus där han satt och värmde sig, såg hon på honom och sade: "Du var också med den där Jesus från Nasaret." 68 Men han nekade: "Jag vet inte vad du talar om och begriper det inte." Sedan gick han ut på den yttre gården. Då gol tuppen.[g] 69 Tjänsteflickan såg honom, och hon sade också till dem som stod i närheten: "Han är en av dem." 70 Men Petrus nekade igen. Efter en kort stund sade också de som stod där till Petrus: "Visst är du en av dem. Du är ju galilé." 71 Men han förbannade och svor: "Jag känner inte den där mannen som ni talar om." 72 Strax gol tuppen för andra gången. Då kom Petrus ihåg det som Jesus hade sagt till honom: "Innan tuppen hinner gala två gånger, skall du tre gånger förneka mig." Och han brast i gråt.

Footnotes

  1. Markus 14:1 påsken Se not till Matt 26:2.
  2. Markus 14:26 lovsången Ps 115-118.
  3. Markus 14:27 Sak 13:7.
  4. Markus 14:36 Abba Ett arameiskt ord. Det betyder fader och används som ett förtroligt tilltalsord.
  5. Markus 14:53 översteprästerna Se not till Matt 2:4.
  6. Markus 14:62 Jag Är Se not till Joh 8:24.
  7. Markus 14:68 Då gol tuppen Vissa handskrifter saknar dessa ord.