³ Gör i ordning sköld och skydd^[b]
    och ryck fram till strid!
⁴ Spänn för hästarna,
        sitt upp på springarna
    och ställ upp er
        med hjälmarna på.
    Gör spjuten blanka,
        klä er i pansar.
⁵ Vad ser jag?
    De är förfärade,
        de viker tillbaka,
    deras hjältar blir slagna och flyr
        utan att vända sig om.
    Det är skräck från alla håll,
        säger Herren.
^6 (B) Inte ens den snabbaste kan fly,
    inte ens hjälten
        kan komma undan.
    Norrut, vid floden Eufrat,
        där stapplar de och faller.

⁷ Vem är det som stiger som Nilfloden,
    likt strömmar
        av framvällande vatten?
^8 (C) Det är Egypten
        som stiger som Nilfloden,
    likt strömmar
        av framvällande vatten.
    Han säger:
        ”Jag ska dra upp
            och täcka landet,
        jag ska förstöra städerna
            och dem som bor i dem.”
⁹ Dra dit upp, ni hästar,
        storma fram, ni vagnar.
    Dra ut, ni hjältar,
        nubier och puteer,
    rustade med sköldar,
        och ludeer^[c],
    rustade med bågar
        som de spänner.
^10 (D) Detta är Herren Gud Sebaots dag,
        en hämndens dag
    då han hämnas
        på sina motståndare.
    Svärdet frossar sig mätt,
        det dricker sig rusigt
            av deras blod,
    för detta är ett slaktoffer
        åt Herren Gud Sebaot
    i Nordlandet vid floden Eufrat.

^11 (E) Dra upp till Gilead
    och hämta balsam,
        du jungfru dotter Egypten.
    Men förgäves har du skaffat
        läkemedel i mängd.
    Du kan inte bli botad.
¹² Hednafolken har hört om din skam,
    och dina sorgerop
        uppfyller jorden,
    för den ene hjälten
        snavar på den andre
    och de båda faller tillsammans.

¹⁴ Förkunna i Egypten
        och ropa ut det i Migdol,
    ropa ut det i Memfis
        och även i Tachpanches och säg:
    ”Träd fram och gör dig beredd,
        för svärdet frossar
            runt omkring dig.”
¹⁵ Varför slogs dina hjältar
        till marken^[d]?
    De kunde inte hålla stånd,
        för Herren stötte bort dem.
^16 (G) Han fick många att vackla,
    och de föll, den ene över den andre,
        och ropade:
    ”Upp, låt oss vända tillbaka
        till vårt folk
    och till landet där vi föddes,
        undan det härjande svärdet!”
¹⁷ Man ropar där:
    ”Farao, Egyptens kung,
        är bara ett buller!
    Han har försummat sin tid.”

^18 (H) Så sant jag lever, säger Kungen,
        Herren Sebaot är hans namn:
    Som Tabor bland bergen,
        som Karmel vid havet
            ska han komma.
^19 (I) Gör er beredda för landsflykt,
        ni dotter Egyptens invånare,
    för Memfis ska bli en ödemark
        och brännas ner så att ingen
            kan bo där.

^20 (J) En skön kviga är Egypten,
    men en broms kommer farande
        från norr.
²¹ Också legosoldaterna i landet
        liknar gödda kalvar.
    De vänder alla om, alla flyr de,
        för de kan inte stå emot.
    Deras ofärds dag har drabbat dem,
        tiden för deras straff är inne.
²² Hon väser likt en orm
        som ringlar i väg,
    för de drar fram med vapenmakt
        och kommer över henne
            med yxor,
        som för att hugga ved.
²³ De fäller hennes skog, säger Herren,
        för den är ogenomtränglig.
    De är fler än gräshoppor,
        de kan inte räknas.
^24 (K) Egyptens dotter kommer på skam,
        hon utlämnas åt folket från norr.

^27 (N) Så var inte rädd,
        du min tjänare Jakob,
    och var inte förskräckt,
        du Israel,
    för se, jag ska rädda dig
        ur det fjärran landet
    och dina barn ur landet
        där de är fångna.
    Jakob ska vända tillbaka
        och leva i trygghet,
    och ingen ska skrämma honom.
^28 (O) Var inte rädd, du min tjänare Jakob,
        säger Herren, för jag är med dig.
    Jag ska göra slut på alla de folk
        dit jag fördrivit dig.
    Men dig ska jag inte göra slut på,
        bara tukta dig med rättvisa,
    för helt ostraffad
        kan jag inte lämna dig.