约翰福音 6
Chinese Contemporary Bible (Simplified)
耶稣使五千人吃饱
6 事后，耶稣渡过加利利湖，就是提比哩亚海。 2 许多人因为见过耶稣治病的神迹，就跟随了祂。 3 耶稣到了山上，与门徒一起坐下来。 4 那时，犹太人的逾越节快到了。 5 耶稣举目看见一大群人向祂走来，就对腓力说：“我们到哪里去买饼给他们吃呢？” 6 祂这样说是想试试腓力，其实祂知道应该怎么做。
7 腓力回答说：“就算买二百个银币[a]的饼，也不够他们每人一口啊！”
8 另外一个门徒——西门·彼得的弟弟安得烈对耶稣说： 9 “这里有个小孩子带了五个大麦饼和两条鱼。不过，这么多人，这一点东西实在无济于事。”
10 耶稣说：“你们叫大家坐下。”那地方草很多，众人便坐下来，当时在场的男人大约有五千。 11 耶稣拿起饼来祝谢后，分给坐着的众人，然后又照样分鱼，众人可以随意吃。 12 他们吃饱后，耶稣对门徒说：“把剩下的零碎收拾起来，免得浪费。”
13 他们便把大家吃剩的那五个大麦饼的零碎收拾起来，装满了十二个篮子。 14 大家看见耶稣行的这个神迹，都说：“这人真是那位要来到世上的先知！” 15 耶稣知道他们想强行立祂做王，便独自退到山上。
耶稣在湖面上行走
16 傍晚的时候，门徒来到湖边， 17 上了船，去湖对岸的迦百农。天色已暗，耶稣还没到他们那里。 18 忽然，湖面上狂风大作，波涛汹涌。 19 门徒摇橹，大约行了五六公里，突然看见耶稣在水面上朝他们的船走来，他们很害怕。 20 耶稣对他们说：“是我，不要怕。” 21 于是门徒欢然接祂上船，船立刻到了目的地。
生命之粮
22 第二天，留在对岸的众人看见那里只有一条船，耶稣没有和门徒一起坐船离开。 23 后来有几条从提比哩亚来的小船停泊在岸边，靠近主祝谢后让众人吃饼的地方。 24 他们发现耶稣和门徒都不在那里，就乘船到迦百农去找祂。
25 他们在湖对岸找到了耶稣，对祂说：“老师，你什么时候到这里来的？”
26 耶稣回答说：“我实实在在地告诉你们，你们找我，并不是因为看见了神迹，而是因为你们有饼吃，并且吃饱了。 27 不要为那必坏的食物劳苦，要为那存到永生的食物，就是人子要赐给你们的食物劳苦，因为父上帝把这权柄交给了人子。”
28 众人问祂：“我们要怎样做，才算是做上帝的工作呢？”
29 耶稣说：“信上帝所差来的那位，就是做上帝的工作。”
30 他们又问：“那么，你行什么神迹让我们看了可以信你呢？你要做什么呢？ 31 我们的祖先在旷野有吗哪吃，正如圣经上说，‘祂赐下天粮给他们吃。’”
32 耶稣却说：“我实实在在地告诉你们，不是摩西从天上赐给了你们粮食，而是我父将天上的真粮食赐给你们。 33 因为上帝赐的粮就是从天降下、赐生命给世人的那位。”
34 他们说：“先生，求你把这种粮食天天赐给我们吧。”
35 耶稣说：“我就是生命的粮，到我这里来的人必定不饿，信我的人必永远不渴。 36 但我对你们说过，你们虽然亲眼看见我，仍然不信。 37 凡父赐给我的人，必到我这里来。到我这里来的，我总不丢弃他。 38 因为我从天上下来，不是要成就自己的旨意，而是要成就差我来者的旨意。 39 差我来者的旨意是，祂所赐给我的，我一个也不失掉，在末日我要叫他们复活。 40 因为我父的旨意是要叫一切看见儿子并相信的人得到永生，在末日，我要叫他们复活。”
41 犹太人听见耶稣说自己是从天上降下来的粮，就小声议论， 42 说：“这不是约瑟的儿子耶稣吗？祂的父母，我们都认识，祂现在怎么能说自己是从天上降下来的呢？”
43 耶稣回答他们说：“你们不用议论纷纷。 44 如果不是差我来的父吸引人到我这里来，没有人能来。到我这里来的，在末日，我要叫他复活。 45 先知书上这样说，‘他们都要受上帝的训诲’，这里是指凡听从父的教导又去效法的人，都会到我这里来。 46 这并不是说有人见过父，唯独从上帝而来的那位见过父。 47 我实实在在地告诉你们，信我的人有永生， 48 因为我是生命的粮。 49 你们的祖先在旷野吃过吗哪，还是死了。 50 但这是从天上降下来的粮，人吃了就不死。 51 我就是天上降下来的生命之粮，人吃了这粮，必永远活着。我将要赐下的粮就是我的肉，是为了让世人得到生命。”
52 犹太人开始彼此争论，说：“这个人怎么能把自己的肉给我们吃呢？”
53 耶稣说：“我实实在在地告诉你们，如果你们不吃人子的肉，不喝人子的血，就没有生命。 54 吃我肉、喝我血的人有永生，在末日，我要叫他复活。 55 因为我的肉是真粮食，我的血是真饮品， 56 吃我肉、喝我血的人常在我里面，我也常在他里面。 57 永活的父差我来，我是靠祂而活。同样，吃我肉的人也靠我而活。 58 我是从天上降下来的真粮，吃这粮的人必永远活着，不像你们的祖先，虽然吃过吗哪，最后还是死了。”
59 这番话是耶稣在迦百农会堂里教导人的时候讲的。
永生之道
60 祂的许多门徒听了，就议论说：“这话实在难懂，谁能接受呢？”
61 耶稣知道门徒在议论，就说：“这话叫你们失去信心吗？ 62 如果你们看见人子升到祂原来所在的地方，会怎么样呢？ 63 叫人活着的是灵，肉体毫无作用。我对你们说的话就是灵，就是生命。 64 然而，你们中间有些人不信。”因为耶稣一开始就知道谁不信祂、谁会出卖祂。
65 祂继续说：“所以我曾对你们说，如果不是我父赐恩，没有人能到我这里来。”
66 从此，很多门徒离开了，不再跟从耶稣。
67 于是耶稣问那十二个门徒：“你们也要离开我吗？”
68 西门·彼得答道：“主啊！你有永生之道，我们还跟从谁呢？ 69 我们已经相信并且知道你是上帝的圣者。”
70 耶稣说：“我不是拣选了你们十二个人吗？但其中有一个是魔鬼。” 71 耶稣这话是指着加略人西门的儿子犹大说的，因为他是十二个门徒之一，后来出卖了耶稣。
Footnotes
- 6:7 一个银币相当于当时一天的工钱。
Johannes 6
Svenska 1917
6 Därefter for Jesus över Galileiska sjön, »Tiberias' sjö».
2 Och mycket folk följde efter honom, därför att de sågo de tecken som han gjorde med de sjuka.
3 Men Jesus gick upp på berget och satte sig där med sina lärjungar.
4 Och påsken, judarnas högtid, var nära.
5 Då nu Jesus lyfte upp sina ögon och såg att mycket folk kom till honom, sade han till Filippus: »Varifrån skola vi köpa bröd, så att dessa få äta?»
6 Men detta sade han för att sätta honom på prov, ty själv visste han vad han skulle göra.
7 Filippus svarade honom: »Bröd för två hundra silverpenningar vore icke nog för att var och en skulle få ett litet stycke.»
8 Då sade till honom en annan av hans lärjungar, Andreas, Simon Petrus' broder:
9 »Här är en gosse som har fem kornbröd och två fiskar; men vad förslår det för så många?»
10 Jesus sade: »Låten folket lägga sig här.» Och på det stället var mycket gräs. Då lägrade sig männen där, och deras antal var vid pass fem tusen.
11 Därefter tog Jesus bröden och tackade Gud och delade ut åt dem som hade lagt sig ned där, likaledes ock av fiskarna, så mycket de ville hava.
12 Och när de voro mätta, sade han till sina lärjungar: »Samlen tillhopa de överblivna styckena, så att intet förfares.»
13 Då samlade de dem tillhopa och fyllde tolv korgar med stycken, som av de fem kornbröden hade blivit över efter dem som hade ätit.
14 Då nu människorna hade det tecken som han hade gjort, sade de: »Denne är förvisso Profeten som skulle komma i världen.»
15 När då Jesus märkte att de tänkte komma och med våld föra honom med sig och göra honom till konung, drog han sig åter undan till berget, helt allena.
16 Men när det blev afton, gingo hans lärjungar ned till sjön
17 och stego i en båt för att fara över sjön till Kapernaum. Det hade då redan blivit mörkt, och Jesus hade ännu icke kommit till dem;
18 och sjön gick hög, ty det blåste hårt.
19 När de så hade rott vid pass tjugufem eller trettio stadier, fingo de se Jesus komma gående på sjön och nalkas båten. Då blevo de förskräckta.
20 Men han sade till dem: »Det är jag; varen icke förskräckta.»
21 De ville då taga honom upp i båten; och strax var båten framme vid landet dit de foro.
22 Dagen därefter hände sig detta. Folket som stod kvar på andra sidan sjön hade lagt märke till att där icke fanns mer än en enda båt, och att Jesus icke hade stigit i den båten med sina lärjungar, utan att lärjungarna hade farit bort allena.
23 Andra båtar hade likväl kommit från Tiberias och lagt till nära det ställe där folket bespisades efter det att Herren hade uttalat tacksägelsen.
24 När alltså folket nu såg att Jesus icke var där, ej heller hans lärjungar, stego de själva i båtarna och foro till Kapernaum för att söka efter Jesus.
25 Och då de funno honom där på andra sidan sjön, frågade de honom: »Rabbi, när kom du hit?»
26 Jesus svarade dem och sade: »Sannerligen, sannerligen säger jag eder: I söken mig icke därför att I haven sett tecken, utan därför att I fingen äta av bröden och bleven mätta.
27 Verken icke för att få den mat som förgås, utan för att få den mat som förbliver och har med sig evigt liv, den som Människosonen skall giva eder; ty honom har Fadern, Gud själv, låtit undfå sitt insegel.»
28 Då sade de till honom: »Vad skola vi göra för att utföra Guds gärningar?»
29 Jesus svarade och sade till dem: »Detta är Guds gärning, att I tron på den han har sänt.»
30 De sade till honom: »Vad för tecken gör du då? Låt oss se något tecken, så att vi kunna tro dig. Vilken gärning utför du?
31 Våra fäder fingo äta manna i öknen, såsom det är skrivet: 'Han gav dem bröd från himmelen att äta.'»
32 Då svarade Jesus dem: »Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Det är icke Moses som har givit eder brödet från himmelen, men det är min Fader som giver eder det rätta brödet från himmelen.
33 Ty Guds bröd är det bröd som kommer ned från himmelen och giver världen liv.»
34 Då sade de till honom: »Herre, giv oss alltid det brödet.»
35 Jesus svarade: »Jag är livets bröd. Den som kommer till mig, han skall aldrig hungra, och den som tror på mig, han skall aldrig törsta.
36 Men det är såsom jag har sagt eder: fastän I haven sett mig, tron I dock icke.
37 Allt vad min Fader giver mig, det kommer till mig; och den som kommer till mig, honom skall jag sannerligen icke kasta ut.
38 Ty jag har kommit ned från himmelen, icke för att göra min vilja, utan för att göra dens vilja, som har sänt mig.
39 Och detta är dens vilja, som har sänt mig, att jag icke skall låta någon enda gå förlorad av dem som han har givit mig, utan att jag skall låta dem uppstå på den yttersta dagen.
40 Ja, detta är min Faders vilja, att var och en som ser Sonen och tror på honom, han skall hava evigt liv, och att jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen.»
41 Då knorrade judarna över honom, därför att han hade sagt: »Jag är det bröd som har kommit ned från himmelen.»
42 Och de sade: »Är denne icke Jesus, Josefs son, vilkens fader och moder vi känna? Huru kan han då säga: 'Jag har kommit ned från himmelen'?»
43 Jesus svarade och sade till dem: »Knorren icke eder emellan.
44 Ingen kan komma till mig, om icke Fadern, som har sänt mig, drager honom; och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen.
45 Det är skrivet hos profeterna: 'De skola alla hava fått lärdom av Gud.' Var och en som har lyssnat till Fadern och lärt av honom, han kommer till mig.
46 Icke som om någon skulle hava sett Fadern, utom den som är från Gud; han har sett Fadern.
47 Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Den som tror, han har evigt liv.
48 Jag är livets bröd.
49 Edra fäder åto manna i öknen, och de dogo.
50 Men med det bröd som kommer ned från himmelen är det så, att om någon äter därav, så skall han icke dö.
51 Jag är det levande brödet som har kommit ned från himmelen. Om någon äter av det brödet, så skall han leva till evig tid. Och det bröd som jag skall giva är mitt kött; och jag giver det, för att världen skall leva.»
52 Då tvistade judarna med varandra och sade: »Huru skulle denne kunna giva oss sitt kött att äta?»
53 Jesus sade då till dem: »Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Om I icke äten Människosonens kött och dricken hans blod, så haven I icke liv i eder.
54 Den som äter mitt kött och dricker mitt blod, han har evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen.
55 Ty mitt kött är sannskyldig mat, och mitt blod är sannskyldig dryck.
56 Den som äter mitt kött och dricker mitt blod, han förbliver i mig, och jag förbliver i honom.
57 Såsom Fadern, han som är den levande, har sänt mig, och såsom jag lever genom Fadern, så skall ock den som äter mig leva genom mig.
58 Så är det med det bröd som har kommit ned från himmelen. Det är icke såsom det fäderna fingo äta, vilka sedan dogo; den som äter detta bröd, han skall leva till evig tid.»
59 Detta sade han, när han undervisade i synagogan i Kapernaum.
60 Många av hans lärjungar, som hörde detta, sade då: »Detta är ett hårt tal; vem står ut med att höra på honom?»
61 Men Jesus visste inom sig att hans lärjungar knorrade över detta; och han sade till dem: »Är detta för eder en stötesten?
62 Vad skolen I då säga, om I fån se Människosonen uppstiga dit där han förut var? --
63 Det är anden som gör levande; köttet är till intet gagneligt. De ord som jag har talat till eder äro ande och äro liv.
64 Men bland eder finnas några som icke tro.» Jesus visste nämligen från begynnelsen vilka de voro som icke trodde, så ock vilken den var som skulle förråda honom.
65 Och han tillade: »Fördenskull har jag sagt eder att ingen kan komma till mig, om det icke bliver honom givet av Fadern.»
66 För detta tals skull drogo sig många av hans lärjungar tillbaka, så att de icke längre vandrade med honom.
67 Då sade Jesus till de tolv: »Icke viljen väl också I gå bort?»
68 Simon Petrus svarade honom: »Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord,
69 och vi tro och förstå att du är Guds helige.»
70 Jesus svarade dem: »Har icke jag själv utvalt eder, I tolv? Och likväl är en av eder en djävul.»
71 Detta sade han om Judas, Simon Iskariots son; ty det var denne som skulle förråda honom, och han var en av de tolv.
John 6
New Catholic Bible
The Bread of Life[a]
Chapter 6
Signs of Salvation
Jesus Feeds the Crowds.[b] 1 After this, Jesus crossed the Sea of Galilee, also called the Sea of Tiberias, 2 and a large crowd of people followed him because they saw the signs he performed on the sick. 3 Jesus went up on a mountainside and sat down there with his disciples. 4 The Jewish feast of Passover was approaching.
5 When Jesus looked up and saw a large crowd coming toward him, he said to Philip, “Where are we to buy bread for them to eat?” 6 He said this to test him, because Jesus himself knew what he was going to do. 7 Philip answered him, “Two hundred days’ wages[c] would not buy enough bread for each of them to have a small piece.” 8 One of his disciples, Andrew, the brother of Simon Peter, said to him, 9 “There is a boy here who has five barley loaves and two fish. But what help will they be among so many?”
10 Jesus said, “Have the people sit down.” Now there was plenty of grass in that place, so the men sat down, about five thousand of them. 11 Then Jesus took the loaves, and when he had given thanks, he distributed them to the people who were sitting there. He did the same with the fish, as much as they wanted. 12 When they all had eaten enough, he said to the disciples, “Gather up the fragments that are left over, so that nothing will be wasted.” 13 So they gathered them up and filled twelve baskets with the fragments of the five barley loaves left by those who had eaten.
14 When the people saw the sign he had performed, they began to say, “This is indeed the Prophet who is to come into the world.” 15 Then Jesus realized that they were going to come and carry him off to make him king, so he again withdrew to the mountain by himself.
16 Jesus Walks on the Water.[d] When evening came, the disciples went down to the sea, 17 got into a boat, and set out across the sea to Capernaum. It was already dark, and Jesus had not yet joined them. 18 The sea then became rough because a strong wind had started to blow.
19 When they had rowed about three or four miles, they saw Jesus walking on the sea and approaching the boat, and they were terrified. 20 But he said to them, “It is I.[e] Do not be afraid!” 21 They were ready to take him into the boat, but the boat immediately reached the shore toward which they were heading.
Jesus, the Bread of Life for Believers[f]
Earthly Food and Heavenly Bread.[g] The next day, the crowd that had stayed on the other side of the sea realized that there had only been one boat there, and that Jesus had not gone along with his disciples; rather, the disciples had left by themselves. 23 Then some boats from Tiberias came near the place where the people had eaten the bread after the Lord had given thanks. 24 When the crowd saw that neither Jesus nor his disciples were there, they themselves got into the boats and came to Capernaum looking for Jesus.25 When the people found him on the other side of the sea, they said to him, “Rabbi, when did you come here?” 26 Jesus answered them,
“Amen, amen, I say to you,
you came looking for me
not because you have seen signs
but because you ate the loaves
and your hunger was satisfied.
27 Do not work for food that perishes
but for the food that endures for eternal life,
which the Son of Man will give you.
For it is on him
that God the Father has set his seal.”
28 Then they asked him, “What must we do if we are to carry out the works of God?” 29 Jesus replied,
“This is the work of God:
to believe in the one whom he has sent.”
30 They asked him further, “What sign can you give us that we can see and come to believe in you? What work will you do? 31 Our ancestors ate manna in the desert. As it is written, ‘He gave them bread from heaven[h] to eat.’ ” 32 Jesus replied,
“Amen, amen, I say to you,
it was not Moses
who gave you the bread from heaven.
It is my Father
who gives you the true bread from heaven.
33 For the bread of God is
he who comes down from heaven
and gives life to the world.”
34 The Bread of Life.[i]“Sir,” they begged him, “give us this bread always.” 35 Jesus answered them,
“I am[j] the bread of life.
Whoever comes to me will never be hungry,
and whoever believes in me will never be thirsty.
36 But I said to you that you have seen me
and yet you do not believe.
37 All that the Father gives me
will come to me,
and anyone who comes to me
I will never turn away.
38 For I have come down from heaven
not to do my own will
but the will of him who sent me.
39 “And this is the will of him who sent me:
that I should lose nothing
of all that he has given me,
but that I should raise it up
on the last day.
40 This indeed is the will of my Father:
that all who see the Son
and believe in him
may have eternal life,
and I shall raise them up
on the last day.”
41 Faith, a Gift of God.[k] Then the Jews murmured about him because he said, “I am the bread that came down from heaven.” 42 They said, “Is this not Jesus, the son of Joseph? We know his father and mother. How can he say, ‘I have come down from heaven’?”
43 “Stop murmuring among yourselves!” Jesus said.
44 “No one can come to me
unless he is drawn by the Father who sent me,
and I will raise up that person on the last day.
45 It is written in the Prophets,
‘They will all be taught by God.’
Everyone who has listened to my Father
and learned from him comes to me.
46 Not that anyone has seen the Father
except the one who is from God;
he has seen the Father.
47 “Amen, amen, I say to you,
whoever believes has eternal life.
My Flesh for the Life of the World[l]
48 “I am the bread of life.
49 Your ancestors ate the manna in the wilderness,
and yet they died.
50 This is the bread that comes down from heaven,
so that one may eat it and not die.
51 I am the living bread that came down from heaven.
Whoever eats this bread will live forever;
and the bread that I will give
is my flesh, for the life of the world.”
52 Then the Jews started to argue among themselves, saying, “How can this man give us his flesh to eat?” 53 Jesus said to them,
“Amen, amen, I say to you,
unless you eat the flesh of the Son of Man
and drink his blood,
you do not have life within you.
54 Whoever feeds upon my flesh
and drinks my blood
has eternal life,
and I will raise him up on the last day.
55 For my flesh is real food,
and my blood is real drink.
56 “Whoever feeds upon my flesh and drinks my blood
dwells in me and I dwell in him.
57 Just as the living Father sent me
and I have life because of the Father,
so whoever feeds upon me will live because of me.
58 This is the bread that came down from heaven.
Unlike your ancestors who ate
and nevertheless died,
the one who feeds upon this bread
will live forever.”
59 The Holy One of God.[m] Jesus said these things while he was teaching in the synagogue at Capernaum. 60 After hearing his words, many of his disciples said, “This is a hard saying. Who can accept it?” 61 Aware of the complaints of his disciples, Jesus said to them,
“Does this shock you?
62 What then if you were to behold the Son of Man
ascend to where he was before?
63 It is the spirit that gives life;
the flesh[n] can achieve nothing.
The words that I have spoken to you
are spirit and life.
64 But there are some among you
who do not believe.”
For from the very beginning Jesus knew who did not believe, and who would betray him. 65 He said,
“This is why I told you
that no one can come to me
unless it is granted to him by my Father.”
66 After this, many of his disciples turned away and no longer remained with him. 67 Then Jesus said to the Twelve, “Do you also wish to leave?” 68 Simon Peter answered him, “Lord, to whom shall we go? You have the words of eternal life. 69 We have come to believe and know that you are the Holy One of God.”
70 Jesus replied, “Did I not choose you twelve? Yet one of you is a devil.” 71 He was speaking of Judas, the son of Simon Iscariot. Although he was one of the Twelve, he would be the one who would betray him.
Footnotes
- John 6:1 The Jewish Passover is near at hand, and with it the days on which unleavened bread is eaten as a sign of renewal; the action also recalls the manna that fed the Hebrews in the wilderness. It is in this context that the evangelist places Jesus’ act of feeding the hungry crowd. The whole action is a sign and foreshadowing of a new Passover and a true life-giving food. Jesus himself, in his person, is the bread of life that God offers to humanity. In order to receive this bread that makes a person live forever, one must believe in the Word.
- John 6:1 This is one of the rare passages in which all four Gospels are clearly parallel. At this point, John introduces the discourse on the bread of life. The sign of the loaves is seen as a symbol of the food given to mankind in the Word of God and especially in the Eucharist.
- John 6:7 Two hundred days’ wages: literally: two hundred denarii. A denarius was the average wage for a day’s work (see Mt 20:2).
- John 6:16 This account is connected with the preceding passage in the oldest tradition. Like the miracle of the loaves, it shows the absolute mastery Jesus exercises over creatures. For the disciples it is an invitation to believe without reserve: with Jesus present, they will lack nothing, and nothing can put them in peril.
- John 6:20 It is I: literally, “I AM,” the formula that reveals the name of the Lord in the Old Testament (see Ex 3:14; Isa 41:4, 10, 14; 43:1-3, 10, 13). Hence, the evangelist is alluding to Jesus as the Son of God. See note on Jn 4:26.
- John 6:22 Jesus’ gestures and actions are always signs of God; in them is expressed something of the mystery of Christ. Thus, the fourth evangelist places on the lips of Jesus a discourse that unveils the mystery. Here, then, is the deep meaning of the miracle of the loaves: Jesus is the Messenger of God, the true Bread handed over to gain life with God for the whole world.
22
Thus, it is announced that the words of Jesus are food for people, and that the life of Jesus is given on the cross for the salvation of all. But the Christian addressees of the fourth Gospel could not read this discourse without interpreting it as already announcing the rite inaugurated at the Last Supper (Mt 26:26), the Eucharist, memorial of the body handed over, of the blood shed, of the sacrifice of the cross.
Therefore, this discourse can be read on two levels. The author of the Gospel certainly wanted it so read: the word of God instructs one in the ways of God and the word of God is the bread of life that nourishes the spiritual hunger of God’s people. - John 6:22 There is a hunger for everlasting life, a hunger for God! And there is a bread of God, a food that gives everlasting life to those who believe in Jesus. The miracle of the manna was a symbol of this food (Ex 16:4, 13-15).
- John 6:31 Bread from heaven: see Ex 16:4, 15, 32-34; Ps 78:24. There was a belief that the manna had been hidden by Jeremiah (see 2 Mac 2:5-8) and would reappear at Passover in Messianic times.
- John 6:34 Jesus makes an astonishing affirmation: there is a Bread of God for us, and it is a person. Jesus himself fulfills his Father’s plan for us; in Jesus, God is present so that we may have true life. To receive God’s Bread is to believe in Jesus and accept him as the Son of God to receive through him the life his Father intends for us. What an astonishing gift! Jesus does not allow himself to be worshiped as a god or a hero; he says of himself that he came to satisfy the hunger of people and to fulfill our life. Every other food is only a diversion for our essential hunger. Jesus is the Bread that satisfies this hunger.
- John 6:35 I am . . . : this is the first of seven self-descriptions of Jesus introduced by “I am” (see Jn 8:12; and 9:5; 10:7, 9; 10:11, 14; 11:25; 14:6; 15:1, 5). These echo Ex 3:14 (see notes on Jn 4:26 and 6:20).
- John 6:41 During the period in the wilderness, the Hebrews doubted the Lord and “grumbled” against him; the memory of this had remained as a warning for all time (see Ex 16; Num 11; Ps 106:25).
When the fourth Gospel speaks of “the Jews,” the reference is to this mentality, this attitude of rejection, rather than to people as a whole or even to their leaders. - John 6:48 In what sense does Jesus do the Father’s will? By giving his life. He does not use the word “sacrifice,” but the terms “flesh” and “blood” express that idea in a very realistic way. In this gift, the life of the Father is given to human beings and becomes their everlasting life. That is a strong statement, and yet the objection of the Jews, who take it in the most material sense, does not lead to any toning down of it. On the contrary!
- John 6:59 After the success of the multiplication of loaves, scandal arises. The “flesh” (v. 63)—that is, people with their petty desires and thoughts—could not but be shocked by a revelation as absolute as the one they have just heard (that Jesus is the living Bread come down from heaven). Many of his disciples as well as some other people stopped following him, and Judas was already thinking of handing him over.
Only the Spirit gives people the will to believe that the Father speaks in Jesus. It is the Spirit who inspires Peter’s profession of faith (see Mt 16:16; Mk 8:29; Lk 9:20). But the Spirit would not be given in fullness until after Jesus’ Resurrection (see Jn 7:39).
In regard to Jesus, there is a division among the people. This division and Peter’s profession of faith mark a parting of the ways in the life of Jesus. The time of revelation to the disciples has begun and from now on the conflict with the official religion will develop irreconcilably. - John 6:63 Flesh: the human being with its desires and thoughts.
Chinese Contemporary Bible Copyright © 1979, 2005, 2007, 2011 by Biblica® Used by permission. All rights reserved worldwide.
