² Tar du illa upp
        om man försöker tala till dig?
    Vem kan hålla tillbaka sina ord?
^3 (B) Se, du har väglett många
    och stärkt kraftlösa händer.
⁴ Dina ord har rest upp
        den som har snubblat,
    och du har gett kraft
        åt vacklande knän.
^5 (C) Men nu gäller det dig,
        och då blir du modlös,
    du blir förskräckt
        när det drabbar dig.
⁶ Är inte din gudsfruktan
        din tillförsikt
    och dina vägars ostrafflighet
        ditt hopp?

⁷ Tänk efter:
    När gick en oskyldig förlorad,
        och var gick de rättsinniga
            under?
^8 (D) Jag har sett att de som plöjer ondska
    och sår olycka får skörda sådant.
^9 (E) De förgås för Guds andedräkt,
    de försvinner
        för hans vredes fnysning.
^10 (F) Lejonen ryter och vrålar,
    men de unga lejonens tänder
        bryts av.
¹¹ Det gamla lejonet
        förgås i brist på rov
    och lejonhonans ungar skingras.

¹² Ett ord smög sig till mig,
    det nådde mitt öra
        som en viskning
¹³ när tankarna oroades
        av nattens syner
    och sömnen föll tung
        över människorna.
¹⁴ Skräck och bävan drabbade mig
    och fick alla mina ben att skaka.
¹⁵ En ande strök förbi mitt ansikte,
    håren på min kropp reste sig.
^16 (G) Den stannade,
        men jag kunde inte
    urskilja utseendet
        på gestalten jag såg.
    Det var tyst,
        sedan hörde jag en röst:
^17 (H) ”Kan en människa
        stå rättfärdig inför Gud,
    kan en människa vara ren
        inför sin skapare?
¹⁸ Han litar inte ens på sina tjänare,
    han finner fel hos sina änglar^[a].
^19 (I) Hur mycket mer hos dem
        som bor i hyddor av lera^[b],
    dem som har sin grund i stoftet!
        De krossas lättare än mal.
²⁰ När morgon blivit kväll
        ligger de slagna,
    de går under för alltid
        utan att någon märker det.
^21 (J) Deras tältlinor rycks upp för dem,
    de dör utan visdom.”