Add parallel Print Page Options
'Joshua 24 ' not found for the version: Worldwide English (New Testament).

24 Och Josua församlade alla Israels stammar till Sikem; och han kallade till sig de äldste i Israel, dess huvudmän, dess domare och dess tillsyningsmän, och de trädde fram inför Gud.

Och Josua sade till allt folket: »Så säger HERREN, Israels Gud: På andra sidan floden bodde edra fäder i forna tider; så gjorde ock Tera, Abrahams och Nahors fader. Och de tjänade där andra gudar.

Men jag hämtade eder fader Abraham från andra sidan floden och lät honom vandra omkring i hela Kanaans land. Och jag gjorde hans säd talrik; jag gav honom Isak,

och åt Isak gav jag Jakob och Esau. Och jag gav Seirs bergsbygd till besittning åt Esau; men Jakob och hans söner drogo ned till Egypten.

Sedan sände jag Mose och Aron och hemsökte Egypten med de gärningar jag där gjorde, och därefter förde jag eder ut.

Och när jag förde edra fäder ut ur Egypten och I haden kommit till havet, förföljde egyptierna edra fäder med vagnar och ryttare ned i Röda havet.

Då ropade de till HERREN, och han satte ett tjockt mörker mellan eder och egyptierna och lät havet komma över dem, så att det övertäckte dem; ja, I sågen med egna ögon vad jag gjorde med egyptierna. Sedan bodden I i öknen en lång tid.

Därefter förde jag eder in i amoréernas land, vilka bodde på andra sidan Jordan, och de inläto sig i strid med eder; men jag gav dem i eder hand, så att I intogen deras land, och jag förgjorde dem för eder.

Då uppreste sig Balak, Sippors son, konungen i Moab, och gav sig i strid med Israel. Och han sände och lät kalla till sig Bileam, Beors son, för att denne skulle förbanna eder.

10 Men jag ville icke höra på Bileam, utan han måste välsigna eder, och jag räddade eder ur hans hand.

11 Och när I haden gått över Jordan och kommit till Jeriko, gåvo sig Jerikos borgare i strid med eder, så och amoréerna, perisséerna, kananéerna, hetiterna och girgaséerna, hivéerna och jebuséerna; men jag gav dem i eder hand.

12 Och jag sände getingar framför eder, och genom dessa förjagades amoréernas två konungar för eder, icke genom ditt svärd eller din båge.

13 Och jag gav eder ett land varpå du icke hade nedlagt något arbete, så ock städer som I icke haden byggt, och i dem fingen I bo; och av vingårdar och olivplanteringar som I icke haden planterat fingen I äta.

14 Så frukten nu HERREN och tjänen honom ostraffligt och troget; skaffen bort de gudar som edra fäder tjänade på andra sidan floden och i Egypten, och tjänen HERREN.

15 Men om det misshagar eder att tjäna HERREN, så utväljen åt eder i dag vem I viljen tjäna, antingen de gudar som edra fäder tjänade, när de bodde på andra sidan floden, eller de gudar som dyrkas av amoréerna, i vilkas land I själva bon. Men jag och mitt hus, vi vilja tjäna HERREN.»

16 Då svarade folket och sade: »Bort det, att vi skulle övergiva HERREN och tjäna andra gudar!

17 Nej, HERREN är vår Gud, han är den som har fört oss och våra fäder upp ur Egyptens land, ur träldomshuset, och som inför våra ögon har gjort dessa stora under, och bevarat oss på hela den väg vi hava vandrat och bland alla de folk genom vilkas land vi hava dragit fram.

18 HERREN har förjagat för oss alla dessa folk, så ock amoréerna som bodde i landet. Därför vilja vi ock tjäna HERREN; ty an är vår Gud.»

19 Josua sade till folket: »I kunnen icke tjäna HERREN, ty han är en helig Gud; han är en nitälskande Gud, han skall icke hava fördrag med edra överträdelser och synder.

20 Om I övergiven HERREN och tjänen främmande gudar, så skall han vända sig bort och låta det gå eder illa och förgöra eder, i stället för att han hittills har låtit det gå eder väl.»

21 Men folket sade till Josua: »Icke så, utan vi vilja tjäna HERREN.»

22 Då sade Josua till folket: »I ären nu själva vittnen mot eder, att I haven utvalt HERREN åt eder, för att tjäna honom.» De svarade: »Ja.»

23 Han sade: »Så skaffen nu bort de främmande gudar som I haven bland eder, och böjen edra hjärtan till HERREN, Israels Gud.»

24 Folket svarade Josua: »HERREN, vår Gud, vilja vi tjäna, och hans röst vilja vi höra.»

25 Så slöt då Josua på den dagen ett förbund med folket och förelade dem lag och rätt i Sikem.

26 Och Josua tecknade upp allt detta i Guds lagbok. Och han tog en stor sten och reste den där, under eken som stod vid HERRENS helgedom.

27 Och Josua sade till allt folket: »Se, denna sten skall vara vittne mot oss, ty den har hört alla de ord som HERREN har talat med oss; den skall vara vittne mot eder, så att I icke förneken eder Gud.»

28 Sedan lät Josua folket gå, var och en till sin arvedel.

29 En tid härefter dog HERRENS tjänare Josua, Nuns son, ett hundra tio år gammal.

30 Och man begrov honom på hans arvedels område, i Timnat-Sera i Efraims bergsbygd, norr om berget Gaas.

31 Och Israel tjänade HERREN, så länge Josua levde, och så länge de äldste levde, de som voro kvar efter Josua, och som visste av alla de gärningar HERREN hade gjort för Israel.

32 Och Josefs ben, som Israels barn hade fört upp ur Egypten, begrovo de i Sikem, på det jordstycke som Jakob hade köpt av Hamors, Sikems faders, barn för hundra kesitor; Josefs barn fingo detta till arvedel.

33 Och Eleasar, Arons son, dog, och man begrov honom i hans son Pinehas' stad, Gibea, som hade blivit denne given i Efraims bergsbygd.

Förbundet mellan Herren och Israel förnyas

24 Josua samlade alla Israels stammar i Shekem tillsammans med alla äldste, ledare, domare och förmän och de kom och ställde sig inför Gud. Där höll Josua följande tal till dem:

”Så säger Herren, Israels Gud: ’Era förfäder, Terach, Abrahams och Nachors far, bodde för länge sedan öster om floden Eufrat och tillbad andra gudar. Men jag kallade er far Abraham bort från landet på andra sidan floden och ledde honom in i Kanaans land där han sedan flyttade omkring. Jag gav honom många ättlingar. Jag gav honom Isak och till Isak gav jag Jakob och Esau. Jag lät Esau få bosätta sig i Seirs bergsbygd, medan Jakob och hans släkt begav sig till Egypten.

Jag sände Mose och Aron och lät mina plågor drabba Egypten. Därefter ledde jag ut er därifrån. Men när jag förde era förfäder ut ur Egypten och ni kom till Sävhavet, kom egypterna efter dem med hästar och vagnar och vagnskämpar ut i Sävhavet. Då ropade de till Herren och han lät ett mörker komma mellan dem och egypterna och lät havet vända tillbaka över egypterna, så att de alla drunknade. Ni såg själva vad jag gjorde med egypterna. Sedan bodde ni i öknen under en lång tid.

Därefter förde jag er in i amoréernas land på andra sidan Jordan. De stred mot er, men jag gav dem i ert våld så att ni intog deras land och jag förgjorde dem åt er. Sedan började kung Balak från Moab att kriga mot Israel.[a] Han skickade efter Bileam, Beors son, för att han skulle förbanna er, 10 men jag lyssnade inte på honom. Istället fick jag honom att välsigna er och så räddades ni undan kung Balak.

11 Ni gick därefter över floden Jordan och kom till Jeriko. Männen i staden stred mot er och det gjorde också amoréerna, perisséerna, kanaanéerna, hettiterna, girgashéerna, hivéerna och jevuséerna. Men jag gav dem alla i ert våld. 12 Jag sände missmod[b] framför er för att fördriva amoréernas båda kungar och deras folk. Det var inte era svärd eller bågar som gav er segern. 13 Jag gav er ett land som ni inte hade kämpat för och städer som ni inte hade byggt upp, de städer där ni nu bor. Jag gav er vingårdar och olivplanteringar som ni inte hade planterat och som ni nu fick äta av.’

14 Ni ska därför frukta Herren och tjäna honom troget och uppriktigt! Gör er en gång för alla av med de avgudar som era förfäder tillbad när de bodde på andra sidan floden Eufrat och i Egypten. Tjäna Herren! 15 Men om ni inte vill tjäna Herren, bestäm då idag vem ni vill tjäna. Vill ni välja de gudar som era förfäder tillbad på andra sidan Eufrat eller kanske de amoreiska gudarna här i landet? Jag och min släkt tänker i alla fall tjäna Herren.”

Hela folket lovar att följa Herren

16 Folket svarade då: ”Vi skulle aldrig kunna överge Herren och tjäna andra gudar. 17 Herren är vår Gud, han som förde ut våra förfäder från slaveriet i Egypten och som gjorde så många stora tecken inför våra ögon. Det var han som beskyddade oss under vandringen och som bevarade oss när vi vandrade genom andra folks länder. 18 Det var Herren som drev ut amoréerna och de andra folken som bodde här i landet. Vi vill också tjäna Herren. Han är vår Gud.”

19 Men Josua svarade folket: ”Ni klarar inte av att tjäna Herren, för han är en helig och svartsjuk Gud. Han kommer inte att förlåta er olydnad och era synder. 20 Om ni överger honom och tillber andra gudar, kommer han att låta det gå illa för er och förgöra er, fastän han har varit god mot er under en så lång tid.”

21 ”Vi vill tjäna Herren!” svarade folket. 22 ”Ni är själva vittnen till att ni valt Herren och vill tjäna honom”, sa Josua. ”Ja”, svarade de.

23 ”Förstör då alla avgudar ni äger”, sa Josua till dem. ”Håll er till Herren, Israels Gud, av hela ert hjärta!” 24 ”Ja, vi ska tjäna och lyda Herren, vår Gud”, försäkrade folket.

25 Den dagen upprättade Josua ett förbund för folket i Shekem och han läste upp alla lagar och föreskrifter för folket.

26 Josua antecknade allt detta i Guds lagbok. Sedan tog han en stor sten och reste upp den under den stora terebinten vid Herrens helgedom. 27 ”Den här stenen är ett vittne mot oss, den har hört allt vad Herren har sagt. Den kommer att vittna mot er om ni tar tillbaka era ord”, sa Josua till hela folket.

28 Sedan skickade han hem folket till deras olika områden i landet.

29 En tid därefter dog Josua, 110 år gammal. 30 Han begravdes på sitt eget område i Timnat-Serach i Efraims bergsbygd på norra sidan av berget Gaash.

31 Israel tjänade Herren under hela Josuas livstid och så länge de äldste levde som själva kände till hur mycket Herren gjort för Israel.

32 Josefs ben, som Israels folk hade tagit med sig vid uttåget ur Egypten, begravdes i Shekem på den mark som Jakob hade köpt för 100 kesitor[c] silver av sönerna till Hamor, Shekems far. Marken tillhörde det område som tilldelats Josefs stam.

33 Även Elasar, Arons son, dog. Han begravdes i Giva, den stad som hans son Pinechas hade fått i Efraims bergsbygd.

Footnotes

  1. 24:9 Se 4 Mos 22–24.
  2. 24:12 Se not till 2 Mos 23:28.
  3. 24:32 Kesitor var en viktenhet. Det är inte känt hur mycket de vägde.

The Covenant Renewed at Shechem

24 Then Joshua assembled(A) all the tribes of Israel at Shechem.(B) He summoned(C) the elders,(D) leaders, judges and officials of Israel,(E) and they presented themselves before God.

Joshua said to all the people, “This is what the Lord, the God of Israel, says: ‘Long ago your ancestors, including Terah the father of Abraham and Nahor,(F) lived beyond the Euphrates River and worshiped other gods.(G) But I took your father Abraham from the land beyond the Euphrates and led him throughout Canaan(H) and gave him many descendants.(I) I gave him Isaac,(J) and to Isaac I gave Jacob and Esau.(K) I assigned the hill country of Seir(L) to Esau, but Jacob and his family went down to Egypt.(M)

“‘Then I sent Moses and Aaron,(N) and I afflicted the Egyptians by what I did there, and I brought you out.(O) When I brought your people out of Egypt, you came to the sea,(P) and the Egyptians pursued them with chariots and horsemen[a](Q) as far as the Red Sea.[b](R) But they cried(S) to the Lord for help, and he put darkness(T) between you and the Egyptians; he brought the sea over them and covered them.(U) You saw with your own eyes what I did to the Egyptians.(V) Then you lived in the wilderness for a long time.(W)

“‘I brought you to the land of the Amorites(X) who lived east of the Jordan. They fought against you, but I gave them into your hands. I destroyed them from before you, and you took possession of their land.(Y) When Balak son of Zippor,(Z) the king of Moab, prepared to fight against Israel, he sent for Balaam son of Beor(AA) to put a curse on you.(AB) 10 But I would not listen to Balaam, so he blessed you(AC) again and again, and I delivered you out of his hand.

11 “‘Then you crossed the Jordan(AD) and came to Jericho.(AE) The citizens of Jericho fought against you, as did also the Amorites, Perizzites,(AF) Canaanites, Hittites, Girgashites, Hivites and Jebusites,(AG) but I gave them into your hands.(AH) 12 I sent the hornet(AI) ahead of you, which drove them out(AJ) before you—also the two Amorite kings. You did not do it with your own sword and bow.(AK) 13 So I gave you a land(AL) on which you did not toil and cities you did not build; and you live in them and eat from vineyards and olive groves that you did not plant.’(AM)

14 “Now fear the Lord(AN) and serve him with all faithfulness.(AO) Throw away the gods(AP) your ancestors worshiped beyond the Euphrates River and in Egypt,(AQ) and serve the Lord. 15 But if serving the Lord seems undesirable to you, then choose for yourselves this day whom you will serve, whether the gods your ancestors served beyond the Euphrates, or the gods of the Amorites,(AR) in whose land you are living. But as for me and my household,(AS) we will serve the Lord.”(AT)

16 Then the people answered, “Far be it from us to forsake(AU) the Lord to serve other gods! 17 It was the Lord our God himself who brought us and our parents up out of Egypt, from that land of slavery,(AV) and performed those great signs(AW) before our eyes. He protected us on our entire journey and among all the nations through which we traveled. 18 And the Lord drove out(AX) before us all the nations,(AY) including the Amorites, who lived in the land.(AZ) We too will serve the Lord, because he is our God.(BA)

19 Joshua said to the people, “You are not able to serve the Lord. He is a holy God;(BB) he is a jealous God.(BC) He will not forgive(BD) your rebellion(BE) and your sins. 20 If you forsake the Lord(BF) and serve foreign gods, he will turn(BG) and bring disaster(BH) on you and make an end of you,(BI) after he has been good to you.”

21 But the people said to Joshua, “No! We will serve the Lord.”

22 Then Joshua said, “You are witnesses(BJ) against yourselves that you have chosen(BK) to serve the Lord.”

“Yes, we are witnesses,(BL)” they replied.

23 “Now then,” said Joshua, “throw away the foreign gods(BM) that are among you and yield your hearts(BN) to the Lord, the God of Israel.”

24 And the people said to Joshua, “We will serve the Lord our God and obey him.”(BO)

25 On that day Joshua made a covenant(BP) for the people, and there at Shechem(BQ) he reaffirmed for them decrees and laws.(BR) 26 And Joshua recorded(BS) these things in the Book of the Law of God.(BT) Then he took a large stone(BU) and set it up there under the oak(BV) near the holy place of the Lord.

27 “See!” he said to all the people. “This stone(BW) will be a witness(BX) against us. It has heard all the words the Lord has said to us. It will be a witness against you if you are untrue(BY) to your God.”(BZ)

28 Then Joshua dismissed the people, each to their own inheritance.(CA)

Buried in the Promised Land(CB)

29 After these things, Joshua son of Nun, the servant of the Lord, died(CC) at the age of a hundred and ten.(CD) 30 And they buried him in the land of his inheritance, at Timnath Serah[c](CE) in the hill country of Ephraim, north of Mount Gaash.(CF)

31 Israel served the Lord throughout the lifetime of Joshua and of the elders(CG) who outlived him and who had experienced everything the Lord had done for Israel.

32 And Joseph’s bones,(CH) which the Israelites had brought up from Egypt,(CI) were buried at Shechem in the tract of land(CJ) that Jacob bought for a hundred pieces of silver[d] from the sons of Hamor, the father of Shechem. This became the inheritance of Joseph’s descendants.

33 And Eleazar son of Aaron(CK) died and was buried at Gibeah,(CL) which had been allotted to his son Phinehas(CM) in the hill country(CN) of Ephraim.

Footnotes

  1. Joshua 24:6 Or charioteers
  2. Joshua 24:6 Or the Sea of Reeds
  3. Joshua 24:30 Also known as Timnath Heres (see Judges 2:9)
  4. Joshua 24:32 Hebrew hundred kesitahs; a kesitah was a unit of money of unknown weight and value.