13 Om jag talar
    både människors
        och änglars språk
    men inte har kärlek,
är jag bara ekande brons
        eller en skrällande cymbal.
^2 (A) Och om jag har profetisk gåva
    och vet alla hemligheter
        och har all kunskap,
    och om jag har all tro
        så att jag kan flytta berg
    men inte har kärlek,
        så är jag ingenting.
³ Och om jag delar ut
        allt jag äger
    och om jag offrar min kropp
        till att brännas^[a]
    men inte har kärlek,
        så vinner jag ingenting.
^4 (B) Kärleken är tålig och mild.
        Kärleken avundas inte,
    den skryter inte,
        den är inte uppblåst.
^5 (C) Den beter sig inte illa,
        den söker inte sitt,
    den brusar inte upp,
        den tänker inte på^[b] det onda.
^6 (D) Den gläder sig inte
        över orätten
    men gläds med sanningen.
^7 (E) Allt bär den, allt tror den,
    allt hoppas den,
        allt uthärdar den.
⁸ Kärleken upphör aldrig.
        Men profetiorna ska försvinna,
    tungomålen ska tystna
        och kunskapen försvinna.
⁹ Vi förstår bara till en del
        och profeterar till en del,
¹⁰ men när det fullkomliga kommer
    ska det som är till en del
        försvinna.
¹¹ När jag var barn
        talade jag som ett barn,
    tänkte som ett barn
        och förstod som ett barn.
    Men sedan jag blivit vuxen
        har jag lagt bort det barnsliga.
^12 (F) Nu ser vi en gåtfull spegelbild^[c],
    men då ska vi se
        ansikte mot ansikte.
    Nu förstår jag bara till en del,
        men då ska jag
            känna fullkomligt,
    så som jag själv blivit
        fullkomligt känd.
^13 (G) Så består nu tro, hopp och kärlek,
        dessa tre,
    och störst av dem är kärleken.