2 Moseboken 9
Svenska Folkbibeln 2015
Den femte plågan – boskapspest
9 Herren sade till Mose: ”Gå till farao och säg till honom: Så säger Herren, hebreernas Gud: Släpp mitt folk, så att de kan hålla gudstjänst åt mig! 2 För om du vägrar släppa dem och fortfarande håller dem kvar, 3 se, då ska Herrens hand komma med en mycket svår pest över din boskap på marken: hästar, åsnor, kameler, kor och får. 4 Men Herren ska göra skillnad mellan israeliternas boskap och egyptiernas, så att inget djur som tillhör Israels barn ska dö.” 5 Herren bestämde en tid och sade: ”I morgon ska Herren göra detta i landet.”
6 Nästa dag gjorde Herren så, och all egyptiernas boskap dog. Men av israeliternas boskap dog inte ett enda djur. 7 När farao sände bud för att höra efter, se, då hade inte ett enda djur dött av Israels boskap. Men faraos hjärta förblev hårt och han släppte inte folket.
Den sjätte plågan – bölder
8 Herren sade till Mose och Aron: ”Ta händerna fulla med sot ur smältugnen. Mose ska kasta upp det mot himlen inför faraos ögon. 9 Det ska bli ett damm över hela Egyptens land, och det ska bli bölder som slår ut med blåsor på människor och boskap i hela Egypten.” 10 Då tog de sot ur smältugnen och trädde fram inför farao. Mose kastade upp sotet mot himlen, och bölder slog ut med blåsor på människor och boskap.
11 Och spåmännen kunde inte träda fram inför Mose för böldernas skull, för det var bölder på dem och på alla egyptier. 12 Men Herren gjorde faraos hjärta hårt så att han inte lyssnade på dem, precis som Herren hade sagt till Mose.
Den sjunde plågan – hagel
13 Därefter sade Herren till Mose: ”Stig upp tidigt på morgonen, träd fram inför farao och säg till honom: Så säger Herren, hebreernas Gud: Släpp mitt folk, så att de kan hålla gudstjänst åt mig. 14 Annars ska jag den här gången sända alla mina plågor över dig själv, dina tjänare och ditt folk, så att du förstår att ingen är som jag på hela jorden. 15 För nu var jag nära att räcka ut min hand och slå dig och ditt folk med pest för att utrota dig från jorden. 16 (A) Men just därför lät jag dig uppstå[a], för att visa dig min makt och för att mitt namn skulle förkunnas över hela jorden.
17 Om du fortsätter att lägga hinder i vägen för mitt folk och inte släpper dem, 18 se, då ska jag i morgon vid den här tiden sända ett hagel så tungt att inget liknande har hänt i Egypten från den dag det grundades ända tills nu. 19 Sänd därför ut folk och hämta in din boskap och allt annat du har ute på marken, för alla människor och all boskap som är ute på marken och inte har kommit under tak kommer att träffas av haglet och dödas.”
20 Den av faraos tjänare som fruktade Herrens ord lät sina slavar och sin boskap söka skydd i husen, 21 men den som inte brydde sig om Herrens ord lät sina slavar och sin boskap bli kvar ute på marken.
22 Herren sade till Mose: ”Lyft din hand mot himlen, så ska det falla hagel över hela Egypten, över människor och boskap och markens alla växter i Egyptens land.” 23 (B) Då räckte Mose upp sin stav mot himlen, och Herren lät det dundra och hagla och eld[b] slog ner mot jorden.
Så sände Herren hagel över Egyptens land. 24 Och det haglade och eld gick fram och tillbaka bland hagelskurarna. Haglet var så tungt att inget liknande hade hänt i hela Egyptens land sedan den tid då det blev befolkat. 25 I hela Egypten slog haglet ner allt som fanns på marken, både människor och djur. Det slog också ner markens alla växter och bröt sönder markens alla träd. 26 Endast i landet Goshen, där Israels barn bodde, haglade det inte.
27 (C) Då sände farao bud efter Mose och Aron och sade till dem: ”Den här gången har jag syndat. Det är Herren som är rättfärdig, och jag och mitt folk har gjort orätt. 28 (D) Be till Herren, det är nog med Guds dunder och hagel. Jag ska släppa er, ni behöver inte bli kvar längre.” 29 (E) Mose svarade honom: ”När jag kommer ut ur staden ska jag sträcka mina händer mot Herren. Då ska dundret upphöra och haglet sluta, för att du ska inse att landet tillhör Herren. 30 Men jag vet att du och dina tjänare ännu inte fruktar Herren Gud.” 31 Det var lin och korn som slogs ner, för kornet hade gått i ax[c] och linet stod i knopp. 32 Men vetet och spältvetet[d] slogs inte ner, eftersom de mognar senare.
33 Sedan lämnade Mose farao och gick ut ur staden, och han räckte ut sina händer mot Herren. Då upphörde dundret och haglet, och regnet slutade strömma ner över jorden. 34 Men när farao såg att regnet och haglet och dundret hade slutat, fortsatte han i sin synd och förhärdade sitt hjärta, både han och hans tjänare. 35 Faraos hjärta förblev hårt och han släppte inte Israels barn, precis som Herren hade sagt genom Mose.
出埃及 9
Chinese New Version (Simplified)
瘟疫之灾
9 耶和华对摩西说：“你要到法老那里去，对他说：‘耶和华希伯来人的 神这样说：“让我的人民离开这里，使他们可以事奉我。” 2 如果你拒绝他们离开这里，仍然强留他们， 3 看哪，耶和华的手必用严重的瘟疫加在你田间的牲畜身上，加在马、驴、骆驼、牛群、羊群身上。 4 耶和华必把以色列的牲畜和埃及人的牲畜分别出来；所有属于以色列人的，一只也不死去。’” 5 耶和华就定了时候，说：“明天耶和华必在此地行这事。” 6 第二天，耶和华就行了这事，埃及人全部的牲畜都死了；可是属于以色列人的牲畜，一只也没有死去。 7 法老派人去看，果然看见属于以色列人的牲畜，连一只也没有死去。法老的心还是刚硬，不肯让以色列人离开。
疮灾
8 耶和华对摩西和亚伦说：“你们要两手拿满炉灰，摩西要在法老眼前把炉灰向天上扬起来。 9 这炉灰必在埃及全地变为微尘，在埃及全地的人和牲畜身上就必生出疹病和脓疮。” 10 摩西和亚伦取了炉灰，站在法老面前；摩西把炉灰向天上扬起来，人和牲畜身上就生出了疹病和脓疮。 11 众术士因为生了疮的缘故，不能站在摩西的面前；因为众术士和所有埃及人身上都生了疮。 12 耶和华使法老心里刚硬，他就不肯听摩西和亚伦的话，就像耶和华对摩西所说的。
13 耶和华对摩西说：“你要清早起来，站在法老面前，对他说：‘耶和华希伯来人的 神这样说：“让我的人民离开这里，使他们可以事奉我。 14 因为这一次我要降下我的一切灾祸，打击你和你的臣仆及人民，为要使你知道在全地上没有神像我的。 15 如果我现在伸手用瘟疫击打你和你的人民，你就早已从地上消灭了。 16 然而我使你存留，是为了使你看见我的能力，并且在全地上传讲我的名。 17 你仍然向我的人民自高，不让他们离开吗？ 18 看哪，明天大约这个时候，我必降下极重的冰雹，在埃及自建国以来，直到现在，未曾有过这样的冰雹的。 19 所以，你现在要派人去，把你的牲畜和田间所有属于你的，都收聚到安全的地方；因为凡在田间发现的人和牲畜而不收回家里去的，冰雹必落在他们身上，他们就必死亡。”’” 20 法老的臣仆中有惧怕耶和华这话的，就叫他的仆人和牲畜进屋里来。 21 但那不把耶和华这话放在心上的，却把他的仆人和牲畜留在田里。
雹灾
22 耶和华对摩西说：“你要向天伸杖，使埃及全地都有冰雹，落在人身上、在牲畜身上和埃及地田间所有的蔬菜上。” 23 摩西把手杖向天一伸，耶和华就打雷（“打雷”原文作“ 神的声音”）下雹，有火落在地上；耶和华使冰雹降在埃及地上。 24 那时有了冰雹，冰雹与火混杂在一起，十分严重；埃及全地自从建国以来，未曾有过这样的冰雹。 25 在埃及全地，冰雹把田间的一切，连人和牲畜都击打了；冰雹又把田间的一切蔬菜击打了，也把田间的一切树木打断了。 26 只有在以色列人所在的歌珊地，没有冰雹。
27 于是，法老把摩西和亚伦召了来，对他们说：“这一次我犯了罪了；耶和华是公义的，我和我的人民是有罪的。 28 请你们祈求耶和华吧，因为这雷声和冰雹已经够了；我决意让你们离开，你们不可再留在这里。” 29 摩西回答法老：“我一出城，就必向耶和华伸手祷告，雷声就必止住，也不再有冰雹了，好使你知道大地是属于耶和华的。 30 至于你和你的臣仆，我知道你们在耶和华 神的面前还是没有惧怕的心。” 31 那时，麻和大麦被冰雹击打了，因为大麦已经吐穗，麻也开了花。 32 只是小麦和粗麦却没有被击打，因为它们还没有长成。 33 摩西离开法老出城去了，就向耶和华伸手祷告，雷声和冰雹就止住了，雨也不再倾倒在地上了。 34 法老看见雨水、冰雹和雷声都止住了，就更加犯罪，他和他的臣仆都心里刚硬。 35 法老的心刚硬，不肯让以色列人离开，就像耶和华借着摩西所说的。
Exodus 9
English Standard Version
The Fifth Plague: Egyptian Livestock Die
9 Then the Lord said to Moses, (A)“Go in to Pharaoh and say to him, ‘Thus says (B)the Lord, the God of the Hebrews, “Let my people go, that they may serve me. 2 For if you refuse to let them go and still hold them, 3 behold, (C)the hand of the Lord will fall with a very severe plague upon your livestock that are in the field, the horses, the donkeys, the camels, the herds, and the flocks. 4 (D)But the Lord will make a distinction between the livestock of Israel and the livestock of Egypt, so that nothing of all that belongs to the people of Israel shall die.”’” 5 And the Lord set a time, saying, “Tomorrow the Lord will do this thing in the land.” 6 And the next day the Lord did this thing. (E)All the livestock of the Egyptians died, but not one of the livestock of the people of Israel died. 7 And Pharaoh sent, and behold, not one of the livestock of Israel was dead. But (F)the heart of Pharaoh was hardened, and he did not let the people go.
The Sixth Plague: Boils
8 And the Lord said to Moses and Aaron, “Take handfuls of soot from the kiln, and let Moses throw them in the air in the sight of Pharaoh. 9 It shall become fine dust over all the land of Egypt, and become (G)boils breaking out in sores on man and beast throughout all the land of Egypt.” 10 So they took soot from the kiln and stood before Pharaoh. And Moses threw it in the air, and it became boils breaking out in sores on man and beast. 11 And (H)the magicians could not stand before Moses because of the boils, for the boils came upon the magicians and upon all the Egyptians. 12 (I)But the Lord hardened the heart of Pharaoh, and he did not listen to them, as (J)the Lord had spoken to Moses.
The Seventh Plague: Hail
13 Then the Lord said to Moses, (K)“Rise up early in the morning and present yourself before Pharaoh and say to him, ‘Thus says the Lord, the God of the Hebrews, “Let my people go, that they may serve me. 14 For this time I will send all my plagues on you yourself,[a] and on your servants and your people, so (L)that you may know that there is none like me in all the earth. 15 For by now I could have put out my hand and struck you and your people with pestilence, and you would have been cut off from the earth. 16 (M)But for this purpose I have raised you up, to show you my power, so (N)that my name may be proclaimed in all the earth. 17 (O)You are still exalting yourself against my people and will not let them go. 18 Behold, about this time tomorrow I will cause very heavy hail to fall, such as never has been in Egypt from the day it was founded until now. 19 Now therefore send, (P)get your livestock and all that you have in the field into safe shelter, for every man and beast that is in the field and is not brought home will die when the hail falls on them.”’” 20 Then whoever feared the word of the Lord among the servants of Pharaoh hurried his slaves and his livestock into the houses, 21 but whoever did not pay attention to the word of the Lord left his slaves and his livestock in the field.
22 Then the Lord said to Moses, “Stretch out your hand toward heaven, so that there may be (Q)hail in all the land of Egypt, on man and beast and every plant of the field, in the land of Egypt.” 23 Then Moses stretched out his staff toward heaven, and the (R)Lord sent thunder and hail, and fire ran down to the earth. And the Lord rained hail upon the land of Egypt. 24 There was hail and fire flashing continually in the midst of the hail, very heavy hail, such as had never been in all the land of Egypt since it became a nation. 25 The hail struck down everything that was in the field in all the land of Egypt, both man and beast. And the hail (S)struck down every plant of the field and broke every tree of the field. 26 (T)Only in the land of Goshen, where the people of Israel were, was there no hail.
27 Then Pharaoh sent and called Moses and Aaron and said to them, “This time (U)I have sinned; the (V)Lord is in the right, and I and my people are in the wrong. 28 (W)Plead with the Lord, for there has been enough of God's thunder and hail. I will let you go, and you shall stay no longer.” 29 Moses said to him, “As soon as I have gone out of the city, (X)I will stretch out my hands to the Lord. The thunder will cease, and there will be no more hail, so that you may know that (Y)the earth is the Lord's. 30 But as for you and your servants, (Z)I know that you do not yet fear the Lord God.” 31 (The flax and the barley were struck down, for the barley was in the ear and the flax was in bud. 32 But the wheat and the emmer[b] were not struck down, for they are late in coming up.) 33 So Moses went out of the city from Pharaoh and (AA)stretched out his hands to the Lord, and the thunder and the hail ceased, and the rain no longer poured upon the earth. 34 But when Pharaoh saw that the rain and the hail and the thunder had ceased, he sinned yet again and (AB)hardened his heart, (AC)he and his servants. 35 So (AD)the heart of Pharaoh was hardened, and he did not let the people of Israel go, just as the Lord had spoken through Moses.
Footnotes
- Exodus 9:14 Hebrew on your heart
- Exodus 9:32 A type of wheat
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
Chinese New Version (CNV). Copyright © 1976, 1992, 1999, 2001, 2005 by Worldwide Bible Society.
The ESV® Bible (The Holy Bible, English Standard Version®), © 2001 by Crossway, a publishing ministry of Good News Publishers. ESV Text Edition: 2025.
