2 Moseboken 2
Svenska Folkbibeln 2015
Moses födelse och räddning
2 (A) En man av Levi stam tog till hustru en levitisk kvinna. 2 (B) Hustrun blev havande och födde en son.[a] Hon såg att det var ett vackert barn[b] och höll honom gömd i tre månader. 3 Men när hon inte kunde gömma honom längre, tog hon en korg[c] av papyrus. Hon strök på beck och tjära, lade barnet i korgen och satte den i vassen vid Nilens strand. 4 (C) Hans syster ställde sig på avstånd för att se hur det skulle gå med honom.[d]
5 Då kom faraos dotter ner till floden för att bada, och hennes unga hovdamer gick längs floden. När hon fick se korgen i vassen skickade hon dit sin slavinna för att hämta den. 6 Hon öppnade den och fick syn på barnet – det var en pojke, och han grät. Hon kände medlidande med honom och sade: ”Det är ett av de hebreiska barnen.”
7 Men hans syster frågade faraos dotter: ”Ska jag gå och hämta en hebreisk amma[e] som kan amma barnet åt dig?” 8 Faraos dotter svarade henne: ”Ja, gör det.” Då gick flickan och hämtade pojkens mor. 9 Och faraos dotter sade till henne: ”Ta med dig det här barnet och amma det åt mig, så ska jag ge dig lön för det.” Kvinnan tog då barnet och ammade det.
10 (D) När pojken hade vuxit upp[f] förde hon honom till faraos dotter, och han blev hennes son. Hon gav honom namnet Mose, ”för jag drog upp[g] honom ur vattnet”, sade hon.
Mose flyr till Midjan
11 (E) En dag när Mose hade blivit vuxen[h], gick han ut till sina bröder och såg på deras slavarbete. Han fick se en egyptier som slog en hebreisk man, en av hans bröder. 12 Då vände han sig åt alla håll, och när han såg att ingen annan var där slog han ihjäl egyptiern och gömde honom i sanden.
13 Nästa dag gick han ut igen och fick då se två hebreiska män i slagsmål. Då sade han till den som var skyldig: ”Varför slår du din landsman?” 14 Han svarade: ”Vem har satt dig till ledare[i] och domare över oss? Tänker du döda mig som du dödade egyptiern?” Mose blev förskräckt och tänkte: ”Saken har alltså blivit känd!” 15 (F) Farao[j] fick också höra om det och ville döda Mose. Men han flydde undan farao och bosatte sig i Midjans land[k]. Där satte han sig vid en brunn.
16 Prästen i Midjan hade sju döttrar. De kom och hämtade upp vatten och fyllde hoarna för att vattna sin fars får. 17 (G) Då kom herdarna och körde bort dem. Men Mose grep in och räddade dem och gav vatten åt deras får.
18 (H) När de kom hem till sin far Reguel[l], sade han: ”Varför kommer ni hem så tidigt i dag?” 19 De svarade: ”En egyptisk man hjälpte oss mot herdarna. Han hämtade till och med upp vatten åt oss och vattnade fåren.” 20 Då sade han till sina döttrar: ”Var är han? Varför gick ni ifrån honom? Bjud in honom så att han får äta[m] med oss.”
21 (I) Mose bestämde sig för att stanna hos mannen, som gav honom sin dotter Sippora till hustru. 22 (J) Hon födde en son och Mose gav honom namnet Gershom, ”för”, sade han, ”jag har blivit en främling[n] i ett främmande land.”
23 (K) Det gick en lång tid, och under den tiden dog Egyptens kung. Men Israels barn suckade över sitt slaveri och ropade på hjälp, och deras rop över slaveriet steg upp till Gud. 24 Gud hörde deras klagan och kom ihåg sitt förbund med Abraham, Isak och Jakob. 25 Och Gud såg till Israels barn, och Gud kändes vid dem som sina.[o]
Footnotes
- 2:2 födde en son Mose föddes kanske ca 1526 f Kr (jfr 5 Mos 1:3, 34:7).
- 2:2 såg att det var ett vackert barn Citeras i Hebr 11:23, kapitlet om trons hjältar.
- 2:3 korg Hebr. téva, samma ord som för Noas ark (1 Mos 6:14f).
- 2:4 hans syster Mirjam, som senare ledde kvinnorna som profetissa (15:20).
- 2:7 amm aRika kvinnor betalade gärna någon annan för att amma deras barn (jfr 1 Mos 24:59).
- 2:10 vuxit upp Osäkert vilken ålder som avses. Amning fortsatte ofta till 3 års ålder eller längre.
- 2:10 Mose … drog upp Hebr. Moshé betyder ”drar upp”. Det egyptiska ordet mose, ”född”, var ett vanligt efterled i faraonernas namn vid denna tid.
- 2:11 blivit vuxen Vid fyrtio års ålder enligt Stefanus (Apg 7:23), i så fall ca 1486 f Kr. Fyrtio är dock en typiskt ungefärlig tidsangivelse.
- 2:14 Vem har satt dig till ledare Citeras av Stefanus i Apg 7:27, 35 som profetisk förebild till hur Kristus, Guds utvalde, blev avvisad av sitt folk.
- 2:15 Farao Kanske Thutmose II (regerade ca 1493-1479 f Kr), sonsonson till Ahmose (se 1:8).
- 2:15 Midjans land Midjaniterna var ökennomader som härstammade från Abraham (1 Mos 25:2). De rörde sig i området öster om Akabaviken och upp mot Moab öster om Döda havet (jfr 4 Mos 22, Dom 6-8).
- 2:18 Regue lBetyder ”Guds vän”. Kallas också Jetro (3:1), som kanske är en titel.
- 2:20 äta Ordagrant ”äta bröd”, uttryck för en hel måltid.
- 2:22 Gershom … främlin gHebr. ger betyder ”främling”.
- 2:25 kändes vid dem som sina Annan översättning: ”förstod” eller ”gav sig till känna” (så Septuaginta).
出埃及 2
Chinese Contemporary Bible (Simplified)
摩西出生
2 有一个利未族人跟他同族的女子结婚。 2 那女子怀孕，生了一个男婴。她看见孩子可爱，就把他藏了三个月。 3 后来无法再藏下去，她就拿来一个蒲草篮子，外面涂上防水的沥青和柏油，然后把婴儿放在里面，又把篮子放在尼罗河边的芦苇丛中。 4 婴儿的姐姐远远地站着，要看看她的弟弟究竟会怎样。
5 这时，法老的女儿来到河边沐浴，宫女们在河边行走。公主发现了芦苇丛中的篮子，便吩咐一个婢女去把它取来。 6 公主打开一看，原来是一个男婴。公主看见孩子在哭，就可怜他，说：“他是希伯来人的孩子。” 7 婴儿的姐姐对公主说：“我去找一个希伯来妇女当奶妈，为你哺养他好吗？” 8 公主回答说：“好！”那女孩就跑去把婴孩的母亲带来。 9 公主对那妇女说：“你把孩子抱去，替我哺养他，我会给你工钱。”她便把孩子抱去哺养。 10 孩子渐渐长大，她便把他带到公主那里，孩子就做了公主的儿子。公主给孩子取名叫摩西，意思是“我把他从水中拉了上来”。
11 后来，摩西长大了，他去看望做苦工的希伯来同胞，看见一个埃及人在殴打他的一个希伯来同胞。 12 他左右观望，见四下无人，便下手杀了那埃及人，把尸体埋藏在沙地里。 13 第二天，他又出去，看见两个希伯来人在打架，便过去对理亏的人说：“你为什么打自己的同胞呢？” 14 那人说：“你以为你是谁啊？谁立你做我们的首领和审判官？难道你要杀我，像杀那个埃及人一样吗？”摩西听了，害怕起来，心想：“我做的事一定被人知道了。” 15 法老听说这件事后，便想杀死摩西。摩西为了躲避法老，就逃到米甸居住。一天他坐在一口井旁， 16 米甸祭司的七个女儿来打水，要把水倒进槽里饮她们父亲的羊。 17 这时，来了另外一群牧人要把她们赶走。摩西便起来帮助她们，打水饮她们的羊群。 18 她们回到父亲流珥[a]那里，父亲问她们：“你们今天怎么这么快就回来了？” 19 她们答道：“有一个埃及人救我们免遭牧人的欺负，还帮我们打水饮羊群。” 20 他又问女儿们：“现在那人在哪里？你们怎么可以丢下他不管呢？去请他来吃点东西。” 21 后来，摩西同意住在那人家里。那人把女儿西坡拉许配给他。 22 后来，西坡拉生了一个儿子，摩西给他取名叫革舜，意思是“我成了在异乡寄居的人”。
23 过了多年，埃及王死了。以色列人受尽奴役，就哀叹呼求，声音传到上帝那里。 24 上帝听见他们的哀声，顾念从前跟亚伯拉罕、以撒、雅各所立的约， 25 就垂顾他们，体恤他们。
Footnotes
- 2:18 “流珥”又名“叶忒罗”。
2 Moseboken 2
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Gud kallar Mose
Mose föds
2 Vid denna tid gifte sig ett par som båda tillhörde Levi stam. 2 Hon blev gravid och födde en son som hon märkte var vacker. Hon gömde honom i tre månader. 3 Men när hon inte längre kunde hålla honom gömd, gjorde hon en korg av papyrus och tätade den med jordbeck och tjära. Hon lade pojken i korgen och placerade den i vassen vid flodstranden. 4 Pojkens syster stod på avstånd för att se vad som skulle hända.
5 En prinsessa, en av faraos döttrar, kom just då för att bada i floden, och när hennes sällskapsdamer gick utmed stranden, upptäckte hon korgen i vassen och skickade en slavinna att hämta den. 6 Hon öppnade den och fick se barnet. Pojken grät och hon blev rörd. ”Det måste vara ett av de hebreiska barnen”, sa hon.
7 Då kom pojkens syster fram till prinsessan och frågade: ”Ska jag gå och be någon av de hebreiska kvinnorna att amma barnet åt dig?” 8 ”Ja, gör det!” svarade prinsessan. Då gick flickan och hämtade pojkens mamma. 9 ”Ta med dig det här barnet och amma det åt mig”, sa prinsessan, ”så ska jag betala dig för det.” Då tog kvinnan hand om barnet och ammade honom.
10 När han blivit äldre, gick hon till faraos dotter med honom och han blev adopterad som prinsessans son. Prinsessan kallade honom Mose[a], för hon sa: ”Jag har dragit upp honom ur vattnet.”
Mose flyr till Midjan
11 En dag när Mose redan var vuxen, besökte han sina landsmän och såg på hur de slet och arbetade. Han fick också se hur en egypter slog ner en hebré, en från hans eget folk. 12 Mose såg sig omkring för att vara säker på att ingen iakttog honom och dödade sedan egyptern och gömde hans kropp i sanden.
13 Nästa dag när han kom tillbaka dit, fick han se två hebréer som råkat i slagsmål. Han sa då till angriparen: ”Varför slår du en av ditt eget folk?”
14 Men mannen svarade. ”Vem har satt dig till ledare och domare över oss? Tänker du döda mig som du dödade egyptern igår?” När Mose förstod att man visste vad han hade gjort, blev han rädd. 15 Farao fick också höra talas om saken och ville döda Mose. Men Mose flydde därför bort till midjaniternas land.
En gång vilade han vid en brunn. 16 Prästen i Midjans land hade sju döttrar, som då hade kommit för att vattna sin fars får. 17 Men några herdar försökte mota bort dem. Då hjälpte Mose dem och gav fåren vatten.
18 När flickorna kom hem frågade deras far Reguel dem: ”Hur kommer det sig att ni är tillbaka så tidigt idag?” 19 ”Det var en egypter där som försvarade oss mot herdarna”, förklarade de. ”Han hämtade upp vatten åt oss och gav fåren.” 20 ”Men var har ni gjort av honom?” frågade deras far. ”Lämnade ni honom kvar därborta? Be honom komma hit och äta med oss.”
21 Mose gick med på att bli kvar hos mannen, och Reguel gav honom sin dotter Sippora till hustru. 22 Hon födde en son, som Mose gav namnet Gershom[b], för han sa: ”Jag är en främling i ett främmande land.”
23 Flera år senare dog kungen i Egypten. Israels barn dignade under tunga bördor och klagade under slaveriet. Deras rop steg upp till Gud. 24 När Gud hörde deras klagan tänkte han på sitt förbund med Abraham, Isak och Jakob. 25 Gud såg på israeliterna och tog sig an dem.
2 Mosebok 2
Svenska 1917
2 Och en man av Levis hus gick åstad och tog till hustru Levis dotter.
2 Och hustrun blev havande och födde en son. Och hon såg att det var ett vackert barn och dolde honom i tre månader.
3 Men när hon icke längre kunde dölja honom, tog hon en kista av rör, beströk den med jordbeck och tjära och lade barnet däri och satte den så i vassen vid stranden av Nilfloden.
4 Och hans syster ställde sig ett stycke därifrån, för att se huru det skulle gå med honom.
5 Och Faraos dotter kom ned till floden för att bada, och hennes tärnor gingo utmed floden. När hon nu fick se kistan i vassen, sände hon sin tjänarinna dit och lät hämta den till sig.
6 Och när hon öppnade den, fick hon se barnet och såg att det var en gosse, och han grät. Då ömkade hon sig över honom och sade: »Detta är ett av de hebreiska barnen.»
7 Men hans syster frågade Faraos dotter: »Vill du att jag skall gå och kalla hit till dig en hebreisk amma som kan amma upp barnet åt dig?»
8 Faraos dotter svarade henne: »Ja, gå.» Då gick flickan och kallade dit barnets moder.
9 Och Faraos dotter sade till henne: »Tag detta barn med dig, och amma upp det åt mig, så vill jag giva dig lön därför.» Och kvinnan tog barnet och ammade upp det.
10 När sedan gossen hade vuxit upp; förde hon honom till Faraos dotter, och denna upptog honom såsom sin son och gav honom namnet Mose, »ty», sade hon, »ur vattnet har jag dragit upp honom».
11 På den tiden hände sig att Mose, sedan han hade blivit stor, gick ut till sina bröder och såg på deras trälarbete. Och han fick se att en egyptisk man slog en hebreisk man, en av hans bröder.
12 då vände han sig åt alla sidor, och när han såg att ingen annan människa fanns där, slog han ihjäl egyptiern och gömde honom i sanden.
13 Dagen därefter gick han åter ut och fick då se två hebreiska män träta med varandra. Då sade han till den som gjorde orätt: »Skall du slå din landsman?»
14 Han svarade: »Vem har satt dig till hövding och domare över oss? Vill du dräpa mig, såsom du dräpte egyptiern?» Då blev Mose förskräckt och tänkte: »Så har då saken blivit känd.»
15 Också fick Farao höra om denna sak och ville dräpa Mose. Men Mose flydde bort undan Farao; och han stannade i Midjans land; där satte han sig vid en brunn.
16 Och prästen i Midjan hade sju döttrar. Dessa kommo nu för att hämta upp vatten och skulle fylla hoarna för att vattna sin faders får.
17 Då kommo herdarna och ville driva bort dem; men Mose stod upp och hjälpte dem och vattnade deras får.
18 När de sedan kommo hem till sin fader Reguel, sade han: »Varför kommen I så snart hem i dag?»
19 De svarade: »En egyptisk man hjälpte oss mot herdarna; därtill hämtade han upp vatten åt oss och vattnade fåren.»
20 Då sade han till sina döttrar: »Var är han då? Varför läten I mannen bliva kvar där? Inbjuden honom att komma och äta med oss».
21 Och Mose beslöt sig för att stanna hos mannen, och denne gav åt Mose sin dotter Sippora till hustru.
22 Hon födde en son, och han gav honom namnet Gersom, »ty», sade han, »jag är en främling i ett land som icke är mitt».
23 Så förflöt en lång tid, och därunder dog konungen i Egypten. Men Israels barn suckade över sin träldom och klagade; och deras rop över träldomen steg upp till Gud.
24 Och Gud hörde deras jämmer, och Gud tänkte på sitt förbund med Abraham, Isak och Jakob.
25 Och Gud såg till Israels barn, och Gud lät sig vårda om dem.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
Chinese Contemporary Bible Copyright © 1979, 2005, 2007, 2011 by Biblica® Used by permission. All rights reserved worldwide.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.