Add parallel Print Page Options

Het volk geeft aan God toe dat het verkeerd gedaan heeft

Op de 24e dag van die maand kwamen de Israëlieten bij elkaar. Ze aten niet en hadden rouwkleren aan en stof op hun hoofd. De Israëlieten gingen apart staan van de mensen van andere volken. Ze gaven hardop toe wat zij en hun voorouders verkeerd hadden gedaan tegen God. Toen ze op hun plaats waren gaan staan, werd er eerst drie uur lang voorgelezen uit de wet van hun Heer God. Daarna knielden ze drie uur lang neer voor hun Heer God om Hem te vertellen wat ze allemaal verkeerd gedaan hadden. Op de verhoging van de Levieten stonden Jesua, Bani, Kadmiël, Sebanja, Bunni, Serebja, Bani en Kenani. Ze riepen luid tot hun Heer God. En de Levieten Jesua, Kadmiël, Bani, Hasabneja, Serebja, Hodia, Sebanja en Petaja zeiden:

"Ga nu staan en prijs jullie Heer God, voor eeuwig en altijd.
Want Heer, U bent het waard om alle eer en lofprijs te krijgen.
U alleen bent de Heer.
U heeft de hemel gemaakt,
met alle sterren, de zon en de maan.
U heeft de aarde gemaakt met alles wat daarop leeft,
en de zee met alles wat daarin leeft.
U heeft aan alles het leven gegeven.
De engelen buigen zich voor U neer.
U heeft Abram uitgekozen,
hem uit Ur in het land van de Chaldeeën gehaald.
U heeft hem de naam 'Abraham' gegeven.
U merkte dat hij op U vertrouwde.
Met hem heeft U een verbond gesloten.
U beloofde dat U het land van de Kanaänieten, Hetieten,
Amorieten, Perezieten, Jebusieten en Girgasieten
aan zijn familie ná hem zou geven.

En U heeft gedaan wat U heeft beloofd,
want U bent rechtvaardig.
U heeft de ellende van onze voorouders in Egypte gezien.
U heeft hun geroep bij de Rietzee gehoord.
10 U wist dat zij heel slecht werden behandeld.
Daarom heeft U machtige daden gedaan bij de farao,
bij zijn dienaren en bij zijn hele volk.
Daarmee bent U beroemd geworden.
11 U heeft de zee voor uw volk gespleten.
Zo konden zij op het droge dwars door de zee gaan.
Maar hun achtervolgers wierp U in het kolkende water,
zodat ze als een steen naar de diepte zonken.
12 U leidde hen overdag met een grote, hoge wolk,
en 's nachts met een wolk van vuur.
Zo gaf U hun licht op de weg die ze gingen.

13 U daalde neer op de berg Sinaï.
Daar heeft U vanuit de hemel met hen gesproken.
Daar gaf U hun rechtvaardige wetten en goede leefregels.
14 Ook gaf U hun uw heilige rustdagen.
U gaf hun de wetten en leefregels, door uw dienaar Mozes.
15 U gaf brood uit de hemel toen ze honger hadden.
U gaf water uit de rots toen ze dorst hadden.
U beval hun om het land te gaan veroveren,
het land waarvan U beloofd had dat U het hun zou geven.
16 Maar onze voorvaders deden verkeerd tegen U.
Ze waren koppig en ongehoorzaam en deden niet wat U zei.
17 Ze weigerden te luisteren.
Ze dachten niet meer aan de wonderen die U voor hen had gedaan.
Ze waren koppig en ongehoorzaam.
Ze zochten zelfs een leider die hen moest terugbrengen
naar het land van slavernij.

Maar U bent een God die vergeeft.
U bent liefdevol en geduldig.
U heeft hen niet verlaten.
18 Zelfs niet toen ze een gouden kalf hadden gemaakt
en zeiden: "Dit is jullie god die jullie uit Egypte heeft bevrijd."
Zelfs toen ze U zo vreselijk beledigden,
19 heeft U hen niet verlaten in de woestijn.
Want U bent liefdevol en vriendelijk.
De grote, hoge wolk die hen overdag leidde, verliet hen niet.
En de wolk van vuur die hun 's nachts licht gaf en hun de weg wees,
ging niet bij hen weg.
20 U heeft hun uw goede Geest gegeven om hen alles te leren.
U heeft manna gegeven toen ze honger hadden,
en water toen ze dorst hadden.
21 Zo heeft U 40 jaar lang in de woestijn voor hen gezorgd.
Ze kwamen niets tekort.
Hun kleren versleten niet en hun voeten werden niet dik.

22 U gaf hun de overwinning over koningen en volken.
U verdeelde hún landen onder uw volk.
Zo hebben ze het land van koning Sihon van Hesbon veroverd.
Ook het land van koning Og van Basan.
23 U heeft ervoor gezorgd dat het volk zo ontelbaar werd
als de sterren aan de hemel.
U heeft hen gebracht naar het land dat U aan hun voorvaders had beloofd.
24 En zo hebben zij het land veroverd.
U heeft de bewoners van het land, de Kanaänieten, in hun macht gegeven.
U heeft hun koningen en de volken in hun macht gegeven.
Ze konden met hen doen wat ze wilden.
25 Ze hebben sterke steden en vruchtbare grond veroverd.
Ook huizen vol met spullen,
waterputten die in de rotsen waren uitgehakt,
veel wijngaarden, olijfbomen en fruitbomen.
Ze hadden meer dan genoeg te eten.
Ze hadden een goed leven, dankzij U.

26 Maar ze werden koppig en ongehoorzaam.
Ze kwamen tegen U in opstand.
Ze gooiden uw wet aan de kant.
Ze doodden de profeten die hen waarschuwden
dat ze naar U terug moesten gaan.
Ze deden verschrikkelijke dingen.
27 Daarom gaf U hen in de macht van hun vijanden.
Maar als ze in grote moeilijkheden waren,
begonnen ze U om hulp te roepen.
Dan luisterde U naar hen vanuit de hemel.
Omdat U liefdevol en goed bent, gaf U hun bevrijders.
Die redden hen uit de macht van hun vijanden.
28 Maar zodra het weer goed met hen ging,
liepen ze weer bij U weg.
Dan gaf U hen weer in de macht van hun vijanden,
zodat die over hen heersten.
Maar als ze U weer om hulp begonnen te roepen,
luisterde U weer naar hen vanuit de hemel.
Weer redde U hen, omdat U van hen hield.
Zo redde U hen elke keer opnieuw.

29 U waarschuwde hen steeds opnieuw uw wet weer te gehoorzamen.
Maar ze waren ongehoorzaam,
luisterden niet naar U en hielden zich niet aan uw wet.
Terwijl U toch beloofd had dat het goed gaat met ieder mens
die zich aan uw wet houdt.
Maar ze waren koppig en ongehoorzaam en hielden zich er niet aan.
30 Jarenlang bleef U geduldig.
U bleef hen door uw Geest waarschuwen.
Maar ze luisterden niet naar wat uw profeten zeiden.
Toen heeft U hen in de macht gegeven van andere volken.
31 Maar omdat U van hen hield
heeft U hen niet helemaal vernietigd.
U heeft hen niet voorgoed verlaten.
Want U bent een goede en liefdevolle God.

32 Machtige en ontzagwekkende God,
U houdt U aan uw verbond, omdat U liefdevol bent.
Zie nu wat ons allemaal is aangedaan:
ons, onze koningen, onze leiders, onze priesters,
onze profeten, onze ouders, ons allemaal,
vanaf de dag dat wij werden overwonnen door de koningen van Assur.
33 U heeft gelijk dat U dit allemaal met ons heeft laten gebeuren.
Want U was wel trouw aan ons,
maar wij waren niet trouw aan U.
34 Onze koningen, onze leiders, onze priesters en
onze ouders hebben zich niet aan uw wet gehouden.
En ze hebben zich niets van uw waarschuwingen aangetrokken.
35 Ze hebben U niet willen dienen,
hoewel U hen tot een machtig land had gemaakt,
altijd goed voor hen bent geweest,
en hun een ruim en vruchtbaar land heeft gegeven.
Ze hebben niet bij U terug willen komen.

36 Nu zijn wij slaven in het land dat U aan onze voorouders had gegeven.
U had dat land aan ons gegeven om ervan te genieten.
Maar nu zijn we slaven in ons eigen land!
37 De rijke oogsten van dit land gaan naar de koningen
die nu van U over ons mogen heersen
omdat wij U ongehoorzaam zijn geweest.
Zij doen met ons en met ons vee wat zij willen.
Daardoor zijn wij er nu ellendig aan toe.

38 Daarom, vanwege alles wat er is gebeurd, sluiten wij nu een verbond. We schrijven het op en onze leiders, Levieten en priesters zetten er hun namen onder."

Folket bekänner sina synder

På tjugofjärde dagen[a] i samma månad samlades Israels barn till fasta, klädda i sorgdräkt och med jord på sina huvuden[b]. De som var av Israels släkt avskilde sig från alla främlingar och kom fram och bekände sina synder och sina fäders missgärningar. (A) De reste sig från sin plats, och man läste ur Herren deras Guds lagbok under en fjärdedel av dagen. Nästa fjärdedel bekände de sina synder och tillbad Herren sin Gud.

Jeshua och Bani, Kadmiel, Shebanja, Bunni, Sherebja, Bani och Kenani steg upp på leviternas plattform och ropade med hög röst till Herren sin Gud.

Leviterna Jeshua och Kadmiel, Bani, Hashabneja, Sherebja, Hodia, Shebanja och Petaja sade:

”Res er och prisa Herren er Gud,
    från evighet till evighet!
Lovat vare ditt härliga namn,
    som är upphöjt
        över allt lov och pris.
(B) Du ensam är Herren.
    Du gjorde himlarna
        och himlarnas himmel
            och hela deras härskara,
    jorden och allt som är på den,
        haven och allt som är i dem,
    och du håller dem alla vid liv.
        Himlens härskara tillber dig.
(C) Du är Herren Gud
        som utvalde Abram
    och förde honom ut
        från det kaldeiska Ur
    och gav honom namnet Abraham.
(D) Du fann hans hjärta trofast inför dig,
    och du slöt förbund
        med honom:
    att ge åt hans efterkommande
        kananeernas, hetiternas,
            amoreernas, perisseernas,
        jebusiternas och girgasheernas
            land.
    Du lät dina ord gå i uppfyllelse,
        för du är rättfärdig.

(E) Du såg våra fäders nöd i Egypten
    och hörde deras rop
        vid Röda havet.
10 (F) Du gjorde tecken och under
        mot farao,
    mot alla hans tjänare
        och mot allt folket i hans land,
    för du visste hur arrogant
        egyptierna behandlade dem.
    Du gjorde dig ett namn,
        som är detsamma än i dag.

11 (G) Du delade havet framför dem,
    och de gick genom havet
        på torr mark.
    Men deras förföljare
        sänkte du i djupet,
    som en sten i väldiga vatten.
12 (H) Du ledde dem
    med en molnpelare om dagen
        och en eldpelare om natten,
    för att lysa dem på vägen
        de skulle gå.
13 (I) På Sinai berg steg du ner
        och talade till dem från himlen,
    du gav dem rättfärdiga föreskrifter
        och sanna lagar,
            goda stadgar och bud.
14 Du gav dem kunskap
        om din heliga sabbat
    och gav dem bud,
        stadgar och lagar
    genom din tjänare Mose.
15 (J) Du gav dem bröd från himlen
        när de hungrade
    och lät vatten komma ur klippan
        när de törstade.
    Du befallde dem att gå
        och ta i besittning det land
    som du med upplyft hand
        hade lovat ge dem.

16 Men våra fäder blev övermodiga
        och hårdnackade
    och lyssnade inte
        till dina befallningar.
17 (K) De vägrade lyssna
    och tänkte inte på undren
        du gjort bland dem.
    De var hårdnackade och valde
        i sin upproriskhet en ledare
    för att vända tillbaka
        till sitt slaveri.
    Men du är en Gud som förlåter,
        nådig och barmhärtig,
            sen till vrede och stor i nåd.
    Du övergav dem inte,
18 (L) fastän de gjorde sig en gjuten kalv
        och sade:
    ”Här är din gud
        som har fört dig upp ur Egypten.”
    Och de gjorde sig skyldiga
        till stora hädelser.

19 (M) Men i din stora barmhärtighet
    övergav du dem ändå inte
        i öknen.
    Molnpelaren vek inte
        från dem om dagen
            utan ledde dem på vägen,
    och eldpelaren lyste i natten
        på vägen de skulle gå.
20 (N) Din gode Ande gav du
        för att undervisa dem.
    Ditt manna nekade du inte
        deras mun,
    och vatten gav du dem
        när de törstade.
21 (O) I fyrtio år försörjde du dem
            i öknen,
        och de saknade ingenting.
    Deras kläder blev inte utslitna,
        och deras fötter svullnade inte.
22 (P) Du gav dem riken och folk
    och fördelade olika områden
        åt dem.
    De intog Sichons land,
        kungen av Heshbons land,
    och kung Og av Bashans land.
23 (Q) Deras barn gjorde du talrika
        som stjärnorna på himlen.
    Du förde dem in i det land
        som du lovat deras fäder
    att få komma till och ta i besittning.
24 (R) Och deras barn kom
        och tog landet i besittning.
    Du kuvade landets invånare
        kananeerna för dem
    och gav dem i deras hand,
        både kungarna och landets folk,
    och de gjorde som de ville
        med dem.
25 (S) De intog befästa städer
        och bördig jord
    och tog över hus
        fyllda med allt gott,
    uthuggna brunnar,
        vingårdar, olivlundar
            och fruktträd i mängd.
    De åt och blev mätta och feta
        och njöt av din stora godhet.

26 (T) Men de gjorde uppror
        och trotsade dig,
    de kastade din lag
        bakom sin rygg.
    De dödade dina profeter
        som varnade dem
    och ville få dem att vända om
        till dig.
    De gjorde sig skyldiga
        till grova hädelser.

27 (U) Då gav du dem
    i deras fienders hand
        som förtryckte dem.
    Men i sin nöd ropade de till dig,
        och du hörde dem från himlen.
    I din stora barmhärtighet
        gav du dem befriare
    som frälste dem
        ur deras fienders hand.

28 Men när de kom till ro,
    gjorde de på nytt
        det som var ont inför dig.
    Då lämnade du dem
        i deras fienders hand,
            som fick råda över dem.
    Men de ropade på nytt till dig,
        och du hörde det
            från himlen,
    du räddade dem många gånger
        i din barmhärtighet.
29 (V) Du förmanade dem
    för att återföra dem
        till din undervisning.
    Men de var övermodiga
        och lyssnade inte på dina bud
    utan syndade
        mot dina föreskrifter,
    trots att den människa
            som håller dem
        ska leva genom dem.
    De var envisa och hårdnackade
        och vägrade lyssna.
30 (W) Du hade tålamod med dem
        i många år
    och förmanade dem
        med din Ande
    genom dina profeter,
        men de lyssnade inte.
    Då gav du dem
        i de främmande folkens hand.
31 (X) Men du som är rik
        på barmhärtighet
    gjorde inte slut på dem
        och övergav dem inte,
    för du är en nådig
        och barmhärtig Gud.

32 Och nu, vår Gud, du store,
    väldige och fruktade Gud,
        du som håller förbundet
            och nåden:
    Låt den inte vara liten i dina ögon,
        den plåga som har drabbat oss,
    våra kungar, våra furstar,
        våra präster, våra profeter,
            våra fäder och hela ditt folk –
    från de assyriska kungarnas dagar[c]
        ända till i dag.
33 (Y) Du är rättfärdig
        i allt det som har drabbat oss,
    för du har visat dig trofast
        medan vi har varit ogudaktiga.
34 (Z) Våra kungar, våra furstar,
        våra präster och våra fäder
    höll inte din lag
        och lyssnade inte till dina bud
            och de varningar du gav dem.
35 Trots att de levde i sitt eget rike
    med allt det goda
        som du gav dem
    i det rymliga och bördiga land
        som du skänkte dem,
    har de ändå inte tjänat dig
        eller vänt om
            från sina onda gärningar.
36 I dag är vi slavar
    i det land som du gav våra fäder
        att äta dess frukt och dess goda,
    där är vi slavar.
37 Dess rika skörd går till de kungar
    du satt över oss
        för våra synders skull.
    De råder över våra kroppar
        och vår boskap som de vill,

och vi är i stor nöd.”

Förbundets förnyelse

38 På grund av allt detta slöt vi ett fast förbund och satte upp det skriftligt. På skrivelsen, som försågs med sigill, stod våra furstars, våra leviters och våra prästers namn.

Footnotes

  1. 9:1 tjugofjärde dagen   Två dagar efter lövhyddohögtidens fastställda datum.
  2. 9:1 jord på sina huvuden   För att visa sorg, ånger och omvändelse (jfr 1 Sam 4:12, Klag 2:10).
  3. 9:32 de assyriska kungarnas dagar   Från 740-talet f Kr, då Assyrien började underkuva nordriket Israel (2 Kung 15:19) tills det gick under 722 f Kr (2 Kung 17). Senare härjades även Juda år 701 f Kr (2 Kung 18:13f).