Add parallel Print Page Options

Job prövas

(1:1—2:13)

En god och framgångsrik person

I landet Us levde en man som hette Job[a]. Han var en god och rättsinnig man som fruktade Gud och höll sig borta från allt ont. Job hade sju söner och tre döttrar. Han ägde 7 000 får, 3 000 kameler, 500 par oxar och 500 åsneston, och han hade en mängd tjänare. Han var den mäktigaste i hela Östlandet.

Jobs söner brukade turas om att hålla fester i sina hem, och de inbjöd sina tre systrar och åt och drack tillsammans med dem. När en fest, som kunde vara flera dagar, var över samlade Job sina barn och renade dem. Tidigt på morgonen bar han fram ett brännoffer för var och en av dem. Job tänkte: ”Kanske mina barn har syndat och förbannat Gud i sina hjärtan.” Så gjorde Job varje gång.

Anklagaren gör Job fattig

En dag när Guds söner kom fram inför Herren, var Anklagaren, Satan, tillsammans med dem.

”Varifrån kommer du?” frågade Herren Anklagaren. ”Från en färd runt hela jorden”, svarade denne.

”Har du lagt märke till min tjänare Job?” frågade Herren Anklagaren. ”Det finns ingen annan som han på hela jorden, en god och rättsinnig man som fruktar Gud och inte vill ha något med det onda att göra.”

”Job fruktar väl inte Gud för ingenting?” svarade Anklagaren. 10 ”Du har alltid skyddat både honom, hans hus och hans tillhörigheter. Du har välsignat allt han gör, och hans boskapshjordar breder ut sig över landet. 11 Men räck ut din hand och rör vid all hans egendom, så ska du få se att han kommer att förbanna dig rakt i ansiktet!”

12 Herren svarade Anklagaren: ”Du får göra vad du vill med hans egendom, men Job själv får du inte röra.”

Anklagaren lämnade sedan Herren.

13 En dag, när Jobs söner och döttrar festade i den äldste broderns hus, 14 kom en budbärare till Job och sa: ”Man plöjde med dina oxar och åsnorna betade i närheten, 15 när sabéerna gick till anfall, drog i väg med dem och dödade allt ditt tjänstefolk utom mig. Jag är den ende som kom undan för att berätta detta för dig.”

16 Medan denne budbärare fortfarande talade, kom en annan och sa: ”Guds eld föll ner från himlen och brände upp fåren och folket. Jag är den ende som kom undan för att berätta detta för dig.”

17 Innan mannen hade slutat tala kom ytterligare en och sa: ”Kaldéerna delade upp sig i tre grupper och rövade bort kamelerna. De har även dödat tjänarna. Jag är den ende som kom undan för att berätta detta för dig.”

18 Medan denne fortfarande talade kom ytterligare en annan och sa: ”Dina söner och döttrar hade fest i din äldste sons hem, 19 när plötsligt en väldig storm kom svepande från öknen och tog tag i husets fyra hörn, så att taket störtade in och dödade allesammans. Jag är den ende som kom undan för att berätta detta för dig.”

20 Då reste sig Job och rev sönder sin mantel. Han rakade av allt hår, föll ner på marken inför Gud och tillbad. 21 Han sa:

”Jag kom naken ur min mors liv,
    och naken vänder jag åter.
Herren gav och Herren tog.
    Välsignat vare Herrens namn.”

22 Under allt detta syndade inte Job och klandrade inte Gud.

Footnotes

  1. 1:1 Berättelsen om Job, dvs. Jobs bok i sin helhet, är kanske den mest svårtydda texten i hela Gamla testamentet. När det är möjligt ges alternativa tolkningar. Job var från landet Edom, vars dialekt markant skiljde sig från den hebreiska dialekten i Kanaan. Septuaginta antog att Us var en del av Edom. Det skulle också kunna ha legat nära Hauran i Syrien.

Job and His Family

There was a man in the country of Uz(A) named Job.(B) He was a man of perfect integrity,(C) who feared God and turned away from evil.(D) He had seven sons and three daughters. His estate included 7,000 sheep, 3,000 camels, 500 yoke of oxen, 500 female donkeys, and a very large number of servants. Job was the greatest man among all the people of the east.

His sons used to take turns having banquets at their homes. They would send an invitation to their three sisters to eat and drink with them. Whenever a round of banqueting was over, Job would send for his children and purify them, rising early in the morning to offer burnt offerings for[a] all of them. For Job thought: Perhaps my children have sinned, having cursed God in their hearts. This was Job’s regular practice.

Satan’s First Test of Job

One day the sons of God(E) came to present themselves before the Lord, and Satan[b] also came with them. The Lord asked Satan, “Where have you come from?”

“From roaming through the earth,”(F) Satan answered Him, “and walking around on it.”

Then the Lord said to Satan, “Have you considered My servant Job? No one else on earth is like him, a man of perfect integrity, who fears God and turns away from evil.”

Satan answered the Lord, “Does Job fear God for nothing? 10 Haven’t You placed a hedge around(G) him, his household, and everything he owns? You have blessed the work of his hands, and his possessions have increased in the land. 11 But stretch out Your hand and strike(H) everything he owns, and he will surely curse You to Your face.”

12 “Very well,” the Lord told Satan, “everything he owns is in your power. However, you must not lay a hand on Job himself.” So Satan left the Lord’s presence.

13 One day when Job’s sons and daughters were eating and drinking wine in their oldest brother’s house, 14 a messenger came to Job and reported: “While the oxen were plowing and the donkeys grazing nearby, 15 the Sabeans(I) swooped down and took them away. They struck down the servants with the sword, and I alone have escaped to tell you!”

16 He was still speaking when another messenger came and reported: “A lightning storm[c] struck from heaven.(J) It burned up the sheep and the servants and devoured them, and I alone have escaped to tell you!”

17 That messenger was still speaking when yet another came and reported: “The Chaldeans formed three bands, made a raid on the camels, and took them away. They struck down the servants with the sword, and I alone have escaped to tell you!”

18 He was still speaking when another messenger came and reported: “Your sons and daughters were eating and drinking wine in their oldest brother’s house. 19 Suddenly a powerful wind swept in from the desert and struck the four corners of the house. It collapsed on the young people so that they died, and I alone have escaped to tell you!”

20 Then Job stood up, tore(K) his robe, and shaved(L) his head.[d] He fell to the ground and worshiped, 21 saying:

Naked I came from my mother’s womb,(M)
and naked I will leave this life.[e](N)
The Lord gives, and the Lord takes away.
Praise the name of Yahweh.(O)

22 Throughout all this Job did not sin or blame God for anything.[f](P)

Footnotes

  1. Job 1:5 Lit for the number of
  2. Job 1:6 Or the adversary
  3. Job 1:16 Lit The fire of God
  4. Job 1:20 This custom demonstrated mourning.
  5. Job 1:21 Lit will return there; Ps 139:13,15
  6. Job 1:22 Lit or ascribe blame to God