I. HIMLENS OCH JORDENS FORTSATTA HISTORIA 2:4-4:26

Detta är himlens och jordens fortsatta historia[a] sedan de skapats, när Herren[b] Gud hade gjort jord och himmel.

Markens alla buskar fanns ännu inte på jorden och markens alla örter hade ännu inte vuxit upp, för Herren Gud hade inte låtit det regna på jorden och det fanns ingen människa som kunde bruka den. Men en dimma[c] kom upp ur jorden och vattnade hela marken. (A) Och Herren Gud formade människan av jord[d] från marken och blåste in livsande i hennes näsa. Så blev människan en levande varelse.

Herren Gud planterade en lustgård i Eden, österut, och satte där människan som han hade format. (B) Och Herren Gud lät alla slags träd växa upp ur marken, ljuvliga att se på och goda att äta av. Mitt i lustgården satte han livets träd och trädet med kunskap om gott och ont.[e]

10 Från Eden[f] gick det ut en flod som vattnade lustgården och sedan delade sig i fyra huvudgrenar. 11 Den första heter Pishon. Det är den som flyter runt hela landet Havila[g], där det finns guld. 12 Guldet i det landet är gott, och där finns också bdelliumharts och onyxsten. 13 Den andra floden heter Gihon. Det är den som flyter runt hela landet Kush[h]. 14 Den tredje floden heter Tigris[i]. Det är den som flyter öster om Assur. Den fjärde floden är Eufrat.

15 Herren Gud tog mannen och satte honom i Edens lustgård för att odla och bevara den. 16 Och Herren Gud gav mannen denna befallning: ”Du kan äta fritt av alla träd i lustgården, 17 (C) men av trädet med kunskap om gott och ont ska du inte äta, för den dag du äter av det ska du döden dö.”

Read full chapter

Footnotes

  1. 2:4 fortsatta historia   Hebr. toledót, ett uttryck som anknyter till det föregående (här skapelsen, 1:1-2:3) och redogör för dess fortsättning. Se inledningsnoten för de tio toledót-avsnitten.
  2. 2:4 Herren   Hebr. Jhvh, det heliga gudsnamnet (se 2 Mos 3:14f med not).
  3. 2:6 en dimma   Annan översättning (så Septuaginta): ”ett källflöde”.
  4. 2:7 människan … jord   På hebreiska adám … adamá.
  5. 2:9 Livets träd   En symbol för Guds eviga liv (se 3:22, Ords 3:18, 11:30, Upp 2:27, 22:2).
  6. 2:10 Eden   Betyder ”ljuvlighet” eller ”fruktbarhet”. Dess plats är okänd men bör ha legat i trakten kring Mesopotamien.
  7. 2:11 landet Havila   Betyder ”sandlandet”. Syftar troligen på arabiska halvön (jfr 10:29, 25:18), som är rik på guld, onyx och doftande rökelsekåda (bdellium).
  8. 2:13 Kush   Betecknar normalt Nubien söder om Egypten. Det har föreslagits att ordet här syftar på kassiternas land i bergen mellan Irak och Iran.
  9. 2:14 Tigris   Hebr. Hiddékel (jfr Dan 10:4).