John 12
New Catholic Bible
Chapter 12
The Anointing at Bethany. 1 Six days before the Passover, Jesus came to Bethany, the hometown of Lazarus, whom he had raised from the dead. 2 They gave a dinner there for him. Martha served the meal, and Lazarus was among those at table with him.
3 Mary brought in a pint[a] of very costly ointment, made from pure nard, anointed Jesus’ feet, and dried them with her hair. The house was filled with the fragrance of the ointment. 4 Judas Iscariot, one of his disciples, the one who was about to betray him, said, 5 “Why was this ointment not sold for three hundred denarii[b] and the money given to the poor?” 6 He said this not because he had any concern for the poor but because he was a thief. He was in charge of the money bag, and he used to steal from it.
7 Jesus said in response, “Leave her alone! Let her keep it for the day of my burial. 8 The poor you will always have with you, but you will not always have me.”
9 Meanwhile, a large number of Jews learned that he was there, and they came not only because of Jesus but also because they wanted to see Lazarus, whom he had raised from the dead. 10 The chief priests then decided to put Lazarus to death as well, 11 since it was because of him that many of the Jews were leaving and putting their faith in Jesus.
12 The Triumphal Entry into Jerusalem.[c] The next day the great crowd of people who had come for the feast heard that Jesus was on his way to Jerusalem. 13 Thus, they went out to meet him, carrying branches of palm[d] and shouting,
“Hosanna!
Blessed is he who comes in the name of the Lord,
the King of Israel.”
14 Jesus found a young donkey and rode it, as it is written,
15 “Do not be afraid, daughter of Zion.[e]
Behold, your King is coming,
riding on a donkey’s colt.”
16 At first, his disciples did not understand this, but later, when Jesus had been glorified, they recalled that these things had been written about him and had happened to him.
17 Now the people who had been present when he called Lazarus out of the tomb and raised him from the dead continued to testify about this.[f] 18 Because the crowd had heard that he had performed this sign, they went out to meet him. 19 So the Pharisees said to one another, “As you see, we are getting nowhere. The entire world has gone after him.”
20 The Glory of the Cross.[g] Among those who had come up to worship at the feast were some Greeks.[h] 21 They approached Philip, who was from Bethsaida in Galilee, and said to him, “Sir, we would like to see Jesus. 22 Philip went to tell Andrew of this, and Philip and Andrew informed Jesus. 23 Jesus answered them,
“The hour has come
for the Son of Man to be glorified.
24 Amen, amen, I say to you,
unless a grain of wheat
falls into the earth and dies,
it remains just a grain of wheat.
However, if it dies,
it bears much fruit.
25 “Anyone who loves his life loses it,
but the one who hates his life in this world
will preserve it for eternal life.
26 If anyone wishes to serve me,
he must follow me.
Where I am,
there also will my servant be.
If anyone serves me,
my Father will honor that person.
27 “Now my soul is troubled.
Yet what should I say:
‘Father, save me from this hour’?
No, it was for this
that I have come to this hour.
28 Father, glorify your name.”
Then a voice came from heaven,
“I have glorified it,
and I will glorify it again.”
29 The crowd that was present heard this, and some of them said that it was thunder, while others asserted, “An angel has spoken to him.” 30 Jesus answered,
“This voice did not come for my sake
but for yours.
31 Now is the judgment on this world.
Now the prince of this world[i]
will be driven out.
32 And when I am lifted up from the earth,
I will draw all to myself.”
33 He said this to indicate the kind of death he was to die.
34 The crowd answered, “Our Law[j] teaches that the Christ will remain forever. How then can you say that the Son of Man must be lifted up? Who is this Son of Man?” 35 Jesus replied,
“The light will be with you
for only a little longer.
Go on your way
while you still have the light,
so that the darkness
will not overtake you.
“Whoever walks in the darkness
does not know where he is going.
36 While you have the light,
believe in the light
so that you may become children of light.”
After Jesus had said this, he departed and hid himself from their sight.
37 The Choice To Believe in the Light.[k] Although he had performed so many signs in their presence, they did not believe in him. 38 This was to fulfill the word of the prophet Isaiah,
“Lord, who has believed our preaching?
To whom has the power of the Lord been revealed?”
39 They therefore could not believe for as Isaiah said,
40 “He has blinded their eyes
and hardened their hearts,
lest they see with their eyes
and understand with their hearts,
and thereby be converted,
so that I could heal them.”[l]
41 Isaiah said this because he saw his glory, and his words referred to him.
42 Nevertheless, there were many, even among the authorities, who believed in him, but because of the Pharisees they did not confess their faith in him, for fear of being banned from the synagogue.[m] 43 For they valued human glory more highly than the glory that comes from God.
44 The Choice To Believe in Jesus.[n] Then Jesus cried out,
“Whoever believes in me
believes not only in me
but in him who sent me.
45 And whoever sees me
sees the one who sent me.
46 I have come into the world as light
so that everyone who believes in me
may not have to remain in darkness.
47 [o]“But if anyone listens to my words
and fails to observe them,
I will not pass judgment on him,
for I did not come to judge the world
but to save the world.
48 Anyone who rejects me
and does not accept my words
already has a judge.
On the last day,
the word that I have spoken
will serve as his judge.
49 “For I have not spoken on my own,
but the Father who sent me
has himself given me command
about what I am to say
and how I am to speak.
50 I know that his commandment
is eternal life.
Therefore, what I speak
is what the Father has told me to say.”
Footnotes
- John 12:3 Pint: Greek: litra, i.e., about a half-liter.
- John 12:5 Three hundred denarii: a year’s wages, a denarius being a day’s wages for a laborer.
- John 12:12 To a greater degree than the Synoptics, the fourth Gospel describes this entry as a triumph and stresses above all the theme of the glory of Christ. The raising of Lazarus has provoked the enthusiasm of the crowd, and for the first time Jesus allows himself to be acclaimed “King of Israel”; he lets himself be known as the King-Messiah announced by Zechariah (9:9).
- John 12:13 Branches of palm: customarily used in victory celebrations (see 1 Mac 13:51; 2 Mac 10:7). Hosanna: an acclamation meaning “Grant salvation!” The citation is from Ps 118:25. He who comes in the name of the Lord: see note on Mt 21:9. The King of Israel: a reference to the coming king mentioned by Zep 3:14-15 and Zec 9:9. See also note on Mt 21:9.
- John 12:15 Daughter of Zion: see note on Mt 21:5.
- John 12:17 Another reading for this verse is given in some manuscripts: “Then the crowd that was with him began to bear witness that he had called Lazarus out of the tomb and raised him from the dead.”
- John 12:20 Jesus’ single-day success does not divert him from his hour, nor that of his adversaries, and it is his deciding moment. This page with so many themes gives us a glimpse into his thinking.
To the crowd, among whom are sympathetic Gentiles, he proposes the image of a grain of wheat that must die. Conscious of the necessity for his death, he realizes the fruitfulness of his approaching sacrifice for the whole world.
Paradoxically, that death is elevation and glorification: it will show who Jesus is and be the reversal in the fate of human beings. As in the account of the agony in the garden related by the Synoptics (Mt 26:36-46; Mk 14:32-42; Lk 22:39-46), he overcomes his fear in the face of what humans regard as ruin; he dominates the cruel paradox.
His death transforms the fate of the world: it is defeat for the forces of evil and opens up hope for those called to the communion of Jesus, to life.
Here is an unexpected Messiah who completes God’s work by his own death; as here, so elsewhere we read constantly of Christ’s invitation to his disciples to share his lot (see Mt 16:25; Mk 8:35; Lk 9:24). Believers may fear death but not lose hope, since for Jesus, in whom they believe, the hour of death was the hour in which he conquered the devil, was glorified by the Father, and showed himself to be the light of the world. This beautiful text leaves us the meditation of the ancient Church on the cross of Christ; it has become the glorious cross. - John 12:20 Greeks: not Jews, but adherents of Judaism, although without embracing its practices.
- John 12:31 Prince of this world: Satan, who has the ability to control human beings by drawing them away from God (see Jn 14:30; 16:11; 2 Cor 4:4; Eph 2:2; 6:12).
- John 12:34 Law: taken here as the entire Old Testament (see Jn 10:34), and referring specifically to Pss 89:37; 110:4; Isa 9:7; Dan 7:14. Son of Man: see notes on Jn 1:51 and Mt 8:20.
- John 12:37 The early Christian generations always remained astonished at Israel’s refusal of the light, and they meditated on the text of Isaiah on the blindness of people when faced with an unexpected work of God. To recognize the light is to choose to accept its demands. Such a choice turns a life upside down; it is necessary to accept the risk of being marginalized from the usual social and religious milieu.
- John 12:40 This text, like others in the Old Testament, appears to say that hardened hearts and blinded eyes are God’s doing. However, the evangelist is simply assuring Christian readers that even though God would give people every opportunity to convert, many would still choose to stay in their sin.
- John 12:42 John is indicating that in the Israel of his time there is, as always, a remnant that believes. But they are not a true People of God because of their fear of being excommunicated by the authorities.
- John 12:44 But who is the light? It is Jesus himself, sent by the Father to make known the Father’s love and to save believers. All through the Gospel, Christ has testified how deeply aware he is of this mission because of the unity in which he lives with his Father. What Jesus says in these few verses sums up his entire teaching concerning his mission.
- John 12:47 This parallels the statement found at the end of the Sermon on the Mount (Mt 7:24-27). Everything hangs upon a person’s acceptance or rejection of what Jesus has said.
Johannesevangeliet 12
Svenska Folkbibeln 2015
Jesus blir smord i Betania
12 Sex dagar före påsk kom Jesus till Betania där Lasarus bodde, han som Jesus hade uppväckt från de döda. 2 Där ordnade de en festmåltid för honom. Marta passade upp, och Lasarus var en av dem som låg till bords med honom. 3 Då tog Maria en hel flaska dyrbar äkta nardusolja[a] och smorde Jesu fötter och torkade dem med sitt hår, och huset fylldes av doften från oljan.
4 Men Judas Iskariot, en av hans lärjungar, den som skulle förråda honom, invände: 5 "Varför sålde man inte den oljan för trehundra denarer och gav till de fattiga?" 6 Det sade han inte för att han brydde sig om de fattiga, utan för att han var en tjuv och brukade ta för sig av det som lades i kassan som han hade hand om. 7 Jesus sade då: "Låt henne vara. Hon har sparat[b] den till min begravningsdag. 8 (A) De fattiga har ni alltid bland er, men mig har ni inte alltid[c]."
9 (B) En stor mängd judar fick veta att Jesus var där, och de kom inte bara för Jesu skull utan också för att se Lasarus som han hade uppväckt från de döda. 10 Då bestämde sig översteprästerna för att döda även Lasarus, 11 eftersom många judar lämnade dem för hans skull och trodde på Jesus.
Jesus rider in i Jerusalem
12 (C) Nästa dag hade folk i stora skaror kommit till högtiden. När de fick höra att Jesus var på väg in i Jerusalem, 13 (D) tog de palmblad och gick ut för att möta honom. Och de ropade: "Hosianna[d]! Välsignad är han som kommer i Herrens namn, han som är Israels kung!" 14 Jesus fann ett åsneföl och satt upp på det, som det står skrivet:
15 Var inte rädd, dotter Sion![e]
Se, din kung kommer,
ridande på ett åsneföl.
16 (E) Hans lärjungar förstod först inte detta. Men när Jesus hade blivit förhärligad, kom de ihåg att det var skrivet så om honom och att man hade gjort så för honom.
17 Alla som hade varit med honom när han kallade Lasarus ut ur graven och uppväckte honom från de döda vittnade nu om detta, 18 och många kom ut och mötte honom därför att de hörde att han hade gjort detta tecken. 19 Då sade fariseerna till varandra: "Ser ni att ni inte kommer någon vart? Hela världen springer ju efter honom."
Jesus förutsäger sin död
20 Bland dem som hade kommit upp för att tillbe vid högtiden fanns några greker[f]. 21 De kom nu till Filippus, som var från Betsaida[g] i Galileen, och bad honom: "Herre, vi vill se Jesus." 22 Filippus gick och talade om det för Andreas, och Andreas och Filippus gick och berättade det för Jesus.
23 (F) Jesus svarade: "Stunden har kommit när Människosonen ska förhärligas. 24 Jag säger er sanningen: Om vetekornet inte faller i jorden och dör, förblir det ett ensamt korn. Men om det dör bär det rik frukt. 25 (G) Den som älskar sitt liv förlorar det, men den som sätter sitt liv sist[h] i den här världen ska bevara det[i] till evigt liv. 26 (H) Om någon vill tjäna mig ska han följa mig, och där jag är ska också min tjänare vara. Om någon tjänar mig ska Fadern ära honom.
27 (I) Nu är min själ i ångest. Vad ska jag säga? Far, fräls mig från denna stund? Nej, det är för denna stund jag har kommit. 28 (J) Far, förhärliga ditt namn!"
Då kom en röst från himlen: "Jag har förhärligat det, och jag ska förhärliga det igen." 29 Folket som stod där och hörde det sade att det var åskan, andra sade att det var en ängel som talade till honom. 30 (K) Jesus svarade: "Den rösten kom inte för min skull, utan för er. 31 (L) Nu går en dom över denna värld. Nu ska denna världens furste kastas ut. 32 Och när jag blivit upphöjd från jorden, ska jag dra alla till mig." 33 Detta sade han för att ange på vilket sätt han skulle dö.
34 (M) Då sade folket till honom: "Vi har hört i lagen att Messias ska vara kvar för alltid[j]. Hur kan du då säga att Människosonen måste bli upphöjd? Vad är det för en Människoson[k]?" 35 (N) Jesus sade till dem: "Ännu en kort tid är ljuset bland er. Vandra medan ni har ljuset så att inte mörkret övervinner er. Den som vandrar i mörkret vet inte vart han går. 36 Tro på ljuset medan ni har ljuset, så att ni blir ljusets barn." När Jesus hade sagt detta, drog han sig undan och dolde sig för dem.
Judarnas otro
37 Trots att han hade gjort så många tecken inför dem trodde de inte på honom. 38 Så uppfylldes profeten Jesajas ord: Herre, vem trodde vår predikan, och för vem blev Herrens arm uppenbarad?[l] 39 Alltså kunde de inte tro, för Jesaja har också sagt:
40 Han har förblindat deras ögon
och förhärdat deras hjärta,
så att de inte ser med sina ögon
och förstår med sitt hjärta
och vänder om och blir helade
av mig.[m]
41 Så sade Jesaja därför att han såg hans härlighet och talade om honom.
42 (O) Ändå var det många som trodde på honom, även bland rådsherrarna. Men för fariseernas skull ville de inte bekänna det, för att inte bli uteslutna ur synagogan. 43 (P) De älskade människors ära mer än äran från Gud.
44 (Q) Jesus ropade: "Den som tror på mig, han tror inte på mig utan på honom som har sänt mig. 45 (R) Och den som ser mig, han ser honom som har sänt mig. 46 (S) Jag har kommit till världen som ett ljus, för att ingen som tror på mig ska bli kvar i mörkret. 47 (T) Om någon hör mina ord och inte håller dem, så dömer inte jag honom, för jag har inte kommit för att döma världen utan för att frälsa världen. 48 (U) Den som förkastar mig och inte tar emot mina ord har en domare över sig: det ord som jag har talat ska döma honom på den yttersta dagen. 49 (V) Jag har inte talat av mig själv, utan Fadern som har sänt mig har befallt mig vad jag ska säga och tala. 50 Och jag vet att hans befallning är evigt liv. Det jag talar, talar jag därför så som Fadern har sagt mig."
Footnotes
- 12:3 en hel flaska dyrbar äkta nardusolja Grek. lítra, ca 300 gram. Den väldoftande nardusoljan importerades ända från Himalayas sluttningar och var därför mycket dyrbar. 300 denarer (vers 5) motsvarade en hel årslön för en enkel arbetare.
- 12:7 Låt henne vara. Hon har sparat Andra handskrifter: "Låt henne vara, så att hon kan spara".
- 12:8 men mig har ni inte alltid Några handskrifter saknar dessa ord.
- 12:13 Hosianna Hebr. "Fräls!" (Ps 118:25), ett bönerop som med tiden blev ett liturgiskt hyllningsrop.
- 12:15 Sak 9:9. "Dotter Sion" var en bild för Jerusalem och dess folk (jfr t ex Mika 4:8).
- 12:20 greker Grekisktalande hedningar som hade anslutit sig till judendomen och kom upp till Jerusalem för att fira de judiska högtiderna (jfr Apg 8:27f och not till Apg 2:11).
- 12:21 Filippus, som var från Betsaida Hans grekiska namn och sannolikt grekisktalande hemstad nära Dekapolisområdet blev troligen en kontaktpunkt för de besökande grekerna.
- 12:25 sätter … sist Annan översättning: "hatar". Grek. miséo och hebr. sané har dock en vidare betydelse än endast hat, och kan vid jämförelser betyda snarast "sätta i andra hand" (jfr hur samma ord översätts i 1 Mos 29:31, 5 Mos 21:15, samt Luk 14:26 med parallell i Matt 10:37).
- 12:25 sitt liv … det Annan översättning: "sin själ … den".
- 12:34 hört i lagen att Messias ska vara kvar för alltid Se t ex Jes 9:7, Dan 7:14.
- 12:34 Vad är det för en Människoson Annan översättning: "Vem är denne Människoson".
- 12:38 Jes 53:1. "Herrens arm" står för Guds makt som han sänder ut i världen (jfr not till 1:1).
- 12:40 Jes 6:9f.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation