使徒行傳 28
Chinese Contemporary Bible (Traditional)
在馬爾他島
28 我們安全上岸後，才知道那個島的名字叫馬爾他。 2 島上的居民對我們非常友善。因為下雨，天氣又冷，他們就生火接待我們。 3 保羅拿起一捆柴放進火堆裡，不料有一條毒蛇經不住熱鑽了出來，咬住了他的手。 4 那裡的居民看見毒蛇吊在保羅手上，就交頭接耳地說：「這人一定是個兇手，雖然僥倖沒有淹死，天理卻不容他活下去。」 5 可是保羅把蛇甩進火裡，並沒有受傷。 6 他們以為保羅的手一定會腫起來或者他會突然倒斃，但是等了很久，見他還是安然無恙，就改變了態度，說他是個神明。
7 那個島的首領名叫部百流，他的田產就在附近。他接待我們，熱情款待了我們三天。 8 當時，部百流的父親患痢疾，正發熱躺在床上。保羅去為他禱告，把手按在他身上治好了他。 9 這事以後，島上其他的病人都來了，他們都得了醫治。 10 他們處處尊敬我們，在我們啟航的時候，又贈送我們途中所需用的物品。
保羅抵達羅馬
11 三個月後，我們搭乘一艘停在該島過冬的船離開。這船叫「雙神號」，來自亞歷山大。 12 我們先到敘拉古港，在那裡停泊三天， 13 然後繼續前行，到達利基翁。第二天，起了南風，第三天我們抵達部丟利， 14 在那裡遇見幾位弟兄姊妹，應邀和他們同住了七天，然後前往羅馬。 15 那裡的弟兄姊妹聽說我們來了，便到亞比烏和三館迎接我們。保羅見到他們後，就感謝上帝，心中受到鼓勵。 16 進了羅馬城後，保羅獲准在衛兵的看守下自己一個人住。
繼續傳道
17 三天後，保羅請來當地猶太人的首領，對他們說：「弟兄們，雖然我沒有做過任何對不起同胞或違背祖先規矩的事，卻在耶路撒冷遭囚禁，又被交到羅馬人的手裡。 18 羅馬官員審訊了我，發現我沒有什麼該死的罪，想釋放我， 19 猶太人卻反對，我不得已只好上訴凱撒。我並非有什麼事要控告自己的同胞。 20 為此，我才請你們來當面談，我受捆綁是為了以色列人所盼望的那位。」
21 他們說：「猶太境內的同胞沒有給我們寫信提及你的事，也沒有弟兄到這裡說你的壞話。 22 不過，我們倒很想聽聽你的觀點，因為我們知道你們這一派的人到處受人抨擊。」
23 於是，他們和保羅約定了會面的日期。那一天，很多人來到保羅住的地方。從早到晚，保羅向他們傳揚上帝國的道，引用摩西律法和先知書勸他們相信有關耶穌的事。 24 有些人聽後相信了他的話，有些人不相信， 25 他們彼此意見不一。在他們散去之前，保羅說了一句話：「聖靈藉以賽亞先知對你們祖先所說的話真是一點不錯， 26 祂說，
『你去告訴百姓，
你們聽了又聽，卻不明白；
看了又看，卻不領悟。
27 因為這百姓心靈麻木，
耳朵發背，眼睛昏花，
以致眼睛看不見，
耳朵聽不見，心裡不明白，無法回心轉意，
得不到我的醫治。』
28 所以你們當知道，上帝的救恩已經傳給了外族人，他們也必聽。」
29 聽完保羅的話後，那些猶太人就回去了，他們中間起了激烈的爭論。[a]
30 後來，保羅租了一間房子，在那裡住了整整兩年，接待所有到訪的人。 31 他勇敢地傳講上帝的國，教導有關主耶穌基督的事，沒有受到任何攔阻。
Footnotes
- 28·29 有古卷無「聽完保羅的話後，那些猶太人就回去了，他們中間起了激烈的爭論。」
Djela apostolska 28
Hrvatski Novi Zavjet – Rijeka 2001
Na otoku Malti
28 Tek kad se spasismo, doznadosmo da se otok zove Malta. 2 Domoroci nam iskazivahu nesvakidašnju prijaznost. Zapalivši naime vatru, pozvaše nas sve, zbog kiše koja je padala i zbog studeni. 3 A Pavao prikupi naramak granja i stavi na vatru, kadli zbog vrućine izađe guja i pripije mu se za ruku. 4 A kad domoroci vidješe životinju gdje visi o njegovoj ruci, stadoše govoriti jedni drugima: »Zasigurno je ovaj čovjek ubojica kad mu, iako se spasio iz mora, Pravda ne dopušta živjeti.« 5 Ali on otrese životinju u vatru i ne bi mu ništa zlo. 6 Oni su pak očekivali da će oteći ili iznenada pasti mrtav; ali pošto su dugo čekali i vidjeli da mu se nikakvo zlo nije dogodilo, promijeniše mišljenje te stadoše govoriti da je bog.
7 A u okolici onoga mjesta bijaše imanje prvaka otoka, imenom Publija koji, prihvativši nas, tri nas dana ljubazno ugosti. 8 Publijev je otac ležao bolestan od ognjice i srdobolje. Pavao mu priđe i pomoli se, te položi na njega ruke i izliječi ga. 9 Nakon toga stadoše dolaziti i drugi koji su na otoku bili bolesni, te ozdravljahu. 10 Oni nam iskazaše mnoge počasti te su nas, kad isplovljavasmo, opskrbili potrepštinama.
Dolazak u Rim
11 Nakon tri mjeseca isplovismo na aleksandrijskoj lađi, sa znakom Dioskura, koja bijaše prezimila na otoku. 12 Doplovivši tad u Sirakuzu, ostadosmo tri dana. 13 Odande, popuštajući priveze, stigosmo u Regij, a kako je dan kasnije zapuhao južnjak, drugoga dana stigosmo u Puteole. 14 Ondje nađosmo braću koja su nas zamolila da ostanemo kod njih sedam dana. I tako dođosmo u Rim. 15 Kad tamošnja braća dočuše o nama, izađoše nam ususret sve do Apijeva trga i Triju gostionica. Ugledavši ih, Pavao izreče hvalu Bogu i ohrabri se. 16 A kad uđosmo u Rim, Pavlu bi dopušteno da stanuje zasebno s vojnikom koji ga je čuvao.
Pavlov susret sa Židovima u Rimu
17 Nakon tri dana sazva Pavao židovske prvake te im, kad se okupiše, stade govoriti: »Ja, braćo, ne učinih ništa protiv naroda ili otačkih običaja, a ipak me u Jeruzalemu kao sužnja predadoše u ruke Rimljanima. 18 Oni me nakon istrage htjedoše pustiti, jer nije na meni bilo nikakve krivnje zbog koje bih zaslužio smrt. 19 Ali kako se Židovi tome usprotiviše, bijah prisiljen prizvati se na cara, ne hoteći ičim optužiti svoj narod. 20 Zbog toga dakle razloga zamolih da vas vidim i da vam se obratim, jer sam zbog nade Izraelove vezan u ovim lancima.«
21 A oni mu rekoše: »Mi nikakva pisma o tebi nismo primili iz Judeje, niti je tko od braće došao nešto dojaviti ili loše govoriti o tebi. 22 Ali bismo htjeli od tebe čuti što misliš, jer o toj sljedbi znamo da se posvuda govori protiv nje.«
23 Nato dogovoriše dan i dođoše k njemu u stan u velikom broju. I on im je izlagao svjedočeći kraljevstvo Božje, uvjeravajući ih od jutra do večeri iz Mojsijeva Zakona i Proroka o Isusu. 24 I neki vjerovahu onome što je govorio, drugi pak ne vjerovahu. 25 Nesložni među sobom, stadoše se razilaziti, pošto im Pavao reče još ovu riječ: »Dobro Duh Sveti po Izaiji proroku vašim ocima progovori:
26 'Idi k tomu narodu i reci:
Slušat ćete i slušati, a nećete razumjeti, gledat ćete i gledati, a nećete vidjeti. 27 Jer otupjelo je srce ovog naroda; uši svoje začepiše, oči svoje zatvoriše; da svojim očima ne vide, da svojim ušima ne čuju i srcem ne razumiju - da se ne obrate te ih ne izliječim.'
28 Neka vam dakle bude znano da je ovo Božje spasenje poslano poganima. Oni će ga poslušati.« (29) [a]
Zaključak
30 Pavao pak ostade pune dvije godine u svom unajmljenom stanu gdje je primao sve koji su mu dolazili, 31 propovijedajući kraljevstvo Božje i poučavajući o Gospodinu Isusu Kristu sa svom smjelošću i bez zapreka.
Footnotes
- Dj 28,29 Neki rukopisi dodaju tekst koji pojedini prijevodi umeću u redak 29, »I pošto im to reče, Židovi otiđoše, prepirući se međusobno.«
Apostlagärningarna 28
Svenska Folkbibeln 2015
På Malta
28 (A) När vi väl var räddade fick vi veta att ön hette Malta.[a] 2 Lokalbefolkningen visade oss en ovanligt stor vänlighet. De tände en eld och tog hand om oss alla, eftersom det hade börjat regna och var kallt.
3 Paulus hade just samlat ett fång kvistar och lagt på elden när en huggorm kröp ut på grund av hettan och högg sig fast i hans hand. 4 När de infödda såg ormen hänga från hans hand, sade de till varandra: "Den där mannen är säkert en mördare. Trots att han blev räddad från havet lät inte Rättvisan[b] honom leva." 5 (B) Men Paulus skakade av sig ormen ner i elden och tog ingen skada. 6 (C) Folket väntade sig att han skulle svullna upp eller plötsligt falla ner död. När de väntat länge och sett att inget ovanligt hände honom, ändrade de sig och sade att han var en gud.
7 I trakten runt den platsen fanns det lantgårdar som tillhörde Publius, stormannen på ön. Han tog vänligt emot oss som sina gäster i tre dagar. 8 Publius far låg just då sjuk i feber och svår diarré[c]. Paulus gick in till honom, bad och lade händerna på honom och botade honom. 9 Efter den händelsen kom också andra sjuka på ön till honom och blev botade. 10 De visade oss sin uppskattning på många sätt, och när vi skulle segla försåg de oss med vad vi behövde.
Till Rom
11 Efter tre månader seglade vi ut med ett skepp som hade övervintrat vid ön. Det kom från Alexandria och hade Tvillingarna[d] som galjonsfigur. 12 Vi lade till vid Syrakusa och stannade där i tre dagar. 13 Därifrån följde vi kusten och kom till Regium. En dag senare fick vi sydlig vind, och den andra dagen kom vi till Puteoli. 14 Där fann vi bröder som bjöd in oss att stanna hos dem i sju dagar. Och så fortsatte vi till Rom.
Paulus i Rom
15 Bröderna där hade fått besked om oss, och de kom ut ända till Forum Appii och Tres Tabernae[e] för att möta oss. Då Paulus fick se dem tackade han Gud och fick nytt mod. 16 (D) När vi kom fram till Rom fick Paulus tillstånd att bo för sig själv tillsammans med den soldat som skulle bevaka honom.
17 (E) Tre dagar senare kallade han till sig de ledande bland judarna, och när de var samlade sade han till dem: "Bröder, jag har inte gjort något ont mot vårt folk eller våra fäderneärvda seder. Trots det blev jag fängslad i Jerusalem och utlämnad i romarnas händer. 18 (F) När de hade förhört mig ville de frige mig, eftersom jag inte var skyldig till något som förtjänade döden. 19 (G) Men judarna var emot det, och då var jag tvungen att vädja till kejsaren, dock utan att anklaga mitt folk. 20 (H) Så det är därför jag kallat hit er för att träffa er och tala med er. Det är nämligen för Israels hopp som jag bär dessa bojor."
21 De svarade honom: "Vi har inte fått något brev om dig från Judeen, och ingen av bröderna som kommit har berättat eller sagt något ont om dig. 22 (I) Men vi vill gärna höra från dig vad du tänker, för vi vet att den här sekten blir motsagd överallt."
23 (J) De bestämde en dag för honom, och då kom ännu fler till hans bostad. Från morgon till kväll förklarade han för dem och vittnade om Guds rike och försökte övertyga dem om Jesus utifrån både Mose lag och profeterna. 24 (K) Vissa lät sig övertygas av hans ord, men andra ville inte tro. 25 (L) När de inte kunde komma överens skildes de åt, efter att Paulus hade sagt detta enda ord: "Den helige Ande talade rätt genom profeten Jesaja till era fäder 26 (M) när han sade:[f]
Gå till detta folk och säg:
Ni ska höra men inte förstå,
och ni ska se men inte inse,
27 för detta folks hjärta är förhärdat.
De hör illa med sina öron
och sluter sina ögon,
så att de inte ser med ögonen
eller hör med öronen
eller förstår med hjärtat
och vänder om
så att jag får hela dem.
28 (N) Därför ska ni veta att denna Guds frälsning är sänd till hedningarna, och de kommer att lyssna."[g]
30 I två hela år[h] bodde Paulus i den bostad som han hade hyrt, och han tog emot alla som kom till honom. 31 Han predikade Guds rike och undervisade med stor frimodighet om Herren Jesus Kristus utan att bli hindrad.
Footnotes
- 28:1 Malta Grek. Melíte. Det fanns två öar som kallades Melite, dels Malta och dels ön Kefallenia vid Greklands västkust. Traditionen pekar ut Malta som Paulus landningsplats.
- 28:4 Rättvisan Grek. Díke, i den grekiska mytologin namnet på rättvisans gudinna.
- 28:8 svår diarré Annan översättning: "dysenteri", en tarmsjukdom som ofta var dödlig före antibiotikans tid.
- 28:11 Tvillingarna Castor och Pollux, Jupiters tvillingsöner, ansågs vara sjömännens skyddsgudar.
- 28:15 Forum Appii och Tres Tabernae Två mindre samhällen vid Via Appia, ca 50-60 km söder om Rom.
- 28:26f Jes 6:9f.
- 28:28 Några handskrifter tillägger (vers 29): "När han hade sagt detta gick judarna iväg under häftig diskussion med varandra."
- 28:30 I två hela år Under sin tid i husarrest skrev Paulus Efesierbrevet, Kolosserbrevet och Filemonbrevet, troligen vid ungefär samma tillfälle. Längre fram under samma tid skrev han även Filipperbrevet. Efter de två åren blev Paulus antingen ställd inför rätta och frikänd eller också kom målet aldrig upp. Ett mål inför kejsaren kunde nämligen avskrivas om det inte hade kommit upp till behandling inom två år. Efter de två åren i fångenskap gjorde Paulus enligt traditionen nya resor, först till Spanien och Kreta och därefter till Grekland där han skrev Titusbrevet och Första Timoteusbrevet. Till sist återvände han till Rom, där han skrev Andra Timoteusbrevet innan han led martyrdöden under kejsar Nero i mitten eller andra halvan av 60-talet e Kr.
Acts 28
King James Version
28 And when they were escaped, then they knew that the island was called Melita.
2 And the barbarous people shewed us no little kindness: for they kindled a fire, and received us every one, because of the present rain, and because of the cold.
3 And when Paul had gathered a bundle of sticks, and laid them on the fire, there came a viper out of the heat, and fastened on his hand.
4 And when the barbarians saw the venomous beast hang on his hand, they said among themselves, No doubt this man is a murderer, whom, though he hath escaped the sea, yet vengeance suffereth not to live.
5 And he shook off the beast into the fire, and felt no harm.
6 Howbeit they looked when he should have swollen, or fallen down dead suddenly: but after they had looked a great while, and saw no harm come to him, they changed their minds, and said that he was a god.
7 In the same quarters were possessions of the chief man of the island, whose name was Publius; who received us, and lodged us three days courteously.
8 And it came to pass, that the father of Publius lay sick of a fever and of a bloody flux: to whom Paul entered in, and prayed, and laid his hands on him, and healed him.
9 So when this was done, others also, which had diseases in the island, came, and were healed:
10 Who also honoured us with many honours; and when we departed, they laded us with such things as were necessary.
11 And after three months we departed in a ship of Alexandria, which had wintered in the isle, whose sign was Castor and Pollux.
12 And landing at Syracuse, we tarried there three days.
13 And from thence we fetched a compass, and came to Rhegium: and after one day the south wind blew, and we came the next day to Puteoli:
14 Where we found brethren, and were desired to tarry with them seven days: and so we went toward Rome.
15 And from thence, when the brethren heard of us, they came to meet us as far as Appii forum, and The three taverns: whom when Paul saw, he thanked God, and took courage.
16 And when we came to Rome, the centurion delivered the prisoners to the captain of the guard: but Paul was suffered to dwell by himself with a soldier that kept him.
17 And it came to pass, that after three days Paul called the chief of the Jews together: and when they were come together, he said unto them, Men and brethren, though I have committed nothing against the people, or customs of our fathers, yet was I delivered prisoner from Jerusalem into the hands of the Romans.
18 Who, when they had examined me, would have let me go, because there was no cause of death in me.
19 But when the Jews spake against it, I was constrained to appeal unto Caesar; not that I had ought to accuse my nation of.
20 For this cause therefore have I called for you, to see you, and to speak with you: because that for the hope of Israel I am bound with this chain.
21 And they said unto him, We neither received letters out of Judaea concerning thee, neither any of the brethren that came shewed or spake any harm of thee.
22 But we desire to hear of thee what thou thinkest: for as concerning this sect, we know that every where it is spoken against.
23 And when they had appointed him a day, there came many to him into his lodging; to whom he expounded and testified the kingdom of God, persuading them concerning Jesus, both out of the law of Moses, and out of the prophets, from morning till evening.
24 And some believed the things which were spoken, and some believed not.
25 And when they agreed not among themselves, they departed, after that Paul had spoken one word, Well spake the Holy Ghost by Esaias the prophet unto our fathers,
26 Saying, Go unto this people, and say, Hearing ye shall hear, and shall not understand; and seeing ye shall see, and not perceive:
27 For the heart of this people is waxed gross, and their ears are dull of hearing, and their eyes have they closed; lest they should see with their eyes, and hear with their ears, and understand with their heart, and should be converted, and I should heal them.
28 Be it known therefore unto you, that the salvation of God is sent unto the Gentiles, and that they will hear it.
29 And when he had said these words, the Jews departed, and had great reasoning among themselves.
30 And Paul dwelt two whole years in his own hired house, and received all that came in unto him,
31 Preaching the kingdom of God, and teaching those things which concern the Lord Jesus Christ, with all confidence, no man forbidding him.
Copyright © 2001 by Life Center International
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation