Varför måste jag ständigt lida, varför kan inte mitt sår läkas? Det vill inte läka. Du har blivit för mig som en sinande bäck, som vatten man inte kan lita på.

Varför skall jag då plågas så oavlåtligt, och varför är mitt sår så ohelbart? Det vill ju icke läkas. Ja, du bliver för mig såsom en försinande bäck, så som ett vatten som ingen kan lita på.

Varför skall jag ständigt plågas och varför är mitt sår oläkbart? Det vill ju inte läkas. Du har blivit för mig som en sinande bäck, likt ett vatten som ingen kan lita på.

Varför ska jag ständigt plågas, och varför är mitt sår oläkbart? Det vill inte läka. Du har blivit för mig som en sinande bäck, som ett vatten som ingen kan lita på.

Jag har inte deltagit i folkets fester. Jag sitter ensam under ditt beskydd. Jag är verkligen upprörd över deras synder. Ändå har du övergett mig i mina svårigheter! Du har låtit deras förföljelse få fortsätta. Kommer de aldrig att upphöra att plåga mig? Din hjälp är lika osäker som en bäck bland bergen. Ibland är den som en flod och ibland alldeles uttorkad.