Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Herre, tig inte!

28 Jag ber dig om hjälp, Herre, för du är min trygghets klippa. Om du vägrar att svara mig, så kan jag lika gärna ge upp och dö.

² Herre, jag lyfter mina händer mot himlen och ropar till dig om hjälp. Lyssna, Herre!

³ Straffa mig inte tillsammans med alla de ogudaktiga, som talar så vänligt till sina grannar, medan de i själva verket tänker att döda dem.

⁴ Ge dem det straff de förtjänar! Låt deras ondska komma över dem själva!

⁵ De bryr sig inte det minsta om Gud. Vad han har gjort och skapat tycks inte angå dem. Därför kommer Gud att slå dem till marken som man river gamla hus som aldrig mer ska byggas upp.

⁶ Prisa Herren, för han har lyssnat till mitt rop på hjälp!

⁷ Han har gett mig ny kraft, och han skyddar mig för varje fara. Jag litade på honom och han hjälpte mig. Glädjen bubblar nu i mitt hjärta, och jag brister ut i lovsånger till honom.

⁸ Herren skyddar sitt folk och ger seger åt sin smorde kung.

⁹ Försvara ditt folk, Herre! Försvara och välsigna dem som är dina! Led dem som en herde, och bär dem i dina armar för evigt!

¹⁵ Då sa Mose till Herren:

¹⁶ Herre, du som står över allt levande, utse då en ny ledare åt folket innan jag går bort,

¹⁷ en man som kan leda dem i striden och ta hand om dem, så att Herrens folk inte blir som får utan herde.

¹⁸ Herren svarade: Gå och hämta Josua, Nuns son, som är fylld av ande.

¹⁹ För honom till prästen Eleasar. Insätt honom i denna uppgift medan allt folket ser på.

²⁰ Ge honom offentligt denna befogenhet, så att hela Israels folk kommer att lyda honom.

²¹ Han ska vara den som rådgör med prästen Eleasar för att få direktiv från Herren. Herren ska tala till Eleasar genom urim och tummim, Eleasar ska vidarebefordra dessa instruktioner till Josua och folket, och han ska vara deras ledare.

²² Mose gjorde som Herren sagt och tog med sig Josua till prästen Eleasar.

²³ Och medan folket såg på lade Mose sina händer på Josua och avskilde honom för hans ansvarsfulla uppgift, precis som Herren hade sagt.

⁸ Glöm aldrig att Jesus Kristus, som föddes inom kung Davids släkt, uppstod från de döda.

⁹ Det är därför att jag predikat detta glada budskap som jag har råkat i svårigheter. Man har satt mig i fängelse som en brottsling. Men Guds ord kan man inte spärra in på det sätt man gjort med mig.

¹⁰ Jag är mer än villig att lida, om det kan leda till frälsning och evig härlighet genom Jesus Kristus för dem som Gud har valt ut.

¹¹ Jag hämtar tröst i det faktum att om vi har dött med Kristus ska vi också leva med honom.

¹² Om vi tycker att vår nuvarande tjänst för honom är svår ska vi komma ihåg att vi en dag ska regera med honom. Om vi ger upp när vi möter lidande och vänder Kristus ryggen, så måste han vända ryggen till oss.

¹³ Men även om vi sviker honom, förblir han trogen mot oss och vill hjälpa oss, för han kan inte överge oss, som är en del av honom själv. Han håller alltid sina löften till oss.