Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
En bön om barmhärtighet
123 Gud, jag lyfter min blick upp till dig, till dig som sitter på tronen i himlen.
2 På samma sätt som en tjänare förväntansfullt ser sin herre, eller som en slavflicka betraktar sin husfru och lägger märke till minsta vink, så ser vi på dig, vår Gud.
3-4 Visa oss barmhärtighet, Herre, visa oss barmhärtighet! Vi har mött tillräckligt med förakt och hån från de rika och självsäkra.
16 Men han utsåg domare bland folket, som skulle rädda dem från deras fiender.
17 Men folket brydde sig inte heller om att lyssna till domarna utan fortsatte att bryta mot Herrens bud och att tillbe avgudar. De avfärdade mycket snart sina fäders tro och vägrade att följa Herren.
18 Varje domare räddade under sin livstid Israels folk från dess fiender, för Herren tyckte synd om dem när de jämrade sig över det förtryck de fick utstå. Därför hjälpte han dem så länge domaren levde,
19 men så snart domaren var död slutade de upp att göra det som var rätt och handlade värre än deras förfäder hade gjort. De började på nytt tillbe hedningarnas gudar och tog efter de hedniska grannfolkens seder.
20 Då blossade Herrens vrede upp mot Israel igen, och han förklarade: Eftersom detta folk har brutit det förbund jag upprättade med deras förfäder,
21 ska inte heller jag längre driva bort de fiender som fortfarande var obesegrade när Josua dog.
22 I stället ska jag använda dessa nationer för att pröva mitt folk och se om det vill lyda mig, som deras förfäder gjorde.
23 Herren lät alltså den tidigare befolkningen bo kvar i landet.
8 Sedan tömde den fjärde ängeln sin skål över solen, och fick den att bränna människor med sin eld.
9 De brändes av denna våldsamma hetta och förbannade Gud som sände plågorna, men ingen omvände sig och gav honom äran.
10 Sedan tömde den femte ängeln sin skål över den tron, som tillhörde vilddjuret, och hans rike täcktes av mörker. Och de människor som levde där bet sönder sina tungor av smärta
11 och förbannade himlens Gud för sina plågor och sår, men de vägrade att upphöra med sina onda handlingar.
12 Den sjätte ängeln tömde sin skål över den stora floden Eufrat, och den torkade ut, så att kungarna från öster utan hinder kunde marschera med sina arméer mot väster.
13 Och jag såg tre onda andar, förklädda till paddor, hoppa fram ur drakens, vilddjurets och den falske profetens mun.
14 Dessa undergörande onda andar övertalade världens alla ledare att samla sig till strid mot Herren, på den store allsmäktige Gudens domsdag.
15 Var på er vakt för jag ska komma lika oväntat som en tjuv! Välsignade är alla de som väntar på mig, alla som har sina kläder färdiga, och inte behöver gå nakna och skämmas.
16 Och de samlade alla världens arméer nära en plats som på hebreiska kallas Harmagedon.
17 Sedan tömde den sjunde ängeln sin skål i luften. Och ett högt rop kom från tronen i templet som står i himlen: Det är gjort!
18 Då mullrade och dånade åskan, och blixtarna flammade, och det blev en stor jordbävning med en omfattning utan motstycke i den mänskliga historien.
19 Den stora staden Babylon delades i tre delar, och städer runt om i världen föll ihop i ruinhögar, och Gud kom ihåg alla Babylons synder och straffade dem ända till sista droppen av sitt vredesvin.
20 Alla öar försvann och bergen jämnades ut,
21 och en fruktansvärd hagelstorm kom från himlen och träffade människorna på jorden, och de förbannade Gud för denna svåra plåga.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®