Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Gud straffar och räddar sitt folk

^1-3 Mitt folk, lyssna till min undervisning! Öppna era öron för vad jag säger, för jag ska berätta för er händelser ur vår historia, om sådant som vi har sett och hört från tidigare generationer.

⁴ Jag ska uppenbara dessa sanningar för er, så att ni kan beskriva Herrens väldiga gärningar för era barn och berätta för dem om de mäktiga under han utförde.

⁵ Han gav sina lagar till Israels folk och Jakobs efterföljare, och befallde våra förfäder att undervisa sina barn,

⁶ så att de i sin tur kunde undervisa sina barn. På så sätt har hans lagar hållits levande från generation till generation.

⁷ Och därmed har varje generation fått möjlighet att följa dessa lagar och sätta sitt hopp till Gud och inte glömma alla hans fantastiska under.

Fristäder utses

20 Herren sa till Josua:

² Säg till Israels folk att utse de fristäder som jag gav Mose instruktioner om.

³ Om en person har dödat någon oavsiktligt, ska han kunna fly till någon av dessa städer och känna sig säker där, så att inte den dödes släktingar kan komma för att hämnas.

⁴ När någon som oavsiktligt dödat en annan flyr till en sådan stad, ska han ta kontakt med de ledande i staden och förklara för dem vad som hänt, och då måste de ta emot honom och låta honom bo där.

⁵ Om en släkting till den som blivit dödad kommer för att hämnas, får den skyldige inte utlämnas, eftersom det var en olyckshändelse och inte ett överlagt mord.

⁶ Mannen som förorsakat olyckan måste stanna kvar i fristaden tills han stått inför rätta och bo kvar där tills den överstepräst som var i tjänst när olyckan inträffade, har dött. Sedan är han fri att vända tillbaka till sin egen stad och sitt hem.

⁷ De städer som utsågs till fristäder var Kedes i Galileen i Naftalis bergsbygd, Sikem i Efraims bergsbygd och Kirjat-Arba (också känd som Hebron) i Judas bergsbygd.

⁸ Herren gav också instruktioner om att tre sådana städer skulle utses för detta ändamål på östra sidan av Jordan. Det blev Beser i öknen på slätten som tillhörde Rubens stam, Ramot i Gilead inom Gads stams område och Golan i Basan inom Manasses område.

⁹ Dessa fristäder var till både för israeliterna själva och för övriga folk som bodde bland dem. Den som hade vållat någons död kunde fly dit för att ställas inför rätta i stället för att bli utsatt för den dödes familjs hämnd.

Jesus talar om framtiden

24 När Jesus hade lämnat tempelområdet kom hans lärjungar och pekade på tempelbyggnaderna för att visa honom hur imponerande de var.

² Men han sa till dem: Alla dessa byggnader kommer att jämnas med marken och inte en enda sten kommer att bli kvar på sin plats.

³ När han senare satt på Oljebergets sluttning tillsammans med lärjungarna frågade de honom: När kommer detta att ske? Vilka händelser föregår din återkomst och tidens slut?

⁴ Jesus sa till dem: Låt ingen lura er

⁵ för många ska komma och påstå att de är Messias, och de kommer att leda många vilse.

⁶ Ni kommer att få uppleva krig och höra rykten om krig, men låt er inte skrämmas. Krig måste komma, men därmed är inte slutet inne.

⁷ Nationer och maktblock kommer att resa sig mot varandra, och det blir hungersnöd och jordbävningar på den ena platsen efter den andra.

⁸ Men detta är bara början på de fasor som kommer.

⁹ Då kommer man att tortera er och döda er och hata er över hela världen därför att ni tillhör mig.

¹⁰ Många av er kommer att förneka sin tro och förråda och hata varandra.

¹¹ Många falska profeter kommer att framträda och leda många vilse.

¹² Och när synden tar sig hejdlösa uttryck överallt, kommer mångas kärlek att kallna.

¹³ Men de som håller ut till slutet ska bli frälsta.

¹⁴ Och de goda nyheterna om Guds rike ska predikas i hela världen, så att alla nationer får höra dem. Sedan ska slutet komma.